Annons
Annons

12 anledningar till varför du bör se dokumentären om Oasis

Oasis: Supersonic har premiär 14 oktober. Believe the hype: Cafés Joakim Almén ryser i biostolen. OBS! Artikeln innehåller spoilers och klipp från filmen.

Joakim Almén
Dela (136)
Tweeta
Annons

Den supermaffiga trailern till Mat Whitecross Oasisdokumentär Oasis: Supersonic skruvade upp förväntningarna rejält. Cafés Joakim Almén tycker filmen infriar förväntningarna – med råge.

oasis2

Oasis: Supersonic kretsar kring Oasis uppgång, men skiter i fallet och slutar vid bandet och brittpopens absoluta peak – spelningen inför 125 000 människor på gigantiska festivalen i Knebworth 1996. Den sträcker sig över tiden när Oasis fortfarande bara släppt bra album: Definitely Maybe och (What’s the Story?) Morning Glory och bestod av två karismatiska ”vi skiter i allt”-bröder som på tre år Supersonic-lyfte från osignade till Storbritanniens största band sedan Beatles.

– Is all the hype true?

– Yeah, we’re the best band of all today. On the planet. It’s a fact.

 

Oasis: Supersonic är bra. Den är riktigt jävla bra. Men den här texten är inte en recension. Ni som redan bestämt er för att se den kommer att se den – men för er som är osäkra: här är 12 punkter varför Oasis: Supersonic är en av de mäktigaste musikdokumentärerna som gjorts. OBS! Kraftig spoilervarning!

1. Filmen lämnar dig med känslan att vara en – riktig – rockstjärna är larger than life – på riktigt

Många musikdokumentärer har en tydlig vinkel. En av de bästa i musikdokugenren – Dig! – fokuserar exempelvis på relationen mellan två bands frontmän (Dandy Warhols Courtney Taylor-Taylor och Brian Jonestown Massacres Anton Newcombe). Visst, Oasis: Supersonic fördjupar förståelsen för Gallagher-brödernas problematiska relation. Men framförallt fokuserar den på historien om Oasis uppgång, kanske vår tid sista stora rockband. De hade låtarna, de hade attityden, de hade utseendet, de hade livsstilen. Filmen färgar känslan att Oasis verkligen var sin tids största rockband – på riktigt.

2. Den superfeta spelningen i Knebworth

Filmen börjar och slutar med att bandet åker helikopter över publikhavet i Knebworth. Filmen börjar och slutar med rysningar. ”The greatest last gathering before the Internet era” som Noel uttrycker det i filmen.

3. Liams flamboyanta gångstil

”Han är snyggare än mig, han går coolare och ingen rockar en parkas som honom”, säger Noel i filmen. Sant, Noel, sant. Noel må vara Oasis ledare och låtskrivare, men Liam ÄR snyggare och coolare. Dessutom går Liam som en självsäker boxare på väg in i ringen för en pengastinn titelfajt i Vegas. Det går inte att få nog av Liams flamboyanta gångstil, och den får vi se mycket av i filmen.

Foto: Jill Furmanovsky.

Foto: Jill Furmanovsky.

 4. Citaten och jargongen

Bröderna Gallagher är naturliga komiker och filmen kryllar – naturligtvis – av starka citat (läs gärna 19 vrålpotenta citat av Noel eller kolla på Liams färska sågning av Noel för en slice av brorsornas munläderbriljans). En av de roligaste scenerna är klippet nedan. 1991 är Noel roadie åt Manchesterbandet Inspiral Carpets. Han ringer hem till sin mamma för att kolla hur Liam mår.

Noels mamma: oh, Liam’s out rehearsing.

Noel: What for? He’s not joining Shakespeare fuckin’ group, is he?

5. Noel och Liams katt- och hundrelation

Liam och Noels relationen är en av de mest väldokumenterade brödrafejderna i musikhistorien och givetvis belyser filmen deras komplexa relation. Noel är katten och Liam är hunden. Det är kärleksfulla glirningar och det är bråk (i ett av bråken dunkar Noel ett cricketträ i Liams huvud i samband med inspelningen av (What’s the Story) Morning Glory?. Man lämnar filmen med en större förståelse för brödernas relation. …och hoppas att det finns tillräckligt mycket pengar in it för en återförening snart.

Foto: Fuji-TV.

Foto: Fuji-TV.

6. Oasis låtar har aldrig låtit bättre

Är du en person som dammsuger Youtube på liveklipp med dina favoritartister/band? Fint, då kommer du att älska alla liveklipp i filmen. Dessutom gör det mäktiga bioljudet och den krispiga HD-inramningen att Oasis låtar aldrig låtit mäktigare. Åtminstone inte sedan 1996.

7. Vi får storyn bakom Supersonic

”I’m feeling supersonic / Give me gin and tonic”. Som i ett koncentrerat Hitlåtens historia (SVT-programmet där backstoryn till en hitlåt benas ut på 30 minuter) får vi bakgrundshistorien till Oasis första singel från Definitely MaybeSupersonic. Bara det är ett skäl nog för att se filmen.

8. Du som inte var tonåring på 90-talet kommer önska att du var det

Om man, som jag, är född i slutet av 80-talet, och ”bara” lyckades Voxpop-uppleva ett Oasis på dekis i slutet av 90-talet, ger filmen dig känslan av att du hade velat vara med där och då. En romantiserande bild av pre-interneteran. Och du som faktiskt hade åldern inne kommer önska att det var 90-tal igen. I filmen säger en nostalgisk Noel fritt parafraserat: ”Before talent shows… things just meant more”.

Foto: Jill Furmanovksy.

Foto: Jill Furmanovksy.

9. Crystal meth-haveriet i Hollywood

Antalet gånger ”weed” nämns är oräkneligt, men filmen lyckas balansera på rätt sida gränsen och det blir aldrig FÖR drogsnaskigt. Behållningen för de som uppskattar The Dirt-liknande anekdoter är bandets första USA-turné och crystal meth-debaclet i samband med en spelning på klassiska Whisky a Go Go i Hollywood. Say no more.

10. Filmen är så bra att till och med Wonderwall funkar

Ett stort gäng hopplösa efterfestmusketörer har, genom sitt singa-a-long skrålande sena nattetimmar, förstört vad som var en habil Oasis-låt. I filmen får vi tre minuter av olika Wonderwall-liveklipp och man blir, faktiskt, inte på dåligt humör: ”Du kan skriva ett gäng bra låtar, men det är när låtarna sjungs med av miljoner som gör dem” för att parafrasera Noel igen.

11. Filmen slutar med Champagne Supernova från Knebworth

”Where were you while we were getting high”-låten är den dramaturgiskt perfekta avslutningen på den två timmar och två minuter långa dokumentären. En textrad som ringar in känslan i filmen och Oasis gyllene 90-talsår.

12. Du vill lyssna på Oasis karriärdefinierande album från pärm till pärm

Sist men absolut inte oviktigast: du kommer att vilja lyssna på Definitely Maybe och (What’s the Story) Morning Glory? direkt du går ut från biosalongen. Förmodligen kommer hela din helg upptas av Oasis och 90-talsnostalgi.

Oasis_morning-glory

Oasis: Supersonic har premiär fredag 14 oktober – se den!

Annons

Dela (136)
Tweeta

Annons

Laddar