Aliens, krig och Tom Cruise – missa inte science fiction-filmen som har allt vi önskar oss
På torsdag har Edge of tomorrow premiär på bio – Cafés filmkrönikör Andrev Walden förklarar varför han är så sjukt peppad på att se den.
* * *
Jag är som män är mest; äter ballongmageyoghurt, gråter i duschen och blir orolig när sambon vill se en film som frontas med festivalpriser och morgon-tidningsbetyg. Särskilt DN:s femma. Då vet man att det blir tråkigt. Och när hon utbrister ”baserad på verkliga händelser!” (som om det vore någonting bra) blir jag helt kall i armarna.
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av verkligheten. Jag vill ha sagor. Dyra sagor som sväljer mig hel.
Och det är väl därför jag måste svara Tom Cruise när du frågar om min favoritskådespelare.
Inte bara för hans begåvning – den där akuta närvaron i varje scen och hans förmåga att piska upp tempot med sin fysik (blicken, andhämtningen, löpsteget!) – utan för att han så omsorgsfullt undviker verkligheten när han går till jobbet.
Efter Minority report (2002) – tidernas bästa framtidsfilm – har Cruise utvecklats till något av den moderna sagans svanmärkning. Det är som att han bestämt sig för att utforska overkligheten. Att öppna nya världar.
Och det är just nya världar jag famlar efter när jag ska se film.
Så jag längtar alltid efter nästa Cruise-film. Just nu ser jag till exempel fram emot Edge of tomorrow (28 maj) som om jag väntade på en ny njure.
I Edge of tomorrow, baserad på en japansk sci-fi-novell du aldrig hört talas om, invaderas vår värld av utomjordingar. Vi får följa en oduglig soldat (Cruise) under hans första dag på slagfältet. Han dör ganska omedelbart men hamnar i en tidsloop och får utkämpa den sista striden om och om igen. Och mitt i tumultet ryms också stor romantik (Emily Blunt spelar supersoldaten som lär honom kriga och kröka historien så att de – får man anta – kan rädda planeten och hångla i ruinerna). Som Groundhog day, fast med exoskelett och dödsångest.
Enda orosmolnet är egentligen regissören. Doug Liman har vanvårdat lovande sci-fi-manus förut. Se Jumper (2008). Eller inte.
Annars ser jag inte hur Edge of tomorrow ska kunna misslyckas.
Här förenas alla de underlag Tom Cruise spelar som bäst på: framtid, rymdinvasion, episk kärlek och tuffa maskiner. Precis som i fjolårets svårt underskattade Oblivion.
Edge of tomorrow är fortfarande den bästa film jag inte sett.
Andrev Walden
* * *
LÄS OCKSÅ:
