Alla känner vi någon som är sådan. Och alla är vi avundsjuka på dem. De där som är till hundra procent passionsdrivna. De som i sitt dagliga jobb verkar stå över allt vad månadslöner och ränteavbetalningar och statusmarkeringar innebär. De är ju ofta väldigt befriande att vara i närheten av, man får energi av deras förmåga att fokusera på annat – alltså att på riktigt fokusera på annat – än det dagliga värvet.
Frilansjournalisten Anna Roxvall är just en sådan person. Och just därför var veckans roligaste nyhet att hon tilldelades Nils Horner-priset 2017 för att hon stilsäkert, envist och passionerat rapporterar från utrikesbevakningens glömda områden.
Vi på Café jobbar med många av Sveriges absolut bästa utrikeskorrespondenter, och de har väldigt mycket gemensamt. Drivkraft, mod, empati och stilistisk höjd varvat med nyhetsreporterns näsa. Men alla de där gemensamma nämnarna, gör stundtals att de alla söker sig till samma platser, och kontaktar oss på redaktionen med idéer och förslag från samma konflikter. Det har väl lite att göra med oss som mediekonsumter också, att vi bara konsumerar ett par konflikter i taget – vi orkar liksom inte med de 40 (!) som faktiskt pågår just nu.
Men det som är Anna Roxvall – och fotografparhästen Johan Perssons – stora styrka, är att de ofta väljer andra vägar. De söker sig till, sätter sig in i, konflikter som ligger utanför det dagliga nyhetsflödet. I höstas rapporterade hon och Johan Persson från den stegrande konflikten i Burundi för oss på Café (läs här). Och i går skickade vi iväg Café #3 till tryck, där de rapporterar från Västsahara. Och nyss fick jag ett mejl, där de lovade att snart reda ut ”vad vi ska hålla på med under vår/sommar/höst”. Ser fram emot det mejlet!
***
I Stockholm fick vintern för sig att göra comeback, vilket väl passar alla de som ska ha sportlov i den här staden nästa vecka, men jag kunde hålla mig för skratt. Var nämligen på väg att trumma upp en rätt stor pepp kring årets Fotbollsallsvenska. Försäsongsmatcherna är igång, och förutom den smärtsamma erfarenhet det är att ena dagen följa Allsvenska träningsmatcher för att nästa dag kastas in Champions league-slutspelet, så är detta en rolig tid på fotbollsåret. Allting är fortfarade möjligt. Se bara på mitt eget lag AIK. Vid den här tiden för ett år sedan visste ingen vem Alexander Isak var. I dag är han Allsvenskans dyraste övergång genom tiderna. Det är, oavsett vilket lag man håller på, otroligt häftigt.
***
Följer ni Innan vi dör på SVT eller? Manuset ändå, växer för varje avsnitt som går. Irriterande att man inte kan dra av hela serien på en och samma gång, men det får man väl tugga i sig. Med helgen kommer i alla fall ett nytt avsnitt. Det börjar bränna till på riktigt.
***
Hade ett första jurymöte i dag för Sveriges Bäst Klädda Man. Att hitta – eller framförallt att lista – Sveriges 50 bäst klädda män är både givande och irriterande då det, som ni förstår, finns ganska mycket att diskutera kring en sådan lista. Men i dag började vi med vinnaren. Och vet ni – diskussionen gick skrämmande lätt. Vi är inte helt i mål med vinnaren, men ja… Vi är någonting riktigt roligt på spåren.