Annons
Annons

Anders Svensson

joel
Dela (0)
Tweeta

Staffan Flodqvist

Han tjänar miljoner, kör Porsche och dejtar landets hetaste fotomodell. Så hur har landslagets nya mittfältsstjärna lyckats förbli en sån medel-Svensson? Cafés Rikard Lind möter mannen som ska ta Sverige till fotbolls-EM.

”Alla vi som gillar Anders Svensson klappar nu, KLAPP-KLAPP!”
Var i Sverige du än varit den gångna sommaren så kan du inte ha undgått den taktfasta hyllningskören.
Alla gillar Anders Svensson. Överallt. Jättemycket. Verkligen.
Skälen är både flera och uppenbara.
Dels var det han mer än någon annan (möjligen undantaget dunderjokern Andreas Jakobsson) i det svenska landslaget som verkligen tog chansen i fotbolls-vm i somras. Han klev in i det som brukar kallas världens största skyltfönster och rubbade cirklarna. Med Anders Svensson är det så enkelt att han gillar att ha kul, att leka, tjöta och underhålla. På fotbollsplanen tar det sig uttryck i en ovanlig förlösande fräckhet. Det var hans sorglöst optimistiska spel, hängivenhet, det fantastiska frisparksmålet mot självaste Argentina och den andlösa helikopterfinten-och-stolpe-ut-sekvensen mot Senegal i åttondelsfinalen, som trollband miljontals tv-tittande svenskar.
Dessutom är han ju som han är.– Det går inte att inte gilla Anders Svensson, som landslagets presschef Mats Olsson uttrycker det.
För att bli folkkär ska du ha en ovanlig begåvning men en helt vanlig personlighet. Du bjussar alltid på dig själv men förhäver dig aldrig.
Anders Svensson?
En sällsynt entertainer bland fysfenomen. Gillar rockballader och tacos, tycker att Borås är världens bästa stad och säger inget elakt om nån: inte om Fredrik Ljungberg, inte om Kalle Anka-motståndare i det kommande em-kvalet, inte ens om Charlie Sheen. En hyvens kille som får mig att tänka på tv-kocken Tina Nordström. Alltid öppen och glad och tillgänglig och positiv och ödmjuk och okomplicerad och spontan och charmig och good looking.
Mr Nice Guy.
Svärmorsdrömmen.
Sötnosen.
Superpolaren.
Bolltrollaren.
En bred liten mittfältsmotor som plötsligt blivit omåttligt stor.

Annons

När han kom hem från vm ville alla ha en del av honom. Det var intervjuer, invigningar, kändisgolf, vippig filmpremiär i Stockholm, strandjippon i Båstad, besöka butiker och fotbollsskolor. Han tackade ja, och vart han än kommit har han omringats av folk som vill tjöta och dunka rygg eller bara få en skymt av den nye stjärnan.
Han var inte beredd på det.
– Jag har inte kunnat koppla av så mycket som jag hade hoppats, säger han. Egentligen skulle jag behöva åka bort och vara helt ledig i ett par veckor. Det har varit lite för mycket. Men… det är helt okej.
Inget behov av att dra ner kepsen och mörka bakom solglasögon?
– Nej, nej. Det är inte min stil. Jag är som jag alltid är, har inga problem med att skriva autografer och skratta och tjöta med folk helt allmänt.

Det är fortfarande sommar i Stockholm. Om några dar börjar den nya säsongen, när Svenssons Southampton kommer till Sverige på träningsläger – till Boden av alla ställen.
Svensson begriper inte varför. Eftersom han jobbat hårt på att sälja in Borås som ett mycket bättre alternativ, inte minst grundat på det faktum att staden är känd för att erbjuda tre-fyra fagra damer på varje kille, är även resten av spelartruppen oförstående. Vad var det för fel på det där Boras, det lät ju toppen!
Innan vi lyfter över Västerbron i Stockholm i Svenssons nya flygmaskin, en silvrig Porsche 911 Turbo, stannar vi för rött i en korsning vid Fridhemsplan. Två skarpa blonda chicks i 20-årsåldern får syn på Mr 100 Procent och faller nästan omkull.
Vi landar i ett fik på Södermalm. Ägaren kommer sättande med grekiskt kaffe som han vill bjuda på, men Svensson dricker inte kaffe så ägaren kutar efter en milkshake med blåbärssmak i stället, och frågar sen om han kan få ta en bild och om Anders kanske kan posera där vid kaffemaskinen. Visst, inga problem. Blir det bra så här? En äldre kvinna kommer fram och berättar att hon led sååå med honom när han sköt i stolpen mot Senegal.
– Jag hoppas du inte tycker att jag är påflugen, men skulle du kunna skriva en autograf till min son? Han kommer aldrig att tro mig annars.
En kille i 25-årsåldern är rakt på sak:
– Nu låter jag kanske patetisk, men – fan – du är ju en superstjärna nu! Så är det.
Kändes det absurt att slås ut så plötsligt ur VM efter all fokusering och kraft ni lagt ner under lång tid? Strumprullare, stolpe in, gå och duscha och flyga hem.
– Ja. Man är förberedd på det, men det tar ändå slut så brutalt. Man är bara tom. Jag tänkte: ”Det är fan inte sant, vi får inte spela mer, det är över nu.” Det kändes som att det vi presterat dittills inte betydde nånting.
Hur hanterade ni det? Vad gjorde ni efter matchen, vad pratade ni om?
– Vi pratade nästan inte alls om matchen. Vårt plan gick halv fem på morgonen. Vi satt uppe hela natten och tjötade och försökte koppla bort tankarna på att vi spelat fotbolls-vm över huvud taget. Vi snackade om hur skönt det skulle bli att komma hem och träffa familjen och kompisarna och allt kul man skulle göra då, för att slippa tänka på hur jäkla tungt det var åka ur.
Känns det ändå inte ganska futtigt en sån gång?
– Jo, men vi lyckades faktiskt rätt bra med att koppla bort det negativa. Men när jag kom hem och slog på tv:n och vm fortfarande pågick utan att vi längre var delaktiga, då kom besvikelsen, och den blev bara större och större. Nu har den lagt sig lite igen, men jag kan fortfarande tänka på vad som kunde ha hänt om bollen gått stolpe in mot Senegal, hur långt vi kunnat gå. Vi slog ju Turkiet, som nu slog ut Senegal, i kvalet. Vi kunde ha gått till semi, kanske till finalen.
Hur mycket har du egentligen tänkt på vad det hade betytt för din egen karriär om du hade satt stolpskottet mot Senegal i förlängningen? Det hade ju varit ett drömmål som gett eko i hela världen.
– Det absolut viktigaste hade ju såklart varit att målet tagit oss vidare i turneringen. Samtidigt kunde det ha blivit en fantastisk grej för mig personligen. Det hade fått skjuts på min karriär och gjort att jag kunnat ta nya steg. Men det stör mig inte så mycket. Det som stör mig är att jag kanske inte får chansen att gå så långt i ett vm igen. Jag hade inte brytt mig om det varit ett skitmål och mitt marknadsvärde inte stigit lika mycket, men att få vara med och spela vm och gå så långt som möjligt, i alla fall till kvartsfinal, kanske till och med semifinal och final, det är ju det som alltid varit min stora dröm.
Går gränsen för att ha lyckats just där, mellan åttondelsfinal och kvartsfinal?
– Det känns så. Kvartsfinal är stort. Man vill gärna gå vidare det steget för att känna att man verkligen åstadkommit nåt och varit med om nåt härligt. Att åka ut i åttondelsfinal känns nästan som att åka ur i gruppspelet.

Anders Svensson kommer ursprungligen från Göteborg. När han var 13 år skilde sig hans föräldrar och han flyttade med sin mamma till Borås. Redan som liten var han en ovanligt stor talang: spelade i tre lag samtidigt i lika många åldersgrupper och öste in mål överallt.Ett tag såg han ut att förbli just en stor talang. Han blev kvar i Elfsborg i Allsvenskan när andra blev proffs och i landslagsledningens ögon verkade han mest ses som en utmärkt inhoppare.
Men det senaste året har liksom allt hänt. Anders Svensson har klivit upp till en ny nivå. Han har gjort en utmärkt första säsong som välbetalt proffs i Southampton, skaffat en silvrig flygmaskin, fått ihop det med fotomodellen Anine Bing och under några sommarveckor i Fjärran östern tydligt visat att han är landslagets nya härförare.
Inför den här säsongen har han många förväntansfulla blickar på sig. Lyckas han fortsätta i den stil han visade under vm kan det här bli året då han kliver upp bland de riktigt stora. Potentialen finns där, men marginalerna är små. Minns bara stolpskottet mot Senegal. Anders Svenssons agent Kent Carlzon räknar med att marknadsvärdet hade skenat all världens väg om bollen bara träffat några centimeter längre till vänster och slunkit in i mål.
– Efter första säsongen i England, då Anders spelade 34 av 38 matcher, hade hans värde ökat från 11 miljoner till 30 miljoner kronor, säger Carlzon. Efter matcherna mot England och Argentina var han värd uppemot 60 miljoner. Hade han gjort mål mot Senegal och spelat bra i nästa match hade han varit värd hur mycket som helst, minst 80-90 miljoner kronor. Och gör han en lika bra säsong
i år som i fjol kan han bli värd astronomiska summor. Tänk på att Dean Richards kostade 120 miljoner kronor när han gick från Southampton till Tottenham i fjol, och han är inte i närheten av Anders internationella meriter. Men Southampton har sagt att Anders inte är till salu. De behöver inte sälja honom för pengarnas skull och Gordon Strachan,tränaren, gillar honom väldigt mycket.
– Anders har unika offensiva kvaliteter i landslaget som inte ens Fredrik Ljungberg kan matcha, fortsätter Carlzon, vars ögon förstås är färgade i den här frågan, men för den skull inte blinda.
– Anders är definitivt den största profilen i landslaget nu. Alla inom fotbollsvärlden känner till hans frisparksmål mot Argentina. Det påverkar ju också hans klubb som kan sälja fler biljetter och tröjor. Southampton räknar med fullsatta läktare varje vecka. Anders betraktas i dag som en klasspelare, vilket ger honom lugn och ro. Han tillåts göra fler misstag eftersom alla vet vilka kvaliteter han har.
Eller så skapar det ännu större prestationskrav. En spelare av klass måste ju ändå leverera.
Men det borde inte innebära några problem.
Anders Svensson har vid upprepade tillfällen visat att han klarar pressade situationer. Han har avgjort iskallt i landslaget i kritiska lägen. Han har också snabbt klarat omställningen till proffslivet. Det var kanske hans största utmaning hittills, han som är så extremt social och vill ha kompisar runt sig hela tiden som han kan slänga käft med.
Hela den plattformen försvann i en miljö där var och en rår sig själv och där ett nytt språk gör att man inte kan uttrycka sig lika rappt och personligt som man är van att göra. Första halvåret var tungt. Han flög hem till tryggheten och den positiva energin i kompisgänget i Borås så fort han fick en tvådagarsledighet. Men på planen syntes ingenting av ensamheten, och nu funkar allt mycket bättre vid sidan om.

I landslaget har Marcus Allbäck, Zlatan Ibrahimovic och Anders Svensson hittat varandra: två goa gubbar från Götet och en kaxig förortsskåning. Det är de som tjötar och bräker och står för underhållningen.
Ibland kan Svensson skapa en viss irritation genom att vara väl spontan och öppenhjärtig. Som när han avslöjade för en kvällstidning att hans rumskompis Allbäck alltid sover naken. Först blev Allbäck alldeles stel, sen lackade han ur lite. Det där kändes ju nästan lite bögigt! Men det går förstås inte att vara sne
på sprall-Svensson särskilt länge. Det är ju bara att spralla tillbaka, för den delen.
Vad hoppas du få ut av den nya säsongen i landslaget?
– Jag tycker det ser intressant ut. Det är klart, nu slutar en av våra bästa spelare genom tiderna, Henke Larsson, och det är en tung förlust. Men samtidigt kommer nya unga spelare in och vi har ett samkört landslag där nästan alla som var med i vm fortsätter några år till. Svensk fotboll går mot en ljus framtid.
EM-kval mot Polen, Ungern, Lettland och San Marino. Där är väl Polen det enda hotet mot gruppsegern?
– Det är väl den tuffaste motståndaren, även om Ungern inte är ett lag man slår hur som helst. Och Lettland har några riktigt bra spelare, två av dem är lagkompisar med mig
i Southampton. San Marino vet jag inte så mycket om.
Hur är känslan i landslaget efter VM-slutspelet, tror du? Vilka lärdomar tar ni med er därifrån?
– Den första träningslandskampen kan
nog kännas lite avslagen, men när det väl blir tävlingsmatch igen blir det helt annorlunda. För mig skulle det vara fantastiskt med ett
em-slutspel, jag var ju inte med förra gången. Jag känner mig grymt laddad.
Har ni fått en kick av VM?
– Laget borde ha fått självförtroende av det spel vi presterade. Vi känner varandra bättre och bättre och vet att vi kan spela bra fotboll mot vilka som helst, det är bara att hoppas att vi får fram det.
I en intervju i Expressen nyligen tyckte Glenn Hysén att Fredrik Ljungberg ”fladdrat i väg lite väl långt” och dragit på sig divafasoner. Har han rätt?
– Jag tycker Fredrik är en kanonkille. Vi är olika som människor och har olika intressen, men så ska det väl vara. Det vore ju tråkigt om alla uppträtt på samma sätt.
Finns det nån känsla i truppen av att det ligger nåt i det som Hysén säger?
– Nej.
Vad var det egentligen som låg bakom det berömda gruffet mellan Ljungberg och Mellberg?
– Det vill jag inte ens kommentera. Det är sånt som händer, herregud.
Är det verkligen det?
– Ja, ja. Jag har varit med om värre saker i Elfsborg. Det var vm, alla var taggade som fan och ville visa på träningen att de skulle spela nästa match. Då blir det såna incidenter. Olyckligt kanske, men det hör till.
Vad vill du få ut av säsongen som ligger framför dig i Premier League?
– En tydligare roll. Jag vill vara mer inblandad i spelet, ha mer boll och styra anfallsspelet mer så jag kan komma upp i den standard jag vill, för det är det jag alltid varit bra på.
Gordon Strachan lär vara svag för pennalism och riktigt härligt engelska metoder från stenåldern. Lumpenmentalitet, sa Tomas Antonelius och Magnus Hedman när de hade honom som tränare i Coventry. Hur inspirerad blir du?
– Det är lite svårt för mig att kommentera eftersom han är min tränare nu, och allt som står i svensk press kommer ut i England. Det jag kan säga är att, visst, han är tuff och gapar och skriker. Det är hans sätt – engagerad och hetlevrad.
Kommer ni överens?
– Eh… nja… jag menar… vad ska jag säga? Det är väl inte så att jag umgås med honom privat.
Känns det som att han förstår sig på dig som spelare?
– Svårt att säga. Jag tror inte han sett mig spela på det sätt jag vill, som jag gjorde i Elfsborg till exempel. Tränaren som tog mig till Southampton fick ju sparken och ersattes av Strachan. Nu fick jag en bra roll och lyckades hyfsat i vm. Förhoppningsvis såg han där hur jag helst vill spela, med mycket boll och vara med och styra det offensiva spelet. Det ska bli spännande att höra vad han säger när jag kommer tillbaka nu. Det skulle vara skönt att få en riktigt tydlig roll.
Vad kan du själv bli ännu bättre på?
– Jag skulle kunna tänka mig att vara ännu snabbare, aggressivare, sätta press och komma närmare försvararna och vinna mer boll. Fysiken har redan blivit mycket bättre under tiden i England. Jag tränar mycket, mycket mer nu än tidigare.
Gillar du att stå i centrum, vara en dynamo?
– Det ska hända grejer runt omkring mig, jag är rätt rastlös, men jag behöver inte vara den som står i centrum.
Vad gör du när du vill koppla av ?
– Enda gången jag kopplar av helt hållet är nog när jag kollar film. Därför blir det väldigt mycket film, jag är väldigt förtjust i det, har många på dvd.
Vilken är den bästa du sett på sistone?
– Spindelmannen var väldigt bra. Sagan om ringen var en riktig, riktig höjdare, även om det var ett tag sen.
Favoritskådis?
– Morgan Freeman är en av dem. Denzel Washington en annan.
Favoritgenre?
– Jag gillar mycket: drama, komedi, action, thrillers…
Ibland tycker jag det är kul att kolla riktigt ostiga filmer som blir bra för att de är så dåliga. Bill Murray, Burt Reynolds, biljaktsfilmer.
Funkar det?
– Javisst, absolut. Jag gillar ju Chevy Chase också. Han gör många löjliga grejer, men jag tycker han är rolig ändå. Jag menar, Ett päron till farsa firar jul är ju sanslöst bra! Jag är mycket för det amerikanska. Underhållning, det är det jag gillar.
Vilka tv-serier kollar du på?
– Den enda svenska kanal jag fått in i England är femman, så det har varit mycket Big brother. Jag har garvat många gånger. Man kommer in i det och så är det skönt att höra svenska röster. Sen gillar jag Seinfeld, Vänner, Spin city…
Hör du till Charlie Sheen- eller Michael J. Fox-lägret i Spin city?
– Michael J. Fox. Han är lysande i den rollen. Det är bättre känsla när han hugger. Charlie Sheen låter mer inläst. Men han är bra han med. Det är ju hans stil.
Är du fåfäng?
– Nänä!
Men om jag säger stilmedveten då, på det sättet att du bryr dig om hur du ser ut och hur det ser ut därhemma?
– Nä. Jag gillar att gå i jeans och nån t-shirt. Det är avslappnat och kan vara snyggt också. Jag tar på mig det jag trivs och känner mig hemma i bara.
Så du är inte som Magnus Hedman som har ett helt dressing room i kåken?
– Nej. Det är jag inte.
Vilken är den bästa middag du ätit?
– Varje gång jag käkar tacos, och inte gjort det på ett bra tag, så är det så fantastiskt gott alltså! När jag får lägga upp allt med de grejer jag vill ha. Det var det första jag käkade när jag kom hem från vm. Jag bara njöt.

Inget ont om tacos, denna tidlösa klassiker, men det verkar ändå som om Anders Svenssons tidiga lärospån inte riktigt utnyttjas till sin fulla potential numera.
Killen kan rimligen mer än fräsa färs och öppna locket på en pockande burk Santa Maria tex mex-sås, för han är ju kock, på
gymnasienivå. Han förkovrade sig på hotell- och restauranglinjen i Göteborg och jobbade senare som servitör parallellt med fotbollskarriären i Elfsborg. 1993 skrällde han stort när han, tillsammans med klasskompisen Andreas Moene (i dag köksmästare på Gothia Towers
i Göteborg) vann finalen i tävlingen Maten med stort M på Skansen i Stockholm. Uppgiften var att laga god hälsosam mat, och Moenes & Svenssons läckra laxgryta lämnade ingen oberörd.
– Ska jag vara ärlig har mitt intresse för mat mest handlat om att äta den, säger Anders.
Jag valde hotell- och restauranglinjen för att jag inte riktigt visste vad jag ville göra, och att vi vann den där tävlingen berodde helt klart mest på Andreas.
Kanske beror den något svajiga hängivenheten i köket på Anders Svenssons rastlöshet. Eller latheten, vilken är beryktad. Han har alltid hatat löpträning, men finner sig väldigt hemmastadd i tv-soffan med en påse Kinapuffar och en stor Coca-Cola.
Detta har satt sina spår. Fram till nyligen blev Svensson tjurig när kompisarna sa att han var småtjock, för det låg ju något i det. Men det senaste året har han tränat hårdare än någon gång tidigare och fått fason på hyddan, även om våra insiderrapporter säger att hans rum fortfarande är nerlusat med chockladpapper när landslaget är på turné.
Allt som allt kan man konstatera att Anders Svensson är prototypen för en svärmorsdröm. Bortsett från att han skolats i att laga och servera mat ser han som sagt bra ut, är ödmjuk, generös, social, nyfiken (han slår aldrig av sin mobiltelefon), romantisk (enligt egen utsago), skojig och tillräckligt rik.
Fasaden har visserligen sina sprickor, tro det eller ej. Anders medger snabbt att han inte är ett dugg händig och på frågan om han är bra på att dansa bara skrattar han. Men hans flickvän Anine (de är ett par sedan tidigt i somras) intygar att svärmor ändå är mycket belåten med hennes val.
Vad föll du för hos din flickvän Anine?
– Hon har allt, tycker jag. Sjyst humor, skrattar mycket med hela kroppen, hon är väldigt positiv och glad och mysig.
Hur förvaltar du de pengar du tjänar?
– Jag har personer som hjälper mig både i Sverige och England. Jag sparar i stort sett allt. Man är ju ung så man får unna sig lite, men större delen av pengarna sparar jag till att köpa ett hus och trygga framtiden.
Var ska huset ligga?
– Där man har flest vänner och trivs bäst. Jag har en väldigt nära vän som bor precis vid en sjö, kanske bosätter jag mig där i närheten, för man vet att man umgås bra och kan ha grillkvällar ihop och så.
Kan du tänka dig att bo kvar utomlands?
– Nej. Jag flyttar definitivt hem. Jag är väldigt Sverigekär.
Du kan ju alltid ha ett sommarställe i Sverige men bo nån annanstans.
– Nej. Vintern är mysig den med.
Har du nån stor dröm du vill uppfylla när du nu har råd med det?
– Jag skulle vilja bygga ett fint hus med grejer som jag tyckte om att ha när jag själv var liten, med tanke på eventuella barn framöver: med källare, ett litet pingisrum kanske, biljardbord, tennisbana utanför, ett gym, jacuzzi, ett film- och spelrum och en fin terrass utanför där man kan sitta och vila. En annan stor dröm är att bjuda familjen och ens bästa kompisar – tio, tjugo personer – på en fin kryssning i Västindien. Det är en gammal dröm jag ska göra verklighet av.
Har du rest mycket?
– Innan jag kom in i seniorfotbollen hade jag inte rest nånstans. Första gången jag flög var 1994 med a-truppen i Elfsborg till Turkiet.
Privat då?
– Till Mallorca med en kompis och ett par gånger till Kanarieöarna. Mallorca var väldigt fint, mysigt som fasen.
När känner du att du mår riktigt bra?
– När jag är med folk jag tycker om och bara kopplar av, går ut och spelar golf eller tennis, kollar på en bra film eller sitter och tar en fika och tjötar.
Hur laddar du för en viktig match?
– Jag lyssnar gärna på musik – Springsteen, Bryan Adams, Bon Jovi – och går runt och sjunger och dansar och löjlar mig i omklädningsrummet. Jag tycker att det är så jäkla roligt att jag kan dra skämt genom hela matchen. Det är ju ändå fotboll vi håller på med, det är skitskoj.
Vad vill du uppnå som spelare?
– Jag vill se hur långt jag kan komma. Och framför allt inte tappa det här med att ha roligt.
Det går ju i varandra: har man roligt så presterar man också mycket bättre. Mitt mål var att få vara med i a-landslaget och spela ett vm. Jag tycker att det är så jäkla roligt och vill fortsätta utvecklas så jag kan behålla landslagsplatsen och få vara med i fortsättningen också.
Vad skulle du vilja ha uppnått om fem år?
– Jag vill ha gjort ett bra em-slutspel med landslaget och fått vara med i ett vm-slutspel till.
Sen kan jag tänka mig att flytta hem igen.
Och på klubbnivå?
– Det är klart att det vore roligt att få vinna en titel. Jag har en dröm om att få spela ihop med kompisarna igen och lyckas vinna ett sm-guld med Elfsborg. Det är den ultimata drömmen.

Klappa med du också:
”Alla vi som gillar Anders Svensson…”
Det är som sagt omöjligt att göra nåt annat. Inte med en superstjärna som gillar Chevy Chase, rockballader och tacos och drömmer om grillkvällar och ett pingisbord i källaren den dag han flyttar hem till Borås, världens bästa stad.

Annons

Dela (0)
Tweeta


Laddar