Andreas Grube: ”Låt mig dricka min öl i fred”

Det finns en del av mig som avskyr att vara stammis. Jag värnar anonymiteten, du vet, ”this is your space, this is my space”, som det väl hette i Dirty Dancing.

Framför allt gäller det om jag stjäl en timmes egentid och tar med en bok och till exempel sätter mig på mitt stamhak Mackinlay’s Inn vid Fridhemsplan och läppjar på en kall.

Då vill jag vara i fred! Tyst, lugnt och fridfullt. Inte att någon lutar sig in och:

– Jaså, du läser en bok..?

– Mmm, precis. Läser. En bok.

Bläddrar vidare i October List av Jeffery Deaver. Tio sekunders tystnad.

– Jaha, är den bra eller..?

– Mmm. Väldigt spännande. Så nu tänkte jag ta och läsa vidare.

Fem sekunders tystnad.

– Mjoha, och vad handlar den om då..?

– Jamenomdulåtermigvaraifredsåkanskejagkantaredapådettillslut!!!

Samtidigt är det ju lustigt, för när jag är utomlands gillar ju även jag att gå på puben och snacka skit med folk. Som när jag var i Dublin häromsistens och spatserade in själv på något hak. Jag hade inte ens fått min Guinness i handen förrän jag hörde:

– Yerr not frrom arround heerre, arre ye? och ett gäng om fyra irländare bjöd in mig i sitt samtal som om vi vore gamla skolkamrater från förr. Så sjukt trevligt och gemytligt!

Men det kanske kommer med traditionerna, det kanske sitter i väggarna. I Storbritannien är verkligen puben ett vardagsrum. Man går dit för att umgås, det är liksom hela grejen. Gamla, unga, kvinnor, män, till och med ett och annat barn som kryper runt under borden. Och sedan dricker man öl och blir full och skön samtidigt. Till och med som trist svennebanan sugs man in i den mentaliteten.

I Sverige är det lite tvärtom; man går till puben för att få egentid, dricka öl och bli lite skön, och det är mest bara män som sitter tysta och stirrar i sina mobiler eller böcker längs med bardisken. Och ja, jag är en av dem…

På Mackinlay’s har personalen lyckligtvis fingertoppskänsla och förstår direkt signalerna när jag slagit upp boken eller datorn – då ställs ölen fram utan för mycket frågor. Önskar bara att alla gäster hade samma feeling. Stör inte en man som har kvalitetstid med öl och bok!

Fem tillfällen när du ska lämna pubgrannen i fred

1. När hen har näsan i en bok. Elementärt.

2. När hen är inbegripen i intensivt messande. Kanske är det jobb, kanske är det en dejt.

3. När hen sitter med uppfälld dator och stirrar hålögt och tomt ut i intet. Det kan vara någon som sitter och grubblar på formuleringar till nästa artikel. Till exempel jag.

4. När hen är djupt engagerad i något sportsligt evenemang, som en fotbollsmatch på tv. Själv bryr jag mig inte, men jag vet att det för somliga är på liv och död. Respektera det.

5. När någon har hörlurar i öronen. Hallå – det blir inte tydligare än så!

För övrigt…

… är den bästa pubölen den som inte är för alkoholstark och som dricks i pints. Klassikern Newcastle Brown Ale fungerar alltid, och om Sigtuna Pale Ale finns på kranen så är det ett givet val.

… tycker jag att Colorado Straight Bourbon (nr 460, 399 kr) är en av Systembolagets absolut vassaste bourbons. Gott om de mjuka vanilj- och kolatonerna, tillsammans med apelsin och en lätt askrökig nyans från de hårt kolade faten.

… borde alla lyssna på Frida Hyvönens nya album Kvinnor och barn. Bästa svenska albumet sedan Dackefejden.