Annons
Annons

Är vi på väg mot den sista generationen tystlåtna pappor?

På fars dag uppmärksammar och hyllar vi våra fäder – samtidigt gräver vi i den ofta komplicerade far- och sonrelationen och söker ett svar på om pappor närmar sig en föräldraroll likvärdig mammans.

Joel Linde
Dela (68)
Tweeta
Annons

Jag tror att vi går mot en situation där män och barn närmar sig, och dialogen och den emotionella kompetensen hos män ökar.

En vän berättade för mig hur han under en period i sitt vuxna liv varit arbetslös. Han mådde dåligt över detta och det blev inte bättre av att han var tvungen att flytta hem till sina föräldrar igen och bo i sitt gamla pojkrum. Trots känslorna han brottades med hade han aldrig något ordentligt samtal med sin pappa.

I stället hittade han en dag en bok på sitt nattygsbord. En bok om hur man hjälper sig själv. Det var det om det, från pappan.

pappa-son-relation

Många män känner igen bilden av att det inte talas friskt om känslor, far och son emellan, men frågan är om det alltid kommer att vara så. Och i så fall, vad är problemet med det?

Roger Klinth är genusforskare och författare till boken ”Göra pappa med barn” som handlar om den svenska föräldrapolitiken och pappans roll över tid. Han menar att vi kan vara på väg att se den sista tystlåtna pappagenerationen.

– Jag vill tro det. Sen ska man inte helt såga den typen av kommunikation som fanns förr, där män kunde umgås och kommunicera även om det inte var så verbalt. Men jag tror nog att vi går mot en situation där män och barn närmar sig, och dialogen och den emotionella kompetensen hos män ökar. Sen om den kommer att fortsätta eller om den kommer att vändas är svårt att veta.

Hur menar du då?

– Jag tror inte att det finns någon naturlag som säger att den jämställdhetsutveckling vi har sett de senaste åren med nödvändighet måste fortsätta och fördjupas, den kan lika väl vända och gå tillbaka. Det här är något som måste försvaras och utvecklas hela tiden, för det finns så många andra krafter som gärna vill driva utvecklingen tillbaka.

Historiskt sett har män inte lärt sig kommunicera med sina barn på samma sätt som kvinnor har

Från 1900-talets mitt har olika reformer poängterat vikten av att barn får känslomässig tillgång till båda sina föräldrar, att kvinnor ges större möjlighet till förvärvsarbete och att män tar mer ansvar i hemmet. Förutom de givna fördelarna av jämställdhet mellan könen skulle detta också gynna barnen som skulle få en mer närvarande pappa.

– Historiskt sett har män inte lärt sig kommunicera med sina barn på samma sätt som kvinnor har. Under 80- och 90-talet var budskapet ofta att män skulle ”ta chansen att utveckla sig själva” när man ville uppmana dem att vara närvarande i familjen, men då är ju undertexten att man egentligen inte förväntas vara en förstahandsförälder. Så även i den positiva idén om att stimulera män till mer föräldraledighet ligger det ju en förväntan om att män och kvinnor har olika funktioner i relation till barnen.

Varför är det problematiskt?

– Till exempel är det många familjer i dag där man inte lever i någon form av kärnfamilj, utan där männen har mer självständiga föräldraroller. Där ligger mer tyngd på det egna föräldraskapet och det är klart att det är viktigt att kunna ha den nära relationen med sina barn. Många män har givetvis det, men det finns fortfarande skillnader gentemot mamman i termer av ansvarstagande och emotionell närhet.

Lucas Gottzén, genusforskare vid Stockholms universitet, påpekar också att faderns relation till sonen kan ha en betydande roll för sonens sätt att hantera besvikelse, sorg och ilska senare i livet.

– Det är ju inte för intet som till exempel våld lyfts fram som en jämställdhetsfråga, och utifrån en psykologisk aspekt kan man ju säga att om du kan hantera känslor och kan kommunicera dem så minskar risken för att du blir våldsam, så vi gör ju kopplingar däremellan. Men det finns ju så klart andra aspekter av det där också, säger han.

En helt ny Sifo-undersökning visar också att fem av tio svenskar väljer att ringa sin mamma när de behöver prata, i både med- och motgång, medan endast en av tio ringer sin pappa.

Man kan inte koppla att det finns en mammaroll och en papparoll till kön

Kommer vi alltid ha olika relation till mamma respektive pappa?

– Jag tror inte att det finns något naturgivet eller socialt önskvärt att man skulle ha olika roller, man kan inte koppla att det finns en mammaroll och en papparoll till kön, utan det måste vara önskvärt att man kan utveckla sitt sätt att vara oavsett kön, säger Roger Klinth.

– Så på det sättet kommer det givetvis att finnas skillnader eftersom det finns individuella skillnader hos oss alla, men jag tror inte att de med nödvändighet måste följa någon form av könsgränser.

Annons

Dela (68)
Tweeta


Laddar