Återträffarnas årtionde

Med 2000-talets första decennium passerat kan vi konstatera en sak: 00-talet kommer att gå till historieböckerna som comebackernas årtionde.

Ett radikalt förändrat medieklimat, där artisterna tjänar noll kronor på skivor men miljoner på turnéer, har gjort att det aldrig varit så lönsamt för rockband att återförenas som nu.

Facebook och Twitter har spätt på denna utveckling. Om man tidigare var orolig för att vara den ende som kommer  gå på en halvsaggig Simple Minds-reunion en regnig tisdagkväll har man i dag svaret en minut senare i sin iPhone.

Allt fler rockkonserter i dag liknar också gymnasieåterträffar.

I och med att comebacker blivit så lönsamma är det heller ingen tillfällighet att artister blivit väldigt snabba med att ”lägga av”. Alla från Jay-Z till Ulf Lundell har utnyttjat detta skamlöst. Och vi i media har hittills varit så lättlurade att vi spelar med.

Nästa gång Ulf Lundell påstår att ”detta är min sista turné” så borde vi vänta med att skriva om det i fem år tills vi vet att han verkligen menar det. Kiss utropade sin sista turné för tio år sen – härom månaden släppte de ännu ett nytt album.

När införs det en comebackkarantän egentligen?

All respekt därför till ABBA. De tog aldrig farväl. De tog bara en paus som blev längre och längre och som nu pågått i 30 år. Neil Young och Kurt Cobain hade fel. Det djärvaste man kan göra är inte att burn out, utan att tvärtom fade away.

I den comebackkultur vi lever är det heller inte så konstigt att så många tv-serier återuppstår. Både Beverly Hills och Melrose place har gjort en Dracula och rest sig upp från det förflutnas kyrkogård.

Med tanke på Vänner-skådespelarnas måttliga framgångar på egen hand efter den seriens sorti undrar man också hur länge de kommer att kunna säga nej till en återförening.

Summorna är redan på en sådan nivå att Helikopterligan skulle behöva köra i skytteltrafik med sedlar för att klara det kontantbehovet. De enda som verkar smarta nog att fatta att en återförening aldrig blir vad alla förväntar sig är Seinfeld-gänget.

Efter att Seinfeld tog farväl 1998, ett farväl när serien stod på sin absoluta topp, har det varit befriande tyst. Och Seinfelds status är högre än någonsin.

Genom parodin på en Seinfeld-återförening i höstens omgång av Simma lugnt, Larry har också Jerry Seinfeld och hans medskapare Larry David försäkrat oss om att det aldrig kommer att bli tal om någon återförening på riktigt.

Larry Davids enda motiv till återföreningen i Simma lugnt, Larry är att han vill få tillbaka sin fru. Hon tycker att han blivit odrägligt självupptagen sedan han sa upp sig från Seinfeld och fick obegränsat med fritid.

Kanske är det också den främsta anledningen till att Ulf Lundell och många andra aldrig kommer att lägga av, hur ofta de än påstår det.

De skulle aldrig klara av den obegränsade fritiden.

Jan Gradvall