Biodukens brutalaste banditer

NR 1
MAX CADY
Film: Cape Fear (1991).
Skådis: Robert De Niro.
Profil: Filmkåkfarare förvandlas vanligen till laglydiga nallebjörnar av fängelsestudier, men Max Cady använder i stället sina nyvunna filosofiska hjärnspöken för att motivera hämnden på sin förre advokat Sam Bowden (Nick Nolte). Först våldtar han och biter kinden av Bowdens kollega Lori, sen stryper han privatdeckaren Kersek och tvingar sig på både fru och dotter. De Niro plöjde ljudupptagningar av våldtäktsmän och mördare inför inspelningen.
Sorti: Blir fastbojad av Bowden på en sjunkande flodbåt. Talar i tungor hela vägen ner.

NR 2
ALIENMONSTRET
Film: Alien (1979).
Skådis: Bolaji Badejo.
Profil: En varelse sprungen ur grundläggande mänskliga fobier – reptiler, slem, parasiter. Vräker sig upp ur stackars Kanes bröstkorg knappt en timme in i filmen, växer därefter raskt upp till en grafitgrå snorbobba med bananformat huvud, sylvassa huggtänder och allvarliga salivproblem. Stilbildande klappjakt vidtar.
Sorti: Blir grillchips i lågorna från raketerna på Ripleys nödfarkost.

NR 3
DJÄVULEN
Film: Exorcisten (1973).
Skådis: Linda Blair.
Profil: Bygger bo i lilla Regan MacNeils kropp och skändar den på ett sätt som bara hin håle kan. Krucifix i skrevet, gröna spyor och en rad andra numera odödliga skräckfilmsgrepp. Inte minst death metal-rösten, som nog låter allra coolast när Regan presenterar sig för fader Karras: ”And I’m the devil. Now kindly undo these straps.” Kanske sammanfattade Robbie Williams det bäst när han i The Face häromåret kallade nyckelscenerna ”lika obehagliga som en Gary Barlow-konsert”.
Sorti: Hoppar in i Karras och följer med honom ut genom fönstret ned i asfalten.

NR 4
FRANK BOOTH
Film: Blue velvet (1986).
Skådis: Dennis Hopper.
Profil: Exakt hur Dennis Hopper betedde sig när han tog så mycket knark att han ”trodde att jag kontrollerades av ett rymdskepp” vet vi inte, men troligen påminde det en hel del om den perverterade Frank Booth. Han drogar sig med gas och förgriper sig på sångerskan Dorothy (Isabella Rosselini), vars familj Booth kidnappat.
Är ömsom sadistisk, ömsom undergiven – och misshandlar som pricken över i:t den nyfikne ynglingen Jeffrey (Kyle Maclachlan) iförd läppstift.
Sorti: Skjuts på nära håll i pannan av Jeffrey.

NR 5
WALTER E KURTZ
Film: Apocalypse now (1979).
Skådis: Marlon Brando.
Profil: Krigspsykosernas konung. Tappar koncepterna av Vietnamkrigets påfrestningar och skapar ett märkligt skräckvälde i Kambodjas djungel. Det finns nog ingen enskild filmsekvens som andas mental störning som den där överste Kurtz – kamouflagemålad – stirrar ner sin bundne nemesis kapten Willard (som sen får ”Kockens” avhuggna huvud i knäet).
Sorti: Skivas med machete av Willard.

NR 6
DR EVIL
Film: Austin Powers (1997).
Skådis: Mike Myers.
Profil: En underskattad drift med Bondskurkar. Dr Evil snor kärnvapen från forna Sovjetrepubliken Kreplachistan och håller en skruvad monolog om sin uppväxt. Dr Evils mamma var en ”15-årig prostituerad fransyska” med ”simhud mellan tårna”, den alkade pappan kom från Belgien misshandlade sonen ”med vass”.
Sorti: Flyr jorden i en rymdraket.

NR 7
T-1000
Film: Terminator 2 (1991).
Skådis: Robert Patrick.
Profil: En sträng hi-tech-torped utan vilken agenterna i Matrix garanterat hade sett helt annorlunda ut. Är gjord av flytande metall, förvandlar gärna sina lemmar till knivar och går över lik efter lik i jakten på John Connor (Edward Furlong) och hans beskyddare T-800 (en österrikare). Chefar allra mest i den utsökta panoreringen där hans arm spetsar ett mjölkpaket och Connors styvfarsa. T-1000:s spejande ansiktsuttryck fick Patrick till genom att studera rovfåglar.
Sorti: Drattar ner i en smältbassäng och förvandlas till… flytande metall. Hmm.

NR 8
TOMMY DEVITO
Film: Maffiabröder (1990).
Skådis: Joe Pesci.
Profil: Ett koncentrat av maffiastreberns karaktärsdrag: kort stubin, noll självdistans och ett gott öga till övervåld. Föredömligt psykotisk falsettröst och blick, särskilt i det legendariska du-är-en-rolig-kille-snacket med huvudpersonen Henry Hill
Sorti: Skjuts i bakhuvudet som hämnd för ett mord.

NR 9
JOHN RYDER
Film: Liftaren (1986).
Skådis: Rutger Hauer.
Profil: Mystisk luffare som plockas upp av ynglingen Jim Halsey (C Thomas Howell),
berättar att han precis stympat sin tidigare chaufför och förklarar att han tänker göra samma sak med Halsey. Då är filmen mindre än tio minuter gammal. Fortsättningen är fylld
av b-filmiska guldkorn, som det avhuggna fingret i Jims pommes frites och scenen där Ryder har bundit fast Nash (Jennifer Jason Leigh) mellan två lastbilar.
Sorti: Rammas med bil av Halsey, får sen tre dödande skott i sig.

NR 10
JOHN DOE
Film: Seven (1995).
Skådis: Kevin Spacey.
Profil: De flesta filmiska
seriemördare dödar folk med okonventionella medel, men ingen har gjort det så äckligt finessrikt som John Doe. Med de sju dödssynderna som inspiration tar han oss med på en omvälvande odyssé i knivdildos, framtvingad självstympning och utdragen tortyr. Höjdpunkt: Scenen innan upplösningen där Doe går in på polisstationen i sin blodiga vita skjorta och torrt säger: ”Ni letar efter mig.”
Sorti: Skjuts i huvudet av hämndlystne polisen Mills (Brad Pitt).

SVENSKTOPPEN
Lite töntigare, lite snällare – men ändå skurkar med klass

Tony
Film: Sökarna (1993).
Skådis: Thorsten Flinck.Den flippade busen är en av svensk filmhistorias få riktiga gangsters. Flincks galna aura fungerar perfekt.

Enöga
Film: Dunderklumpen (1974).
Röst: Stig Grybe.
En av de girigaste och läskigaste figurer som setts i en tecknad film. Enögas cykel, finurligt utrustad med en falsk sedelpress på pakethållaren, gör honom till en ond James Bond.

Morgan Wall-Enberg Jr
Film: Varning för Jönssonligan (1981).
Skådis: Per Grundén. Samhällskritik (namnet) och nedrighet (handlingarna) i en otäckt lyckad kombination.

Tommy Sjögren
Film: Black Jack (1990).
Skådis: Carl Kjellgren.
En taskig trummis som är ful mot kvinnor och spelar dansbandsmusik. Kräk!

Mange
Film: Stockholmsnatt (1986).
Skådis: Liam Norberg.
Ett givet val, karln visade sig ju till och med vara skurk på riktigt.

Klas Ericsson

FILMRECENSENTERNAS PERSONLIGA FAVORITER

Fredrik Sahlin, Filmkrönikan

1. Satan (Linda Blair) i Exorcisten, 1973.
2. Hans Beckert (Peter Lorre) i M, 1931.
3. John Doe (Kevin Spacey) i Seven,1995.
4. Hajen i Hajen, 1975.
5. Tandfén (Tom Noonan) i Manhunter, 1986.

Johan Croneman, Dagens Nyheter

1. Frankie Pentangeli (Michael V Gazzo) i Gudfadern II, 1974.
2. Lilly Dillon (Anjelica Huston) i The Grifters, 1990.
3. Kleinfeld (Sean Penn) i Carlito’s Way, 1993.
4. red C Dobbs (Humprey Bogart) i Sierra Madres skatt, 1948.
5. Tom Ripley (Dennis Hopper) i Den amerikanske vännen, 1977.

Hans Wiklund, Café och TV4

1. Tony Montana (Al Pacino) i Scarface, 1983.
2. Snövits elaka styvmor i Snövit, 1937.
3. Dr Evil (Mike Myers) i Austin Powers, 1997.
4. Harry ”Preacher” Powell (Robert Mitchum) i Trasdockan, 1955.
5. Annie Wilkes (Kathy Bates) i Lida, 1990.