Annons
Annons

”Man måste inte hata både invandring och klimatet”

Donald Trump vill införa ett muslimförbud – och lämna klimatavtalet i Paris. Samtidigt vill SD bevara Sverige svenskt – och protesterar som enda part i Riksdagen mot den nya klimatlagen. Hur kommer det sig att dessa åsikter hänger ihop, undrar Cafés Björn Werner.

Björn Werner

 

Här är två åsikter som plågat tveksamma Facebookgrupper, alternativmedier och populistpartier över hela västvärlden rätt länge.

  1. Att invandring uteslutande är dåligt för samhället.
  2. Att man inte behöver tänka på klimatförändringarna alls, för de finns nog inte.

Det konstiga är egentligen inte att de här åsikterna finns. Det är klart de gör, precis som en miljard andra åsikter. Det är inte ens konstigt att åsikterna är relativt populära. Nej, det verkligt konstiga är att de nästan alltid går hand i hand med varandra. Trump vill införa ett muslimförbud och lämna klimatavtalet i Paris. SD vill bevara Sverige svenskt och protesterar som enda part i Riksdagen mot den nya klimatlagen.

Annons

Jag kan förstå att man var för sig kan landa i både punkt 1 och punkt 2. Kanske har man suttit långa timmar, stirrandes in i en Ikea-katalog och efter tyst och moget övervägande kommit fram till att svensk kultur år 2017 är den bästa kulturen och något som bör bevaras till varje pris. Andra kanske på samma sätt stirrat sig blinda på ett hav av forskningsrapporter, sen lyft blicken mot fönstret och känt: ”nej, det här stämmer inte, det är precis samma väder som vanligt därutanför, de bara hetsar upp sig”.

Men hur landade exempelvis Martin Kinnunen, SD:s miljöpolitiska talesperson, både i att man inte behöver lyssna på forskarrapporter om att Arktis isar smälter med uttalanden som: ”Alla rapporter om när isen ska försvinna är inte relevant, vi har läst det 2010 och 2016. Vi kan säkert läsa det 2030 också”  och att Sverige måste skyddas från främmande kulturer samtidigt?

Här finns en rad förklaringar. Kanske beror det på en intensivt överdriven rädsla för andra människor slår ut rimlig oro över att planeten kommer att bli ett överhettat växthus? Nej, mängden oro i en kropp är oändlig. Är det så att det handlar om hur korkad man är? Att åsikterna är de absolut dummaste på det politiska spektrat, vaskrenset som grisarna slafsar i sig? Lockande tanke, men tyvärr är det inte så enkelt. Kan det rentav vara som de själva säger, att de är de enda som sett och säger sanningen. Förstås inte. Men det ligger trots det närmast den troligaste förklaringen.

Nämligen att personerna som ser sig själva som sanningssägare egentligen bara är klassiska motvallstyper. Att det inte handlar vare sig om verklig invandringsfientlighet eller klimatskepsis så mycket som vikten av att få vara den raka motsatsen till vad ”de andra” tycker. De där som bestämmer över en. Som inte lyssnar eller förstår. ”Etablissemanget”.

Så, du rasist och klimathatare. Var lite självständig

Det är en fullt förståelig känsla. Men såhär är det: för den som vill gå sin egen väg och vara en egen människa med egna tankar krävs mer än att bara säga emot det någon annan säger på varje punkt. Då är man ingen sanningssägare. Man är en gnällspik.

Så, du rasist och klimathatare. Var lite självständig. Du kan faktiskt hata muslimer men ändå vilja rädda klimatet. Och tvärtom, du kan vägra tro att isarna smälter men ändå älska invandringen. Åsikterna hänger nämligen inte ihop det minsta. Om du verkligen vill tänka själv kan du förstås till och med både vara för en human flyktingpolitik och vilja stoppa klimatkrisen samtidigt. Just saying.

Oavsett var du landar – vill du kalla dig sanningssägare är det inte så snyggt om du inte låter dig formas av vad någon annan tycker. Välj istället din egen sanning. Inte någon annans.

Läs mer av Björn Werner här

Annons

Dela (62)
Tweeta



Laddar