Bortglömd comeback

joel  |  Publicerad 2006-11-22 16:22  |  Lästid: 2 minuter

All Saints

Studio 1 (EMI)

fiskarn_3


Studio 1 är All Saints första album på sex år. En bortglömd comeback i all Jay-Z-hysteri som direkt stött på problem genom kassa försäljningssiffror i England första veckan. Efter att ha hört både Kingdome come och Studio 1 kan jag snabbt konstatera att den senare är lika underskattad som den förstnämnda är överskattad.

1997 var Spice Girls och Backstreet Boys på väg mot världsherravälde med Spiceworld och Backstreet’s back. Oasis släppte Be here now och tog första steget ner mot avgrunden. Årets hippaste skiva hette Homework och var gjord av två franska slynglar som gick under namnet Daft Punk.

I den musikaliska miljön damp All Saints självbetitlade debutalbum ner och sålde i fantastiska tre miljoner exemplar. En anmärkningsvärd succé med tanke på omständigheterna: Tjejerna hade rätt mediokra röster och dansade lite så där som vanligt folk gör på klubbar, de var smådryga och trötta i intervjuer. De kunde se bakis ut och gillade att festa i stället för att prata om Gud och tacka sina fans. De sjöng om Bootie calls.

Musiken lät som discoinfluerad upphottad 90-tals-triphop, parfymerad med girlbanddetaljer som stämsång, låtsasrap och spekulativa covers. Men faktum kvarstår; All Saints och uppföljaren Saints and sinners (2000) är fortfarande de två bästa girlbandskivorna som någonsin har gjorts. Men inte ens tio miljoner sålda album kunde få systrarna Nicole och Natalie Appleton och låtskrivarna Melanie Blatt och Shaznay Lewis att hålla ihop. 2001 splittrades All Saints.

Och fem år senare är de tillbaka exakt där de slutade. Plus några giftermål och barn, minus några miljoner pund. Och med den skillnaden att Sugababes har snott åt sig deras plats på musikscenen.
För år 2006 är inte All Saints längre unika. Shaznay Lewis skriver fortfarande låtarna och den musikaliska grunden består till stor del av old school-beats med rullande basgångar och luftig körsång. All Saints har också adderat en reggae- och skatouch som de hintade om redan i första singeln Rock steady, men som även finns i coola Scar och soliga Not eazy. Och det funkar. Liksom On and on, Headlock och Chick fit, tre låtar som lika gärna hade kunnat vara med på de tidigare skivorna.

Visst, Studio 1 är en extremt lättuggad bagatell, men i en värld där gravt överskattade Lily Allen hyllas som geni och Fergie betraktas som en av världens största kvinnliga artister förtjänar All Saints en fjäder i hatten. Med Studio 1 visar de trots allt att de fortfarande behärskar genren som gjorde dem – och så många andra efterföljare – till superstjärnor.
Och just det, de har fortfarande samma likgiltiga uppsyn.

Peter Smirnakos

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-12 22:51