När man till slut får syn på 71-årige David Lynch i egen hög person år 2017 är det som att den mytomspunne filmskaparen inte har åldrats på ett par decennier. Det där högtstående, gråvita svallet är detsamma, liksom hans eviga uniform: svart kostym och vit högknäppt skjorta. Precis som det där smålistiga leendet. Frågan blir då om den tredje säsongen av Twin Peaks också kommer att bära på samma bekanta kvalitet som förr. Med tanke på att det är Lynch själv som har regisserat alla arton timslånga avsnitt, till skillnad från de första två säsongerna där han bara regisserade några stycken. Samt att kanalen Showtime har gett Lynch och medskaparen Mark Frost carte blanche i fråga om pekpinnar under produktionen, och att nästan hela originalcasten återvänder (av dem som lever), sida vid sida med ”nykomlingar” som Michael Cera, Ashley Judd, Amanda Seyfried, Jennifer Jason Leigh och långtida Lynch-musor som Naomi Watts och Laura Dern så får chanserna bedömas som goda. Men hur ser Lynch själv på denna monumentala populärkulturella 90-talsåteruppståndelse, där agent Dale Cooper (Kyle MacLachlan) återvänder för att förhoppningsvis sjunka ner i nya danspräglade sannmardrömmar. Det svarar Lynch på under en pressdag för Twin Peaks i Los Angeles, där han dyker upp oannonserad inför undertecknad och kollegor, och förverkligar en gammal popkulturjournalistdröm.
Hur var det att regissera 18 timmar Twin Peaks? Vad kan vi förvänta oss?
– Det var precis som med alla andra Twin Peaks-avsnitt jag har gjort. Jag ser fortfarande serien som en film uppdelad i avsnitt, och så kommer publiken att uppleva även den nya säsongen. Det var en glädjefylld, fantastisk resa. Sedan är det här begreppet ”förvänta sig” ett slags magiskt uttryck. Människor förväntar sig saker, och förhoppningsvis uppfylls förväntningarna.
Den nya säsongen tar vid 25 år efter att säsong två avslutades. Hur ofta sedan 1991 har du funderat på vad de här karaktärerna har haft för sig?
– Jag älskar Twin Peaks-världen och har ofta tänkt på vad som skulle kunna hända där. Men mina tankar har mest begränsat sig till hur vacker den världen är och hur vackra karaktärerna är. Det var Mark Frost som kontaktade mig, för vad som nu är många år sedan, och frågade om jag skulle vilja gå tillbaka in i den världen. Så vi träffades på Musso & Frank (klassisk Hollywoodrestaurang, red. anm.) och det mötet var det som triggade detta.
Du har fått fria tyglar av Showtime inför den här säsongen. Kände du samma frihet när du gjorde de första säsongerna?
– Pilotavsnittet av Twin Peaks, som jag regisserade, satte tonen och gjorde den här världen och de här karaktärerna verkliga för mig. Det satte det hela i rullning, och jag var väldigt positiv kring seriens sinnesstämning, berättelse och karaktärer. Jag förälskade mig djupt i serien. I övrigt hade vi väldigt få problem med vad vi fick och inte fick visa, trots att det var 25 år sedan. Faktum är att jag inte kunde begripa vilken frihet vi hade och vad för saker vi gjorde. Ibland var vi tvungna att ändra dialogen lite, men det ledde mig bara till bättre val, rent kreativt.
Känner du några tvivel inför ifall fansen ska älska de nya avsnitten lika besinningslöst?
– Vi fylls alla ständigt av tvivel.
Kommer du ihåg varför du en gång ville bli regissör?
– Nej, det gör jag inte. Det enda jag ville bli var målare, och jag kom in på film för att jag ville få målningar att röra på sig, och det ena ledde till det andra. Jag är verkligen lyckligt lottad.
Hur ser du på skillnaderna mellan tv-landskapet i dag och då Twin Peaks först kom ut?
– Vi lever i en väldigt vacker tid i dag för tv, och idén om en kontinuerlig berättelse är något jag alltid har älskat. Att ta sig in i en värld och se vad som händer där, och hur den drar i dig på ett visst sätt, eller att idéer uppstår längs vägen.
Din kollega Mark Frost kom nyligen ut med boken The secrets of Twin Peaks. Har du läst den?
– Nej. Det är Marks bok. Jag har inte läst den och jag vill inte läsa den. Inte för att jag inte tror att den är bra, utan för att jag har mina egna idéer om det förflutna och Mark har sina. Det är hans Twin Peaks-historia.
Hur var det att arbeta med originalsäsongens skådespelare igen?
– Det var ganska fantastiskt hur lätt vi har fallit tillbaka i varandras gemenskap. Det är verkligen en familj. Jag är säker på att du hör det här hela tiden, folk som säger: ”Åh, vi är som en familj som vandrar nerför gatan. Alla de här skådespelarna är så fantastiska. Crewet är så underbart.” Men crewet i Twin Peaks var ännu mer underbart än andra crews. Och skådespelarna var ännu bättre än de mest underbara av skådespelare.
Vilken roll spelar filmen Fire walk with me för de här nya avsnitten?
– Det är ju berättelsen om Laura Palmers sju sista dagar i livet, så den är oerhört viktig för det här materialet.
Du har tidigare inte velat återvända till Twin Peaks. Var din intention att sista avsnittet av säsong två skulle vara slutet, eller fanns det en idé om att en dag fortsätta berättelsen?
– Även om det länge bara skedde i mina tankar och känslor så har jag alltid upplevt att berättelsen har fortsatt.
5 bästa Twin Peaks-tipsen
Fire walk with me (1992), regi: David Lynch
Film som följer de sista sju dagarna i Laura Palmers liv, och som, som Lynch-verk betraktat, är något av en vattendelare. Men ”riktiga” fans älskar den.
Twin Peaks: The missing pieces (1992),
regi: David Lynch
90 minuter av bortklippta scener från Fire walk with me, som skiftar från det mest
demoniskt bisarra i Lynchland, till det mest skirt hjärtskärande.
Secrets from another place (2007),
regi: Charles de Lauzirika
Dokumentär där en stor mängd av skådespelarna och crewet bakom Twin Peaks ger sina personliga återberättelser av inspelnings-
perioden.
The Secret History of Twin Peaks (2016), bok av Mark Frost
Tv-seriens medskapare Mark Frost sätter sin egen skapelse under lupp, och låter den redan mångskiftande världen få ytterligare dunkla schatteringar.
The essential wrapped in plastic: Pathways to Twin Peaks (2016)
Ingen har tagit Twin Peaks på större allvar än fanzinet Wrapped in plastic, som i tretton år analyserade tv-serien. Denna bok är gräddan av besattheten.