Minou
hade inga förväntningar på det där pillret. Hon hade ju tagit droger så många
gånger förut. Ja, hennes liv kretsade kring droger.
Tillsammans
med sin pojkvän – tillika amfetaminlangare – levde hon ett bottenlöst dystert
liv i en trång lägenhet i Göteborg. Tjugo år gammal hade hon inte avslutat
gymnasiet. Festandet hade fått henne att börja med amfetamin. Nu orkade hon
inte festa längre, bara ta amfetamin.
Minou,
som tidigare hade haft runda kinder, överlevde på tupplurar, apelsinjuice och
drickyoghurt. På dagarna hjälpte hon till att sälja tjack. Hon gick på en
skrämmande stig och hade hamnat där på bara något år.
En
dag erbjöd leverantören i amfetaminkedjan några psykedeliska piller – som en
bonus, typ. Minou visste knappt vad det var. Men hon, pojkvännen och en kompis
satte i sig de där pillren i sin skitiga lägenhet.
Saker
började hända. De vita tråkiga strukturtapeterna var med ens helt levande och
fick färger och former. Minou och killen la sig och kelade. Det var länge sedan.
Alla var plötsligt så öppna mot varandra. Upplevelsen påminde inte om något
annat.
Efter
ett tag mådde Minou dåligt, gick in på den skitiga toaletten, spydde och
tvättade sig. Då såg hon smutsen runt toaletten. Den levde, och den var vacker.
–
Allt runt omkring var egentligen så jävla fult och äckligt. Det kändes som om
min hjärna och omgivningen samarbetade för att göra smutsen vacker för mig,
berättar hon.
Vacker,
men dags att lämna. Minou såg nu även sig själv i ett annat ljus.
–
Det var ganska obekvämt, men jag insåg någonstans att jag hade konstiga
och sjuka människor runt omkring mig och jag kände mig annorlunda än dem.
Den
natten sov hon flera timmar, ovanligt nog. När hon vaknade kände hon sig
nollställd. Eller snarare formbar. Skulle livet kanske kunna byta riktning?
Efter den kvällen förändrades saker. Minou lämnade lägenheten oftare, sov över hos en tjejkompis, tog tag i skolan. Två månader efter trippen – så kallas en psykedelisk upplevelse – hade hon lämnat lägenheten, killen och amfetaminet.
I
dag, tio år senare, är Minou övertygad om att vändningen berodde på trippen.
Hon är mycket entusiastisk till psykedeliska droger.
Och
hon är långt ifrån den enda. Psykedeliska droger är supertrendigt. Om de tidigare
förknippades med övervintrade hippies så är det annorlunda nu. En modern hajp
syns från skogsrejv till universitet och innerstadskontor.
De olika substanserna är uppbyggda på olika sätt, men ger liknande effekt. Klassiska psykedeliska droger inkluderar LSD, psilocybin (magiska svampar), DMT och meskalin. Preparaten skiljer sig markant från andra droger. Användarna tar dem sällan. De orsakar inget fysiskt beroende och tycks inte gå att dö av. De gör bara att världen upplevs annorlunda.
Den
som promenerar i en vanlig svensk hästhage på hösten och tittar nedåt kan se toppslätskivlingar:
svampar som kan ge en tung psykedelisk upplevelse. Psykedelika finns i en rad
andra växter, världen över.
Michael Pollans bok How to change your mind, som handlar om psykedelika, toppade New York Times bestseller-lista och rankades som en av 2018 års tio bästa böcker. Minecraft-grundaren Markus ”Notch” Persson har twittrat upprepade gånger om att LSD får oss att se bortom världsliga gränser. Artiklar, podcaster och föreningar dedikerade till psykedelika ploppar upp som svampar ur jorden.
Men
det betyder inte att 1960-talet är tillbaka. 2019 års användare av psykedeliska
droger jobbar ofta inom tech. Steve Jobs själv rankade LSD som en av sitt livs
viktigaste erfarenheter.
–
LSD visar att det finns en annan sida av myntet, sa han i en intervju.
Kanske
är det typiskt för vår tid att ett argument för psykedelika är just att det ska
ge oss bättre idéer till jobbet. En mjukvarudesigner och säljare som
mikrodoserar LSD, intervjuad i Rolling
Stone, berättar om när han gjorde det på kontoret:
–
Det var episkt. Jag sålde mycket, snackade med många, hittade lösningar på
tekniska problem.
De
andliga sökarna finns också, även bland IT-snubbar. De vill få ut mer av livet
än vad ett kontor i Los Angeles erbjuder, åker till Sydamerika och tar
ayahuasca och tror sig hitta Gud i mönstret hos ett rosa berg. Hemma igen berättar
de historierna om att de känner sig mer uppfyllda och mystiska. Vissa håller
långa monologer på fester, andra startar företag.
Men
Sverige är annorlunda. Psykedeliska droger är olagliga, både att inneha och att
använda, och vår narkotikapolitik ger oss ett speciellt förhållande till andra
droger än alkohol och tobak. Jag har själv skrivit om droger i flera år och
aldrig träffat någon som vill berätta om sina upplevelser under eget namn. På
hemmafester och rejv får stora pupiller vara ifred.
Och
det ska sägas: psykedeliska droger kräver stort ansvar. Folk med anlag för
psykos bör hålla sig borta från dem, liksom folk som går på antidepressiva. En
trygg miljö och tryggt sällskap är viktigt, annars kan droganvändningen bli en
resa till det yttersta mörkret.
Men
nu har hajpen nått också hit. Faktiskt ända till den alldeles vanliga kommunen Nacka
utanför Stockholm.
NACKA, 14 OKTOBER 2018
Colloquium on Psychedelic Psychiatry
Tyska psykologi- och psykoterapiprofessorn Torsten Passie föreläser när Nätverket för psykdelisk vetenskap håller seminarium.
Här samlas akademiker och forskare med en gemensam dröm.
”Att arbeta på en privatklinik utan psykedeliska droger känns ibland som att vara en brandman som inte får ta med sig brandslangen till elden”, som forskaren Alicia Danworth säger.
Varje
småkaka i lobbyn är markerad med ett stort E. Det står inte för ecstasy, utan
Elite Hotel Marina. I höstsolen krävs knappt jacka, trots att det är oktober.
På andra sidan vattnet glänser Gröna lunds stillastående berg- och dalbanor.
Några
hundra psykiatriker, forskare, studenter och nyfikna mullrar in i det
fyrstjärniga hotellet, en röd tegelbyggnad som liknar ett slott.
Gyllene
salen fylls och Filip Bromberg, ordförande för Nätverket för psykedelisk
vetenskap, inleder.
–
Vissa av er kanske undrar när Sverige blev en supermakt inom psykedelisk
vetenskap, säger han på engelska.
Publiken
skrattar.
–
Jag är ledsen att säga det, men det är vi inte.
Nätverket
för psykedelisk vetenskap har bjudit forskare till Sverige. Nu är hela helgen
inbokad. Det psykedeliska Sverige är inte större än att jag känner en som
sitter i föreningens styrelse.
Publiken
applåderar när Filip Bromberg säger att han hoppas att situationen ska förändras.
Sen visslar alla. När den första föreläsaren griper micken får man känslan av
att vara på konsert.
–
Att arbeta på en privatklinik utan psykedeliska droger känns ibland som att vara
en brandman som inte får ta med sig brandslangen till elden, säger Alicia
Danforth.
Hon
är forskare med egen psykiatrisk klinik i Silicon Valley. Dagligen får hon
frågan om hon kan ge psykedeliska droger under terapin. Det får hon inte ännu. Frustrerande,
tycker hon.
Men
hon ser hon en brinnande upptäckarlust här i Stockholm. Känslan som fanns förr,
innan allt förbjöds. Så fort föreläsarna lämnar scenen flockas folk omkring
dem.
Men
nu måste vi stanna upp. LSD? Svampar? Olagliga droger som väl leder till
självmord, vanföreställningar? Nu står de här människorna på ett bättre hotell i
det drogskeptiska Sverige och säger att de vill förändra våra tankar med
psykedeliska preparat. Hur började detta?
Gestaltens
ansikte liknar ett bi och har stora svampar till fingrar. Bilden flimrar förbi
på en stor projektor på konferensen i Nacka. Det är en flera tusen år gammal
grottmålning från Algeriet.
Det
är uppenbart vad föreläsaren, Charles Grob, menar att bilden visar.
–
Kom ihåg att ursprungsbefolkningars användning är tusentals år gammal. Vi är
väldigt, väldigt nya i den här leken. Det passar oss inte att vara så överlägsna,
säger han.
Den
gråhårige amerikanen bär kavaj och små ovala glasögon. Han spricker ständigt
upp i ett leende. Charles Grob är en stjärna inom den psykedeliska vetenskapen.
LEGENDAREN
Charles Grob upptäckte LSD på 1960-talet. Sedan blev han professor men fick inte forska om psykedeliska drogers påverkan. Nu sörjer han att han inte är ung i dag och får chansen att se hur psykedelika blir accepterade i samhället.
Ingen
vet hur länge folk har tagit de här drogerna. Men jorden runt finns tusentals
år gamla bilder som kan föreställa psykedeliska svampar, ofta kopplade till
religion.
Akademiker
dividerar om hur viktiga de där drogerna varit för oss. Enligt den mest
spekulativa teorin utvecklades människor när våra primater till förfäder åt
svamp.
Själva
ordet psykedelisk lanserades i en dikt som psykiatrikern Humphry Osmond
skickade till författaren Aldous Huxley. Ordet betyder ”medvetande-manifestation”,
en ganska exakt beskrivning. Drogerna förändrar hur man uppfattar saker, som om
ens medvetande smetas ut på världen omkring en i form av ljus, färger, tankar
och mönster. Forskaren David Nutt beskrev det som att hjärnan är en orkester,
och att den under påverkan av drogerna jammar loss utan dirigent.
Magiska
svampar må ha funnits hur lång tid som helst. Men 1943 gör LSD entré. Kemisten
Albert Hoffman arbetar i ett labb i Schweiz. En vacker dag kommer han att tänka
på ett preparat han utvecklat fem år tidigare, från ämnen i svampen mjöldryga:
LSD-25. Han tänker att det kanske kan vara användbart och tillverkar mer.
Plötsligt
mår Hoffman dåligt. Han går från jobbet med konstiga hallucinationer. Upplevelsen
påminner inte om något annat. Har han fått i sig det där ämnet av misstag? Värt
att undersöka.
Hoffman
tar LSD igen, medvetet. Återigen får han en konstig upplevelse. Möblerna runt
honom ser groteska ut, hans assistent är en häxa, mönster flödar som ett
kalejdoskop. Den skräckslagne Hoffman tror att han ska dö.
Så
blir det inte. Dagen efter mår han prima. Frukosten smakar exceptionellt gott,
världen är vacker. Hoffman känner sig förändrad och nu vill han veta vad som
hänt.
Han har genomgått världens första LSD-tripp, mitt under ett brinnande världskrig.
–
Lovar du att aldrig göra det här?
Charles
Grobs mamma pekade på en artikel i magasinet Life. Den beskrev en kvinna som haft en hemsk LSD-tripp: hon låg
vettskrämd i fosterställning i psykotiskt tillstånd.
–
Du känner mig, jag är inte alls intresserad, svarade den unge Charles.
Om
Charles Grob hade lyssnat på sin mamma hade han inte blivit den som i dag står
i frontlinjen för psykedeliska droger – eller varit på plats i Nackahotellet 2018.
När den unge Grob började på college insåg han att hans mest kreativa klasskompisar alla testat psykedelika. Det här var på 60-talet och LSD spreds bland musiker, författare och artister. Ken Kesey, författaren till Gökboet, trippade. Världens största band, The Beatles, också, uppenbarligen: albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band definierade den nya genren psykedelisk musik. Med stor kraft influerade LSD rocken, konsten och hela motkulturen.
En
vacker vårdag 1969 testade Charles Grob LSD. Han spatserade runt med en vän i
en botanisk trädgård. De la sig ned på en bro. Molnen virvlade runt och världen
skiftade i pastellfärger:
–
För mig hade naturen varit som en bakgrund för oss människor. Plötsligt levde
den, den var en del av oss, ihopkopplad med oss. Upplevelsen förändrade mitt
liv.
Händelsen
skulle få Grob att göra livsval som nog inte fanns på mammas önskelista. Några
år senare, när han inte riktigt visste vad han skulle göra med sitt liv, fick
han tillgång till ett privat bibliotek med psykedelisk forskning. Han slukade
allt och under ett infall bestämde han sig: han skulle jobba med psykedeliska
droger. Han hade ju själv känt deras potential.
Men
då var det för sent: drogerna var olagliga. Charles Grob tilläts inte arbeta med
psykedeliska droger.
– Jag tror att hela förbudet speglade samhällets rädsla. Känslan av att psykedeliska droger hotade den breda massan. Jag menar, de är en katalysator för förändring. Och den breda massans ryggmärgsreflex var att få bort dem, för de ville bevara status quo, är Charles Grobs förklaring i dag.
PSYKEDELISK PERSONLIGHET 1
Father John Misty (född 1981)
Heter egentligen Josh Tillman och var trummis i Fleet Foxes när en fransk-kanadensisk shaman bjöd honom på ayahuasca. Upplevelsen fick Tillman att lämna alla artistiska klichéer bakom sig.
– Jag kände igen min röst för första gången, förklarade han för tidningen Pitchfork.
Tillman lämnade bandet och bytte namn. Debutalbumets omslag andas psykedeliska droger. Tillman/Misty säger att han numera använder LSD för att dämpa sin depression.
När
LSD först nådde världen var just psykiatriker snabba på bollen: preparatet
verkade perfekt för att greppa det mänskliga psyket. På 50- och 60-talen
försökte forskare och läkare bota alkoholberoende, ångest och annat med
psykedelika. Den tidens resultat anses med dagens mått intressanta, om än
behandlingarna tveksamt utförda.
Men
historier började spridas om psykedeliska trippar som gick fruktansvärt snett.
Det skedde också – i studentkorridorer, sekter, till och med i CIA-kontrollerade experiment.
Det
är svårt att detaljstudera riskerna med psykedeliska droger, för nutidens
forskare vill inte utsätta någon för obehagliga situationer. Nyligen gjorda
studier, baserade på enkätsvar, har inte hittat någon koppling mellan
psykedeliska droger och mentala problem. Drogerna verkar inte vara en
motorväg till galenskapen.
Men
1960-talets motstånd handlade inte bara om hälsa. Vissa hävdar att det var ett
svepskäl, backat av massmedial hysteri. Drogerna påverkar trots allt folks liv
och livsstil. Den psykedeliska hippierörelsen trotsade samhällets normer och
ställde inte upp på krig. Vissa auktoriteter såg därmed LSD som ett hot mot
USA.
Sidney
Cohen, doktorn som senare skulle bli chef för drogenheten på USA:s institut för
mental hälsa, vittnade om LSD i kongressen 1966:
–
Vi har sett något som på ett sätt är högst alarmerande, på ett sätt mer
alarmerande än döden. Och det är förlusten av alla kulturella värden… De här människorna…
har tappat kulturen, förlorade för samhället, förlorade för sig själva.
I
slutet på 60-talet kastade USA ut psykedeliska droger steg för steg, från
gatorna och labben. FN följde efter och placerade flera psykedeliska droger
under klass 1: droger utan syfte med hög risk för missbruk.
Goodbye
hippies.
Charles
Grob satte sig i skolbänken för att bli psykiatriker. Han skulle inte ha en
chans att återuppta psykedeliska studier.
Men
allt tycks gå i vågor.
År
2003 hade Charles Grob blivit en etablerad psykiatriker, chef för en egen
avdelning på University of California. Var det dags nu? Han skickade in en
ansökan till amerikanska läkemedelsmyndigheten: han ville undersöka om psilocybin, ämnet i magiska svampar,
kunde hjälpa människor som led av dödsångest.
Han
fick tillåtelse att utföra studien. Något hade uppenbarligen hänt.
–
Jag tror att tillräckligt mycket tid hade passerat från 1960-talets turbulens,
säger Charles Grob.
–
Jag tror att de också värdesatte vem jag var, var jag jobbade. Jag var
tillräckligt, du vet, mogen, ansvarstagande och mainstream.
Tolv
döende cancerpatienter som anmält sig frivilligt fick ta en dos psilocybin
eller placebo. De fick uppleva effekten av drogen i ett något så när mysigt
rum, dekorerat med färska blommor och med tyg på väggarna.
Dagen
efter kände de som tagit psilocybin betydligt mindre dödsångest än de haft
tidigare. Effekten höll i sig i månader.
Ett
annat forskarteam gjorde en ny studie på 51 patienter med dödsångest. Även de
resultaten var positiva.
På
den psykedeliska konferensen i Nacka dyker ny forskning upp hela tiden. I regel
handlar det inte bara om drogerna, de används tillsammans med terapi.
I
ett intressant experiment fick 36 religiösa personer svälja psilocybin. Nästan
sextio procent av deltagarna rankade upplevelsen på topp fem över de mest
meningsfulla upplevelserna i deras liv.
På
konferensen hör jag två killar prata i stolsraden bakom mig. En av dem säger
att han stött på någon från Falun här.
– Bra, vi måste nå ut brett. Vi har redan de som drar på Burning Man, svarar den andra.
BURNING MAN
Festival
Sammankomsterna i Nevadaöknen är ingen renodlad drogfestival utan ett kultfenomen för tiotusentals sökare av alla slag som vill utbyta tankar och idéer med varandra. Ett nätverk av drömmare och doers, som rörelsen beskriver sig själv.
Sedan den stora mansfiguren som symboliserar festivalen brann första gången 1986 har festivalen blivit ett mytomspunnet favoritevenemang, inte minst inom tech- och digitala startup-världen i Kalifornien.
Nästa Burning Man äger rum den 25 augusti i Black Rock Desert, Nevada.
Burning
Man, den ”transformativa”, icke-kommersiella festivalen i Nevadaöknen där 65 000
deltagare får nya upplevelser, både med och utan droger inblandade.
Det
är inte konstigt att Charles Grob ler. Han känner igen sig själv i de unga på
konferensen. Även om de är mer välklippta och mindre skäggiga än vad han var i
deras ålder. Men han har blandade känslor. I dag är han 68 år.
–
Baksidan är att det tog många år att ta sig hit. Jag är ganska gammal nu.
Så
du vill vara ung nu egentligen?
– Haha, jag skulle älska att vara ung. Jag skulle älska att vara en del av den yngre generationen som kommer att ha färre hinder och vara mer accepterade. Men vi lever de liv vi var tänkta att leva, jag har haft ett väldigt rikt liv.
När
saker blir stora hos coola människor droppar de snart ner på allmänheten. Några
år efter att krogprofilerna lagade pulled pork i sina hemmakök kunde alla
svenskar köpa det på bensinmackar.
I
dag talas om amerikanska företag som vill tjäna stora pengar på psykedelika. Samtidigt
är de vetenskapliga studierna dyra och finansiering behövs. Tech-entreprenören
Chris Kantrowitz planerar att investera stora pengar i den psykedeliska
världen. Han tänker brett: laboratorier, akademier, kanske läkemedelsföretag.
–
Det kommer att finnas några företag som är värda miljarder dollar inom det här
fältet, sa han till tidningen Rooster.
Med
tanke på hur många rika amerikaner som gillar psykedeliska droger lär det inte
vara svårt att få pengar. Att kapitalismen skulle börja älska psykedeliska
droger är inte alla forskares dröm. Och på en fri marknad, vem ser till att
drogerna används ansvarsfullt? Är det etiskt att tjäna pengar på psykedelika?
Marknaden
finns förstås redan. Men förutom i vissa länder, som Nederländerna, sker det
under ytan.
Jag
får tag på en kille som tillverkar och säljer psykedeliska droger i Sverige.
Han bekräftar att drogerna blivit mer mainstream. I början var det mest stökiga
killar som köpte psykedelika, säger han, och folk som lyssnade på psytrance. Nu
är det olika sorters människor, säger han:
– Det är brevbärare, mammor, folk som jobbar i barer.
De
flesta som använder LSD gör det sällan. De har förmodligen redan testat andra
illegala droger, men det betyder inte att de lever ett liv i beroende. Men
många av dem lever med en hemlighet.
Tillbaka
till Minou, den amfetaminberoende tjejen i Göteborg som ändrade riktning efter att
ha tagit psykedeliska piller. Hon är förstås bara en röst i kören, men hennes
historia stämmer väl överens med teorier om hur de här drogerna fungerar.
En
hel del av de äldre studierna handlade om beroenden. Nyare experiment har
gjorts i mindre skala, där folk fått hjälp att sluta röka med psykedeliska
droger.
Hur
kan de påverka människor så starkt? En ledtråd kommer från avbildningar av
hjärnor under ett LSD-rus. Drogen tycks få hjärncellerna att lämna inkörda
spår, hjärnans delar börjar kommunicera på nya sätt. Det kan vara därför den
psykedeliska upplevelsen kan lösa upp depression och beroenden. Kanske är vi
bara i början av att förstå vad som verkligen händer.
PSYKEDELISK PERSONLIGHET 2
Timothy Leary (1920–1996)
Psykologen Timothy Leary forskade på psykedelika på elituniversitetet Harvard, men delade också ut LSD till sina egna studenter, övertygad om drogens potential.
Leary gjorde flera vändor i fängelse för narkotikainnehav men lyckades rymma. President Nixon, som inte var en vän av nyanser, utnämnde honom till ”den farligaste mannen i Amerika”.
Den vilde Leary har gjort starka avtryck inom kultur, psykologi och filosofi, senast porträtterad i modeprogrammet Stil i P1.
Minou
är varken deprimerad eller beroende i dag. Hon håller på att göra klart sin
masteruppsats. Hon jobbar inom vården, går och dansar, sköter om ett stall och
är frisk. Hon använder drogerna någon gång i halvåret.
–
I dag har psykedelika lite olika roller för mig. Ibland så är det bara för att
ha en rolig upplevelse. Det ska man absolut inte sticka under stol med, utöver
att det är djupt så är det jävligt kul.
–
Men framför allt så är det en hjälp om jag varit med om något riktigt jävla
jobbigt. En period med mycket plugg, eller en relation som har blivit dålig.
Det har effekten att jag kan ta psykedelika en kväll och släppa det som är det
jobbiga och se på problemet på ett annat sätt.
Dessutom
säger hon att hon blivit mer andlig.
–
Jag har varit ganska mycket anti spiritualism och andlighet. Jag är det
fortfarande delvis. Jag går inte runt och känner att jag är en gudinna eller
att jag har kontakt med kosmos. Men jag har mycket mer förståelse för
naturreligioner, att de är rimliga.
Minou
håller sig varken till lagen eller forskningen. Hon är en del av vår tids
hemliga psykedeliska kultur. Det går stick i stäv med de som vill att
psykedelika ska stanna inom forskarvärlden.
Vad
tycker du om att det du gör är olagligt och hemligt?
–
Jag tycker att det är fett rimligt att det ska vara reglerat på något sätt. Jag
tycker att det borde höra vuxenvärlden till. Men i övrigt tycker jag att det är
helt jävla löjligt att det är olagligt. Det skapar ett problematiskt beteende
till det.
Hon
pratar inte med sina kollegor inom vården om psykedelika. Men hon skulle vilja.
– Mycket socialt umgänge är ju fokuserat kring alkohol. För mig är det inte det roligaste sättet att hänga på. Jag tror det varit nyttigt för våra sociala relationer med psykedelika. Jag hade jättegärna trippat med min mamma.
–
För att vinna över systemet, bli systemet! säger Fredrik von Kieseritzky inför
en fullsatt sal på Nackakonferensen. En öronbedövande applåd drabbar lokalen.
Fredrik
von Kieseritzky är doktor i organisk kemi och en av dem som drivit på att
skriva ut cannabis till svenska patienter. Nu vill han att psykedelisk
vetenskap ska tränga igenom murarna.
–
Jag förstår inte behovet av ”folklig acceptans” och så vidare. Bra medicinsk
vetenskap behöver inget brett folkligt stöd. Den fungerar alldeles utmärkt
ändå, säger han.
Han
påpekar att det skulle gå att forska på psykedelika i Sverige. Det krävs ”bara”
godkännande från Läkemedelsverket och en etikprövningsnämnd. Själv vill han
inte driva någon debatt om legalisering. Han vill forska. För några år sedan
var han orolig för att hans hjärtefrågor skulle drabba karriären. Nu bryr han
sig inte.
– Jag kan ibland förundras över att ingen tagit mig i örat, eller något i den stilen. Tvärtom får jag från kollegor i princip uteslutande glada hejarop.
Några timmar efter konferensens avslut är det efterfest på Noden, en föreningslokal i södra Stockholm. Ett dansgolv pumpar elektronisk musik, innanför finns en rökig bar. De flesta ser ut att vara skäggiga akademiker runt 30.
Frågan
är vad de firar. Vi vet inte om psykedeliska droger kommer att bli en
revolution. Vi vet inte ens om resultaten håller när större studier görs.
Någon
månad efter konferensen dyker en diskussion upp på en Facebooksidorna som drivs
av Nätverket för psykedelisk vetenskap.
–
Fältet psykedelisk vetenskap är inte så pass stort än att vi kan säga
särskilt mycket med säkerhet, men utgående från min egna uppfattning, och hur
jag uppfattar många forskare inom psykedelisk vetenskap, så är vi många som är
säkra på att psykedelisk terapi är verksam på något sätt och förhållandevis
riskfri. Kan detta vara problematiskt? Är vi inte kritiska nog mot fältet?
skriver en av styrelsens medlemmar.
Kanske
är det inte så konstigt att vissa blir som en väldigt hoppfull familj. Deras
intresse har ju varit förbjudet i femtio år.
Inom
tio år finns psykedeliska behandlingscentrum, om allt går väl, tror professor
Charles Grob. Kanske kommer drogerna också börja erbjudas friska människor. I
så fall har han fått uppleva hela den psykedeliska resan, från mörkret in i
ljuset.
PSYKEDELISK PERSONLIGHET 3
Amanda Feilding (född 1943)
Engelsk grevinna som blev känd när hon lät borra ett hål i sitt kranium för att öka hjärnaktiviteten. Driver i dag Beckley Foundation, som finansierar och organiserar psykedeliska studier. Tidningen Wired utnämnde henne till “grevinna över den psykedeliska vetenskapen”.
Vissa
är noga med att bara prata om sånt som är vetenskapligt. Charles Grob
har tröttnat. Han berättar gärna om när hans dotter tagit svampar i Amsterdam
och ringde för att be honom om råd. Eller om hur han satt på flyget till
Sverige och drömde sig tillbaka till ayahuasca-upplevelser i Amazonas.
Tror
du det finns en anledning till att psykedeliska droger växer i naturen? Eller
är det bara slumpen?
–
Nej. Det här är lärar-växter. Vad lär de oss? Att ta bättre hand om oss själva.
De finns där för att hjälpa oss att leva upp till vår egen potential, hjälpa
oss att läka.
–
Det är ett fenomen som kommer från naturen, det handlar om att nå ut till
mänskligheten som håller på att förstöra planeten.
Så
naturen är en varelse som kommunicerar genom växter?
–
Ja.
Jag
tror det här är den aspekten som är svårast att förklara för någon som inte har
prövat psykedeliska droger, för det låter så märkligt.
– Jag brukade lägga mycket mer band på mig själv. Jag säger aldrig sånt här inför en publik. Jag säger det till dig, jag antar att jag sagt det till andra journalister. Jag har pratat om det här i trettio år och jag blir mer bekväm ju äldre jag blir. Jag säger bara vad som är min sanning, även om den kan verkande förvånande för en del, säger Charles Grob.