De har rest till rymden, erövrat Hollywood, skapat tv-historia, toppat Billboardlistan, vunnit Serie A och byggt miljardförmögenheter som entreprenörer. De är – i vårt tycke – de 20 viktigaste svenska männen under Cafés livstid. Idag: Henrik Larsson, på plats nummer 17.
Henrik ”Henke” Larsson är den som bäst länkar samman två av de mest framgångsrika epokerna i fotbollslandslagets historia: Sommaren 1994 var han delaktig i vm-festen, som straffläggare i kvartsfinalen mot Rumänien och målskytt i bronsmatchen mot Bulgarien. Tio år senare, i EM-premiären i Portugal, mötte han Erik Edmans hårda inlägg med en språngnick. 2–0-målet mot Bulgarien blev en symbol för ett Sverige som efter mästerskapet faktiskt hyllades i Uefas rapport för sin fina offensiva fotboll.
Hösten 2009 gjorde Henrik Larsson sin 106:e och sista landskamp. Samtidigt blev han, 38 år och 20 dagar gammal, Sveriges äldsta utespelare i landslaget. Han var inte bara den mest tongivande spelaren under Lars Lagerbäcks år som förbundskapten – på flera punkter bekräftade Larsson också den svenska fotbollsrörelsens självbild: individuellt skicklig, men främst en lojal lagspelare. Tekniskt briljant, men utan att låta skönhet gå före funktion. Två säsonger i Barcelona – och en vinter i Manchester United – blev det slutgiltiga beviset för hans storhet som fotbollsspelare.
Då förstod vi äntligen att 60 000 sjungande skottar på Celtic Park inte kunde ha fel: Det finns bara en Henrik Larsson.
Christofer Brask