”Det finns en sak som är sämre än att göra lumpen”
Akademisk examen i all ära, men det arbetsgivare framförallt letar efter är erfarenhet, skriver Cafés chefredaktör Jonas Terning.
Den här veckan innehöll en veritabel köldsmocka från öst. Först kom en kallfront som påminde oss om att våren fortfarande är en bit bort i stora delar av landet. Sen kom beskedet att värnplikten ska återinföras.
13 000 personer, födda 1999 och 2000, kommer att kallas till mönstring med start 1 juli 2017.
Många av de kallade, eller de som är födda senare och insåg att även de satt på samma tåg om än längre bak i vagnen, reagerade med bestörtning.
Och jag fattar reaktionen. Jag ryckte in 1999, och var ett undantag i min vänskapskrets. Visst, värnplikten avskaffades först 2010, men då hade det föregåtts av ett par decennium där det – enligt min egen empiriska undersökning i Fredrika Bremergymnasiets skåphall – verkade räcka med en nysning för att bedömas som oduglig på mönstringen.
Jag däremot ville rycka in. För vad skulle jag annars göra?
Som nybakad student, med tre års helgjobb som Big Mac-makare och sjukhusstädare bakom mig, längtade jag inte ut i arbetslivet. Och inte heller hade jag den blekaste vad jag egentligen ville göra nu när jag var ”stor”, så universitetet med tillhörande studielån upplevdes inte som någon magnet.
Lumpen däremot.
Flottan.
15 månader till sjöss.
Signalmatros på HMS Orion.
Vafan.
Värre kan man väl ha det?
Lumparhistorier hör ju till vår tids tråkigaste tidsfördriv så dem ska ni slippa här, men sanningen är att jag fortfarande träffar en del av mina lumparpolare. Och jag kan inte se att jag förlorade någonting överhuvudtaget under den där tiden till sjöss. Tvärtom. De där månaderna gav mig roliga minnen, respekt för rutiner och åtta nödvändiga kilon (som jag i och för sig inte behöver längre).
Självklart utgår jag från mig själv nu, men jag är övertygad om att det finns en tydlig korrelation mellan dem som vid 19 års ålder vet exakt vad de vill göra med sitt liv och dem som firar fyrtio med att fly till Bali för att starta yogastudio. För det är inte så lätt att direkt efter gymnasiet veta vad man ska viga sitt liv åt. Risken är dock att man i väntan på den stora insikten aldrig klämmer in den där första foten på en arbetsplats. Istället blir man stående i tomrummet mellan skolväsende och arbetsmarknad. Och det är som kvicksand, kantad av dålig självkänsla och katastrofal ekonomi.
Jag satt i rekryteringsprocesser en stor del av hösten, och har tuggat igenom oändligt många cv:s. Och akademiska examen i all ära, men det jag framförallt letat efter är erfarenhet. Att ha gjort någonting – vad som helst – är alltid bättre än att inte ha gjort någonting alls. Och den som varit runt på flera olika platser, i olika miljöer, med olika typer av människor, är garanterat bättre rustad för framtidens gigstyrda arbetsmiljöer.
Så nu när Försvarsmakten växlar upp sin charmoffensiv, kan ni som kallas in till mönstring komma ihåg ett par saker. Lumpen kommer inte vara så bra som Försvarsmakten vill ge sken av, men det kommer vara mycket bättre än du tror. Och det finns faktiskt betydligt sämre saker än att göra lumpen, och det är att göra ingenting.
***
Fettisdagen i veckan, och måste säga att vårt digitala team satte huvudet på spiken med den här Donald Trump-filmen. Två miljoner visningar so far!
***
Vi varvar upp inför Fördomspodden säsong två, och i veckan gästade Emil Persson Breaking News med ett inslag om hur man ser om ens granne är Sverigedemokrat.
***
En annan oväntad comeback i veckan var Henrik Berggren. Svårt att inte ha otroligt höga förväntningar på singeln To my brother, Johhny och just därför så skönt att den faktiskt var bättre än man vågat hoppas på. Ser fram emot mer!
