Annons

Sebastians stora misstag

Text Jan Källman
Illustrationer Henrik Aryee

Han lämnade en stökig tillvaro i Strömsund för drömmen om ett nytt liv i Thailand – men fastnade i en bedrägerihärva och fattade ett ödesdigert beslut. Cafés Jan Källman möter Sebastian Ljung, dömd till livstid i ett av världens mest fruktade fängelser.

Dela (981)
Tweeta

Flugorna surrar lika högt som fläktarna i värmen. Vakterna ropar ut namn och nummer i raspiga högtalare. Någon gråter.

Stämningen är dämpad i vänt­rummet på Nakhon Si Thammarat Central Prison. I fängelset finns 5 000 fångar. Alla har straff på mer än 15 år. Endast tre är västerlänningar. En av dem är svensken Sebastian Ljung, 29.

– Cirka 300 av dem i mitt block har domar för mord, 300 för våldtäkter och 400 för knark. Det är bara att ligga lågt och hålla sig på sin kant. Det finns många galningar här, säger han.

Sebastian Ljung har blå fångkläder och id-bricka runt halsen. Besöksrummet består bara av betong och enkla trästolar. Samtalet sker via telefon. Det går inte att höra varandra genom pansarglaset.

Fängelset ligger två mil utanför själva tätorten Nakhon Si Thammarat i södra Thailand. Det är motorväg först, sedan blir vägarna mindre och mindre. Vid vaktkuren tar man kopia på pass eller id, går de sista 200 metrarna in till själva fängelset och får en nummerlapp. Det florerar många otäcka rykten om anstalten. Ingen turist har någonsin bara vägen förbi här. Ingen annan ”vanlig människa” heller för den delen. Om man inte ska hälsa på. Eller bli inlåst.

Fängelset har högsta säkerhetsklass, vilket betyder stränga regler för besökarna. 20 minuter, en eller två gånger i veckan. Väskor lämnas utanför. Utomstående kan sätta in ett begränsat belopp pengar till internerna på fängelsets egen bank som de sedan kan handla för. Ingenting får tas med in till besöksavdelningen. Inne på själva anstalten ligger en stor del av makten hos fångarna. Olika ligor sköter knarkhandeln, försäljning av telefoner och hantering av mutor till vakterna.

– Jag beklagar mig inte, säger Sebastian Ljung. Jag tycker inte synd om mig själv. Man har tagit många dumma beslut i sitt liv. Därför sitter jag här.

Vi brottades framför hans bostad. Jag höll kniven mot hans strupe.

Flykten

När Sebastian Ljung och Daniel Sundström flydde från brottsplatsen på Phuket visste de inte hur svårt de hade skadat Fredrik Becker, påstår de själva.

* * *

Annons

Sebastian Ljung beskriver sin egen start i livet som ”hård”, och han har inte så lätt att prata om den. Han föddes 1985 och de första två åren bodde han i Österhaninge utanför Stockholm tillsammans med sin mamma och syster. Sedan ingrep de sociala myndigheterna på grund av mammans alkoholmissbruk. Hon skrevs in på ett behandlingshem tillsammans med sonen.

– Jag är alltså uppvuxen där, på ett hem för missbrukare, säger Sebastian med ett litet leende.

Han och mamman bodde tre år på behandlingshemmet innan de kom till ett familjehem i Härjedalen. Efter ett drygt år hamnade de i Strömsund där Sebastian började skolan. Han tog sig vidare till gymnasiet och gick på fordonsprogrammet.

Vänner och skolkamrater från den här tiden ger samma bild av Sebastian: snäll, osäker, naiv och en följare med en förmåga att hamna i fel kretsar. Hela hans personlighet bäddade för problem. Efter gymnasiet tog han olika ströjobb. Han dömdes för misshandel en gång.

I januari 2008 flyttade han till Pattaya i Thailand där han redan kände en del svenskar. Enligt Sebastian själv var hans avsikt med flytten att starta en seriös affärsverksamhet av något slag. Han hade inga planer på en brottslig karriär.

Men ganska snart blev han involverad i verksamheten kring olika bluffbolag som bland annat drevs av flera svenskar i Pattaya. Det blev hans huvudsakliga inkomstkälla, men exakt vilken roll han hade är oklart.

Den 23 februari 2011 slog polisen till mot företaget Global Telemarketings kontor på Viking Hotel i Pattaya. Tre svenskar och fyra norrmän greps. Sebastian Ljung greps inte, men anledningen till hans livstidsdom finns ändå just där – i det polistillslaget.

De gripna svenskarna och norrmännen drev ett call center genom vilket de lurade hundratals människor att köpa telefon­abonnemang och andra teletjänster som inte fanns.

Det enda kunderna fick var en saltad räkning. De sålde bland annat falska Nix-tjänster, sådana som ska förhindra just den här typen av försäljning. Totalt beräknas de ha tjänat tio miljoner baht (drygt två miljoner kronor) innan polisen sprängde ligan.

Polisen i Pattaya lade förvånansvärt nog ner fallet redan den 25 maj 2011, bara tre månader efter razzian. Trots att ingen av de gripna exempelvis hade arbetstillstånd. Bara det i sig är ett brott värt utvisning i Thailand. Som alltid i Thailand gick rykten om mutor till polisen, men ingenting gick att bevisa. I stället fick svenskarna och norrmännen vara kvar i landet som fria män.

Sebastian Ljung klev in i härvan kring de falska telefontjänsterna när den jämnårige Daniel Sundström, då 26 år, bad honom om en tjänst. Sundström var en av männen bakom Global Telemarketing, och nu ville han ha tillbaka de pengar och den kundinformation som försvann i samband med polisens tillslag mot Viking Hotel.

Sundström var säker på att det stulits. Likaså var han säker på vem som var skyldig: den ett år yngre svensk-ryssen Fredrik Becker som sedan länge sysslat med bluffakturor, både i Sverige och Thailand.

– Redan 2009 skickade han ut falska fakturor för spärrtjäntster, säger Peter Forsman, specialist på internetrelaterade bedrägerier som driver sajten internet­sweden.se och bland annat bistår polisen och Skatteverket med expertis.

Sundström ville nu ha Ljungs hjälp att hitta Becker. Sundström menade att Becker hade stulit tre miljoner baht (cirka 660 000 kronor) från honom. Ljung skulle få 30 procent av den summan om indrivningen lyckades.

För att förstå den här historien måste man veta en del om Fredrik Beckers bakgrund. Becker kom ursprungligen från Ryssland, men fick svenskt medborgarskap 2000. Han vistades då i Göteborg. Från 2008 bodde han i Pattaya och Phuket. Även Fredriks mamma Marina Becker hade flyttat till Pattaya. Alla dessa personer – inklusive Ljung och Sundström – kände varandra redan i Sverige och figurerar i ett antal blufföretag.

Men Becker drömde om ett mer glamouröst liv. Startkapitalet fick han via olika bedrägerier hemma i Sverige, främst genom falska fakturor. Med dessa pengar i fickan flyttade han till Thailand. Snart började han leva lyxliv med dyra barbesök som kunde kosta flera hundratusen baht per kväll.

Fredrik Becker drev också ett bluffbolag i Pattaya tillsammans med storbedragaren Johan Andersson. Han dömdes den 21 augusti 2014 av Linköpings tingsrätt till ett års fängelse för fler än 300 bedräge­rier. Andersson tjänade en dryg miljon på företaget EF Sverige KB, där även Marina Becker, Fredrik Beckers mamma, fanns med i bolagsledningen.

I Pattaya lärde Fredrik Becker känna Daniel Sundström och Sebastian Ljung lite närmare. Becker, som redan visste att det fanns stora pengar att hämta genom fakturaskoj, drog snart upp planer för att själv starta ett så kallat ”scam call center” i Thailand. Men i stället för att börja om från början gav han sig på det bolag som Daniel Sundström redan startat. Han tjallade helt enkelt för polisen i Pattaya om företaget Global Telemarketing – för att sedan försöka ta över verksamheten själv. Sundström släpptes mot borgen efter tillslaget, men polisen i Pattaya har bekräftat att de genomförde tillslaget med hjälp av Beckers information.

– Det är de uppgifter jag också fått från flera håll. Fredrik tipsade polisen om att det var lång overstay för Sundström med flera. På så sätt försökte han bli av med konkurrens, säger bedrägeriexperten Peter Forsman.

Hur mycket pengar som totalt försvann i tillslaget mot Global Telemarketing är oklart. Polisen beslagtog datorer. Listor med telefonnummer, betalningar, kontonummer och annan viktig information (som behövdes för att starta upp verksamheten på nytt) gick upp i rök. Blufföretaget sprängdes – men alla inblandade kom undan till slut.

Och nu inleddes jakten på Fredrik Becker.

Jag hängde på som backup. Det var ett av mina dumma beslut.

Tillbaka på brottsplatsen

Sebastian Ljung och Daniel Sundström vallades på brottsplatsen av thailändsk polis. Ljung erkände omständigheterna – han hade haft kniven i handen – men förnekar att hans uppsåt var att döda Fredrik Becker.

* * *

I efterhand, inifrån fängelset Nakhon Si Thammarat Central Prison, konstaterar Sebastian Ljung att han aldrig borde ha lyssnat när Daniel Sundström ville ha hjälp att få tag på Fredrik Becker.

– Jag hängde mest på när Daniel frågade, som ett slags backup. Det var ett av de dumma beslut jag tagit, säger han.

Att hitta Becker var ingen större svårighet: han berättade öppet på Facebook var han bodde och hur han festade loss på Phuket. Redan i Pattaya hade Becker haft en affär med Sundströms flickvän Jirawan ”Pui” Luanglue, 22. Hon användes nu av Sundström för att locka fram fler detaljer kring Beckers planer och vid vilka tillfällen han befann sig på Phuket.

Sundström och Ljung började bevaka Fredrik Becker och kartlade alla hans rörelser. Efter någon veckas spaning hyrde de en lägenhet mitt emot Beckers bostad i det exklusiva komplexet The Lantern i Koh Kaew. De väntade nu bara på rätt tillfälle att slå till.

– Vi ville helt enkelt ha tillbaka de datafiler han stulit. Det var därför vi var på Phuket där han bodde. Tanken var att konfrontera honom om materialet, säger Ljung.

Konfrontationen skedde när Fredrik Becker kom hem efter en utflykt ihop med sin granne på måndagen den 1 augusti 2011. Polislarmet klockades till 21.10 då skräckslagna grannar såg Becker krypa på asfalten, mot husets säkerhetsvakter som stod vid entrén. Han hade lyckats pilla upp ett buntband som satt runt handlederna, höll sig för halsen, skrek på hjälp, blödde svårt, försökte resa sig mot väggen men föll ihop och dog.

Enligt polisen på Phuket hade Ljung och Sundström försökt tvinga in Becker i dennes bostad. Men svensk-ryssen var stor och kraftig. Han hade fortfarande sin mc-hjälm på sig. Det blev en närkamp där Ljung och Becker hamnade på marken. Sundström stod en bit bort och bar pistol. Ljung hade en tolv centimeter lång kniv med sig som han tryckte mot halsen på Becker.

Sebastian Ljung har en annan version av vad som hände på innergården till bostadskomplexet The Lantern.

– Det var ganska tidigt när vi såg honom komma hem. Vi bestämde oss för att ta honom. Vi sprang ifatt Fredrik och försökte få in honom i huset där vi skulle pressa honom på en del uppgifter. Han vägrade att följa med. Han var mycket stark. Vi brottades framför entrén till hans bostad. Jag höll kniven mot hans strupe. Olyckligtvis gled knivspetsen in cirka tre centimeter och träffade halspulsådern. När han började blöda kraftigt drabbades vi av panik och stack därifrån. Vi kastade kniven i en pool. Sen tvingade vi av en kille hans motorcykel. Dagen efter fick vi höra att Fredrik dog på bara tio minuter. Vi blev helt chockade.

Polisen menar dock att dådet inte alls var så slump­artat, att det i stället handlar om ett överlagt mord.

– Vi hyrde en lägenhet mittemot svensk-ryssens bostad, visst – men det var i våra egna namn och vi lämnade passkopior, säger Sebastian Ljung. Det skulle man väl knappast göra om det handlade om ett planerat mord? Kniven slängde vi i en pool och stack därifrån. Vi visste ju inte ens att han var död när vi lämnade platsen.

Enligt Sebastian Ljung var den ursprungliga planen att ta med Fredrik Becker till Pattaya för att försöka få fram den information de ville ha.

– Det var aldrig frågan om att döda honom. Hur skulle vi då få ur honom det vi ville veta? Vi hade med oss kniv och revolver för vi visste att han själv brukade vara beväpnad. Och ha livvakter. Det fanns inget uppsåt till mord. Jag är ingen knäpp mördare.

Enligt polisuppgifter finns det en film från en över­vakningskamera där Sundströms flickvän ”Pui” tar emot 100 000 baht (cirka 22 000 kronor). Pengarna överlämnas av en annan svensk i härvan. Polisen betraktar pengarna som ersättning för hennes del i förberedelserna inför det som senare skulle sluta med Beckers död.

”Pui” fanns också på Phuket vid mordet. Hon hade flugit från Pattaya samma dag och hyrt två hotellrum på Surin Sweet Hotel. Och det var där polisen grep Ljung och Sundström på eftermiddagen dagen efter dråpet.

Enligt tips skulle de båda svenskarna finnas i rum D2, men när polisen slog till var rummet tomt. Däremot såg de ett par damskor utanför E2 och knackade på. ”Pui” sa att hon var ensam men polisen hittade snart Ljung och Sundström som gömde sig i badrummet.

Det nedlagda mordåtalet förvandlades till ett dödsstraff.

Nakon Si Thammarat Central Prison har högsta säkerhetsklass. Här sitter Sebastian Ljung tillsammans med 5 000 andra fångar.
Foto: Jan Källman

Annons

Den 3 augusti 2011 vallades de båda svenskarna på mordplatsen i Phuket. Som av en slump kremerades Fredrik Becker exakt samtidigt vid en buddistisk ceremoni på andra sidan av ön. Där fanns hela hans familj och vänner.

Sebastian Ljung dömdes till livstids fängelse vid rätten på Phuket den 24 januari 2014 och flyttades efter några veckor till fängelset i Nakhon Si Thammarat. När Café träffar honom har han suttit där ett par månader. Vi har beviljats utsträckt besökstid till tre timmar fördelat på två dagar.

Han ser vältränad och avspänd ut, och har hittat rutinerna på anstalten. Men det är ett dagligt krig som förs: mot ett farligt klientel, tristess och olika sjukdomar.

– Värst är nog att inte få någon information om omvärlden. Vi har ingen tv, ingen radio, inga tidningar. Telefoner är dyra här inne och dessutom förbjudna. Fysiskt kan man lura kroppen att må bra genom att träna mycket. Mentalt är det svårare emellanåt. Jag har lärt mig thai och skulle vilja plugga mer avancerat. Det ger mycket. Men man får inte ens ta in böcker här.

Sebastian Ljung ser ut att vara i betydligt bättre form nu än under åren då han satt häktad i fängelset på Phuket. Det är också intressant att jämföra bilderna på honom under den här resan. Vid vallningen på mordplatsen såg han ut som en skolpojke med ljus lugg och röd bilsportströja. Efter ett år i fängelset hade han förvandlats till en rakad, tatuerad fånge som visade fingret åt fotograferna genom gallret på fångtransporten. Nu ett mellanting: korthårig, harmonisk och med en mer mogen inställning till livet. En ny medvetenhet.

– Oavsett vad som händer så går jag stärkt ur det här. Åren i thailändskt fängelse är en erfarenhet. Att klara av det har gjort mig stark. Vad som händer i framtiden vet jag inte. Fokus nu ligger på att rentvå mig själv och min familj.

Hur ser du tillbaka på tiden i fängelset på Phuket?

– Ett vidrigt ställe. Sjuk­domar som tbc och skabb grasserar hela tiden. Inget annat fängelse kan vara sämre än det. Massor med löjliga regler enbart för att jävlas med fångarna. Jag sov för det mesta i en hängmatta för att få någon vila alls.

Det var många juridiska turer innan du fick din dom?

– Jag vet inte hur mycket pengar som betalades ut för att få den. Det enda jag vet är att alla människor i den thailändska rättsapparaten samarbetar i ett enda syfte och det är att tjäna så mycket pengar som möjligt själva. Det gäller poliser, advokater, åklagare och domare. I andra länder är försvarsadvokatens första fråga till sig själv i ett nytt fall alltid hur han kan hjälpa sin klient på bästa sätt. I Thailand är första frågan i stället hur han kan tjäna så mycket pengar som möjligt på sin klient, säger Ljung.

I besöksrummet på fängelset i Nakhon Si Thammarat försöker vi tillsammans gå igenom alla de legala turerna. Det blev en lång och mycket utdragen rättsprocess mot Sebastian Ljung och Daniel Sundström. Från gripandet och fram till dom gick det drygt två och ett halvt år. Hela den tiden satt de häktade på Phuket.

Det thailändska fängelsesystemet är överbelastat till bristningsgränsen, det finns sammanlagt fler än 300 000 fångar på 143 anstalter. Det får också effekter på strukturen runt om. Domstolarna hinner inte med. Bland annat därför tog fallet med Ljung och Sundström lång tid. Om ett vittne inte dyker upp, eller om en advokat eller domare får förhinder, så kan det dröja tre månader innan det finns en tid i rätten igen.

Ofta blir det rörigt i rättegångssalarna där man kör flera fall samtidigt inför samma domare: advokater kommer och går, åtalade rasslar fram i sina kedjor och enorma högar med dokument staplas på borden. Biträden springer fram och tillbaka, de åtalade sitter med sina anhöriga på åskådarplats och väntar på sin tur.

Det överfulla fängelset på Phuket byggdes i slutet av 1800-talet med plats för 700 fångar. I dag sitter drygt 2 400 här. Det är varmt, stökigt, ångestfyllt och en daglig kamp för tillvaron. Och om centimetrarna när de intagna ska sova. 70–80 fångar delar på en cell, de ligger mer eller mindre sked med varandra.

Efter ett antal omhäktningar började rättsmaskineriet i fallet med Sebastian Ljung och Daniel Sundström mala igång den 14 december 2011 med en inledande hearing. Det stod då klart att de båda svenskarna skulle åtalas på fem olika punkter: för själva mordet, olaga vapen­innehav (ett handeldvapen och sju patroner), bärande av vapen på allmän plats, användande av kniv på allmän plats och stöld av en motorcykel. Svenskarna företräddes av advokaten Ronakorn
Kaempila från Bangkok som fått upp­draget av Daniel Sundströms mamma.

De båda svenskarna erkände att de var på plats när Fredrik Becker dog av ett knivstick i halsen – men att det hela var en olyckshändelse. Hur det hela gick till i detalj var fortfarande inte klarlagt. Rykten sa dock tidigt att Ljung ska ha varit den som höll i kniven.

I väntan på att själva rättegången skulle börja förhandlade Sundström och Ljung med domaren om borgen. Deras tanke var att få den satt till en vettig summa, komma ut och sedan fly landet snabbast möjligt, till Malaysia och vidare. Men en borgen på tre miljoner baht (cirka 660 000 kr)  klarade de inte av.

– Vi hoppade av budgivningen och trodde att vår advokat skulle kunna lösa det hela, säger Sebastian Ljung i efterhand.

Det blev aldrig någon första rättegångsdag. Förhandlingen ställdes in. Motivering: åklagaren Eaknara Lungsanam var på semester och två vittnen saknades. En obegriplig kuller­bytta. Sebastian Ljung och Daniel Sundström var redan på plats i rätten med sina orangea fångdräkter och fotkedjor när beskedet kom. Där fanns även Marina Becker med en rysk vännina som stöd. Offrets mor var ganska uppgiven efter den inställda rättegången:

– Jag hade åtminstone förväntat mig en ursäkt från de här båda, sa hon.

När förhandlingen återupptogs den 2 november 2012 erkände Sebastian Ljung inför rätten att det var han som höll i kniven som dödade Fredrik Becker. Daniel Sundström skulle vid tillfället befunnit sig minst 20 meter från platsen.

– Ja, jag tryckte en kniv mot hans hals. Men det fanns aldrig någon tanke på att ta livet av honom. Det var en ren olycka, sa Ljung i rätten.

Tydligen hade det dryga året i Phukets överbefolkade fängelse tagit hårt på honom. Han berättade efter rättegången om sina mardrömmar och att han ville ha sin mors förlåtelse. Daniel Sundström fortsatte att förneka brott.

Phuket Provincial Court valde nu att göra två separata mål av det ursprungliga fallet: Ljung åtalades för mord, Sundström enbart för de andra brotten. Det blev en märklig juridisk situation eftersom de båda svenskarna satt tillsammans i häktet – men kallades som vittnen i varandras mål. Det spekulerades mycket kring svenskarnas taktik och upplägg, hur de kunde prata sig samman på bästa sätt.

Fredrik Beckers mamma Marina fortsatte parallellt att driva sitt civilrättsliga ärende mot de båda svenskarna som handlade om ett skadestånd på 28 miljoner baht (cirka sju miljoner kronor) som kompensation för sonens död.

Rättsprocessen mot Daniel Sundström och Sebastian Ljung rullade sedan vidare under hela 2013 med nya turer, uppskjutna förhandlingar, olika åtalspunkter, olika advokater, rykten om vad som hände i den fortsatta polisutredningen och spekulationer om mutor. Här finns en del av förklaringen till varför det dröjde ända fram till den 14 augusti 2012 innan den första rättegångsdagen kunde hållas. Åklagaren laddade för att få Ljung/Sundström fällda för mord – och dömda till dödsstraff. Därför behöver han helt enkelt mer tid på sig att samla bevis för sin sak.

Café hade en intervju inbokad med Marina Becker för att bemöta påståenden om mutor och för att ge sin syn på hela fallet. Men bara några timmar innan mötet, som skulle ske i Pattaya, tackade hon nej med motiveringen:

– Mina vänner säger att jag inte ska prata med dig.

Efter ett förhör i rätten den 19 december 2013 kom ett dramatiskt besked: domaren vid Phuket Provincial Court lade ner mordåtalet mot Sebastian Ljung. Händelsen den 1 augusti 2011 betraktades nu som en olyckshändelse. Enligt domaren visar alla rapporter från polis, brottsplatsundersökare och läkare att det hela var just en olycklig tillfällighet som dödade Becker.

– Det var en tung sten som föll bort från mitt bröst då. Mordåtalet ändrades till olyckshändelse, som jag hävdat hela tiden. Jag har suttit här i flera år med hot om en dom för planerat mord hängande över mig. Nu var den undanröjd.

Dagen efter det ändrade åtalet träffades vi i fängelset på Phuket. Både Ljung och Sundström hade bett om mat:

– Ta med vad som helst, grillad kyckling från gatan, allt är bättre än det vi får här.

En svensk restaurang på Patong Beach fixade ihop diverse godsaker. Tre pappkassar med svensk mat.

– Otroligt! Det är nog första gången en fånge ätit Toast Skagen på det här fängelset, skrattade Ljung.

Han var på gott humör efter domstolens besked. Han hade nu också fått papper från sin advokat som visade att åtalspunktens kodnummer formellt hade ändrats. Det var i den sinnesstämningen han fördes till rätten för att ta emot sin dom en dryg månad senare.

Domen kom fredagen den 24 januari 2014: dödsstraff som omvandlades till livstid.

Sebastian Ljung var chockad. Det hårda straffet skakade om journalister, juridiska experter, släkt och vänner. Ett mord­åtal som uppgavs vara nedlagt och skulle betraktas som en ren olyckshändelse hade plötsligt förvandlats till ett dödstraff.

Spekulationer föreligger om det tvära kastet kan förklaras av det korrupta thailändska rättssystemet där alla jurister också är en del av Thailands styrande elit.

Det finns många uppgifter om hur jurister skyddar och hjälper varandra. Tar emot och betalar mutor utan att skämmas. Pengar och vänskap styr. Och det finns ingen tranparens. Vad som sker bakom kulisserna stannar där. Nyckelordet är pengar.

Ett exempel: i augusti 2014 avskedades sju domare vid Högsta domstolen och Appellationsdomstolen. Det var inte vilka som helst. Fyra var seniora chefsjurister. Ong-art Rojanasupo var vice chef för hela HD. Tre yngre jurister sparkades också. Alla fick sina löner och förmåner frusna.

Den militärjunta som i dag har makten i Thailand ville städa upp och försöka återskapa något slags förtroende för rätts­väsendet i landet. I fallet med de avskedade domarna hade det helt enkelt gått för långt – de hade systematiskt tagit emot pengar för att bevilja borgen åt bland andra våldtäktsmän och knarkhandlare.

Gillar du detta reportage? Läs om "Verklighetens JW" – Stureplansstekaren som drev ett drogimperium Gillar du detta reportage? Läs även det skakande reportaget om Honduras, världens farligaste land.

Efter domen bröt Sebastian Ljung ihop: en helg då inga besök tilläts väntade på honom. Han bad om akut samtalsterapi med den dåvarande svenska prästen Maria Eksmyr på Phuket (som även följde rättegången dag för dag).

Ljung dömdes också att betala 12,5 miljoner baht (cirka 2,5 miljoner kronor) i skadestånd till Fredriks mamma Marina vilket var mindre än hälften av den summa hon yrkat på. Straffet innehöll även två års fängelse för innehav av en pistol på en offentlig plats och sex månader för att ha burit en kniv.

– Det var förstås ett dråpslag. Det enda man kan göra är att gå vidare, säger Ljung inifrån Nakhon Si Thammarat Central Prison.

Den 3 mars 2014 dömde Phuket Provincial Court även Daniel Sundström till livstids fängelse för mord på Fredrik Becker. Sundström slapp dock betala sin halva av skadeståndet till Beckers mamma. I domen för rätten ett resonemang om att det var Sebastian Ljung som höll i kniven – men båda svenskarna deltog i planering, förberedelser och genomförande. Därför döms de båda för mord.

Livstidsdomarna mot Ljung och Sundström kan jämföras med den mot brittiske kickboxaren Lee ”Pitbull” Aldhouse. Han knivmördade en amerikansk marinkårssoldat, Dashawn Longfellow, på Phuket 2010. ”Pitbull” flydde sen till England men utlämnades och dömdes 2013 till 25 års fängelse eftersom han erkände mordet.

– Jag skulle vilja skriva en bok om allt det här, säger Ljung. Eller två snarare. Före och efter själva händelsen. Jag gillar att skriva. Har också fått en del brev­vänner som jag har kontakt med.

Det finns många galningar här. 300 är dömda för mord.

Den 15 oktober 2014 tidsbestämde Appellationsdomstolen Sebastian Ljungs livstidsstraff till 20 års fängelse.

Men eftersom han erkänt sig skyldig halverades tiden. Han fick också nio års fängelse för rån (stöld av motorcykeln), ett år och tre månader för olaga vapeninnehav. Sammanlagt 21 år och tre månaders fängelse. 

Ljung har nu begärt att få avtjäna resten av sitt straff i Sverige. Han kan överföras efter att ha suttit minst fyra år i thailändskt fängelse, alltså i augusti i år. Men processen är långdragen och inte självklar: bland annat måste både svenska och thailändska myndigheter ge sitt godkännande.

Troligtvis händer inget förrän 2016.

Du måste ändå fundera på framtiden?

– Ja, det gör jag förstås. På olika plan. Närmast skulle jag vilja bli förflyttad till fängelset Bang Kwang i Bangkok för att kunna få fler besök. Det här ligger alldeles för avsides. Dessutom lär Bang Kwang trots sitt rykte vara ett mycket bättre fängelse. Svensken Kim Eriksson Sirawan sitter där (Eriksson dömdes 2011 till livstids fängelse för tillverkning av metamfetamin, Cafés förtydligande).

Och på sikt?

– Att komma ut härifrån och sen leva ett lugnt liv. Att kunna låsa dörren när jag går på toa. Och aldrig några mer brott för min del. Jag vill stanna i Asien. Inte för att jag bryr mig om vad folk tycker hemma. Att människor pratar skit om dig på utsidan är det minsta problem man har här inne.

Jan Källman

Illustration: Henrik Aryee

Fotnot: Daniel Sundström, Fredrik Becker och Marina Becker är fingerade namn. Daniel Sundström har, liksom Marina Becker, avböjt att ställa upp på intervju.

Dela (981)
Tweeta

Sebastian Ljungs fall – från polisrazzia till dödsdom

23 februari 2011: företaget Global Telemarkting, som sysslar med bluffakturor, sprängs av polisen i den thailändska badorten Pattaya. Tre svenskar och fyra norrmän grips

25 maj 2011: fallet avskrivs – och alla inblandade går fria. Pengar och datafiler med kundinformation försvinner

Juli 2011: Sebastian Ljung och Daniel Sundström misstänker Fredrik Becker för stölden. De hittar honom på Phuket och spanar under tre veckor, bland annat från en lägenhet mitt emot bostad.

1 augusti 2011: Sundström/Ljung konfronterar Becker som dör efter att ha fått en kniv i halsen

3 augusti 2011: de båda svenskarna grips och häktas

14 december 2011: en inledande hearing hålls vid Phuket Provincial Court. Svenskarna åtalas på fem punkter, bland annat för mord

14 augusti 2012: första rättegångsdagen – förhandlingen ställs dock in eftersom åklagaren är på semester

2 november 2012: inför rätten erkänner Sebastian Ljung att han höll i den kniv som dödade Becker.

19 december 2013: mordåtalet mot Ljung läggs ner och det hela betraktas nu som en olyckshändelse

24 januari 2014: Sebastian Ljung döms till livstids fängelse för mord.

Februari 2014: Sebastian Ljung flyttas till högsäkerhetsfängelset i Nakon Si Thammart.

3 mars 2014: Även Daniel Sundström döms till livstids fängelse och förs också till Nakon Si Thammarat. Sebastian Ljung överklagar sin livstidsdom.

15 oktober 2014: Sebastian Ljungs livstidsstraff tidsbegränsas till 20 år, men eftersom han erkänt sig skyldig till mordet sänks det till tio års fängelse. Han får också nio års fängelse för rån, stöld och olaga vapeninnehav. Han kan tidigast i augusti 2015 ansöka om att få avtjäna resten av strafftiden i Sverige.

Dela (981)
Tweeta
Tillbaka till Café.se


Laddar