Stod du nedanför punkscenen på Storsjöyran i somras, berusad intill förlamning och väntade på artisten Name The Pet, efter band som Endless Pain och Masshysteri?
Då blev du förmodligen rätt överraskad när det väl var dags.
För när den 23-åriga, Gävlebördiga electroartisten Hanna Brandén kliver upp på scenen så är det markerade melodier, hårslängande dans och sånger om brustet hjärta som gäller.
– Folk var väl rätt fulla då, halv ett på natten, men de dansade och röjde bland ballongsnoppar och med silvertejp i ansiktet. Så det var lyckat, minns hon med knäna uppdragna under sig på en bänk på Monteliusvägen, Södermalm, med generös panoramavy över halva Stockholm.
Under benämningen Name the Pet har hon snabbt skapat sig ett namn – med allt från festivalspelningar till SVT-framträdanden – innan hon ens släppt en skiva. Den självbetitlade debuten packar nio medryckande klubbspår, plus den avslutande, akustiska London.
– För mig är det viktigt att alla låtar har en så stark melodi att de funkar akustiskt också. Så min producent, Mattias Glavå, föreslog att vi skulle köra den här analogt. Vi satt i ring runt mikrofonen och satte spåret helt live med körer och allt.
Som skolad jazzsångerska kommer Brandén från en musikhistorisk plats där vokalisten annars är bortskuffad som utfyllnad mellan instrumentalt solognidande.
– Det funkar ju likadant med electro eller house, man slänger ur sig några nonsensfraser över hooken. När jag bodde i London satte jag lite sång på några electroclashlåtar, men jag märkte att det inte var min grej. Jag ville sjunga.
En anonym redaktionsmedlem lämnade en gång tillbaka ett plagg i klädbutiken för att det var ”för mycket Name the Pet” – exakt vad betyder det?
– Haha, bra fråga! Jag har ingen särskilt planerad stil, men jag brukar väl se ut som en korsning mellan Vanessa Paradis och en amerikansk, haschrökande collegestudent. Det mesta jag har på mig är sånt som jag har ”lånat”. I somras fick min pappa gå runt i en ful, strösselmönstrad skjorta från 80-talet eftersom jag snott alla snygga skjortor han hade.
Tror du att du någon gång i framtiden kommer att spela in en video där du inte dansar i linne och ett dussin halsband framför en vindmaskin?
– Mm, det vore konstigt om någon föreslog en video där jag dansar framför en vit vägg nu efter mina två första. Jag har ett koncept jag tänkt mig inför nästa gång, men jag vet inte om någon kommer vilja göra en sådan video.
Det finns ändå en logik i att hon uppträdde på just punkscenen i somras. Hanna Brandéns gör-det-själv-anda går nämligen som en röd tråd genom allt från låtskrivandet till stilval och hur skivkontraktet är utformat. Även om hon själv ser allt det där som en självklarhet.
– Äh, det är 2009 nu. Att bli lurad av ett skivbolag känns så väldigt 90-tal.
Kristofer Ahlström
Name the pet släpps 28 september.