Snart släpper Christopher Nolan mansplaining-napalm över världen

Jag har snuddat vid ämnet tidigare men det är dags att på riktigt tala om Christopher Nolan-mannen. Det är absolut inget fel på Christopher Nolan-mannen, flera av mina bästa vänner är Christopher Nolan-män, men det är ändå dags att tala om honom. Fast allra först kanske vi ska tala lite om Christopher Nolan.

Den 47-årige filmregissören föddes i London och har över en 15-årsperiod blivit världens kanske allra största inom sitt gebit. En superstjärna i sin egen rätt, om än inte den mest ansiktskände.

Han långfilmsdebuterade med Following 1998 men det var Mementos krypterade plot – handlingen utspelar sig baklänges – som skickade ögonbryn och hakor i varsin vertikal riktning två år senare.

Därpå följde stora budgetar och ännu större succéer och bara med hjälp av en enkel googling kan man i dag vada genom tyckkolumner som anser att Christopher Nolan ”gjort blockbustern cool igen”. Att han gjort blockbustern cool igen intresserar mig emellertid inte så värst mycket, inte heller alla de grundläggande genomgångar av regissörens arbetsmetodik som fyller internet. Men de senaste åren har jag kommit att fascineras allt mer av manskulten kring Christopher Nolan. Av Christopher Nolan-mannen.

Det är förstås svårt att empiriskt bevisa att män älskar Christopher Nolan i högre utsträckning än vad kvinnor gör (Café har fortfarande ingen Ipsosbudget att tala om), så detta bottnar helt enkelt i känslan av att jag svindlande få gånger hört en kvinna aktivt söka en löddrig Christopher Nolan-diskussion – samtidigt som jag upplevt män gå över långsökta lik bara för att få botanisera i filmmakarens förvecklingar. (Jag är öppen för möjligheten att detta säger mer om min umgängeskrets än något annat, men låt oss för textpremissens skull ponera att jag har en poäng.)

Dessutom unnar jag mig att delvis styrka tesen genom att välkomna International Movie Database, mer känd som imdb.com, in i spelet. IMDB är på många sätt ett klassiskt manligt tillhåll, lika persienndunkelt och pungsvettigt som ett pojkrum; 70 procent av de användare som betygsätter film och tv sportar den där Y-kromosomen som gör livet mer privilegierat och göttigt.

På den användargenererade listan över världshistoriens 250 filmer – ett av IT-erans allra mest värnade fenomen – har Christopher Nolan gräddfil. Faktum är att sju av hans verk finns representerade där: The dark knight (4), Inception (14), Interstellar (32), Memento (47), The prestige (48), The dark knight rises (63) och Batman begins (116).

Det kan man vinkla på flera sätt och här är ett: sedan 2006 har Christopher Nolan gjort fem filmer och samtliga tillhör världs- historiens 63 allra bästa, enligt IMDB-medlemmarna.

Vad är det som gör att män blir prilliga av Christoper Nolan och talar om honom som ett av vår tids stora genier? Man får väl börja med det rent basala: detta är filmer som görs av män, med män och, i förlängningen, för män. Den typen av mänception blir ofta självspelande.

Christopher Nolan skriver manus med sin bror Jonathan Nolan och i huvudrollerna syns manliga superstjärnor: Heath Ledger, Christian Bale, Leonardo DiCaprio, Matthew McConaughey – samtliga Oscarsvinnare. Men Nolan är tyvärr inte ensam i
Hollywood om att vara en manstillvänd regissör. Tematiken drar också ett tungt lass.

Nolan har de senaste tio åren framför allt gjort filmer om trollkarlar, superhjältar och rymden, ämnen som får de maskulina juicerna att flöda. (Det enda som hade gjort hans katalog ännu mer testosteronstinn är om han filmatiserat den där silverväskan med Texas Hold ’em-pokerkit, också känd som manlighetens lägsta punkt, som dansade ett par år i mitten av 00-talet.)

Men mer än något annat förknippas Christopher Nolans filmer med ett element av klurighet, ofta kanaliserat genom en eller flera twister.

På så vis skulle man kunna beskriva hans produktioner som cineastiskt kokain: de odlar en känsla hos tittaren att man i någon mån är utvald som hänger med i handlingen på ett sätt som ändå inte riktigt alla andra i salongen gör. Man känner sig helt enkelt smart. Christopher Nolan appellerar därmed till den mest klassiskt manliga drivkraften av alla: överlägsenhet.
Att Nolan centrerat sin verksamhet kring kognitiv gymnastik är förstås supermedvetet – han har till och med döpt sitt produktionsbolag till Syncopy, ordet för den tillfälliga medvetslöshet som uppstår när hjärnan får för lite syre – och hans filmer är föda för tanke hos såväl forumtalibaner som hos Hollywoodkungligheter. Regissören och Christopher Nolan-mannen Quentin Tarantino uttalade sig i The Guardian inför Interstellar.

Filmer som Sjätte sinnet eller Fight club vill man se om för att själv försöka hitta några logiska luckor – men Christopher Nolan
utmanar en snarare att göra det. Och om man inte hittar några logiska luckor är det nästan lika kul som om man gör det
Om Christopher Nolan rullat ut en bombmatta av manlig appeal hittills i sin karriär så kommer vi den 17 juli att nå peak Christopher Nolan-mannen. Då går Dunkirk upp på bio. Christopher Nolan tar sig för första gången an andra världskriget och det sjuder dödsskönt i prostatakörtlar världen över.

Nolan har i intervjuer sagt att filmen inte är särskilt krigisk utan fokuserar på de mänskliga relationerna, även om trailern ser väl så bombastisk ut på sina håll.

I vilket fall som helst kan man med säkerhet konstatera att det återigen våras, eller möjligen somras, för Christopher Nolan-mannen.

Varför så seriös? Kan Christopher Nolan-mannen inte få älska Christopher Nolan i fred? Jo, det får Christopher Nolan-mannen verkligen. Jag gillar själv mycket av det Christopher Nolan gjort. Jag tillhör ju så att säga målgruppen.

Men i skrivande stund är det fortfarande ett par månader kvar till dess att Dunkirk droppar mansplaining-napalm över världen, och det bör man ändå vara medveten om. Dunkirk is coming.

Det kommer att bli besserwissrigt, det kommer att bli oefterfrågade andra världskriget-föreläsningar, det kommer att bli dudes som beväpnar sig med logiska adventskalendrar och sedan högljutt njuter av att inte kunna öppna en enda lucka däri. Det kommer att bli en brådmogen topp-5-placering på IMDB-listan för Dunkirk.

Det måste inte vara några allvarliga problem inbäddade i något av ovanstående faktum, men jag tror ändå att det är viktigt att redan nu ha det här i åtanke, att fundera över om vår Dunkirk-beredskap är god och att komma ihåg att alla som under andra halvan av juli inte vill prata om annat än ett slag vid en fransk hamn 1940 är Christopher Nolan-män.