Annons

Erik Haag har landat

Han drömde om Ekot men slog igenom med folkbildningsfyllor inför miljonpublik. Efter 20 år i mediernas tjänst har Erik Haag funnit sin plats i solsystemet.

Text Klas Ekman
Foto Björn Terring
Dela (65)
Tweeta
Annons

Det är torsdag kväll i Vallentuna och Erik Haag går omkring bakom en teaterscen med ett usb-minne i handen.

– Man ska aldrig uppdatera direkt, säger han. Man ska verkligen aldrig uppdatera direkt.

Leveransen är densamma som när han ska påpeka ett särskilt faktum i Historieätarna, men den här gången talar han för sig själv. Kvällen före har han, av bara farten, laddat ner det nya operativsystemet El Capitain till sin MacBook Air och nu fungerar inte PowerPoint-programmet längre. Och eftersom föreläsningen ”Från flugsvamp till mäklarbricka” bygger på ett bildspel så är det något av kris.

– Man ska alltid vänta ett tag innan man uppdaterar.

Ändå verkar han inte särskilt stressad. Men så har han under bilresan från Stockholm bland annat pratat om hur mycket han älskar att kastas in i saker som han egentligen inte behärskar. Som när han tog det konferencierjobb där han för första gången träffade Historieätarnas Lotta Lundgren (han minns egentligen bara ett par ”väldigt tuffa stövlar”).

– Jag visste förstås inte ett skit om direktreklam, men alla som var där var väldigt, väldigt intresserade av just direktreklam – och i det mötet kan det bli väldigt, väldigt roligt. Jag gillar att dyka upp på flotta tillställningar och inte kunna särskilt mycket. I just sådana fall är det de där små, små missarna och pinsamma felen som han tycker kan bli riktigt kul. De blir till någon sorts kvalitet, och konsten är att inte läsa på för mycket.

Kvällens framförande handlar om den svenska festprissens historia genom tiderna, och hölls för första gången i Göteborg i våras.

– Genom åren har folk bett mig att komma och föreläsa då och då, säger han. Men jag har alltid tackat nej. Jag är gärna moderator och konferencier eller så där, men jag har liksom aldrig haft något att berätta om själv, förrän nu då. Så när de frågade kände jag att jag för första gången verkligen hade något att komma med i det sammanhanget.

Erik Haag går in i backstageområdet med sitt usb-minne i handen. Där smörar han en macka och slår sig ned i soffan med artistvärden Carina, teknikern Andreas och så tre ungdomar i gymnasieåldern som ser ut att kunna gå estetiskt program med musikinriktning (vilket visar sig stämma).

– Jag tänker mig att ni är en familj, utbrister Erik Haag och tittar lätt uppfordrande på dem. Alla i rummet ser på varandra. Det är de uppenbarligen inte.

– Vi är bara från Vallentuna, säger Carina.

De två killarna går i trean på gymnasiet och visar sig vara ”bokuppställare på biblioteket”.

– Är det mycket nu? undrar Erik Haag genast. Mycket böcker att sätta upp?

Han frågar ännu mer om hur det är på biblioteket i Vallentuna och snart är i alla fall stämningen väldigt familjär. I alla fall till dess att Erik Haag – som ganska snart ska gå på scenen med sitt bildspel – ser att Andreas har en laptop och snabbt reser sig ur soffan.

– Du har inte uppdaterat till El Capitain?

Andreas fryser till och tittar på honom.

– Jo, häromdagen. Tyvärr.

– Funkar PowerPoint?

– Ingen aning, men mina musikprogram har kraschat.

Nu är det Erik Haag som stelnar. Andreas bär ut datorn till ett litet podium på scenen. Bredvid står ett notställ med manuset. Andreas hämtar sin laptop, fäller upp den, för in usb-stickan, dubbelklickar och sisådär en tio minuter innan publiken börjar välla in i teaterlokalen, så syns äntligen en jättestor bild på en Erik Haag med bar överkropp som står i dj-båset på Spy Bar.

– Den togs faktiskt precis sekunderna innan jag blev utslängd, säger han.

Annons

”Jag skilde mig häromåret och det är verkligen en livskris just för att det är så många andra inblandade.”

Tack vare tv-serierna med Lotta Lundgren – Landet brunsås och Historieätarna – har Erik Haag gjort en andra raketkarriär.

Tv-programmen Landet brunsås och Historieätarna satte än en gång fokus på Erik Haag.
Han har visserligen varit ett känt ansikte ända sedan han var programledare för Sommarmorgon och ZTV:s mysiga panelprogram Knesset i mitten av 90-talet, men under förra decenniet var det snarare frun Martina Haag som var familjens kändis efter romaner som Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra). Under större delen av 00-talet jobbade han själv till största delen i kulisserna, som allt från regissör till manusförfattare (ofta tillsammans med sin syster Sara Haag).

Så kom då programmen han gjorde med Lotta Lundgren och Karin af Klintberg och förändrade allt – samtidigt som han och Martina Haag vann På spåret som då tagits över av Hassan-kollegorna Fredrik Lindström och Kristian Luuk. 15-16 år efter busringningsprogrammet jobbar alla tre med någon sorts folkbildning i ordets allra mest inbjudande betydelse.

Historieätarna används numera ofta i undervisningen på skolorna och så kan det eventuellt bli även med den pågående julkalendern, Tusen år till julafton, där Lotta Lundgren och Erik Haag ger 24 små historielektioner för barnen.

Ett par dagar innan framträdandet i Vallentuna ses vi på Gyldene Freden i Stockholm, den historiska krogen i Gamla stan där alla från Bellman till Taube och Vreeswijk varit stammisar. Fast Erik Haag verkar mest imponerad över att Peter Englund brukar äta ärtsoppa där på torsdagarna med de andra i Svenska akademien.

– Han är faktiskt lite av en idol för mig. Jag hänger bokstavligt talat på låset till bokhandeln när hans nya böcker släpps och vi har tjatat på att han ska vara med i Historieätarna men får alltid nej. Han verkar inte så intresserad av det, tyvärr. Det är synd. Om inte annat borde någon utomstående försöka tota ihop dem för att prata om hur man når ut med historia till en masspublik.

Annons

”Det fanns krafter i produktionen som höll mig berusad även när det inte behövdes.”

En jordad man: Familj, hundar, natur och hem har högsta prio för Erik Haag.

Om Peter Englund lärt svenskar att det kan vara fängslande och underhållande att läsa böcker om allt från stormaktstiden till första världskriget så är Erik Haags gärning en helt annan. Tillsammans med Lotta Lundgren, Karin af Klintberg och en ofta blottad rumpa har han underhållit svenskar på ett så roande sätt så att de först i efterhand inser att de faktiskt lärt sig något. Det är, konstaterar han själv, historie-tv där tittaren inte känner sig det minsta duktig när hen sitter framför tv:n eller datorn.

– Karin af Klintberg säger att humor blir en slags portal till kunskap. Min rumpa är alltså en portal till kunskap – det är så hon har tänkt. Men jag tror att en förklaring till att det gått så bra är att Historieätarna är väldigt roligt att göra också. Man får nog känslan av att titta på vuxna som leker. När folk gnäller över utebliven egentid och att det är jobbigt när man fått två barn, ja, då är det väl kanske kul att titta på några som verkar ha tagit semester från sig själva?

Servitören kommer fram med en meny och Erik Haag fastnar för fasankorv med potatismos. Så fort brödet landar på bordet är han – befriande snabbt – där och delar det så att bägge får smaka av bägge sorterna.

– En grej som jag aldrig glömmer från Knesset är när Tova Magnusson sa att det var ett misstag, eller dåligt, att äta sig mätt på bröd när man äter på restaurang. Det tänker jag på varje gång jag äter på restaurang. Och det här brödet var ju väldigt gott.

Han håller uppenbarligen inte med henne om brödregeln. Men så har han, säger han, blivit mindre snobbig med maten sedan han började göra Landet brunsås och Historieätarna.

– Jag blev i alla fall mindre intresserad av krånglig mat. Jag äter mycket mer halvfabrikat i dag och trivs med det. Tidigare hade jag en halvskitnödig inställning till mat och den har jag botats från. Kroppkakor tycker jag är kul att äta – och isterband! Isterband har blivit min favoriträtt efter Historieätarna. Det är en väldigt svensk smak eftersom vi svenskar ursprungligen nästan bara käkade mat som gick att förvara i förråd. Och saker som dyrt vin kan jag till och med säga att jag är emot.

Han sätter hellre i sig ett präktigt julbord. Under december har han och Lotta Lundgren haft julshowen Alla kan äta julbord där de guidat besökarna/matgästerna till det svenska julbordet.

– I Italien skulle det aldrig ha gått med en sån föreställning, Alla kan äta pasta, där vet de redan allt om sin mat. Att vi glömt våra traditioner är ju priset vi fått betala för en massa bra saker som jämlikhet och ett samhälle med små löneklyftor. Men jag tror faktiskt att mathistoria är bra för integrationen. Vilket kanske inte är det första man tänker på. Skånska rasister kan annonsera för fläskkotletter för att markera skiljelinjen mellan de som äter gris och inte, men jag tror att folk från Italien eller Persien kan känna igen sig och sina egna högtider i den svenska julmaten. Det kan låta banalt, men när man studerar historien så ser man att vi är likadana och har mycket gemensamt. Både med folk som är uppvuxna på andra platser och med de människor som levde då. Lotta och jag har ju gestaltat människor från olika epoker och det har ju ofta gått lika bra att leva som dem som att leva mitt vanliga liv. Ibland har det till och med varit skönare.

Erik Haags signum – Den Lätt Förvirrade Programledaren – har blivit en vattendelare: ”Det finns en viss personlighetstyp som blir tokig bara jag visar mig.”

Erik Haags egen historia börjar inte många kilometer från Den Gyldene Freden. Sina första år bodde han på Kungsholmen, till dess att föräldrarna skildes, hans mamma gifte om sig och flytten gick till Västmanland (i gymnasiet flyttade de söderut till Nynäshamn).

– Det var i Västmanland jag började prata så mycket stockholmska som jag gör i dag. De andra i Riddarhyttan tyckte redan från början att jag pratade konstigt, så det kändes ju som en rolig grej att fortsätta med. Pappa bodde tack och lov kvar i Stockholm, så jag åkte hit på helgerna för att kunna hålla den här utpräglade stockholmskan vid liv.

Hans två syskon, fyra år yngre Sara Haag och fjorton år yngre Kalle Zackari Wahlström, tecknar bilden av en klassisk storebror.

– Han var beskyddande och generös, men också förtryckande och hierarkisk, säger Sara Haag. Han har alltid velat dra med en på grejer som han gör, och det har ju varit både roligt och tråkigt. Om det till exempel innebär att man måste stå framför badrumsdörren på övervåningen med en kudde fastbunden på magen för att han har börjat med karate och vill öva sparkar, då är det mer tråkigt. Men om han ska göra tv för första gången och vill att man ska vara med, då är det mer roligt.

Åldersskillnaden är stor och Kalle Zackari Wahlström minns Erik Haag som barndomens strängaste vuxenperson.

– Han hade noll tolerans mot stök. Så jag var mest rädd för att han skulle få veta om när jag varit full. När jag var sjutton rökte jag mer eller mindre officiellt hemma. Det kändes inte konstigt med mina föräldrar, men jag var skraj för att göra det när Erik var i närheten. Han var väldigt bra på den där ”jag är inte arg, jag är besviken”-grejen.

Som ung ville Erik Haag bli journalist eller diplomat. Efter gymnasiet började Erik Haag på kulturvetarlinjen på Stockholms universitet, hade ekonomisk historia som huvudämne, kompletterade med lite ”u-landsfrågor”, men när det var dags för c-uppsatsen om ”begreppet ’den mjuka staten’ hos Gunnar Myrdal” körde han fast. Istället utbildade han sig till radiojournalist i Kalix, fick fast jobb på Radio Kalmar och bevakade statsministerbesök och våldtäktsrättegångar. Till dess att han sökte och fick ett jobb som reporter på ett barnprogram i P3.

– Jag fick ägna dagarna åt att till exempel intervjua någon unge om hur det var att sluta spela trumpet trots att mamma ville att han skulle fortsätta. Det var jättekul.

Längre bort i korridoren på radiohuset satt programmet för ett nystartat humorprogram som hette Hassan med topplistan. Det hade startats med dåtidens främste hipster, Henrik Schyffert, som programledare och konceptet bestod av ny indiepop och alternativrock blandat med busringningar. Sedan togs programmet över av de nya förmågorna Kristian Luuk och Fredrik Lindström.

Erik Haag älskade busringningarna. På fester blev han den där snubben som satt och reciterade sketcherna lite för länge och utförligt och snart började han gå förbi Luuk och Lindström med idéer till nya telefonsamtal. Till slut tog de in honom, på kvartstid.

– Det var jättelyxigt och flott att få vara med och göra programmet, men jag drogs inte in i det där stora mediegänget på det sättet som det kanske verkar som. Jag gick inte på så mycket fester alls faktiskt. Fredrik och Kristian gick däremot på ganska mycket fester och lärde känna typ Popsicle. Det gjorde inte jag. Jag lärde inte känna Popsicle.

Han lärde däremot känna Henrik Schyffert som berättar hur han lät sig duperas av den haagska personan som sedan blivit ett sådant framgångsrecept.

– Han har verkligen alltid kört sitt ”Jag är bara en lufsig kille som inte kan nåt men som tycker det är kul att vara med”-spel och jag gick på det i början, säger Henrik Schyffert. Sen visade det sig naturligtvis att han kunde mer än alla andra tillsammans. Jag vet inte varför, men han börjar alltid en mening med ”Jag vet inte men…” och sen kommer en utläggning där man förstår att han vet exakt vad han pratar om. Jag är osäker varför men han verkar ha en aversion mot folk som skryter och skrävlar och lägger mycket kraft på att själv inte hamna bland dem. Det är fint på något sätt. Ett kunskapens rättspatos.

Erik Haag minns deras allra första möte som ägde rum i Radiohuset.

– Jag var på väg upp med hissen och så stod Henrik, Kristian och Fredrik där utanför det lilla glasfönstret. Jag hade inte börjat jobba med dem, men blev så glad när jag såg dem därutanför. Henrik och de andra såg också väldigt glada ut, men när jag skulle gå ut ur hissen så höll han för dörren så att jag inte kunde öppna den. Sedan tryckte han ner mig… Och det var ju lite speciellt.

Annons

”Karin af Klintberg säger att humor blir en portal till kunskap. Min rumpa är alltså en portal till kunskap.”

Det faktum att Historieätarna används inom skolundervisningen har resulterat i nya, unga fans. Ofta ”med blått hår”.

Efter Hassan blev det Sommarmorgon (tillsammans med syster Sara Haag) och så erbjöds han att ta över programledarskapet för Knesset, ZTV:s populäraste produktion, när Kristian Luuk skulle sluta. Redan då hade kretsarna kring Hassan och Killinggängen blivit en maktfaktor i den (då) nya svenska medievärlden.

– Jag tror att det är Kristian Luuk som brukar säga att det är väldigt bra för alla oss om det går bra för någon. Om det går bra för Kristian så är det bra för mig. Så nu när jag är på omslaget till Café är det alltså bra även för Kristian, Fredrik Lindström och Hasse Pihl.

Ändå är Erik Haag förmodligen den minste karriäristen av dem alla. Under andra halvan av 90-talet hade han alla chanser att bli en av våra största tv-programledare, men valde i stället att försvinna in i kulisserna. Fram till dess att Landet brunsås började sändas 2010 hade Erik Haag haft en relativt lång (och väldigt relativ) paus från offentligheten. Redan 1996 fick han och Martina Haag sitt första barn och i stort sett sedan Knesset lades ner så gick han över till att skriva manus och regissera.

– Jag visste inte att jag kunde skriva manus förrän jag fick spökskriva c/o Segemyhr. Det var Fredrik Lindström som hade tagit på sig det uppdraget, men av någon anledning hann han inte göra jobbet så jag fick spökskriva åt honom. Sedan när allt var okejat så meddelade han uppdragsgivaren att jag hade varit med och skrivit det hela. Och då fick jag ta över helt och hållet.

Varför fortsatte du inte som programledare?

– Framför allt skulle jag nog säga att det berodde på att jag passade barn. Jag har hållit på skitmycket med mina barn genom åren. Både Martina och jag var frilansare så vi turades väl om på något sätt, men jag valde ganska ofta att vara hemma med barnen. Om man kan välja mellan att vara borta och vara hemma så är jag hemma. Så är det bara.

Fyra barn är ju extremt många med dagens mått mätt.

– Om det varit upp till mig hade det definitivt blivit fler. Jag har vant mig vid att ständigt vara behövd och sitta fast och allt det där som folk tycker kan vara jobbigt. Det passar mig jättebra. Jag har hört folk säga att de tyckte att livet tog slut när de fick två barn, men det beror väl på vad man vill göra. Jag har inte kommit på något som jag verkligen vill göra som inte funkar med fyra barn.

Varför tror du att det passar dig?

– Jag gillar att inte vara ensam, tror jag. Och så gillar jag det där ovillkorliga – att jag hejar på dem hela tiden oavsett vad. Det är lyxigt att ha stora barn, min äldste är arton, men det är lika lyxigt att ha en som bara är sju år. Jag skulle kunna tänka mig fler små, så att det bara fortsatte.

Men hur blir det med den där egentiden?

– Jag tycker att jag har fått egentid. Där ser jag inget problem. Men det är inget kul att åka ut på landet med småbarn, för att umgås med hela familjen, och sedan tvingas sitta med ett manus för att man har deadline eller för att någon tycker att det borde skrivas om. Sånt skäms jag för än i dag. Jag kan krångla jättemycket för att slippa jobba när jag är med barnen. Annars tycker jag att jag är ett bra exempel på att det är kul att ha många barn.

Har du några uppfostringstips?

– Jag kollar väldigt mycket på film och tv med mina barn.

Är det ditt tips?

– Förr sades det att man blev dum i huvudet av att titta mycket på film och tv, men det tror jag inte stämmer. Och när det gäller barnuppfostran är det faktiskt jättebra på riktigt, för man får hjälp att prata om saker. Att se filmer som Supersugen och The 40-year-old virgin gör att man kan prata om nästan alla mänskliga beteenden på ett naturligt sätt, utan att behöva tänka efter innan över vad man borde ta upp med ungarna.

Tv utanför Ramen: den ökade kunskapen kring gastronomi har befriat Erik Haag från en ”halvskitnödig” attityd till mat.

Ett av Henrik Schyfferts och Erik Haags första uppmärksammade samarbeten efter Hassan var när de var programledare för en deltävling av Melodifestivalen 2005.

– Det var så tacksamt att skriva skämt om schlagern. För det var som att alla runt om oss var ett eget folk, men ett folk som man fick skämta om. Det var som att skriva om finnar eller polacker – utan att någon skällde på oss eller tyckte att vi var fördomsfulla eller rasister.

Ett skämt blev dock en kvällstidningsnyhet som en ställd Erik Haag fick kommentera. Finalen skulle äga rum i Kiev och paret Schyffert och Haag hade skrivit en skämtsam varningslista inför vad vinnaren skulle tänka på inför besöket.

– En punkt var att man inte skulle underskatta motståndet bara för att invånarna i Kiev hade trätänder och skor gjorda av papper – och ja, man fick säga sånt på tv då. Men det där med pappersskor gjorde att vissa blev arga. Tydligen har de inga pappersskor i Ukraina. Då fick jag svara – sanningsenligt – i någon kvällstidning att min pappa hade ett par skor när jag var liten som han sa var gjorda av papper och kom från Östtyskland. Det lät bra när jag sa det till journalisten, men när jag såg det i tidningen dagen därpå framstod det ju som att jag var förståndshandikappad. Men det var sant och jag ville inte att de skulle vara arga.

Tre år efter Melodifestivalen startades produktionsbolaget Brommamamma av Erik Haag, Henrik Schyffert och producenten Kerstin Johansson. Sedan dess har det hunnit bli många tv-program, varav nästan alla blivit väldigt uppmärksammade. Förutom Pappas pengar ligger Brommamamma bakom Alla är fotografer, Söder om Folkungagatan, Raw comedy, Roast på Berns, Allt faller och Jättebästisar.

– Henrik var ju ingift i släkten på 90-talet. Från början hängde vi ihop på landet och eftersom han har ett barn som är lika gammalt som min sextonåring så blev det naturligt att vi började umgås rätt mycket bara han och jag. När Henrik skulle börja göra standup på allvar så ville han att vi skulle skriva manus ihop. Även då passade jag barn, vilket inte alls var något hinder.

Varför inte då?

– Min grej är att jag inte kan skriva – jag kan bara prata. Och han fattade det. En del blir förbannade när de inser att jag bara kan prata och inte skriva, men Henrik brydde sig inte det minsta om att han fick ta den biten. Men så är han ju opportunist också, det är därför det går bra för honom.

De hade bara varit igång med Brommamamma ett par år när Lotta Lundgren tog tag i Henrik Schyffert och frågade om de inte skulle vilja göra ett matprogram med henne. Första mötet med alla tre ägde rum på ett kafé. Sedan kontaktades superproducenten Karin af Klintberg som gjort Värsta språket med Fredrik Lindström och senast gjorde Trevligt folk med Filip & Fredrik. Inledningsvis var tanken att Lotta Lundgren skulle leda programmet, men Karin af Klintberg tyckte att Schyffert och Haag var buffliga på ett roligt sätt. Så det blev en programledartrio.

När det började talas om ytterligare en produktion kunde inte Henrik Schyffert vara med. Ståuppkarriären stod i fokus. Men Erik Haag fortsatte tillsammans med Lotta Lundgren, Historieätarna blev ett fenomen med nästan två miljoner tittare och nu i vintern fick teamet göra årets julkalender som passat ungefär lika bra för vuxna tittare. Valet var förstås ingen chansning. De två säsongerna av Historieätarna har samlat hela familjer och – till Erik Haags stora glädje – använts som undervisningsmaterial i skolorna. Tusen år till julafton skiljer sig en del, bland annat genom att Erik Haag och Lotta Lundgren faktiskt spelar roller och inte sig själva när de förklarar världshistorien för tv-publiken.

– Det är som att lajva. Förr tyckte jag att lajv var det töntigaste som gick att hålla på med, men nu har jag testat kraften i lajv – och den är jättestark.

Hur var det att visa upp sig full i Historie­ätarna när dina barn såg programmen?

– Det värsta är tack och lov bortklippt, det är bara de sekvenser där det tillför något som Karin låter vara kvar i redigeringen. Men ett tag fanns det vissa krafter i produktionen som höll mig berusad även när det inte fanns någon poäng med det. Småflaskor med Jägermeister cirkulerade ständigt under transporterna och sedan fick jag gå runt full på stan i 1700-talskläder. Det var som en skolresa. För mig skulle det länge ha varit otänkbart att vara full på jobbet. Jag är en kontrollmänniska som en gång ville arbeta på Dagens eko och där är det ett ”no no” att vara full på jobbet har jag förstått. Men nu fick jag i stället pris för att ha varit så full.

Erik Haags skilsmässa från Martina har varit omskriven i medierna – men själv är han förtegen kring situationen: ”Jag tänker att det är jätteprivat och inte passar i tidningen. Inte i den här heller.”

I Vallentuna är de 45 minuterna om den svenske festprissen igång. Lokalen är kanske inte full ända bak till sista raden, men historieätaren Erik Haag har lyckats dra en ansenlig mängd folk till föreläsningen den här torsdagskvällen. Och publiken är blandad.

Pensionärsgrupper och tonårspar sitter bredvid varandra och lyssnar när Erik Haag visar sina bilder och berättar om det medeltida skråväsendet och dess ”tvångsmässiga afterwork”.

Biten om den så kallade Spyabalken är väldigt populär med sina straff och böter för väldigt specifika fylleförseelser.

– Vad gör vi till exempel om du kissat på mina skor? Jo, då får du böta en säck malt. Så att vi kan göra mer öl!

Med jämna mellanrum kommer instick om att historia också kan vara en sorts empatiskola och väcka förståelse för andra människor och hur vi alla hör samman. Det levereras med en fin balans som inte heller den känns duktig.

Ämnet baserar sig inte så mycket på egna erfarenheter. Erik Haag har aldrig varit någon större festprisse själv, och den där gången på Spy Bar blev han mest utslängd på grund av att han ville ta en rolig bild och skicka till sin bror för att bevisa att han varit ute till sent. Men det blev för naket för personalen.

”Det är roligare om publiken får känna att det är de som är smarta och jag som är dum i huvudet.”

Att packa ihop går lika snabbt som att fälla ihop en laptop och snart sitter Erik Haag i sin pickup med två små rum för sina hundar över flaket (”har man hundar och jagar så måste man helt enkelt ha en sån här bil”).

– Jag blir inte så stressad över krånglande PowerPoint-program och teknikproblem. Av någon anledning passar det mig att improvisera utanför manus, du tvingas skärpa din närvaro då och ta in situationen och alla inblandade på ett sätt du inte kunnat tänka ut när du satt hemma och skrev det där du tänkt att du skulle säga. Så länge du inte försöker mörka att du klantat dig så kan det inte bli pinsamt. Sen tror jag ofta att publiken upplever att det blir spännande och mer levande när det går lite fel. Jag minns till exempel en Eldkvarnkonsert när Plura trillade av scenen mitt i. Jag har varit på många konserter med Eldkvarn där Plura lyckats hålla sig kvar på scen hela konserten, men de spelningarna minns jag inte alls lika starkt.

Du är lärarbarn och romantiserar folkbildande. Skulle du kunna tänka dig att jobba med något helt annat?

– Polis är en fantasi jag har, det tänker jag ofta på. När jag var liten tyckte jag inte att det verkade vara ett särskilt bra jobb. Då gillade jag inte polisen. Men då såg jag inte heller deras samhällsbyggande funktion, att de är en garant för civilisationen. I dag är jag definitivt för polisen. Och jag skulle vilja vara en sån där polis med kort läderjacka som glider över motorhuven när han ska ta bilen. Jag skulle vara impopulär bland cheferna men väldigt populär bland damerna, på båda sidor om lagen.

Vilken har varit din största livskris?

– Jag skilde mig häromåret från Martina. Det är verkligen just en livskris för det var så många människor inblandade, och barnen, och jag minns ju hur mina föräldrars skilsmässa påverkade mig. Egentligen är det ett lika stort livsval att inte skilja sig, men effekterna blir mer dramatiska om man väljer att göra det.

Blev det extra jobbigt eftersom du är så känd nu?

– Jag kan inte förhålla mig till det. Men jag tror att man kan göra en större eller mindre grej av det där med att vara kändis, för du bestämmer till viss del själv hur mycket du tänker låta offentligheten ta över ditt liv. Och jag är inte så intresserad av att låta den göra det. Din exfru skrev en roman om att skilja sig som många vill tolka som en nyckelroman.

Hur hanterar man sånt?

– Alltså, när det kommer till media så hanterar jag skilsmässan genom att inte snacka om den så mycket. Jag tänker att det är jätteprivat och att det ska vara det. Det passar inte i tidningen, helt enkelt. Inte i den här heller. Lotta Lundgren skilde sig också i ungefär samma veva. Det snackades om att det fanns ett samband.

Kan du kommentera det?

– Jag skulle aldrig våga kommentera Lottas skilsmässa. Hon är väldigt snäll men kan bli otroligt sträng. Okej.

Händer det att du googlar dig själv?

– Nä, jag har fått välja bort det. Jag kan inte hantera folks synpunkter och kan inte ha dem i huvudet när jag jobbar. Inte om det ska bli roligt.

Har du läst något om dig själv som gjorde dig ledsen?

– Det är klart att jag har, det finns en personlighetstyp som blir tokig bara jag visar mig. Men det ingår i programlederiet att vara en yta som andra kan projicera sina egna känslor och uppfattningar på, det är bland annat det jag är till för.

Vilket är det finaste beröm du fått?

– På 90-talet gjorde jag ett radioprogram för barn som handlade om svåra saker, det kunde vara skilsmässor, mobbning och döden. Bland annat intervjuade jag en pojke om hans upplevelser av sina föräldrars skilsmässa. Efteråt skrev pojkens pappa ett brev till mig där han
jämförde mitt sätt att intervjua barn med Mozarts musikgeni. Tyvärr passade han också på att berätta hur ytlig och pladdrig han tyckte att jag var i Knesset. Han tyckte jag borde gå tillbaka till att bara göra barnprogram för resten av mitt liv.

Känns det tryggt att vara gammal polare med Jan Helin om du skulle bli inblandad i någon skandal?

– Jan är en kvällstidningsmurvel av den gamla skolan, man måste gilla honom för det. Skulle han få vittring om något riktigt snaskigt om mig skulle han tyvärr inte tveka att fläka ut det över både löpet, podden och sin söndagskolumn. Sån är Jan, han kan inte hjälpa det! När han kommer hem till mig låser jag in mina dagböcker i vapenskåpet.

Till vem skulle du åka om du skulle behöva bryta ihop och börja grina på någons soffa?

– Då skulle jag åka till min syrra. Eller min morsa. Eller min brorsa.

Du samarbetar med samma människor nästan hela tiden, är helst hemma och umgås mest med dina syskon och familjen. Är du trygghetsnarkoman?

– Trygghetsnarkoman låter lite negativt, tycker jag. Men jag vet att det finns folk som hyllar kaos och gillar och trivs när det verkligen är jättejobbigt i livet, men det gör inte jag. Jag är inte nödvändigtvis rädd för det jobbiga, men mitt liv bygger nog till stor del på att jag kan åka hem och trivas där. Det tycker jag är skönt.

Hans lillebror, Kalle Zackari Wahlström, tror att alla samarbeten med familjära och familjenära personer till stor del beror på att hans storebror gärna vill slippa förväntningar.

– Erik tycker ju om att vara storasyskon och han tycker om att vara pappa. Han trivs i de rollerna. Det handlar ju om en villkorslös kärlek. Ser man upp till honom så ställer man inga krav och är man dessutom familj så blir det ett tätare band – och det är skönt och tryggt. Jag tror över huvud taget inte att han gillar krav. Hela grejen med att han inte vill verka lika beläst som han är beror ju på att det är befriande att slippa förväntningar. Vi kommer inte från ett hem där de är besvikna om man kom trea på skoljoggen, men han kan nog alltid ha känt att han förväntades vara speciell och duktig och det var kanske inte alltid lätt.

Det kan delvis vara därför som Historieätarna funkat så bra. Karin af Klintberg och Lotta Lundgren är smarta människor och Erik Haag kan alltså vara med i ett smart sammanhang där han samtidigt inte behöver känna just den sortens prestationsångest. Han som fick det att framstå som ett misstag när han kunde svaren i På spåret (som han vann tillsammans med Martina Haag) kan nu bidra till något folkbildande och bra utan att någon pressar honom till något mer än det som verkar komma absolut mest naturligt för honom – att vara väldigt rolig. Vilket samtidigt varit hans journalistiska teknik åtminstone sedan barnradioprogrammet för över tjugo år sedan.

– Mycket av det jag håller på med har en allvarlig intention, men jag tycker att det blir intressantare när det förmedlas på ett kul och oväntat sätt. Jag har kanske inte så stort behov av att blända någon med min eventuella smarthet. Sen tänker jag att det är roligare för publiken att få känna att det är de som är smarta och jag som är helt dum i huvudet.

I framtiden väntar en tredje och sista säsong av Historie­ätarna och så har Erik Haag börjat skriva manus tillsammans med den gamle skrivarkompisen Gustav Bohman. Och med sin syster – Sara Haag. Serien ommer att bygga vidare på de superprivilegierade personer som tittarna fick möta i Pappas pengar (en serieidé som föddes när Erik Haag började förklara de ekonomiska orättvisorna i världen för en av sina söner samtidigt som de var på väg för att köpa en större båt). I övrigt är ingenting spikat.

– Ibland är jag förvånad över att jag har bitit mig kvar så länge över huvud taget och kan verkligen inte ens tänka mig vad jag gör i jobbet om 10-15 år, säger Erik Haag. Jag hoppas väl mest på att få fortsätta hålla på med mina barn, det är väl allt? Att få se dem växa upp och ha kul ihop. Men jag känner mig också jätteglad över den här folkbildartanken. Det är som ett kall och känns lyxigt och bra. Jag känner det faktiskt som att jag är på ett jättebra ställe i mitt liv. Jag tänker att det är kul om man kan ha mig till det här.

Till vadå?

– Alltså… att få berätta saker som jag tycker är viktiga och intressanta. Att vara den där portalen till kunskap. Med rumpan.

Hassan (93-94)
Busringningar och alternativmusik i en oerhört populär röra. Under ett par år var radioprogrammet Hassan med topplistan (sedermera bara Hassan) ett av de mest citerade i Sverige och grunden lagd för ett antal väldigt, väldigt framgångsrika mediekarriärer. Erik Haag var en av busringarna.
A1. Henrik Schyffert (47 år, komiker, programledare, manusförfattare och artist)
A2. Fredrik Lindström (52 år, programledare och författare som började som busringare)
A3. Kristian Luuk (49 år, programledare, tog över Hassan efter Schyffert)

Knesset (95-97)
En panel av tre personer fick diskutera olika mer eller (oftast) mindre viktiga ämnen. För de två första säsongerna hette programledaren Kristian Luuk. Därefter lämnade han över till Erik Haag som ledde programmet under de tre sista säsongerna.
B1. Henrik Schyffert (panelmedlem)
B2. Tomas Andersson Wij (43 år, redaktör för programmet. I dag artist)
B3. Johan Kling (53 år, producent som sedan blev författare och filmregissör )

Familjen
Ingen vanlig Svensson. Erik Haags familj är fylld av regissörer, författare och programledare.
C1. Sara Haag (44 år, lillasyster som är regissör, producent och manusförfattare)
C2. Kalle Zackari Wahlström (34 år, lillebror,
programl-edare och före detta Cafémedarbetare)
C3. Brita Zackari (33 år, svägerska, programledare och manusförfattare)
C4. Martina Haag (51 år, exfru, skådespelerska och författare)
C5. Bea Uusma (49 år, före detta svägerska och exfru till Henrik Schyffert. Illustratör, läkare och författare)
C6. Henrik Schyffert (före detta svåger)
C7. Jan Helin (48 år, chefredaktör för Aftonbladet och kompis sedan gymnasiet, gammal bästis)

SVT-gänget
För fem år sedan var det premiär för Landet Brunsås. Sedan dess har det blivit två, snart tre, säsonger av Historieätarna och en julkalender.
D1. Karin af Klintberg (43 år, svensk televisions stjärnproducent nummer ett)
D2. Lotta Lundgren (44 år, före detta copywriter, nu författare och programledare)
D3. Henrik Schyffert (programledare för Landet Brunsås och gäst i ett avsnitt av Historieätarna.)

Brommamamma-gänget
Produktionsbolaget som ligger bakom Allt faller, Pappas pengar, Landet Brunsås och Söder om Folkungagatan (där Kalle Zackari Wahlström och Brita Zackari skrev manus).
E1. Henrik Schyffert (ja, han igen)
E2 . Kerstin Johansson (56 år, producent)

Dela (65)
Tweeta

Laddar