Annons
Annons
Annons

Från mitten av 1990-talet och ett decennium framåt var tv-profilerna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson skrivande skjutjärnsreportrar i Cafés tjänst. Nu ger vi er deras bästa texter i repris – hela hösten.

Annons

Reportagen samlades i boken Så tar du ut sin choklad, som skickades ut tillsammans med Cafés januarinummer 2007. Restlagret gick åt förbluffande snabbt och vi har genom åren tvingats ge det tråkiga beskedet till en regelbunden ström av spekulanter. Tills nu.

Cafe.se har fiskat upp skatten ur arkiven och kommer under hela hösten att återpublicera Så tar du ut din lön i choklad, reportage för reportage. Senast gav vi er ”B-kändisar till salu”. Den här helgen: Filip får i uppdrag av Café att testa det nya och ännu mytomspunna potensmedlet Viagra under en vecka. Rapporten publicerades i Café 8/2002 – och nu här, för evig tid.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Min kompis – för att skydda hans identitet kan vi kalla honom ”Livsnjutaren” – ringer för att tacka:

– Det var helt sjukt! skriker han euforiskt i luren. Den stod som i givakt. Stenhård. När första ronden var över behövde jag inte vänta mer än några minuter innan den löd order igen. Och så där höll det på – hela natten. Trots att jag var dyngrak.

Ett par timmar senare är det dags för en annan kompis – ”Bankdirektören” – att avlägga rapport:

– Jag kände ingenting. Verkligen. Det var precis som vanligt. Jag trodde att den oregerliga träbiten från tonåren skulle göra comeback efter tio år. Men tyvärr, jag är ledsen.

Några veckor tidigare. De spanska radiokanalerna är under all kritik. Antingen kör de daterad eurodisco eller så blåser de på med inhemsk latinopop som är så vämjelig att det svartnar för ögonen. Men: Vi är på semester och ingen Gypsy Kings-låt i hela världen kan förstöra känslan av att flyga fram längs Spaniens sydkust i en hyrd Seat med ungefär lika många hästkrafter som en trimmad gräsklippare.

Vi har kopplat bort Sverige. Två sorglösa veckor väntar. Inga plågsamma lunchmöten på Kinarestaurangen som Gud glömde. Inga deadlines. Inga tuppiga redaktörer som ringer och frågar hur det går med den där pedagogiska artikeln ”Så blir du en bra chef ”. Bara ett enda långt lugn 24 timmar om dygnet. Hade jag tänkt.

Vi har suttit i bilen i en kvart när det vibrerar till i Nokian. Ett textmeddelande. Från en tuppig redaktör. ”Vill du testa Viagra i en vecka och skriva om det?” Varför stängde jag inte av mobilen? Varför tror jag fortfarande att ett sms från Sverige kan innehålla information jag verkligen vill ha? Redaktören måste rimligen skämta, och jag replikerar blixtsnabbt: ”Klart jag testar Viagra – om du åker till Lettland och gör en Pål Hollender i skriven form.”

– Han måste vara full, konstaterar min kollega Fredrik från baksätet samtidigt som min telefon ringer. Jag känner igen numret. Det är redaktören. Han menar allvar, han yrar om viktig journalistik, att han gärna skulle ha gjort det själv (om han nu inte vore så upptagen, förstås), att tullens beslag av illegalt importerad Viagra stadigt ökar och att fler och fler unga friska killar tar denna illegalt importerade Viagra ”för att få bättre sex”.

Uppdraget är enkelt: Jag ska testa Viagra – potensmedicinen som för fyra år sen dök upp på marknaden och gav alla gamla rullatorrussin fart i sängen igen – och skriva en rapport om hur det påverkar mig. Men min misstänksamhet är stor. Jag är 27 år gammal och diagnostiserades så sent som för ett par månader sen som ”fullt frisk” vid en rutingenomkörare hos företagshälsan. Lite nageltrång, men annars i topptrim. Och nu ringer en pigg publicist och vill att jag ska fresta kroppen med ett blått litet piller, vars främsta målgrupp är män som upplevde sin senaste erektion vid VM-slutspelet 1974. Det är nästan en förolämpning.

Jag tackar följaktligen nej till erbjudandet och hänvisar till äldre kollegor som förmodligen skulle göra vad som helst för ett avdragsgillt potensparty. Men redaktören maler på. Det är tydligen av yttersta vikt att det inte är nån stofil som utför det här grävjobbet. Huvudrollsinnehavaren i artikeln ska vara ung – och framför allt frisk.

Efter ytterligare ett tiotal meddelanden, och en dyr fisksoppa på en av Stockholms finare restauranger när jag kommit hem igen, har jag låtit mig övertalas. Ja, till och med blivit en smula entusiastisk. Men jag gör det fortfarande bara för pengarna, försvarar jag mig inför folk som undrar vad jag ”jobbar med just nu”. Det är dåliga tider och jag har för länge sen slutat hoppas på att Vanity Fair ska ringa och be mig testa penthousevåningar på New Yorks lyxigaste hotell. I lågkonjunkturen gäller det att ta det som bjuds, förklarar jag lite skamset.

Men ganska snabbt inser jag att omgivningens reaktioner är av motsatt karaktär. Jag upplever rentav en ny vår som journalist. Sällan har en artikel jag skrivit fått så stor uppmärksamhet, sällan har mina vänner visat så stor nyfikenhet inför mitt yrke. Viagrapillren visar sig ha en närmast mytologisk laddning, i alla fall i manliga kretsar.

Alla mina vänner tycks vara beredda att testa, kosta vad det kosta vill. När man sitter där med ”blåbären” – smeknamnet för Viagra – i en liten burk på kontoret är man plötsligt den där tuffe killen i mellanstadieklassen som på omvägar kommit över en porrfilm. Alla vill vara med.

Men Viagra är ett receptbelagt läkemedel. Du kilar inte in på närmaste apotek och köper det som om det vore en tub Idominsalva. Det kräver ett besök på sjukhuset och det kräver att läkaren ifråga gör bedömningen att du är i behov av medicinsk hjälp för att kunna skaka fram den berömda ribban.

Och det där är lättare sagt än gjort. På mottagningarna är köerna långa, och ett fall med en man som inte ens fyllt 30 får inte läkarna att bränna ut sig, om man säger så. Men jag gör ett försök.

Jag börjar med att ringa RFSU:s sexualrådgivningslinje. En liten gangstring, minst sagt. Jag måste ju ljuga. En vänlig kvinna svarar, med en röst som påminner om skolsköterskans sekunderna innan hon skulle sätta stelkrampssprutan i armen i sjuan. Jag förklarar mitt ”problem”: Blodtillförseln till de nedre regionerna har varit lite tunn de senaste månaderna.

– Vaknar du fortfarande med erektion på morgonen ibland? replikerar hon så snabbt att jag inte ens hinner reflektera över det absurda i att jag på betald arbetstid diskuterar mitt morgonstånd med en fullkomlig främling.

– Ja… jovars… det händer väl, stammar jag samtidigt som mitt aggressiva undermedvetna skriker: ”Vad tror du, kärring? Jag är 27 år och framgångsrik!”

– Okej, då har du förmodligen inget fysiskt problem. Du är fullt kapabel att få stånd, så det finns ingen anledning till oro. Men har du hört talas om Viagra?

– Jaaaaa! svarar jag lite för entusiastiskt.

– Det är ingenting för dig, tycker jag. Men du kan naturligtvis ringa en urolog och höra dig för. Han eller hon kanske kan hjälpa dig. Ibland kan det vara så att den här medicinen även kan bota dina psykologiska bekymmer. Den kan göra att du slappnar av och slipper vara nervös för att du inte ska få stånd. Men det brukar vara lång väntetid.

Jo, tack. Vi pratar veckor, kanske en månad, kanske ännu mer. Jag dammsuger Stockholm på urologer och efter ett antal samtal får jag tag på en korrekt man som driver en privatklinik i en av Stockholms finare delar.

– Det är inte bra att måla över en djupare psykologisk problematik genom att skriva ut Viagra. Man måste ta tag i de riktiga problemen, prata sig fram och göra en undersökning. Jag skulle behöva träffa dig och undersöka dig steg för steg. Jag tror inte att det ska vara någon fara. Det sitter nog i huvudet – och skulle du ha en missbildning går det att komma till rätta med det på kirurgisk väg. Vad säger du? Kan du komma… få se nu… om tre veckor?

Herregud! Om tre veckor? Allt jag vill är ju att få loss lite Viagra. Varför snackar karln om missbildningar och kirurgi? Jag ska ju bara skriva en artikel, och tänker absolut inte utsätta mig för risken att få hela härligheten uppsnittad med obducentskalpell. No way. Det har med andra ord blivit hög tid att söka efter alternativa lösningar.

Viagra är i dag ett av världens starkaste varumärken. Vilket kanske bara är logiskt. Över 50 procent av alla män i åldrarna 40 till 70 år beräknas ha problem med erektionen.

Det diamantformade pillret från läkemedelsföretaget Pfizer blev 1998 en revolution som förändrade livet för miljoner och åter miljoner män runtom i världen. Några av de metoder som funnits tidigare funkade visserligen, men de var betydligt mer plågsamma. Hur plågsamma? Låt oss nöja oss med att konstatera att en spruta rakt in i lemmen inte är det ideala förspelet. Pfizer satsade – och satsar fortfarande – miljarder på reklam i länder där det är tillåtet att marknadsföra receptbelagda läkemedel (Sverige är inte ett av dem).

Mycket tack vare Viagra är Pfizer i dag världens största läkemedelsföretag med kontor över hela världen, en omsättning på cirka 240 miljarder kronor per år – och idel nöjda kunder. Enligt Roland Frösing, medicinsk chef på Pfizer i Sverige, finns det mellan 50 000 och 60 000 användare bara i Sverige.

– Och man räknar med att det finns runt en halv miljon svenska män som lider av erektionsstörningar, säger Roland Frösing.

Viagras segertåg har även skapat en ny stor marknad: den svarta. För det är inte svårt att få tag i Viagra. I alla fall inte i en stad av Stockholms storlek. Ett par samtal räcker – sen är det nån som känner nån som känner nån och plötsligt står jag där på kontoret hos en halvbekant mediekollega.

– Helvete vad kul du kommer att ha det, säger han och räcker över en liten burk ”blåbär”.

– När du har klarat av första passet behöver du bara tänka i något så när erotiska banor och… ding! Inte en chans att han sviker dig nu. Det är som att bli 15 igen. Det är det som är grejen med Viagra – man får alltid ut de där sista procenten så att man blir stenhård!

Jag dansar nästan ut på gatan efter vårt möte. Jag känner mig världsvan, som en verserad maffiakung som just säkrat en vattentät drogaffär i en film av Brian de Palma. Fånigt, men dessvärre sant.

Och bor man i en mindre stad än Stockholm är det numera bara att ge sig ut på Internet. Det finns flera amerikanska ”nätapotek” som distribuerar det diamantformade potenspillret. Om du fyller i ett enkelt formulär om ditt hälsotillstånd (där du bland annat måste garantera att du inte lider av några hjärtproblem) så kan ett FedEx-kuvert med Viagra landa i din brevlåda inom ett par veckor. Men smakar det så kostar det. Nästan 2 500 kronor, inklusive frakt, för tio 100 mg-tabletter, vilket motsvarar 20 samlag med normal dos.

Det är förbjudet att som privatperson importera ett receptbelagt läkemedel till Sverige via post. Men många tar chansen. Anders Edström jobbar som operativ chef för gränskontrollsektionen på Arlanda:

– Viagra är ett eftertraktat preparat som vi stöter på varje dag. Men det är inget prioriterat område, vi har allvarligare saker att ta tag i. Men det är olagligt. Om vi hittar en burk piller inleder vi en undersökning och under rättar beställaren om att det är ett brott mot läkemedelslagen och handlar om varusmuggling. Men straffen är mycket ringa om det inte handlar om stora mängder, böter på sin höjd.

Björn Beermann, professor på Läkemedelsverket, är kritisk till Viagrahandeln på Internet.

– Det är olagligt att beställa. Men det viktigaste är att du inte vet vad du får. Det förekommer en omfattande förfalskningsindustri. Det kan vara något helt annat än Viagra och innehålla ämnen som är skadliga.

Nåväl. När jag kommer tillbaka till kontoret med min lilla burk, beslutar jag mig, i samråd med min kollega Fredrik, att slänga in ett halvt piller, 50 mg.

– Porrsurfa! ropar Fredrik när Viagran har fått jobba i mitt blod en halvtimme. Han tvingar mig (nåja) att logga in på en sån där sida där fönster efter fönster poppar upp i all oändlighet och det sista man vill få är ett oväntat besök av chefen. Jag koncentrerar mig. Och minsann… ding!

Jag minns vad Roland Frösing på Pfizer sagt:
– Viagra fungerar som en förstärkare. Eller som ett slutsteg. Signalen in förstärks. Det krävs mindre stimulans – en synbild, en sexuell fantasi, räcker. Det påverkar inte lusten det minsta. Tröskeln för erektion blir däremot mindre.

Han har rätt. Jag blir inte upphetsad. Snarare irriterad. Inte här och nu, liksom. Jag har viktigare saker att ta tag i och nu kan jag inte ens gå ner i köket och hämta en kopp kaffe. Tokribba klockan kvart över tre på en tisdag – vilka signaler skulle det skicka iväg? Jag kopplar ner och återgår till att sortera kvitton. En stund senare råkar jag snegla på en amerikansk nöjestidning som ligger uppslagen på mitt skrivbord. Ding! Aldrig anade jag att en suddig vimmelbild på Madonna kunde frigöra så mycket blod i en vuxen mans kropp. Jag känner mig mycket riktigt som en fjunig 15-åring igen – på så vis att jag plötsligt inte har kontroll över min kropp. Det är ingen skön känsla.

Två dagar senare har jag tänkt göra om proceduren på hemmaplan. Men i bakhuvudet ekar larmrapporter om män som har drabbats av hjärtstillestånd och avlidit sedan de använt Viagra. Jag ringer Roland Frösing på Pfizer igen.

– Ett samlag motsvarar den fysiska ansträngningen av att gå en kilometer på en kvart, med en liten uppförsbacke i slutet. Eller att skotta snö i tio minuter, säger han.

Om jag bara är kapabel till det – och inte käkar några nitrater för att behandla eventuella hjärtproblem – törs Frösing garantera att Viagra är helt ofarligt. De dödsfall som har förekommit har berott på att offret i fråga medicinerat med hjärtmedicin och inte varit medveten om riskerna när man kombinerar det med Viagra. Lättare biverkningar kan dock förekomma. – Tar man Viagra regelbundet kan man få muskelvärk, säger Stean Arver, endokrinolog på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Dessutom kan man bli röd i ansiktet eftersom det är kärlvidgande.

Mycket riktigt. En god vän berättar om en kompis som strax före klockan tre en lördagsmorgon på krogen försökte skaffa sig lite självförtroende och skickade in två tabletter à 100 mg. En timme senare stod han – ensam – på Stureplan. Tjejerna hade gått hem.

– Han såg ut som en tomat i ansiktet. Dagen efter hade han drabbats av en lättare ansiktsförlamning, säger min vän och skrattar.

– Å andra sidan har jag en polare som svalde två tabletter med lite champagne förra helgen. Han klarade av fyra tjejer på 24 timmar under en kryssning till Finland och kände inte av en enda biverkning. Tydligen är Viagra som bäst när man är riktigt packad.

Men det här stämmer inte alls, enligt Roland Frösing och Stefan Arver. Båda två hävdar bestämt att stora mängder alkohol försämrar förmågan och att inte ens potenspiller hjälper i det läget. Skadan är redan skedd. Signalerna från hjärnan når inte hela vägen fram. Och om signalerna inte finns, då jobbar inte ”blåbären”.

Så säger alltså expertisen. Ändå föder Viagra regelbundet fantasifulla historier om maratonsex på skärgårdsbryggor efter dekadenta midsommarfester. Men mina kompisar – som jag generöst nog försett med lite piller nu när jag haft tillgång till dem – har varit betydligt mer reserverade. Förutom ”Livsnjutaren” då, som jag citerade inledningsvis.

Men tro inte på alla som pratar om sina sexuella eskapader med lite potenspiller susande i kroppen. För nu har jag själv testat – och inte bara på kontoret. Och jag blev ingen hingst. Sex på Viagra var precis som vanligt, vilket i och för sig inte är fy skam. Men den – ni vet vem jag menar – uppförde sig exakt som den brukar. Möjligen fick han lite mer uppmärksamhet av sin ägare, som förtvivlat försökte definiera nån skillnad.

Sanningen är att jag upplevde större effekt uppe på kontoret, och det berodde nog mest på att jag mer sällan retas sexuellt under arbetstid. Då tvingade jag mig till det – och det gav resultat. Inte så säkert att det var pillrets förtjänst, med andra ord. Och min flickvän noterade ingen fysisk eller prestationsmässig skillnad över huvud taget. Åtminstone sa hon inget om det till mig.

Så nej, sorry, Viagra innebar inget lyft för mitt sexliv. Möjligtvis är jag lite mer kritisk till alla skrönor om Viagra nu än innan jag testade. Att ta Viagra när man inte lider av potensproblem är som att ta en huvudvärkstablett när man inte har ont i huvudet, har nån sagt. En bra liknelse. Eller som Roland Frösing säger:

– Vi uppmuntrar inte Viagra som en partyhöjare. Som ung frisk kille kommer du inte att uppleva nån förändring. De som hävdar det talar helt enkelt inte sanning. Om vi hade gett dem sockerpiller skulle reaktionen blivit densamma.

Men vissa killar skulle förstås aldrig lyssna på det örat. ”Livsnjutaren” ringer upp precis när jag ska skriva klart artikeln. Han har provat Viagra igen och haft en händelserik helg. Tio bärs, ett piller och sen hem med en ny tjej.

– Den gick från slakspak till fyrtorn på fem minuter, konstaterar han triumferande.

Jag tänker att han är en man som förmodligen skulle bli dyngrak av lättöl.

FILIP HAMMAR

Annons

Dela (3)
Tweeta


Laddar