Galantis: ”Vi har en människa på ridern”

Svenska houseduon Galantis är en av världens mest streamade artister på Spotify. Trots närmast bisarra mängder låtlyssningar och världsstjärnestatus i dansmusikvärlden är de inte lika igenkända som sina svenska genrepolare Axwell, Ingrosso och Avicii i Sverige. Cafés Joakim Almén träffar två housestjärnor med humor.

In i intervju. Ut ur intervju. In i intervju. Ut ur intervju. 20 minuter snabbgenomgång av setet. Fyra vakter som släpar duon till en hårklippning. Hysteriska fans som väntar vid flygplatsen för att ta selfies. Ständig jakt på sömn. En tiominuters cat nap i ett backstagehörn. Folk skriker, folk festar. Vaknar, örfilar varandra för att vakna till. Häller upp en ”håll käften”-grogg. Stretchar, kramas: Yes! Pulsen är igång – dags att springa upp på scen inför 50 000 skrikande fans.

– Det är som på film fast mycket stökigare i verkligheten. På film klipps allt stökigt bort, säger Christian Karlsson i Galantis.

Med 169 spelningar på 13 månader i bagaget får vardagen för Christian ”Bloodshy” Karlsson (också känd som medlem i Miike Snow) och Linus ”Style of Eye” Eklöw i Galantis klassificeras som hektisk.

– Vi är väldigt ADHD:iga personer, jag och Linus. Det här livet passar oss – vi behöver ingen medicinering längre, säger Karlsson och skrattar.

Med internationella monsterhits som No Money, Runaway (U & I), Peanut Butter Jelly och nu senast Love On Me har Galantis på kort tid blivit en av housens premiumakter. De livedebuterade på Coachella 2014 och blev framröstad som bästa dansmusikakt av fansen, före namn som Calvin Harris och Chromeo. Headline på dansfestivaler världen runt och egen show i Vegas, men i Sverige är de förhållandevis okända för den breda massan med tanke på den internationella statusen.

– Låtarna är lika stora i Sverige, men vi har inte gjort lika mycket press. Inte på grund av att vi inte vill, folk drar i oss hela tiden. Vi hinner inte spela lika mycket i Sverige. De förstår inte hur viktig vår koppling till Sverige är för oss, säger Christian.

Christian och Linus spelade på Berns så sent som den 15 oktober, blott duons fjärde Sverige-spelning. Under spelningen hade publiken på sig Seafox-masker, vilket är ett återkommande inslag under duons spelningar. Seafox – ett svart pälsdjur med maneter i ansiktet – är Galantis visuella koncept. Konceptet är framtaget tillsammans med konstnären Mat Maitland, som tidigare jobbat med bland andra Basement Jaxx.

– Christian berättade att han gått förbi ett skyltfönster och sett en räv: ”Vi måste ha päls!”. Där började idén, sen skevade det ur ännu mer. Vi stoppade in en manet och nu är det en fusion av orkidéer och annat gött, säger Linus Eklöw.

Varför just maneter?

­– Det kändes som att det var nåt jävligt intressant med det. Allt i elektronisk musik är alltid så space. Jag gillar inte det. Jag gillar under vattnet, därför är maneter något som passade in, säger Christian.

– Ubåtshouse, fyller Linus i, ackompanjerat av ett många samklangskratt från duon.

Det ligger någonting i Christian Karlssons ”jag gillar inte det”-kritik av den stundtals strömlinjeformade EDM-scenen. När de spelar live har med sig pads, filters och riktiga trummor och de börjar alltid låtskrivandet på piano eller gitarr – inte med ett track, som annars är genreenligt.

Det känns som att ni distanserar er från övriga EDM-communityn: ”En tänkande mans house”?

– Det är precis så. Vi har inget problem med den scenen, men vi känner inte riktigt att vi tillhör den. Vi älskar dansmusik i all form, men också massa annan musik – vi kommer från massa annan musik, säger Christian.

De kommer från annan musik och de kommer från vansinnigt framgångsrika låtskrivarkarriärer. Bland Christians världshits märks Britney Spears Toxic, medan Linus producerat Icona Pops I Love It. Christian beskriver Ricky Martin som en artist som ”det inte funkade med” med tillägget ”jag hängde i hans Miami-villa i en vecka istället” medan Madonna hyllas för sin arbetskapacitet, som det heter på sportspråk. Det finns dock en genre av artister som generellt kräver mer tålamod än andra, menar Christian.

– I rapvärlden är det alltid historier. Där kan man bli inspirerad och tycka att det är roligt. Men man kan också bli jävligt trött på det livet de har i studion.

Utveckla.

– De kommer alltid åtta timmar för sent, den grejen. Det röks weed med 30 polare och det spelas sån jävla stark musik hela tiden. Man är helt död i huvudet och tänker att man bara vill gå hem. Det är skönt att vi gör Galantis nu och bestämmer allt helt själva.

Det känns som att det är sån jäkla fin ”alla älskar alla”-stämning bland artister inom dansmusikscenen? Finns det ingen battle á la Oasis vs. Blur?

– Så fort jag satte foten ned i den här genren har jag känt skillnad som jag inte känt nån annanstans. Här supportar alla varandra. Vi spelar ju varandras musik, det är jävligt ovanligt. Det vore konstigt om Blur spelade Oasis-låtar liksom, säger Christian och får medhåll av Linus. Christian utvecklar sitt resonemang.

– Inom den här genren är det en normal grej, även om man kanske gör sin egen version eller en mash-up. Det är också ett galet nätverk. I stort sett alla i den här genren känner på nåt sätt varandra. Och nu med sociala medier. Det är mycket ”Kan du skicka acapellan på er nya låt, den är grym och jag tänkte göra en egen version”. Det är man jätteöppen för. För min del är det därför jag vill vara på den här sidan av musik.

Det märks att båda gillar att snacka, speciellt Christian som är den som håller det stadigaste greppet om snackpinnen. Trots att duon beklagar sig – fullt rimligt – över den alltjämt starka sömnbristen märks det att både Christian och Linus älskar det intensiva turnélivet. Med Galantis status i musikvärlden kommer förmånen att ställa krav. Nyfikenheten för triviala ”vad har ni på ridern?!”-frågor är alltid konstant.

Vad har ni för orimligheter på ridern?

– Vi har börjat spela med sjukt stora fläktar, ett visst märke av industrifläktar som de ska måste finnas 68 stycken av. Vi spelar i Vegas 2-3 gånger i månaden kanske, då kör de långtradare från LA med de där fläktarna, haha. Vi har sån extremt hög energi på scenen. Vi hade ett moment för ett tag sen när både jag och Linus går av scen. Sen kommer vi inte ihåg mer – och vaknar upp med nån ispåse i nacken. Jag tror det var överhettning, säger Christian.

Linus tillägger.

– Det var 35 grader varmt.

Vad finns mer på ridern?

– En människa, säger Linus snabbt.

En människa?

– Nej, det kan vi inte prata om, säger Christian. Linus skrattar och fyller i med ett ”nu vet du allt om oss”. Christian fortsätter.

– Vi har en människa med på ridern. Storlek, ja allt möjligt. De levererar varje gång. Men vi kan inte gå in mer på det, säger Christian och fortsätter att lista LA-kompatibla riderdrycker som kokosnötsvatten och kallpressad juice.

Är inte känslan att EDM-genren stagnerat något?

– Vi kommer från en period där folk inte har pushat framåt, men nu känns det som att det kommer friska vindar, både från nya akter och gamla. Det är en spännande tid just nu. Men det är många stora som faller när det kommer friska fläktar, säger Christian.

Exempel, tack.

– Nu ska vi skapa riktigt dålig stämning på festivaler, skrattar Christian högt.

– Ni vet vilka ni är! säger Linus. Christian avrundar.

– Ni vet vilka ni är, skärp er!

Galantis rider – urval

En människa: ”Längd och allt möjligt”. Övrig info om människan är förtäckt i dunkel.

68 industrifläktar: "När vi spelar i Vegas kör massa långtradare upp fläktarna från LA”.

Kokosnötsvatten: ”De skövlar regnskog för Linus skull”.

Kallpressad grönjuice: Linus älskar sina hälsodrycker.

KAN komma på Galantis rider i framtiden

En pandaunge: ”Eller en pink dolphin”.

Mike Tyson kör sin stand-up show i logen innan spelning: ”Svårt att höra honom i början men man vänjer sig, mycket sludder. Hans stand-up show i Vegas är grym!”.

Hotellrum med elfel: ”Det ska brumma lite hela tiden. Jag blir galen när det blir tyst!”, säger Christian.

Fontän: Av samma anledning som ovan hotellrum med elfel.