Håkans konstiga sommarjobb

I nya numret av Café gör Klas Ekman en stor intervju med Håkan Hellström. Victor Johansson passade dessutom på att titta in i fotostudion och ställde fyra snabba frågor om nya plattan – och om Håkans sommarjobb!

Äntligen en ny skiva. Berätta!
– Det är en typisk studioskiva. Det är ingen liveskiva, det är väldigt lite jammande på den. Och det är väldigt få instrument, väldigt glest, en gitarr och en bas. Ett arenasound med stora gester, stora ackord och stora låtar. Anders Berglund från Så ska det låta har arrangerat stråkarna, han kan få till den där filmiska cowboykänslan som i slutet på en western-film. Och jag är svag för sånt. Han vrider ur skamlöst mycket melodi ur varje låt. Han kommer ju från schlagerfestivalen 1980.

Vad sjunger du om?
– Det är nästan bara kärlekssånger. Det är påhittade kärlekshistorier och som allt påhittat är det uteslutande om en själv i grunden. Men jag vill gärna tro att det är påhittat (skratt).

Vad har du gjort sedan senaste skivan och turnén?
–  Jag har aldrig kunnat se det här som ett arbete. Man får plocka för sig medan bordet är dukat, för snart är allt uppätet. Sedan har man jantekänslan att man borde göra något ordentligt, bygga något. Det har blivit att man har sökt jobb. Jag har ju ingen utbildning utom mina universitetspoäng.

Vart sökte du jobb?
– Jag jobbade på en fiskebåt i somras, vi var ute och lade nät. Då lurade man sig själv att man gjorde något som inte bara var det här larviga navelskåderiet. Och så var jag nere i fiskehamnen och frågade fiskrensarna: "Kan man bara glida in här?". De bara skrattade och sa (lägger till bred göteborgska): "Gå hem och skriv en låt istället".

Victor Johansson

Foto: John Scarisbrick