Helgläsning x 3: Kungaskandaler, detektiver och förfalskad lyxkonst

Cafés reportagenörd Jonas Terning lägger, i brist på annat liv, alldeles för mycket tid på långa texter om mord, krig, kriminalitet och annat mänskligt elände. Varje helg tipsar han nu om sina bästa berättelser, från Sverige och världen.

* * *

Förfalskade fingeravtryck värda miljarder

På den internationella konstscenen menar vissa att tumavtryck är ett sätt att skilja mästerverk från förfalskningar. Men vad händer om någon lär sig att förfalska till exempel Leonardo da Vincis tumavtryck? Och vad gör du om du har investerat miljontals kronor i ett konstverk, och sedan anar att det kanske är falskt. Säger du sanningen, eller håller du god min och säljer det vidare?

Det här reportaget från The New Yorker är lite väl långt (över 80 000 tecken), men läsvärt. Den som tar sig igenom hela texten (grym vändning i mitten!) får en inblick i en sjukt lyxig konstvärld som styrs lika mycket av förhoppningar som av förfalskningar.

"Kemp tried to contain his excitement. A major work by Leonardo had not been discovered for more than a century. This drawing had no clear provenance – a trail of invoices, catalogue listings, or other records that can allow a work to be traced back to an artist. Rather, the drawing seemed to have come, as Kemp later put it, 'from nowhere.'"

Länk till hela artikeln: The mark of a masterpiece (The New Yorker, 2010)

* * *

Fallet med den försvunna blondinen

En brutal överfallsvåldtäkt i Florida förblir olöst, tills offret stämmer hotellet hon bodde på. Hotellet anlitar den stålgrå privatdetektiven Ken Brennan som med envist arbete (och många timmar framför övervakningskamerans bilder) kommer våldtäktsmannen på spåren.

Ett reportage som rullar upp sin historia bättre än alla deckare som trängs i pockethyllan, komplett med den rutinerade detektiven, det oskyldiga offret och den minst sagt oväntade gärningsmannen.

"The job in this case was straightforward. Find out who raped and beat this young woman and dumped her in the weeds. Had the attack even happened at the hotel, or had she slipped out and met her assailant or assailants someplace else? Was she just a simple victim, or was she being used by some kind of Eastern European syndicate? Was she a prostitute? Was she somehow implicated? There were many questions and few answers."

Länk till hela artikeln: The case of the vanishing blonde (Vanity Fair, 2010)

* * *

I skandaljägarens spår

I dessa tider av kungaskandaler är det läge att läsa om dem som står för stora delar av den kungliga bevakningen: hovreportrarna. Café tog 2010 rygg på Expressens Johan T Lindwall för att se hur det fungerar bakom kulisserna. Fascinerande läsning om båda sidorna av en inte helt obefläckad bransch.

"Han fortsätter den guidade turen genom sitt Östermalm. Svänger ut på Nybrogatan igen, svänger vänster i riktning mot Karlavägen och passerar trendfiket Mocco.

– Här sitter alla. Madeleine, Victoria, Daniel. Zlatan också. En kollega ringde i onsdags och sa att Zlatan var här. 'Det visste jag redan', sa jag.

'Han är där med sin bästa polare Nenne, dörrvakt på Café Opera.' En bit längre fram: Ica Esplanad.

– Här brukade Daniel och Victoria handla. Det här är deras gamla hoods, innan de flyttade till Drottningholm. Först bodde Daniel på Birger Jarlsgatan vid Roslagstull, på bottenvåningen. En mardröm för Säpo. Där konfronterade jag honom för första gången. Jag presenterade mig: 'Johan Lindwall, Expressen.' Då började han gå.

Och så hoppade han in i en liten röd Alfa Romeo och körde iväg."

Länk till hela artikeln: I skandaljägaren Johan T Lindwalls spår (Café #6, 2010)