Skilda världar, Johan Falk, Beck, Modus – listan över Henrik Norléns skådespelarinsatser kan göras lång. Den 45-åriga skådespelaren har medverkat i över 40 filmer och serier och har stått på teaterscenen ett flertal gånger.
I dag, fredag 6 maj, kliver han upp på scenen igen när pjäsen Du ska veta mitt värde har premiär på Stockholms stadsteater. Till hösten medverkar han i den nya serien Syrrorna och snart börjar inspelningen för en ny säsong av TV4-serien Modus där Henrik Norlén spelar en av huvudrollerna som kriminalkommisarie Ingvar Nymann.
Vi träffade den ständigt aktuella skådespelaren och frågade honom om karriären, drömmen att bli sportkommentator och hur det är att rättfärdiga mord.
Du har tidigare sagt att du kan känna igen dig i din Modus-karaktär Ingvar när det kommer till barnlösheten. Vill du ha barn?
– Ja, det skulle jag vilja ha, men om jag inte skulle få det skulle det inte ha en så stor betydelse. Men jag tycker väldigt mycket om barn.
Vilka fler likheter finns det mellan dig och Ingvar?
– Han är väldigt dedikerad till sitt arbete, det är jag också. När man gör en roll blir det mycket av en själv i den. Jag tar med flera beröringspunkter från mig själv i mina roller och försöker också att hitta beröringspunkter i mina karaktärer.
Hur viktigt är det att hitta dem?
– Det är jätteviktigt. Nu håller jag på att spela in en tv-serie där jag ska spela kirurg. Både min pappa och farfar var kirurger så när jag står där och ska operera finns det något bekant i det som jag inte vet vad det är. Samma var det när jag gjorde en serie som hette Skeppsholmen för länge sedan. I serien arbetade jag med att bygga träbåtar. Det dröjde väl bara en åtta månader innan jag var tvungen att köpa en egen träbåt. Så ibland kan man hitta saker i sina karaktärer som smittar över på sitt vanliga liv också.
Finns det någon roll som du inte kan känna igen dig i då?
– Ja, jag har mördat folk ett par gånger, och det kan jag väl inte riktigt känna igen mig i.
Hur är det att spela en mördare?
– Man försöker försvara karaktären, varför han gör det, varför han har blivit sådan. Det kan vara intressant att hitta den där banan till att rättfärdiga varför jag står där och skjuter en person, och det är ett arbete man måste göra som skådespelare, att försvara något som man aldrig skulle kunna göra i verkliga livet.
Du har under din karriär synts i väldigt många serier, filmer och pjäser men är ändå inte ett jättekänt namn, drömmer du om att bli som Persbrandt?
– Jag är jätteglad om folk uppskattar det jag gör och tycker det är jätteroligt när folk kommer fram till mig på gatan men jag känner inget behov av att vara någon slags stjärna. Lite lagom tror jag är bra.
Modus har blivit en succé, hur känns det att få veta vad som ska hända före alla andra?
– Jag är ett stort fan av Modus själv men har inte fått läsa manuset för den nya säsongen än så jag är väldigt spänd över att få se vad som kommer hända i serien härnäst.
Det kommer bli sträckläsning när manuset kommer alltså?
– Oja, jag kommer läsa allt rakt igenom. Det finns inget härligare än att få ett manus i handen. Det är något heligt med det.
Vilken roll vill du bli ihågkommen för?
– Jag tror inte jag har gjort den än men jag är stolt över det mesta jag gjort.
Är det något du inte är stolt över?
– Jag skulle nog skämmas lite om jag såg mig i Skilda världar, då skulle jag nog vilja lära den där killen ett och annat. Den killen skulle nog behöva ett par år på Teaterhögskolan.
När är du som mest nervös?
– Inför teaterpremiärer är det pirrigt, men när jag väl står där brukar jag inte vara nervös. Jag kan ofta känna mest nervositet dagen innan vi börjar repetera. Då kan jag känna “hur ska jag om åtta veckor stå och säga alla de här orden på en scen”, ibland förstår jag inte hur det ska gå till.
Är det på teaterscenen du trivs bäst?
– Jag älskar teatern och är skolad för att spela teater men det finns ingen plats jag trivs så bra på som på ett filmset. Jag har bestämt mig för att ta en liten paus från teatern och jobba mer med film ett tag.
Har du alltid velat bli skådespelare?
– Nej, mitt intresse för skådespeleri kom inte förrän jag var 25 år. Då började jag kolla på massa teaterpjäser och bestämde mig för att gå på Teaterhögskolan.
Vad ville du göra innan du bestämde dig för att bli skådespelare?
– Min dröm var att bli sportkommentator och jobba på tv-sporten, men det blev inte så! Jag ramlade in på den här teatergrejen av en slump istället.
Finns den drömmen fortfarande kvar?
– Nej, nej, nej! Jag älskar verkligen mitt jobb som jag har. Men jag är fortfarande väldigt sportintresserad och kollar på en hel del sport.
Du spelar ju en del golf, är det även det du tittar mest på?
– Ja, och fotboll då!
Vilket är favorit-fotbollslaget?
– Chelsea brinner jag enormt mycket för, och Gais.