Hjälten: Robbie Williams

Utvecklingen från mesigt charmtroll i pojkbandet Take That till krökande och stökande världsentertainer gick via 16 flarror skumpa och en trimmad Jaguar. Cafés Filip Hammar förklarar varför alla killar vill vara Robbie Williams.

När Robbie Williams intervjuades av det brittiska magasinet gq i somras var den brittiske popsångarens många omtalade romanser ett givet samtalsämne. Bland annat berättade Robbie öppenhjärtigt om senaste gången han raggade upp en flygvärdinna:
– Precis när jag skulle komma över hennes bröst sa jag till henne: ”Varm handduk?”
Simpelt? Jodå. Vulgärt? Mycket. Men det är också sånt som gör en stjärna. Folk älskar en artist som ger lite mer i varje ögonblick, som alltid vill underhålla, som inte bara nöjer sig med att vara en stenrik, stentrist, folkskygg kändis.
Ta bara Robbies kupp när musikpriset Brit Awards delades ut 1999. När Fatboy Slim korades till ”årets dansakt” klev Norman Cook, som Fatboy egentligen heter, upp på scenen med en skylt som det stod ”Speechless” på. Sen gick han därifrån, utan ett ord. I publiken satt kollegorna och tänkte på hur sjukt det är att den där killen en gång i tiden sjöng a cappella i The Housemartins. För nu var han coolast i klassen. En riktig superstar.
Men när priset till ”årets manliga artist” delades ut glömde alla snabbt bort Norman Cooks ”kaxiga” tilltag. När Robbie Williams tagit emot sitt pris höll han upp en egen skylt.”Legless” stod det.
Dyngrak, på engelska.
Robbie Williams är artist hela tiden – på scen, i intervjuer eller när han åker omkring i en limousine med de tonade rutorna nedvevade så att folk ska kunna se honom och hans sällskap för aftonen, oftast nåt långbent i minikjol, på väg till ännu ett lyxkalas. Kort sagt: Han levererar sin show 24 timmar om dygnet.
Det gör honom unik. Och det gör att vi alla vill vara Robbie Williams, eller åtminstone få vara med honom, bara en eftermiddag på puben nånstans i Camden.
– Jag skulle inte tycka om att inte vara känd, har han sagt. Det skulle kännas för konstigt för mig vid det här laget.
Robbie kan vara lugn. Senaste albumet, Sing when you’re winning, gjorde honom till en av de bäst säljande artisterna i Europa och förra året beräknas han ha tjänat motsvarande 130 miljoner kronor. Ingen tvivlar heller på att hans kommande album, som släpps
i oktober, kommer att bli ännu en kommersiell succé. För folkets stöd har han.
1999 deltog drygt 600 000 engelsmän i en omröstning för att utse tidernas mest inflytelserika artister. John Lennon vann, följd
av Elvis, Michael Jackson, Jimi Hendrix och Paul McCartney. Men sen, på sjätte plats, före Bach, Mozart, Dylan och Bowie, kom Robbie Williams.
Inte så illa pinkat av en kille som dömdes
ut som en överviktig, alkoholiserad pojkbandsföredetting för bara några år sen.

Robert Peter Williams föddes den 13 februari 1974. De första åren bodde han
i Port Vale, en arbetarklasshåla i norra England där det mesta kretsar kring fotbollslaget som aldrig lyckas ta sig upp i Premier League. Föräldrarna drev en pub tillsammans, och Robbie spolade i sig pints redan som tvååring. Efter föräldrarnas skilsmässa, när Robbie var tre, flyttade han med sin mor och syster till Stoke. Där passerade han
genom skoltiden utan att engagera sig för mycket i studierna och utmärkte sig som klassens clown och möjligen för sitt teaterintresse.
1990 blev Robert Robbie. Med hela England.
Take That bildades enligt pojkgruppernas formulär 1a. Fem killar, fem olika typer, sammanförda eftersom de alla hade speciella egenskaper som fick unga tjejer att skrika väldigt högt. Robbie skulle vara gruppens busiga charmtroll, en roll som passade honom utmärkt till en början.
Men efter ett par framgångsrika plattor och några pr-varv runt jorden hade han fått nog av alla regler som omgav Take That för att skivbolaget inte skulle tappa greppet om sina guldgossar.
– Vi fick inte tänka själva. Det var ett fängelse, och jag bodde i det fängelset i sex år, har Robbie sagt till engelska tidningar.
– Vi fick 150 pund i veckan, trots att vi
tjänade miljoner. Det är inte mycket om man vill supa skallen i bitar.
En junidag 1995 slängde han in 16 flaskor champagne i skuffen på sin Jaguar och tryckte gasen i botten mot rockfestivalen i Glastonbury, där en törstig Liam Gallagher hälsade honom med orden: ”Take fucking what?”
– Under den helgen i Glastonbury gjorde jag mitt yttersta för att vara med på bild och under varje intervju jag gjorde såg jag till
att vara aspackad, har Robbie berättat.
Han gjorde allt för att irritera de andra pojkarna i Take That, sin manager och skivbolaget. Och han lyckades. Den 17 juli blev det officiellt: ”Robbie lämnar Take That”. När pressen ringde upp den sparkade popstjärnan för en kommentar blev han heller inte svaret skyldig:
– Ärligt talat är jag mer intresserad av
hur det går för Port Vale i fa-cupen i kväll. Dessutom är det min födelsedag, så jag måste ut och fira nu.
Det blev starten på en ny fas i Robbie Williams liv. En period som han i efterhand skulle beskriva som ”mina förlorade år”. Han söp, han knarkade och han umgicks med Oasis. Följdriktigt blev han fet som en valross och karriären gick i stå.
Lyckligtvis växte självföraktet lika snabbt som kroppshyddan och tack vare kompisen Elton John – kokainist av världsklass i mitten av 80-talet – hittade Robbie rätt avvänjningsklinik.
1997 släpptes första soloalbumet Life thru a lens, vars singel, Angels, blev en jättehit och förändrade omvärldens bild av Robbie Williams. Det här var definitivt en världsartist – och dessutom en låtskrivare att räkna med.
Resten är historia.
Liksom hans oräkneliga kvinnoaffärer.

”Life is a weekend! Enjoy it! Take your
clothes off!” Det var den gamle Van Halen-sångaren och häradsbetäckaren David Lee Roth som sa det, men det kunde lika gärna ha varit Robbie Williams.
I rasande takt har han dejtat skådespelerskan Anna Friel, All Saints-stjärnan Nicole Appleton (som han förlovade sig med),
tv-kändisen Tania Strecker, Kylie Minogue, Geri Halliwell, Geri Halliwell-kopian Rita Simmons samt en lång rad mindre kända men minst lika vackra kvinnor.
När någon av hans exflickvänner går till pressen ”för att berätta allt”, vilket händer med jämna mellanrum, väljer Robbie alltid att erkänna, gärna med en humoristisk punchline som genast förvandlar en potentiell skandal till en triumf. Häromsistens var det en halvkänd maorikvinna på Nya Zeeland som berättade för tidningarna om sin fantastiska natt med popstjärnan.
– 48 timmar efteråt darrade jag fortfarande, sa hon.
Robbies respons:
– Jag gjorde faktiskt en ganska imponerande insats den natten, så jag är glad att det inte passerade obemärkt förbi.
Det vore dock lite för enkelt att enbart måla upp Robbie Williams som den glade gamängen som går genom livet med ett leende på läpparna och ger oss citat som ”Jag har aldrig varit nöjd med mitt utseende – det enda jag gillar är min stora kuk” eller ”När jag öppnar dörren till mitt kylskåp och lampan där inne tänds blir jag så glad över att stå i rampljuset att jag kör 20 minuters stå-upp-show”.
För mitt bland alla klacksparkar finns en sårbarhet och en osäkerhet som gör Robbie Williams mänsklig, och därmed lättare att tycka om. Det finns ju onekligen nåt tilltalande i att han super sig kanon på allmän plats, somnar mitt framför ett par fotografer i en hotellobby och pendlar lika mycket i vikt som vilken öldrickande 25-åring som helst. Medan andra popstjärnor låter sin manager släta över en vild natt på stan är Robbie den första att erkänna sina misstag.Han hymlar heller inte med att han innerst inne njuter av sitt kaotiska liv, något som bara gör honom ännu mer älskvärd.
På mtv-galan i Globen förra året vann han pris för bästa låt – Rock DJ. Från scenen sa han, på klassiskt Robbiemanér:
– Jag växte upp i arbetarklassmiljö och nu vill jag tacka mtv för mina tre hus, mina fem bilar och min supermodellflickvän.
Sen åkte han till Grand Hôtel och gjorde ett bejublat uppträdande med sin själsfrände Wyclef Jean. Ett par timmar senare var han inbegripen i ett våldsamt slagsmål med en musikproducent som enligt uppgift var lite för bra vän med Robbies stora antagonist – forne drinkarbrodern Liam Gallagher. Dagen därpå åkte han hem.
Som en stjärna – även i Sverige.Robbie Williams har utan tvekan en briljant pr-chef.
Det sägs att han heter Robbie Williams.