Jesper Hussfelt: ”Jag känner mig latinsk”

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2012-12-28 09:00  |  Lästid: 4 minuter

Sportkommentatorn och Italienälskaren Jesper Hussfelt om sina störningar, tveksamma Facebookstatusar och Aftonbladets jakt på honom.

Läs också! 

Olof Lundh: ”Zlatan antydde att jag hackat till mig hans mobilnummer”

Zlatans 8 sjukaste skills på träning

* * *

För två år sen berättade Anders Svensson att han 2001 kunde gått till Hellas Verona. Då rabblade du direkt upp deras startelva från det året. Har du en störning?
– Absolut. Jag har flera störningar. Mitt hävdelsebehov som ung gjorde att jag sökte mig till media och min överdrivna passion inom vissa ämnen gör det lätt att memorera saker. Vill du att jag ska dra laget?

Nej, det är inte nödvändigt.
– Frey i mål, Massimo Oddo och Paolo Cannavaro i backlinjen, Marco Cassetti på mittfältet, Vincenzo Italiano centralt, Camoranesi, Mutu, Gilardino, Frick…

Det är nästan lite Aspergers.
– Ja, det är det. Men min personlighet är inte Aspergers i övrigt. Jag är bara udda på flera sätt. Jag är en stor känslomänniska och har dåligt tålamod. Spelar du en tennismatch mot mig kommer jag direkt att måtta slag mot din backhand för att avgöra tidigt. Jag har svårt att hitta balansen och går hårt in på allt.

Är det därför du är singel?
– Jag vet inte. Men jag har varit rastlös i mina relationer. Efter fyra-fem månader har jag känt: ”Det här kommer aldrig att hålla hela livet.”

En beständig kärlek i ditt liv är Italien. Hur uppstod den?
– Jag har alltid gillat det italienska: språket, namnen, Gente di mare… Men när Canal+ fick Serie A 1999 såg jag det som en karriärmöjlighet att göra den till min liga. Först därefter blev Serie A min stora passion.

Startar du varje dag med en espresso?
– I princip. Jag dricker nog tio koppar kaffe om dagen.

Italienskt?
– Ja, det blir det ju.

Känner du dig osvensk?
– Ja, mer latinsk. Om jag haft ett tidigare liv bodde jag förmodligen i Sydamerika. När jag är i Neapel eller Rio känns det som att kroppen går för fullt, alla motorer och sinnen är igång, blodet pulserar. Då är det spännande att leva! I Sverige kan jag känna mig som en alien.

Du förstår inte svenskar?
– Jag kan inte relatera till alla här på samma sätt som när jag träffar en brasilianare. Vi förstår varandra, skrattar ihop, har samma humor. Här är många mycket mer slutna.

Du lär ha varit nära att köpa en italiensk fotbollsklubb?
– Ja, 2003 var jag nere med en vän och träffade presidenten för Serie c-klubben Pistoiese. Napolis Walter Mazzarri tränade laget då och när vi gick runt på planen vände han sig mot oss och frågade: ”Men jag då? Vad händer med mig?” Napoli slog Chelsea med 3–1 i våras och då såg jag framför mig hur vi stod där i Pistoia med hans öde i våra händer.

Håller du mer på det italienska landslaget än på det svenska?
– Nej, jag håller nog mer på det svenska. Sen kan jag tycka att Italien spelar mycket bättre fotboll och har skönare spelartyper.

Och de är mer stilmedvetna.
– Ja. Det känns helt rätt att klä upp sig inför matchen, att se den som en högtid, komma dit i kostym och lukta gott. Det finns inget fult med att vilja vara fin – förutom i Sverige.

Ditt starkaste Zlatanminne?
– 2002 kom Hidetoshi Nakata till Stockholm, precis innan vm i Sydkorea. Vi gick ut ihop och avslutade kvällen på Café Opera. Zlatan stod vid spelbordet, men kom snart fram till mig: ”Var det inte han?!” ”Jo”, svarade jag, ”det var ’han’.” ”Får jag hälsa på honom?” Zlatan började direkt fixa frillan och hälsade artigt på Nakata. Sen var han ruggigt nöjd.

Tjeckiske Pavel Nedved har hånat dig för din frisyr.
– Ja, men jag började. Jag sa: ”Du ser ut som gamle svenske artisten Ted Gärdestad i håret.” Min kollega Ola Wiklander garvade som fan och Pavel var tvungen att kontra. Jag hade en extremt ful mohikanfrisyr som Björn Runström klippt, så han pekade och sa: ”Vad är det där då?”

En gång hälsade du på Björn Runström i London – och träffade både Alexander Skarsgård och italienske tränaren Vincenzo Montella.
– När jag kom dit låg Skarsgård i Björns soffa. Han sa: ”Jag ska göra en audition för en HBO-serie här.” Sedan mötte vi upp Vincenzo Montella och hans favoritfilm är Zoolander. Han droppar skämt från ”Sullander”, som han säger, hela tiden. Skarsgård hade bara en pytteliten roll i Zoolander, men Montella var i chock: ”Oh, it’s my favorite movie – Sullander!”

2010 publicerades ett inlägg på din Facebooksida där SVT:s expert Hanna Marklund hånades, med hänvisning till ”kvoteramera.se”.
– Det var en missuppfattning. Hon jobbade inte ens för SVT och är kanonbra i våra sändningar nu. Under en period hade jag och mina vänner väldigt urspårade konversationer: vi kapade varandras konton och retades. När Aftonbladet ringde tog jag direkt avstånd från inlägget.

Men du skrev det själv?
– Det är svårt att förklara hur det hamnade där. Jag var i Sydafrika och såg inte ens SVT:s sändning.

Antingen skrev du det eller så skrev du inte det.
– Det vore dumt att gräva vidare i det, men vi hade en kultur som inte var så sund. Samtidigt gjorde journalisten ett väldigt dåligt jobb med att förmedla det jag sagt. Aftonbladet vill ofta sätta dit oss. Jag upplever att de jagar mig, Patrick Ekwall och andra. Det finns en konkurrens mellan de stora mediehusen och det är äganderelaterat.

Stolarna i Fotbollskanalen Europa – är det de fulaste som någonsin stått i en tv-studio?
– De är dyra, ruggigt sköna och annorlunda – men färgkombinationen är lurig. Grönt och orange. Det är väl lurigt?

Det är väl fult?
– Jag skulle inte säga att de är fula. Snarare lite kult.

Emil Persson
Foto: Pär Bäckstrand.

FAKTA

Namn: Jesper Göran Hussfelt.
Född: Den 20 oktober 1973.
Familj: ”Mina föräldrar och fyra hel- och halvsyskon.”
Karriär: Har tidigare jobbat på Eurosport och Canal+, är sedan 2007 på TV4.
Aktuell: Som program­ledare för fotbolls­programmet Club Calcio.

Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 9/2012.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-08-25 14:08