Nacho Libre
Regi: Jared Hess
Jared och Jerusha Hess, duon bakom fjolårets mästerverk Napoleon Dynamite, bjussar på ännu en skrattfest utöver det vanliga. Den här gången handlar det om den mexikanska folksporten brottning, eller lucha libre som det heter där borta.
Lustigheterna med mexikansk brottning är många. Först och främst bär alla brottare mask (nej, det var ingen Spindelmannen-huva Ecuadors Ivan Kaviedes drog på sig efter 3–0-målet mot Polen i VM), vidare är steroider en stor del av brottarkulturen, så dessa luchadores är aningen loco.
I Nacho Libre möter vi Ignacio (Jack Black med självskriven snorbroms och porrfrissa), en fet och hygglig kille som arbetar på ett barnhem men som alltid drömt om att bli brottare. Och när han väl får chansen är han inte sen att ta den.
Han drar på sig mask och mantel och blir Nacho – mannen som brottas med allt från dvärgar till knäppgökar. Det märks att Jared Hess älskar lucha libre. I likhet med Napoleon Dynamite är Hess humor väldigt torr. Hans karaktärer är onormala, stela, talar konstigt men är ack så underhållande. Figurerna har fula frisyrer, dåliga tänder och Black är ständigt iklädd tajts.
Och att skämta med fetknoppar och dvärgar är ett väl beprövat grepp inom komedin.
Nacho Libre är underhållande på många sätt, men har kritiserats för sin stereotypiska bild av mexikaner. Det är taco och smält cheddar för hela slanten. Men för den skull inte märkbart mer rasistiskt än McDonald’s ständigt återkommande El Maco-kampanj.
Stefan Nylén