Ikväll är det premiär för Idol 2008. Någonting som tycks glädja Cafés nöjeschef Kristofer Ahlström något oroväckande mycket. Här är hans egna ord.
Idol-premiär i kväll, exalterad?
– Givetvis. Det upphör aldrig att fascinera hur ogenerad den nya generationen är i sin jakt på framgång. Utan att vara för pretto så är det ju en intressant socialstudie man får se: bilden av den hämmade, svenska blygheten krossas ordentligt. Sen är det ju alltid gött att titta på lantisar som sjunger falskt!
Programmet är tacksamt att såga längs fotknölarna. Men är det verkligen all shit?
– Nej då, dramaturgiskt sett är det väldigt smart hopbyggt: det börjar med lättillgänglig underhållning där man kan flabba lite åt distanslösa nollor. Sen drar man åt skruvarna lite hårdare för varje avsnitt, får känna artisterna. Och vips, så har du satt varenda fikarum landet över i brand. Jag satt själv i publiken under inspelningen av ett avsnitt – det liknade mer ett fotbollsderby med falanger som hetsades mot varandra.
Vem är den bästa Idol-deltagaren genom tiderna?
– Problemet är väl att man söker en så allsidig artist som möjligt. Jag gillar å andra sidan sångare med en väldigt utpräglad stil. Som Sam Hagberth!
Vilken klassisk ballad skulle du själv göra rättvisa?
– Keep on loving you, av REO Speedwagon. Överhuvudtaget så är bombastisk
80-talsproduktion är min grej.
Patrik Hedlund