Plura: ”Jag klarade 27 gånger på ett dygn”

Läs också! Mauro Scocco: ”Jag skulle inte sörja om tio kilo plötsligt försvann”

Stor intervju: Frankrike runt med Mauro och Plura

* * *

Jag ser att du dricker Ramlösa i dag.

– Ja, just det.

När en vän till mig på tidningen Bohuslänningen skulle intervjua dig för några år sedan kom du in med famnen full av whisky, öl och cigaretter och sa: ”Här kommer jag med mina tre största laster.”
– Gjorde jag? Det minns jag faktiskt inte, men det låter troligt. Folk brukar i och för sig blanda ihop mig med artister som Mats Rådberg eller Pugh Rogefeldt, så jag får ta deras skit. ”Jag såg dig ligga full i en garderob i Nyköping”, kan de säga och jag har inte ens varit i Nyköping.

Svarar du ”Per” eller ”Plura” i telefonen?
– Alltid ”Plura”. ”Per” säger jag bara när jag pratar med myndig­heterna: ”Detta är Per Jonsson.”

Så när ringde du senast upp någon och sa ”Det här är Plura och jag vill ha en calzone, jävligt snabbt ska det gå”?
– Inte så, men i nödlägen har man väl använt sitt namn. Jag fick punktering på båda framdäcken på bilen mitt i sommaren och det var semestertider. Jag fick ringa en bärgningsfirma och presentera mig som ”Plura”. Då ringde de in en däckgubbe från semestern som kom dit och fixade det på plats.

Använder du någonsin ditt yrke som handelsvara förresten? ”Fixar du mitt avlopp så kommer jag över på din fest och drar en vass version av Kärlekens tunga.”
– Det där hände mig rätt nyligen. En kille hade varit på vår spelning och dök upp på hotellet efteråt. Han ville att jag skulle komma och sjunga på hans bröllop. Det visade sig att han var målare så då sa jag, ”Visst, kom hem till mig och måla om min lägenhet bara, så får vi se.” Är det olagligt förresten?

Tja, det där är nog inget som kommer att redovisas hos skatteverket, vågar jag gissa. Är du van vid svarta pengar annars?
– Det var vanligare förr. Då kunde man få 10 000 i handen om man dök upp och sjöng på några låtar med ett coverband en kväll.

Eric Gadd brukar berätta att det är vanligt att folk på stan kommer fram och säger: ”Vi gjorde barn till din musik.” Händer det dig också?
– Ja, väldigt ofta. Faktum är att killen som spelar Hammondorgel på våra senaste tre skivor förlorade oskulden på en Eldkvarnkonsert i Lund för länge sen. Så cirkeln är väl sluten, kan man säga.

Brukar du bli igenkänd?
– Ja, och folk är överlag snälla. Men ibland blir det komiskt. Jag satt med en taxichaufför som bara pratade om hur fantastisk Per Gessle var, hur fint han sjöng. Sen vände han sig mot mig, tittade mig i ögonen och sa: ”Men den där jävla Plura, han borde lagt ner för länge sen. Han kan fan inte ta en ton.” Han fick ingen dricks efter det, så mycket kan vi säga.

På nya skivan sjunger du om, ”Miljoner mil och vägar, men jag är inte hemma än” – hur många låtar kan man skriva om E4:an innan man fått det ur systemet?
– Fast det var aldrig avsiktligt att det skulle bli så, men de här tre senaste skivorna hänger ju ihop på så många sätt så det kommer bara helt naturligt.

Det brukar sägas att IFK Norrköping och Eldkvarn tajmar sina formkurvor. Det ser ju inte så bra ut för er del i så fall...
– Jag väljer att se det så här: de var ju i allsvenskan i alla fall.

Författaren Slas Claesson är en av dina husgudar, och du skrev bland annat hans dödsruna i tidningen Fokus. Slas var liksom du stammis på restaurang Pelikan. När han var för skröplig för att gå dit körde de hem maten till honom. Skulle de göra det för dig också?
– Jag går inte så ofta till Pelikan längre, efter skilsmässan satt jag där precis varje dag i ett års tid. Nu blir det istället att man springer ner till Mäster Anders på Hantverkargatan när bearnaisesuget blir för starkt.

Du ska ge ut en kokbok under 2009. Rårakor för hela slanten?
– Det är klart det blir mycket husmanskost. Men även mycket från det franska köket.

På tiden när du bloggade kände jag att det du skrev om kretsade kring två saker: falukorv och att du gick och pissade hela tiden.
– Tja, det var för att jag pissade så mycket. Jag skrev ju hela tiden exakt vad jag gjorde: ”Nu går jag och pissar.” Och så gjorde jag det.

Och sen har vi inlägget om när du knullade 27 gånger på ett dygn. Fick du många mail från unga män som ville ha vägledning då?
– Nja. Jag har insett en del saker i efterhand. Hade mina föräldrar levat hade jag aldrig skrivit såna där saker, till exempel. Och mina egna barn var inte så bekväma med det heller, av förklarliga skäl.

Vem hade råttsvansfrisyren först: du eller Snoop Dogg?
– Du menar flätorna? De skaffade jag inför förra skivan. Min flickvän Maria började fläta mig och tyckte det blev fint, så vår ljudtekniker fick lära sig att fläta mitt hår inför varje spelning. Men jag ser mest ut som Obelix. De andra i bandet gav mig en liten, vit hund som maskot.

I en intervju vi gjorde med Håkan Hellström i våras pratade han om dig som en fadersgestalt. Har du varit en god far för honom?
– Ja, det tycker jag. Det har ju gått bra för grabben. Jag gillar honom otroligt mycket. När han spelade på Cirkus i höstas ville han att jag skulle komma upp på scenen. Till slut fick han locka upp mig med en Tom Petty-box och lite vodka.

Han berättade även hur han och Lasse Winnerbäck kunde vingla förbi din lägenhet efter en krog-runda, dänga en whisky i bordet och sen fortsätta kröka och spela gitarr hemma hos dig. Har du öppet hus för hemlösa artister?
– Det händer. Mauro Scocco brukar slå en signal och fråga om jag har någon whisky hemma. Nicolai Dunger glider förbi ibland.

Har du någonsin sagt ”Det här har jag inte gjort sen Eldkvarn brann”?
– Haha, säkert! Men framför allt är det ni journalister som tjatar om det. Den vanligaste rubriken om oss är ju: ”Eldkvarn brinner än”.

Kristofer Ahlström
Foto: Andreas Öhlund