Cafés Jan Gradvall förklarar varför vi borde lyssna mer på kidsen.

* * *

Studerar man pophistorien ser man ett tydligt mönster. Manliga musikkritiker har väldigt ofta haft fel. 13-åriga tjejer har väldigt ofta haft rätt.

Det var 13-åriga tjejer som var först med Frank Sinatra, Beatles, Supremes, ABBA, Michael Jackson, Gyllene Tider, Noice, Duran Duran och Madonna. Artister som i samtliga fall inledningsvis avfärdades av manliga kritiker.

Manliga musikkritiker har en tendens att övervärdera pretentioner och så kallad seriositet – mycket av det som höjs till skyarna på årsbästalistorna är bortglömt tio år senare – medan 13-åriga tjejer har en ofelbar bullshit-detektor.

Även 13-åriga killar har oftare haft rätt än vuxna musikkritiker. Artister som Black Sabbath, Kiss och AC/DC totalsågades i många år av vuxenvärlden.

Tänk om det är samma sak i tv-världen?

Tänk om vi om 20 år inser att vi undervärderade Beverly Hills och Dawson’s creek och skrev lite för mycket om gravallvarliga HBO-serier?

Ett första tecken var Lorentz hyllningslåt till The OC.

En av de bästa tv-serier som någonsin gjorts – exakt lika bra som Vita huset och Sopranos, även om den sällan nämns i det sammanhanget – är tonårsserien Buffy och vampyrerna (1997–2003).

Precis som ABBA och Madonna fick serien ligga i kulturell karantän i ett par år innan vuxen­världen vaknade, men för tonårspubliken var det omedelbart uppenbart att det var en framtida klassiker. Seriens skapare, Joss Whedon, var den förste som lyckades ta serietidningsvärlden in i tv-mediet utan att förminska den.

Joss Whedon är också en av tre showrunners bakom den underskattade Marvel’s Agents of SHIELD, en serie som hamnat lite utanför radarn i tv-bevakningen.

Är Agents of SHIELD en framtida klassiker?

* * *

Agenterna arbetar på en hemlig brotts­bekämpande organisation, SHIELD, med uppdrag att ”skydda de som inte kan skydda sig mot hot som de inte kan föreställa sig”.

Serien utspelar sig i samma serietidningsuniversum som The avengers, men den fokuserar på ”vanliga” människor, utan superkrafter.

Joss Whedon har sagt: ”De människor som ignoreras är de som jag skrivit som mina hjältar sedan dag ett.”

Det är en serie full av allt det som ska vara med i en tonårsserie: explosioner, coola prylar, kitsch, ironisk dialog, romantik, längtan efter sex. Att budgeten inte räcker till märks i miljöerna. Samtidigt är den så lekfullt och elegant gjord, med kommentar kring vår tids selfie­kultur och besatthet av kändisar.

Marvel’s Agents of SHIELD kommer aldrig att bli nominerad till en Emmy – det blev inte heller Buffy, Gilmore girls eller Mitt så kallade liv – men det fåtal som just nu talar om serien kan ha mångdubblats om tio år.

Jan Gradvall

* * *

Läs mer!

Emil Persson: Sverige, det är dags att ni börjar lyssna på country

Du har blivit lurad i alla år – så nära ligger Åland egentligen

Daniel Lindström: Göran Hägglund lämnar ett tomrum efter sig