Jan Gradvall: Älskade England

“Anglofili är en svensk folksjukdom.” Cafés hyllade tv-krönikör om varför vi inte får nog av brittiska serier som Downton Abbey och Brideshead re­visited.

* * * * *

Den nya säsongen av brittiska Downton Abbey är mer avslöjande än en Janne Josefsson med hela överrocken fylld av dolda mikrofoner.

Vad Downton Abbey gör är nämligen att avslöja att anglofili är en svensk folksjukdom.

Kan någon tänka sig att vi skulle sitta hypnotiserade framför säg en spansk eller polsk serie där människor gick långa promenader över gräsmattor, diskuterade sortering av porslin, tappade upp bad i realtid och omsorgsfullt dammade av ljusstakar?

Nej, hela magin i Downton Abbey bygger på att den är brittisk. Att karaktärerna går brittiskt, äter brittiskt, andas brittiskt, läspar brittiskt.

Och vi älskar varje sekund av det.

Downton Abbey, vars andra säsong redan nu rullar i gång i nyalerta SVT, är det största som hänt svenska angofiler sedan The Libertines debutalbum.

Inom bevakningen av mode betonar man alltid förändringarna från säsong till säsong.

Samtidigt vet vi alla att de tre ledande modetrenderna är återkommande: färgen svart, vita skjortor och utstrålningen hos en lagom lungsjuk britt.

Utstrålningen hos en lagom lungsjuk britt – likblek, insjunkna kinder, Marlboro-ögon – förenar Downton Abbey med inte bara The Libertines utan även Kate Moss, Amy Winehouse (vila i frid), Russell Brand och fåren i Fåret Shaun.

Downton Abbey följer också de två grundreglerna som vi hittar i alla brittiska serier av samma sort: Någon måste heta Julian (här är det manusförfattaren, Julian Fellowes). Och alla ynglingar måste ha vågiga Björn af Kleen-frisyrer.

Downton Abbey genom-­syras av BBC-kvalitet, men uppseendeväckande nog är det faktiskt inte BBC utan ITV – Storbritanniens svar på TV4 – som har gjort den.

För TV4 tycks tyvärr tanken på att satsa på kostsamt kvalitetsdrama vara helt främmande – trots närmare en miljard i vinst – men itv visar att kvalitet även kan bli en lönsam investering.

Downton Abbey, som är den största tittarframgången i England sedan Brideshead re­visited, har gått på export över hela världen.

De svenska tittarsiffrorna på 1,2 miljoner – ungefär tre gånger fler tittare än vad alla HBO-serier i svt haft – får Tony Soprano att framstå som det han faktiskt var: en renhållningsarbetare från New Jersey.

(Krönikan är tidigare publicerad i Café nummer 11, 2011).