Finske polischefen som blev knarkkung

En decemberdag 2011 hade holländsk polis öppnat en blå plåttunna som skulle till Finland. Den visade sig innehålla nära 150 kilo hasch. Utredarna varskodde sina finländska kollegor och skickade vidare tunnan, nu fylld med tegelstenar i stället för hasch.
När tunnan hämtades ut av ligamedlemmen Peter-Mikael Fagerholm den 10 januari 2012 började härvan sakta rullas upp. Flera andra medlemmar i narkotikaligan kunde gripas, åtalas och senare även dömas till långa fängelsestraff.

Men en pusselbit saknades: ledaren.

I centrum för utredningen fanns omfattande mobiltrafik. Ett tiotal mobiltelefoner hade använts i smugglingen av de totalt 800 kilo hasch som polisen kunde knyta till ligan. Utredarna spårade mobiltrafiken till Böle, en stadsdel i Helsingfors. Man drog slutsatsen att det var ligans ledare som använt telefonerna. Snart hade utredarna döpt skuggestalten till ”Bölemannen”. Den mystiska Bölemannen hade haft kontakt med såväl ligamedlemmarna i Finland som kontakterna i Nederländerna. Allt tydde på att han var gruppens ledare. Men ingen av de gripna personerna var Bölemannen, så mycket visste polisen. När ligamedlemmarna åtalades så gäckade ledaren fortfarande utredarna.

Jakten på Bölemannen leddes av Centralkriminalpolisen (CKP), Finlands motsvarighet till svenska Nationella Operativa Avdelningen (NOA). Men givetvis fick narkotikaroteln i Helsingfors kontinuerlig information om utredningen om haschtunnorna från Nederländerna.
Narkotikarotelns chef Jari Aarnio var en av landets mest populära poliser. En finsk supersnut som ofta syntes i tv och tidningar. Kollegorna kallade honom uppskattande Kejsaren.

– Han var en av de mest kända polismännen i Finland. Alla tyckte att han var den bästa. Han kunde den kriminella världen i Finland bättre än någon annan, säger Susanna Reinboth, journalist på Helsingin Sanomat.

När det inte räckte att utnyttja sin ställning som polischef agerade Jari Aarnio som vilken maffialedare som helst.

Redan 1987 blev Jari Aarnio utsedd till årets polis och nio år senare växte hans hjältestatus ytterligare. Ett kriminellt gäng planerade ett attentat på Jari Aarnios hus, men dådet avvärjdes i sista stund av Aarnio själv. Kanske var det därför som det var så svårt att tro på uppgifterna som Saara lämnade. Förvisso var Jari Aarnio kontroversiell. Åklagare och internutredare hade tidigare granskat hur han använt tjallare och informatörer. Vissa fel kunde konstateras men inget som ansågs tillräckligt graverande för att väcka åtal. Att en driftig polis ibland går över gränsen kunde de flesta leva med. Det viktigaste var att de värsta skurkarna åkte dit.

Saara, som var prostituerad, hade ringt till Susanna Reinboth flera gånger för att delge uppgifter om Jari Aarnio.

– Jag gjorde bakgrundskontroll på henne och till en början bedömde jag inte henne som trovärdig, berättar Susanna Reinboth.

Även kollegan Minna Passi hade fått en hel del tips om den hyllade polischefen. När de la samman uppgifterna fick journalisterna en allt starkare känsla av att något riktigt skumt pågick kring Jari Aarnio.

– I början av 2013 bestämde jag mig för att träffa kvinnan som vi kallar Saara. Hon berättade att hon haft ett förhållande med Jari Aarnio i många år, säger Susanna Reinboth.

Polischefen hade även hjälpt kvinnan att hitta kunder och tog hand om hennes pengar. Det som verkligen väckte journalisternas intresse var kvinnans uppgifter om hur Jari Aarnio hanterade pengar. Han rörde sig med stora summor kontanter. Ofta ville han växla till sig sedlar i högre valörer. Och Aarnio bar handskar när han hanterade kontanter.

– Han köpte nya bilar hela tiden och betalade alltid kontant. Det var tydliga tecken på penningtvätt, säger Susanna Reinboth.

Saara pratade samtidigt även med åklagarna, som blev mycket intresserade av Jari Aarnios förehavanden. De upptäckte att polischefen aldrig rörde sin lön. Bankkontot bara växte och växte trots att han hade lån och andra fasta utgifter.

En novemberdag 2013 slog polisen till mot sin egen kollega Kejsaren, Jari Aarnio. Han anhölls och häktades misstänkt för mutbrott. Utredarna misstänkte att polischefen finansierat sitt lyxliv med pengar från Trevoc, ett företag som tillverkar avlyssningsutrustning.

När husrannsakan gjordes i Aarnios villa växte utredningen. Polisen hittade papperslappar med instruktioner om hur man ska gå till väga för att undkomma polisen. Lapparna var enligt åklagarna avsedda för Keijo Vilhunen, en av ledarna i Finlands farligaste kriminella grupp, United Brotherhood.

I trädgården hittades 65 000 euro i en nedgrävd hink.

Det mest avgörande fyndet gjorde polisen i garaget. Gömd i en sko låg en av Bölemannens mobiltelefoner. I december 2013 omhäktades Jari Aarnio. Nu även för en rad grova narkotikabrott.

– Jag tyckte det lät för bra för att vara sant. Jag trodde att det skulle rinna ut i sanden och att han skulle frias, säger Stefan Lundberg, en erfaren journalist som i många år bevakat politik och samhälle på svenskspråkiga tidningen Hufvudstadsbladet.

Han var inte ensam om att ha svårt att tro på uppgifterna om hjältepolisen Jari Aarnio. Ju mer som kom fram från polisutredningen, desto mer halsbrytande blev historien.

– I början trodde ingen på oss. Vi var två flickor som fantiserade, tyckte många, säger Susanna Reinboth.

En växande polisutredningen visade att Jari Aarnio under flera år organiserat smuggling och vidareförsäljning av hundratals kilo hasch från Nederländerna. Samtidigt ledde han narkotikapolisen i Helsingfors. Och han tvekade inte att utnyttja sin status som polis för att få som han ville. Jari Aarnio lyckades flytta utredningen av en av medlemmarna i knarkligan från polisen i Kuopio till sin egen avdelning. Väl där rann brottsmisstankarna mot kumpanen ut i sanden.

Mindre tur hade den person som tingsrätten i Helsingfors kallar X. Honom försökte Jari Aarnio aktivt sätta dit för smugglingen av haschtunnorna. Aarnio inledde en utredning om grovt narkotikabrott mot X. Telefoner som tillhört Bölemannen placerades ut i United Brotherhoods lokaler, där X hade vistats.

Via ombud tog dessutom Jari Aarnio vid ett flertal tillfällen fram sekretessbelagda uppgifter om olika personer.

Rätten avfärdade Jari Aarnios förklaringar som helt osannolika.

När det inte räckte att utnyttja sin ställning som polischef agerade Jari Aarnio som vilken maffialedare som helst.

Det fick Peter-Mikael Fagerholm, ligamedlemmen som greps efter att ha hämtat ut en haschtunna i januari 2012, erfara. Efter att han dömts till nio års fängelse bestämde han sig för att vittna mot Jari Aarnio för att få en mildare dom.

Då besökte, som det står i domen mot Jari Aarnio, ”två män i väst” Fagerholms advokat och förklarade att Fagerholms familj skulle råka illa ut om han inte tog tillbaka vittnesmålet. Tingsrätten skriver i sin dom att det var Jari Aarnio som beordrade hoten. Jari Aarnio såg via goda kontakter med en fängelsechef till att Fagerholm fick en ny cellgranne – en ökänd gängmedlem.

– Aarnio var ”the big boss”. Han styrde allt, säger Susanna Reinboth.

I mörk kostym mötte Jari Aarnio offentligheten i vad som i Finland beskrivits som århundradets rättegång. Han hotades av ett långt fängelsestraff och hade innan rättegången klagat på att han behandlats illa i häktet. Men den karismatiske polischefen var sig lik. Tiden i häktet hade inte suddat ut det sneda leendet och den burdusa charmen, som blivit Jari Aarnios kännetecken. I pauserna hände det att han pratade med journalisterna som bevakade fallet.

– Åklagarna har hittat på en saga, men sanningen ser annorlunda ut än sagan. Jag har hela tiden hävdat att det vi ser nu är polisarbete, narkotikapolisens arbete, och det ska vi bevisa, sa han den dagen han hördes.

Jari Aarnios egen version har hela tiden varit att han är offer för en maktkamp mellan Helsingforspolisen och Centralkriminalpolisen. Aarnio hävdar att hans agerande i samband med smugglingen av haschtunnorna var del i en under cover-operation.

Det var därför han stod i tät kontakt med gängmedlemmar och drogleverantörer i Holland. Enligt försvaret är det solklart att telefonerna användes av polisen och att den mystiske Bölemannen inte finns.

– Under hela min karriär har jag jobbat ute på fältet. Inte på kontoret. Även när jag var chef för hela narkotikaroteln deltog jag själv i gripanden, razzior, förhör och spaning. Jag gjorde det för att veta vad som hände på gatan, sa Jari Aarnio i början av året till norska NRK.

Under rättegången hävdade Jari Aarnio att han fått kontanterna i betalning redan 2002 av en nu avliden affärsman. Rätten trodde inte på honom. Förklaringarna avfärdades som helt osannolika. ”Den bevisning som framförts till stöd för åtalet är enligt tingsrättens bedömning mycket tydlig och i fallet råder det inget tvivel om att användaren av telefonerna, dvs. den s.k. Bölemannen, var Aarnio”, skriver tingsrätten i sitt domsskäl.

Jari Aarnio dömdes i mellandagarna i fjol till tio års fängelse för grovt narkotikabrott, missbrukande av tjänsteställning och grovt olaga hot. Sammanlagt är Aarnio dömd till tretton års fängelse. Den första domen, tre år för bland annat mutbrott, har vunnit laga kraft. Resten kommer att överklagas och rättegången i hovrätten väntas inledas i höst.

Hur kunde då en av landets högsta polischefer leda en knarkliga utan att bli upptäckt? Enligt Susanna Reinboth manipulerade Aarnio sin omgivning, och hade en förmåga att få alla att tro på honom.

– Poliser och journalister, alla gjorde som Aarnio ville. Hans chefer blev vansinniga om någon ifrågasatte deras hjälte, säger Susanna Reinboth.

Den högst verkliga maktkampen inom polisen utnyttjade Jari Aarnio till att skicka ut dimridåer om sin egen verksamhet.

– Många av hans kollegor trodde att misstankarna mot Aarnio egentligen handlade om en list från Centralkriminalen. Aarnio gjorde allt för att underblåsa den bilden, säger Stefan Lundberg och tillägger:

– Till en början verkade det rimligt, men efterhand blev hans förklaringar alltmer osannolika.

Susanna Reinboth och Minna Passi publicerar i sin bok ”Keisari Aarnio” detaljer om hur Jari Aarnio försökte påverka media genom att förse sina favoritreportrar med uppgifter. Mejltrafiken visar att journalisterna efterhand började anamma Aarnios språkbruk.

– I princip skrev de som han sa åt dem att skriva, säger Susanna Reinboth.

Hur cynisk du än är misstänker du inte att ett högt polisbefäl leder narkotikahandeln.

Jari Aarnio utnyttjade journalisternas nyhetshunger och fåfänga. Han var mycket påstridig och orädd. Han föreslog mer drastiska formuleringar och jagade på de reportrar som tvekade om att publicera hans uppgifter. Favoritreportrarna fanns på tre medieföretag med helt olika profil.

– Han hade en reporter på den största kommersiella tv-kanalen, en på kvällstidningen Iltalehti och en på det respekterade nyhetsmagasinet Suomen Kuvalehti. På så vis täckte han in en stor del av det offentliga Finland. Väldigt smart, säger Stefan Lundberg.

Arnio använde sig av en hel del andra skamlösa drag. Han påstod exempelvis ofta i tv-debatter att olika hemska rykten gick om honom – och så skrattade han, som för att visa hur sanslöst det var. Vid ett tillfälle sa han i tv, med ett snett leende, att somliga hävdar att narkotikahandeln i Helsingfors leds av polisen. Men det var ingen som hade sagt det, den ende som spred det ryktet var Aarnio själv. Aarnios främsta skydd var polisjobbet.

– Hur cynisk du än är misstänker du inte att ett högt polisbefäl leder narkotikahandeln. Det ryms inte i skallen, menar Stefan Lundberg.

Rättegångarna mot Jari Aarnio sände chockvågor genom Finland, ett land som brukar listas som ett av världens minst korrupta länder. Nu har reglerna för hur polisen ska hantera informatörer stramats upp, men fortfarande pågår flera internutredningar.

– Utan tvekan är det så att förtroendet för polisen har fått sig en törn, säger Stefan Lundberg.

Huvudpersonen själv sitter inlåst i en cell i ett fängelse i Vanda utanför Helsingfors. Av hans forna hjältegloria återstår inte mycket. Inte ens granatattacken mot hans hus 1996 har fått vara i fred. Det mesta tyder på att Jari Aarnio iscensatte sitt eget hjältedåd.

– Kriminella hade planer på ett attentat mot Aarnio, men de blev påkomna i förväg. Sedan var det Aarnio själv som slutförde det. Allt tyder på det, utom hans egen berättelse, säger Susanna Reinboth.