Jonas Cramby: Den moderna mannens checklista

Jonas Cramby  |  Publicerad 2010-06-08 10:37  |  Lästid: 5 minuter
crampa

Nej, det räcker inte längre att klä sig coolt, ha koll på den hippaste musiken och bry sig om miljön. Att vara en modern man 2010 är knepigare än någonsin – och det som är rätt i dag är hopplöst fel i morgon. Jonas Cramby har listan som avgör om du uppfyller kraven eller inte… (Tidigare publicerad i Café 6/2010. Illustration Jonas Bergstrand.)

* * * * *

VAD INNEBÄR DET EGENTLIGEN att vara en modern man numera? Det är definitivt inte lika enkelt att svara på den frågan som förr.

På 1950-talet var det modernt att göra rätt för sig, att varje dag gå till sitt jobb på Asea Cylinda så att familjen hade råd att bo i ett nybyggt radonhus, bära brunfärgade syntetkläder och äta halvfabrikat till middag – inte bo i ett dragigt torp med Åsa-Nisse och Eulalia till grannar som deras föräldrar hade gjort.

En modern 50-talsman hämtade sin stilinspiration från Jan-Öjvind Svahn, pratade inte gärna om sina känslor och döpte sina barn till hederliga namn som Åke, Stig och Lennart – så att även de en dag, förhoppningsvis, skulle bli en nyttig del av samhällsmaskineriet.

Detta hade dock Åke, Stig och Lennart inte ett dugg lust med. De ville mycket hellre röka braj, bo i kollektiv, klä sig i smutsgula fårskinnsrockar, lyssna på orgelbaserad jazzrock samt förverkliga sig själva samtidigt som de förbehöll sig rätten att säga till alla andra hur de skulle leva sina liv.

Detta irriterade naturligtvis, i sin tur, skiten ur deras söner som på 80-talet gjorde uppror genom att bli rika på börsen. För pengarna köpte de en gul Porsche, en rosa hårfön, ett par turkosa plastglasögon samt en överproducerad LP-skiva med Phil Collins. I stället för att sitta i ett ockuperat kårhus och diskutera hur töntiga moderater är gick de på nattklubben Vickan och firade sin senaste insideraffär genom att bjuda upp Gigi Hamilton och dansa med benen väldigt tätt ihop samt svänga våldsamt på överkroppen och knäppa med fingrarna.

Sedan kom 90-talet. En modern man var i början av årtiondet en passivt aggressiv prokastrinerare i jättestora, rutiga shorts som tyckte att det viktigaste i livet var att ha populärkulturkoll (och en LP-väska från Delicious Records). När han till slut tröttnat på att gå omkring och sura köpte han ett par manchesterbyxor och en Ride-CD, för att lite senare, precis som sina omoderna bröder på landsbygden, övergå till att intressera sig för bira, utviknings­brudar, dyra klockor och riktigt rökig whisky – men med den skillnaden att han gjorde det ironiskt.

Efter ett tag glömde han dock bort att vara dumgrabbig ”på skoj”, och började vara det på riktigt, och vips så var Moore­grabben född.

Och som en reaktion på denne – den metrosexuelle mannen.

Men så kom 00-talet och alla satt plötsligt framför datorn och varje år fördubblades mänsklighetens samlade information och vår kultur accelererade nu helt otroligt jävla fort. Den moderna mannen sökte först till en dokusåpa för att sedan sätta på sig en rosa pikétröja och veva med armen till Markoolio i St Tropez för att sedan köpa en fluga och bära omkring på ett oläst exemplar av Revolutionary road för att sedan starta en blogg där han publicerade pressbilder på jeansskjortor från Our Legacy för att sedan byta namn till Stjernhare, gå upp 20 kilo i vikt, få vaxartad hud och kalla musikartister som lite försynt undrade om de inte kunde få betalt för sitt arbete för ”teknikfientliga grottmänniskor”.

Sedan kom klimatförändringarna och lågkonjukturen och iPaden och så var året plötsligt 2010 – årtalet som delar namn med uppföljaren till filmen som länge symboliserade en sjukt fjärran framtid (Stanley Kubricks 2001).

Så är det någon gång det är dags att bli en verkligt modern man är det väl nu? Men hur ser en sådan egentligen ut?

Vi vänder sida och tar en titt.

En modern man 2010…

… Facerapar sina arbetskamrater.
90-talsmannen satte upp en fotostatkopia vid sin arbetsplats föreställande en elefant med ett spjut i snabeln, pungen på en kubbe och en inföding med klubba i handen samt texten ”Afrikansk stridsvagn” under. 00-talsmannen mailade quicktimefilmer där apor luktade på sina egna fisar. Kontorshumor för 10-talsmannen innebär att lurpassa på kollegor med Facebook uppe och så fort de lämnar arbetsplatsen skriva saker som ”Älskar Paolo Coelho!”, ”Carpe diem!” eller ”Bajsar!” i deras statusrader.

… funderar på att börja jaga.
Funderar, alltså.

… planerar att ta halva föräldraledigheten.
Under vilken han ska 1) komma i sjukt bra form, 2) skriva en roman och 3) hyra ett litet hus för familjen strax utanför Barcelona. (Men har sen bara tålamod, och råd, att vara hemma i fyra månader, under vilka han sällan eller aldrig lämnar hemstaden och går på öppna förskolan exakt fyra gånger eftersom han blir förkyld efter varje besök.)

… har ett välbetalt mellanchefsjobb.
Men bär sitt passerkort ”ironiskt” eftersom det får honom att ”känna sig som Michael Scott i The office.

… har en medelålderskris trots att han precis fyllt 24.

… är 38 men pratar om ”vuxenpoäng” så fort han betalat en räkning över internet.

… har minst ett intresse som hotar att ta över hans liv.
10-talsmannen råkar höra ett samtal på jobbet rörande polenta och googlar naturligtvis omedelbart fram hur man bäst tillreder den (man kokar långsamt i minst tre timmar). Inom en vecka äger han en Paialo (en italiensk polentagryta), är med i en community för majsmjölnare och planerar en resa till Piemonte eftersom man där tydligen kan få ”en fantasisk polenta med små stekta sångfåglar i”.

… börjar få så svåra koncentrationsproblem att han inte längre kan läsa texter utan en embeddad Youtube-film i sig.

… funderar på att utveckla en iPhone-app som ska göra honom lika rik som den där shoppingsajten som han aldrig lanserade 1998 ”antagligen skulle ha gjort”.

… har vaga planer på att gå över till tajta badbyxor.
Även den mest moderiktiga man använder i regel samma sorts badbyxor som var populära under den tidsperiod när mannen i fråga var som hetast. Och badkläderna har gått från små till större. Detta betyder att det är mycket lätt att åldersbestämma en badande man: 55-plussare bär tanga, män över 45 har Adidas­shorts och från 35 och nedåt är det vadlånga surfshorts som gäller. Men eftersom steget efter surfshorts borde vara överdragsbyxor blir sommaren 2010 med största sannolikhet året då badbyxorna blir mindre igen.

…”är ett fan av Solsidan och tycker att du också borde bli det”.

… prenumererar på minst tre inredningsmagasin.
Men tror att plugg är en kort notis i början av tidningen.

… herrsurfar på sidor som kört vanliga snuskbilder genom programmet Polaroidizer och kallar det hipsterporr.

… kollar på stenhårda mma-fajter.
Men blir alltid lite tårögd när männen som precis slagits plötsligt börjar kramas.

… tycker att iPaden är den första Appleprodukt som är förvirrande (vad fan är det egentligen?) men vill givetvis ändå ha en.

… pratar fortfarande om samma saker.
Nämligen 1) kvadratmeterpriserna på bostadsrätter i Stockholms innerstad, 2) sina favoritstränder i Thailand, och 3) hur irriterande det är med Facebookstatusar med fler än en vokal och då särskilt den moderna klassikern: ”Äntligen heeeeeelg!”

… funderar på att raka av sig skogshuggarskägget.
Så att han kan bli först att blogga om hur ”tröttsamma Södermalmshipsters försöker återta sin förlorade manlighet genom överdriven ansiktsbehåring”. Filar även på ett inlägg om hur svennigt det är med löpning.

… känner sig hotad av Kissie.
Trots att han precis har fyllt 35 och har en pytteliten blogg där han skriver om amerikanska tv-serier fylls 10-talsmannen av avundsjuka och självtvivel varje gång han tänker på att det finns minst 10 000 svenska 15-åriga flickor med bloggar större än hans. ”De kan ju inte ens stava”, klagar han. ”De skriver ju isär!”

… tycker att Entourage ”började bli för grabbig efter säsong två” men är fortfarande precis lika avundsjuk på Vinnie.

… avundas även, då och då, den omoderna mannen.
Han som vet hur man gör saker. Hur man putsar sina skor, hugger ved, backar med släp, förhindrar byxorna från att hasa ner över röven, håller tyst på allmän plats, behåller sina åsikter för sig själv, går till jobbet trots förkylning och döper sin barn till hederliga namn som Åke, Stig och Lennart.


JONAS CRAMBY
jonas.cramby@cafe.se
Till Jonas blogg

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 14:08