Jonas Dahlquist: Så förstör pr-cheferna för fotbollen
Premier Leagues pr-chefer försöker styra sportjournalisterna in i minsta detalj – reportrar som rapporterar negativt göre sig icke besvär. Cafés Jonas Dahlquist förklarar varför fansen blir de verkliga förlorarna.
När Arsenals Fredrik Ljungberg och Kolo Touré började bråka med varandra under en match mot Newcastle 2005 rapporterade jag om det i Canal+ tv-studio. Vi visade bilder och pratade om att laget var pressat efter en tids svaga resultat.
Två dagar senare damp det ner ett mail från Arsenal där de förklarade att jag hade skadat deras produkt, att det inte var så här man skulle framställa Arsenal i medier, och att jag inte skulle få göra några intervjuer där på ett bra tag.
Fotbollsklubbar ser sin verksamhet allt mer som en produkt, och en direktsändning av en match är då deras reklamtid.
Den ska alltså inte solkas ner av en massa slarviga baklängesmål, analyser om svagt försvarsspel eller röda kort. Den ska bara hjälpa till att sälja souvenirer.
Detta är förstås ohållbart, men också en svårlöst situation eftersom både tv-bolag och fotbollsklubbar sitter i det ekonomiska knät på den andre.
Det engelska magasinet When Saturday Comes har sedan många år avstått helt från att intervjua spelare, just på grund av villkoren. Frågor som inte får ställas, tramsigt kort intervjutid och ständig övervakning från en pr-ansvarig är numera standard.
Jag har själv fått ett ultimatum från Tottenhams pr-chef angående ett svar Jermain Defoe lämnade i en intervju. ”Det där tar du inte med, annars är du inte välkommen här igen.” Vad svaret gällde? Jo, Defoe sa att han tyckte att det hade funkat bäst med Dimitar Berbatov som anfallskollega under säsongen, vilket då kunde tolkas som kritik mot de andra anfallarna. Det är den nivån.
I Sverige är vi mer eller mindre förskonade från sådant här, även om det varje säsong dyker upp någon presschef som har egna idéer om vem som ska intervjuas och varför.
I samma sekund som negativa rubriker försvinner blir de positiva rubrikerna värdelösa. En tittare eller en läsare som bara matas med glada nyheter efter sitt lags fjärde förlust i rad tappar nog både intresse och förstånd ganska snart. För varje 6–0-seger finns en 0–6-förlust, för varje spelare som blir inbytt finns det en som blir utbytt. De som tror att det är ”bra pr” att bara släppa fram det positiva och ofarliga kommer snart ingen att bry sig om.
