Julläsning: Filip & Fredrik intervjuar varandra

Den definitiva dubbelintervjun gjordes redan 2004. Då lät Café de relativt nybakade tv-stjärnorna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson – bägge tidigare medarbetare i Café – ta reda på allt om varandra i en synnerligen exklusiv dubbelintervju.

Texten fanns med i boken Så tar du ut din lön i choklad – en samling av Filip & Fredriks bästa bidrag i Café som skickades ut till prenumeranter i januari 2007. På grund av en mängd förfrågningar i ämnet har vi under hösten återpublicerat en lång rad texter ur boken här på Cafe.se (sök på “Filip & Fredrik” för samtliga!). Och här kommer alltså de två brutalt avslöjande intervjuerna, efter varandra.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

FILIP FRÅGAR UT FREDRIK

Vad heter Sveriges samordningsminister?
– Ingen aning.

Pär Nuder för fan! Utrikesminister då?
– Paul Tilly? Jag vet inte.

FN:s generalsekreterare, då?
– Jag vet vart du är på väg…

Är det inte lite sorgligt att du är så uselt insatt i vad som händer i Sverige och världen – men vet så mycket om varför Bob Dylan målade sig vit i ansiktet på en turné 1975?
– Nej. I Sverige finns det säkert 100 000 människor som har koll på Pär Nuder, det räcker bra. Jag tillhör en skara på tio, max tjugo personer som vet riktigt mycket om den store poeten Dylan, som skulle kunna föreläsa om honom eller skriva en ”Under strecket” i Svenska Dagbladet. Så det är nyttigt att veta vad han gjorde på en turné 1975!

Har du ringt din farmor i dag?
– Nej. Men jag ska ringa henne i morgon, och på lördag fyller hon 80. Då blir det stort kalas i Grebbestad. Självklart är jag på plats.

Du skryter alltid om vilken bra kontakt ni har och hur mycket du älskar gamla människor. Fan vad patetisk du kan vara.
– Ät mig.

Är inte din inställning till folk i övrigt obehagligt cynisk?
– Gamla människor har åtminstone i nio fall av tio ett slitigt liv bakom sig. Det räcker för mig. Det räcker däremot inte att man är taxichaufför och kommer från Eritrea för att jag ska kurtisera personen under en hel resa från Stockholm till Arlanda. Då får du sköta snacket.

Älskar du mig?
– Ja. På samma sätt som jag älskar den där region ett-utgåvan av Cannibal holocaust som jag ska försöka kränga på en dvdbörs i veckan. Både du och den filmen har gett mig många kickar genom åren.

Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen har sagt att du egentligen inte gillar mig. Och när du på fyllan kastade ner mig i en soptunna i New York blev jag faktiskt lite förvirrad.
– Jag gillar dig som fan, men just den kvällen på Manhattan hade vi träffat Vince Neil och jag var extremt berusad. Erkänn att det var roligt gjort? Du var söt i soptunnan. Huvudet först!

Du har varit singel länge. På en skala från ett till tio, hur retligt är det att du är sambo nu när du blivit tv-kändis?
– Fyra. Jag har sprungit in i en hel del kvinnor genom åren, jag behöver inte vara bitter. Det måste vara värre om man blir tv-stjärna när man har tjej, och inte har legat runt tidigare – som jag kan tänka mig att det var för Anders Lundin när han slog igenom i början av 90- talet. Han såg så oerhört ”oknullad” ut när han gjorde det där Sverige–Sovjet-programmet på SVT tillsammans med en massa Fröken Sverige-kandidater, och han kunde inte dölja hur sugen han var på de här tjejerna.

Du, varför har varken jag eller någon annan jag känner sett din kuk?
– Därför att jag inte är bekväm med att visa min kuk.

Ändå har du inga problem med att göra program om bögporr på Kanal 5?
– Det är du som har tvingat på mig den här lite konstlat avslappnade inställningen till nakenhet. Jag tycker att det är fascinerande med porr, men vill kanske penetrera industrin lite mer, se vad som döljer sig i gömmorna. Du nöjer dig med att se ett par ståkukar. Du är ytligare än jag. Det är en av skillnaderna mellan oss. Jag är Elvis Costello och du är Eilert Pilarm.

Har din flickvän Johanna sett din kuk?
– Hon ser den ungefär en gång i veckan, när jag känner mig ren. Släpp det där nu, för helvete!

Sen du skaffade tjej har du lugnat ner dig alldeles oerhört. Tidigare var du alltid fullast, argast och kåtast. Kommer du att bli rolig igen?
– Bra fråga, Johnny Thunders! Jag läser Saknaden av Ulf Lundell just nu. I början av boken finns en lysande exposé över en konstnärs maniska återfall till alkoholen. Han målar som en dåre och dricker oavbrutet i tio dagar, innan allt bara rasar. Det är möjligt att jag hamnar där en dag.

Du var nästan alkoholist ett tag.
– Det angränsade till nåt sånt, ja. När vi satt på krogen en måndag i mitten av 90-talet och du var den seriöse Aftonbladetvikarien som yrade om att ”jag måste upp tidigt i morgon så att jag får fast jobb” så sopade jag i mig nio starköl. Det var en rörig period av mitt liv.

Sen åkte du i fyllecell två gånger…
– …på två veckor. Först i Köping. Tydligen somnade jag i ett öltält, så vakterna kallade på polis. Men värst var det i Luleå. Jag och min vän Jonas gick på ett ställe där Peter Jihde jobbade som kändisbartender. Jag kände Peter perifert och han tyckte att vi skulle shotta sex sexor vodka var. Jag tyckte att det lät som en bra idé eftersom jag redan hade spolat i mig en halvliter sprit. När jag hade fått i mig snapsarna svartnade allt, och jag vaknade upp i en cell morgonen efter. När jag släpptes ut berättade Jonas att Jihde bara hade hällt vatten i sina glas, så han blev aldrig full. Det har jag aldrig riktigt förlåtit honom för.

Hörde socialen av sig?
– Jag fick gå på ett möte hos nån psykolog i Gamla stan som frågade om jag hade alkoholproblem. Jag sa nej, förstås.

Det är oftast du som föser in kokainfrågor när vi intervjuar folk. Vad har du själv för erfarenheter av det vita pulvret?
– Du vet precis som jag att Dan Panas från Aftonbladet ringer som en avlöning om han läser ett spektakulärt kokaincitat från en svensk tv-profil. Jag säger som Ulf Lundell: ”Det går inte att uttala sig i det här landet.”

Så vi ska inte ta upp den där sjukhusvistelsen i Thailand under dina ”röriga år”?
– Det ska vi inte.

Men ibland verkar det som att du går på just kokain. Du är oerhört spattig.
– Vissa kompisar hävdar att jag skulle kunna lida av nåt som heter Aspergers syndrom. Jag tror att det handlar om humörsvängningar, och det har jag. När jag jobbade på Café gick det så långt att en av redaktörerna på Elle, som satt en våning under oss, skaffade hörselskydd eftersom han blev så trött på alla mina vredesutbrott när kvinnorna på nummerupplysningen inte kunde ge mig de nummer jag ville ha.

I ett avsnitt av High Chaparall kom det fram att du varit tvångsmässig onanist.
– Det var ingen sjukdom, men som frilansande singel var det lätt att hemfalla åt onani när jobben inte var tillräckligt roliga.

Avslöja något för mig som jag inte känner till om dig.
– Jag har oftare än du tror samma par kalsonger två dagar i rad.

Du och Johanna funderar på att köpa en lägenhet för drygt tre miljoner kronor. Sorry, men hur fan har du råd med det?
– Nån jävla belöning ska jag väl ha för att jag spelade skivor i Bålsta i går.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

FREDRIK FRÅGAR UT FILIP

När vi kom hem från USA i våras gick du ut och söp. Under natten glömde du bort att du hyrde ut din lägenhet till en student, så halv fem på morgonen välte du in i en taxi och åkte hem. När du kom till lägenheten hittade du av förklarliga skäl ingen nyckel, utan ringde efter en låssmed som kom och bröt upp dörren. När du kom in stod studenten och skakade av rädsla, eftersom han trodde att en inbrottstjuv var i farten. Hur känns det att vara så fullkomligt jävla usel?
– Dagen efter kände jag mig rätt värdelös, men eftersom jag är en älskvärd människa även när jag är full, så tog studenten det bra. Och nu har jag hört att han skryter om incidenten på Södertörns folkhögskola.

Du ser sliten ut.
– Det här att åldras med värdighet är inte riktigt min grej. Man kan nog med fog säga att jag är inne i en fas av ganska intensivt leverne nu.

Du och jag ska ut på Kalasturné i sommar. Det är ingen hemlighet att tv-människor blir helt till sig i brallan av att umgås med rockmusiker. Vem kommer du att svansa mest pinsamt kring?
– Eftersom jag redan känner Amir och Rodde så kan inte de räknas. Däremot verkar Marit Bergmans kille Emil fantastiskt nice.

Du lät lite bögig där.
– Jag kommer inte att dö utan att ha legat med en man.

Vad är den värsta konsekvensen av din oerhörda fumlighet?
– Att jag slarvar bort grejer hela tiden, samt att jag sällan får någon sympati från dig. Senast söp jag bort min Apple G4 på Tyrol i Stockholm. Du verkade nästan likgiltig inför det faktumet. Själv grät jag nästan.

Ditt ansikte hänger på ett ganska oattraktivt sätt när du blir berusad. Hur många gånger har jag gett dig hårda örfilar för att få dig att se nyktrare ut utanför nån krog?
– Tre, tror jag. Två av de gångerna har det inte hjälpt. Jag har blivit nekad i dörren medan du har dansat in och ”glömt bort” att du har en kompis som står utanför och trånar efter lite krogvärme. Du kan vara en riktigt dålig kompis ibland.

Beskriv din kuk.
– Den har beskrivits som stubbig. Jag har till och med kallats ”Stubben” väldigt nyligen av en kvinna, men eftersom det fanns en kille som var med i Real world Stockholm för hundra år sen som kallades Stubben så vill jag inte kännas vid det. Vi får hitta på ett nytt namn till min lem. Amir?

När irriterar jag dig mest?
– Alldeles nyss, till exempel. Hissen strulade och du sparkade hårt rakt in i väggen så att den skakade. Du borde bli mänskligare. Humanism, prova det! Jag är en bättre människa än du.

Just det. Du röstar på vänsterpartiet och slänger iväg några spänn åt tiggare, så att du kan känna dig kontinental. Hycklare!
– Jag uppfattar inte mig själv som en hycklare, men jag har å andra sidan anklagats för att ha en skev självbild. Men påminn mig inte mer om det. Låt mig leva i den här illusionen.

När vi bilade genom USA 1996 så träffade du en tjock tjej i Arkansas. Berätta!
– Hon var tjock och frågade: ”Are you here to get laid?” Jag svarade, lite nervöst: ”Well… I’m Swedish.” Då kontrade hon med: ”That just makes you double sweet!” Men det blev aldrig nåt av det där. Däremot hånglade jag med en 50-årig advokat med finskt påbrå. När hennes man klev in i lokalen fi ck jag lämna den där squaredanceklubben rätt fort.

En annan tjej, i Nashville, skrek ”Inhale, Filip! Inhale!”.
– Vi hade efterfestat ihop på en parkering. Hon tog fram en stor glaspipa med fulhasch som hon ville ha i mig. Till slut fick hon som hon ville, men när jag tappade känseln i benen stack jag.

Om du skulle vara en drog, vilken drog skulle du då vara?
– Hasch. Jag är kompakt, seg, långsam, en smula hallucinogen och jävligt sträv i smaken.

Visst har du legat med fler tjejer under det år som High Chaparall har sänts i tv än under de 28 år som du levde innan dess?
– Ärligt talat har jag inte varit så slampig det senaste året. Men det är klart att några kvinnor har passerat revy – och dem har jag verkligen gillat. Jag har en tendens att luncha med alla tjejer jag involverar mig med, även om jag inte är intresserad. Jag är inte som du var en gång i tiden. Du gick bara vidare och lämnade dem ensamma med sina Morcheeba-plattor.

Om du skulle banta bort ditt mysbjörnshull, skulle du få fler eller färre tjejer då?
– Jag vill poängtera att jag inte har varit så här smal sedan 1991, då jag flyttade upp till Stockholm och började förse mig av det goda livet. I dag provade jag ett par jeans med storlek 33 i midja. Det har aldrig hänt förut. För ett par år sedan var det 36 som gällde. Jag tänker mycket på vad jag äter.

Vad finns det att säga om boken vi skriver på just nu?
– Arbetstiteln lyder We shall overcome – de 100 roligaste ögonblicken i Sveriges historia. Vi försöker så gott det går att göra journalistik av listan – vi intervjuar många av de människor som var inblandade i händelserna, som alltså alla är hämtade ur verkligheten. Det blir en rafflande resa fram mot det vi anser vara det roligaste svenska ögonblicket någonsin.

Vilket var det allra mest förnedrande kvällstidningsjobb du tvingades göra?
– Den gången när jag fick åka hem med ett stort fång rosor till Eva Dahlgren ett par dagar efter att hon gift sig med Efva Attling. Sedan var det rätt jobbigt när jag tvingades ringa upp Alexander Bard och fråga honom om hans nya pojkvän Christopher Arnold, som han träffat på nätet – ett jobb som du för övrigt duckade. Du låtsades att du hade försökt nå Bard utan att lyckas. När jag gick på skiftet fick jag tag på honom direkt.

Vilka av alla kändisar du intervjuat skulle du bjuda om du skulle gifta dig i år?
– Gary Busey och Fabio, tveklöst. Det sköna är att jag kom så mycket närmare Gary än vad du gjorde. Att du och Dennis Rodman g:ade kan jag leva med.

Avslöja något jag inte känner till om dig!
– Jag känner mig oerhört nervös när jag är i din närhet. Ibland tycker jag verkligen att du gör bort oss båda. Jag minns exempelvis när du sa till Room Service-Jonny att han såg döende ut. Vilket övertramp!

Men det är fan inte jag som säger åt en 14-årig kille att ”det här måste gå fort” när han vill ta en mobiltelefonbild på oss på Centralen i Stockholm.
– Du fattade inte att den killen ville ligga med mig. Det var därför jag var lite yvig.

Vad är fördelen respektive nackdelen med att vara Filip Hammar?
– Fördelen: Jag fick gratis Nudie-jeans i dag. Nackdelen: Jag kommer förmodligen att supa bort dem i kväll.