Ken Ring: “Skicka pengarna till Afrika istället för att köpa gräs”

Han är en av Sveriges mest kontroversiella artister – och ska vara med i familjeprogrammet Så mycket bättre. För Café berättar hiphopveteranen Ken Ring om de nya låtarna, rasismdebatten och varför så många av hans vänner är döda.

* * *

Du och familjen bor åter väster om Stockholm, inte långt från de kvarter där din karriär tog sin början.
– Jag testade att bo i radhusidyll ett tag. Men Tyresö var inte min vibe. Grannarna sa aldrig hej till oss. Mina ungar fick inga polare där.

För tio år sen gick rykten om att mäklarna i Hammarby sjöstad var oroliga över att du flyttat dit. Det var viktigt att det området inte kallades ”förort” utan ”sjöstad”.
– Min son gick i skolan där ett år så jag åkte ofta dit för att hämta och lämna honom. Om mäklarna resonerade så är det fullt förståeligt. Mina polare och jag lyckades totalförstöra bilden av Hässelby. Fråga folk ute i landet vad de vet om Hässelby så svarar de att det är värsta gettot med guns och droger. Där finns några hoods som är jävligt rough. Men 75 procent är fina radhusområden, stränder och några riktiga lyxvillor.

Du rörde Björn Skifs till tårar med låten Själen av en vän i tv-programmet Moraeus med mera.Vem handlar låten om?
– Min polare Niklas som dog precis innan min första skiva släpptes. Det hände på Valborgsmässoafton. En annan snubbe, som jag också kände, hamnade i tjafs med Niklas och skulle skrämma honom med en kniv. Kniven gick rakt i sidan på Niklas som föll ihop och dog.

Du har gjort många låtar om vänner och familjemedlemmar som dött.
– Det är nog bara jävligt många i mitt liv som har dött. Sen jag spelade in Själen av en vän har en vän dött av en överdos, en annan tagit livet av sig och en tredje omkommit i en bilolycka. Att många i min närhet dör hänger ihop med att jag aldrig bytt umgänge. Jag har aldrig blivit en trendig innerstadsperson, utan fortsatt umgås med dem jag kände när jag var ung. Och medan jag fortsatt med musiken har de slirat vidare med sitt.

I Själen av en vän rappar du att förortslivet blivit hårdare.
– Hela samhället har blivit grövre. När jag och mina polare började sa vi: ”Vi är rapsnubbar! Kolla våra kläder! Kolla hur vi dansar!” I dag är det mer: ”Kolla våra vapen! Kolla vilka droger vi säljer!” Hiphop var en politisk grej för mig. Mot staten och makten. Fuck dem, liksom. Vi ville inte att tolvåringar skulle dra fram guns och skjuta varandra.

Är det verkligen så nu?
– Kanske inte tolvåringar men femtonåringar. Jag ville inte att folk skulle hamna i fängelse för att ha skjutit nån i huvudet, eller sitta på kåken och lyssna på Ken Ring.

Tror du att du inspirerat folk till att begå brott?
– Kanske inte grova brott, men definitivt till att röka en spliff eller dra ut på stan och slåss. Samtidigt vet jag att andra låtar har hjälpt folk.

I låten Långt bort rappar du: ”Nu ska jag ut och säga ’yeee, rök weed’ men själen säger ’snälla Ken, sprid ingen skit’.”
– Alla vill höra ”yee yee yee weed weed weed”. Egentligen vill jag bara säga: ”Fan, skicka pengarna till en by i Afrika i stället för att köpa gräs.”

Du är mycket i Kenya där du bygger en kombinerad studio och resortanläggning. Hur går det?
– Vår bungalow är klar. Vi ska snart kakla poolen. Och bygga en mikrofonformad fontän. Det är svårt att hitta bra hantverkare där nere. Jag går till classy kenyanska möbelbutiker, kollar deras bakgård och där sitter de som tillverkar möblerna. Sen frågar jag om de inte vill jobba för mig i stället.

Du leder fotbollslaget KRACK United som består av unga spelare från trakten.
– Mitt mål är att om tio år ha fått fram fem-sex spelare till kenyanska landslaget. Och att Kenya då kanske lyckas ta sig till VM för första gången. Men det är en lång väg kvar. Vi debuterar i distriktsligan nästa år.

Du lackade nyligen ur på debatten om rasism i Sverige och använde ordet ”svarting” ungefär tusen gånger på Twitter.
– Jag fick en del skit för det. Men jag kommer ihåg när jag var liten och skulle åka tunnelbana med min pappa. De ville inte släppa oss genom spärren eftersom de inte trodde att han, som är vit, var min riktiga pappa. Jag minns när skinnbulor sprutade ketchup på mig i en gränd i Gamla stan och skrek: ”Negern blöder! Negern blöder!” Jag minns den tiden. I dag är det svartskallar över hela Stockholm. Vi invandrare har väl integrerats rätt bra?

Du är inte invandrare.
– Nej, men jag säger ”vi” för jag umgås bara med svartskallar och invandrare. Jag är (byter till förtroendeingivande nyhetsuppläsarröst) en svensk person av utländsk härkomst. I vilket fall som helst borde vi inte slösa tid och medieutrymme på någon rasistgubbe som säger ”svarting” i radio. Det finns viktigare saker att fokusera på: Varför sitter det så många på häktet? Varför använder barn tunga droger?

Din dotter fyller 13 nästa år.
– Det kommer att bli fett jobbigt. Det är redan hormonfest hemma. Men jag hoppas att mitt arbete med Afrika kan visa mina barn vad som är rätt. Och få dem att uppskatta att mamma kommer hem och lagar middag till dem. Om de sen väljer att göra några dumma moves så får man acceptera det. Det viktiga är att de förstår att handlingar får konsekvenser.

Skulle du ha klarat av att vara pappa till ditt tonårsjag?
– Nej, jag var en jävla idiot. Om jag jämför mig som tolvåring med min son som just fyllde tolv så är han mycket smartare. När han kommer hem från skolan säger han: ”Läget, pappa? Nu ska jag göra mina läxor.”

Hur var du när du kom hem från skolan?
– Jag kom inte hem alls.

Fredrik Strage

Foto: Camilla Lindqvist

FAKTA

Namn: Kenneth ”Ken” Kiprono Ring.
Född: Den 29 januari 1979 i Upplands Bro.
Familj: Frun och tre barn.
Karriär: Slog igenom 1999 med låten Mamma – om hur hans mor Rebecka dog i cancer när han var 13 år gammal. Blev tidigt i karriären känd som en värsting från Hässelby, en banbrytande svensk rappare och för sina konflikter med polisen och kungahuset. Grammis­nominerad 2009 för sitt tionde album Hip Hop.
Aktuell: Med sitt elfte album AkustiKen.

Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 2/2013.