Ken Ring i Café: ”Egentligen vill jag supa, slåss och kasta flaskor”

Han har stulit showen i Så mycket bättre, med gripande låttolkningar och självutlämnande berättelser om sin tuffa uppväxt i Stockholms förorter – präglad av kriminalitet, droger och dödsfall.

Men folkkär? Nej, det tror Ken Ring själv inte att han kommer att bli. I en exklusiv intervju med Fredrik Strage i nya numret av Café (ute 19 november, men tillgängligt för iPad redan nu) säger han:

– Folk kommer att titta och säga: ”Åh, vad duktig han är.” Men jag tror inte att ett tv-program kan få folk som aldrig accepterat mig att plötsligt göra det. Jag kommer aldrig att bli den där stjärnan som spelar på de största scenerna, älskas av alla och en dag blir inbjuden att göra en akustisk låt på Nobelmiddagen. I framtiden tror jag snarare att folk kommer att säga: ”Fan, Ken var en rätt tung snubbe. Synd att han slutade på det där sättet.”

På vilket sätt?

– Ingen aning. På en parkbänk i Hässelby?

Att Ken slår an en speciell sträng hos sina fans råder det dock inga tvivel om. Inte minst genom låten Själen av en vän, som han regelbundet ombeds att framföra på begravningar.

– Jag ställer upp mot att de betalar resan, berättar Ken. Det känns bara lite konstigt när fans mailar och skriver: ”Min morfar har gått bort. Kan du komma och uppträda? Jag älskar din musik!” ”Visst”, svarar jag men tänker ändå på vad morfar skulle tycka. Han var typ Lennart från Älmhult. Och nu kommer någon jävla förortsneger och rappar på hans begravning.

* * *

Café träffar Ken Ring när han precis har kommit hem från en lång vistelse i Kenya. Han har investerat en miljon kronor i en turistanläggning där, The Ring Resort, som nu är klar sånär som på en mikrofonformad fontän och en lejonstaty.

– Jag vet inte om vi har råd med allt det där. Det beror på om jag börjar dra in en massa cash efter Så mycket bättre. När jag stack var pengarna slut. ”Jag lovar att betala men ni måste köra på lite till”, sa jag till arbetarna. ”Please sir, we haven’t eaten for three days”, sa de. Och jag bara: ”Sorry.”

Här hemma fortsätter Kens privata problem. Han genomgår bland annat en vårdnadstvist med sin före detta flickvän, som har begärt ensam vårdnad om parets 13-åriga dotter.

– Fan, vilken ångest det är att vara tillbaka i Sverige. I går stod jag och fyllde min pool med vatten. Jag mådde fett bra. Men så fort jag landar här sätter allt igång med rättegångar och jidder.

Han kommenterar också bråket med Petter tidigare i år. Ken attackerade sin forna vän i ett uppmärksammat inlägg på Facebook: ”Han har utnyttjat hela rap-Sverige för sin egen framgång och jag är den enda som vågar säga det. Resten är för upptagna med att slicka hans arsle för sin egen framgång. /…/ Klarar mig bra i alla fall! Jävla fucking jude.”

Till och med Kens egna fans blev arga på hans antisemitiska utfall. Det blev inte bättre när han förtydligade sig i ytterligare ett inlägg: ”[Med] jude menade jag snål. Inte folket. Jag har judevänner och jobbar med bolag som ägs av judar.”

Det var den sämsta krishantering jag någonsin sett.

– Jo, men man säger ju ”snål som en jävla jude”. Gör inte du det?

Nej!

– Kom igen! Att anklaga mig för att vara antisemit och rasist är ju helt sjukt. Skojar du? Jag är fan den störste invandraren i Sverige!

Du är inte invandrare.

– Du förstår vad jag menar. Jag hänger bara med invandrare. Ingen kan påstå att jag är rasist. (Artikeln fortsätter nedan.)

* * *

* * *

I somras hamnade Ken i blåsväder efter en annan incident: ”skandalspelningen” i Kristinehamn, där han uppträdde berusad. Arrangören påstod att han ”betedde sig extremt illa” och ”drog sitt namn i skiten”.

– Det var jävligt korkat av mig att kröka till så kraftigt, säger han till Café. Men det hade varit en jobbig vecka. Jag behövde glömma alla problem i några timmar. Jag minns fan ingenting. Jag blev jävligt packad. Och när jag såg Aftonbladets artikel tänkte jag: ”Fan också”. Men det är inte synd om mig. Det är synd om mina barn och min familj.

Generellt har Ken lugnat ner sig betydligt numera, försäkrar han. Men relationen till det resonliga, artiga vuxenjaget är kluven:

–– Egentligen vill jag bara gå bärsärka­gång. Jag vill supa, slåss, kasta flaskor mot bussar, lägga en roundkick på första människa jag ser och säga: ”Fuck it! Det är så här jag egentligen är. Jag bara låtsades.” Men det finns en spärr i mig nu. Och det fattar inte folk. De tror fortfarande att jag är en jävla galning.

* * *

Läs hela det niosidiga reportaget om Ken Ring i nya numret av Café – i butik den 19 november, men tillgängligt för iPad redan nu. Intervju: Fredrik Strage. Foto: Pierre Björk. Missa heller inte vårt klassiska reportage från 2009, om Kens okända liv i Kenya.

* * *