Annons
Annons

Kleerup om självmordsförsöket: ”Jag känner inte skuld längre”

Hans debutalbum var både en konstnärlig och kommersiell succé. Men sen dess har rubrikerna handlat mest om droger och självmordsförsök. Exklusivt för Café berättar Andreas Kleerup om comebacken och den okända kollapsen som höll på att kosta honom livet.

Fredrik Strage
Foto Pierre Björk
Dela (699)
Tweeta

Ur Danderyds sjukhus dagbok för Andreas Kleerup, den 8 februari 2012
Hej Andreas. Du kom till Danderyds sjukhus, intensiven, efter att din mamma hittat dig medvetslös. Du blev intuberad (tub i halsen) av ambulanspersonalen för att hålla luftvägarna fria. När du kom till IVA blev du kopplad till en respirator (maskin som hjälper dig med andningen). Genom CVK:n (en nål) på halsen får du närings­lösning och olika mediciner, bland annat antibiotika och sömnmedel. Hela din stora familj är hos dig hela tiden.

Annons

Som sexåring drömde Andreas Kleerup att han jagades av en vampyr. ”Vänta, varför springer jag?” tänkte han efter ett tag. ”Detta är ju en dröm. Och då kan jag göra vad jag vill.”

Vampyren försvann och Andreas flög en stund över hyreshusen i Täby centrum innan han vaknade.

Snart lärde han sig att kontrollera drömmar, en teknik som enligt hans storebror Jonas kallades ”lucid dreaming”, klardrömmande. Andreas åkte vattenskidor, spelade på Tommy Lees roterande trumset och gjorde bomben i en pool fylld av snygga brudar.

Många år senare, i en annan klardröm, träffade han sina idoler Frank Zappa och Ingmar Bergman. ”Bry dig inte om folk som snackar skit om dig”, sa de. ”Keep on keeping on.”

Men nu drömmer han inte.

Allt är tomt och mörkt.

Den 9 februari
Hej Andreas. I går när du kom till oss och vi började skriva i din dagbok så tog vi några foton på dig med dina anhöriga. Dessa foton kommer att följa med dagboken. Vi har borstat dina tänder och flyttat tuben till andra sidan mungipan.

Det var annorlunda för tre år sedan. Andreas Kleerups hjärta slutade slå i ambulansen, men medvetslösheten var inte lika hård. När han vaknade upp på Sahlgrenska kände han sig upprymd. Det var som i filmen I huvudet på John Malkovich när John Cusack, efter att ha befunnit sig inuti Malkovichs huvud, störtar genom en tunnel och landar på en motorväg i New Jersey – euforisk över att ha fått ett nytt perspektiv på tillvaron.

Den gången svalde Andreas en burk av det lugnande medlet Lergigan eftersom han inte ville finnas längre. Självmords­försöket gav honom en egendomlig känsla av sammanhang. Han började till och med tro på Gud.

Nu känner han ingen frid. Han driver omkring i ett kallt ingenting. I de flyktiga bubblor av medvetande som ibland poppar upp i hans nedsläckta hjärna tänker han att det kanske inte spelar någon roll att han tror på Gud eftersom Gud inte tror på honom längre.

Möjligen är Gud sur för att han tatuerat ett uppochnervänt kors på foten.

Se bilderna på Kleerup!

6
Visa bildspel

/
...
Visa mer


Gudomlig begåvning. Andreas Kleerup är troende. På vänster handled har han låtit tatuera ett pentagram. ”Det betyder bort med det onda”, säger han.

* * *

Den 10 februari
Hej Andreas. Vi har tvättat och vägt dig på morgonen. Vi har en säng med inbyggd våg. I morse vägde du 89,5 kilo.

Första gången Andreas fick självmordstankar var på mellanstadiet när en kompis sa något om hans vikt. När Andreas kom hem från skolan tog han fram kniven som hans pappa köpt i Lummelundagrottans souvenirbutik när de semestrade på Gotland. Andreas brukade sova med den eftersom han var rädd för Bob i tv-serien Twin peaks. Han högg i tapeten på sitt rum. Han högg i sina byxben. Sedan skar han sig lite i armen. Det kom inte särskilt mycket blod. Han fortsatte sova med kniven ända tills han i tonåren mötte Bob i en klardröm.

”Sluta störa mig”, sa Andreas.

”Okej”, sa Bob och försvann.

 

Den 11 februari
Hej Andreas. Vi vänder dig med jämna mellanrum (bra för lungorna) och då blir du lite orolig. Du får lite extra lugnande för du behöver ha kvar tuben i halsen ett tag till. P.S. Din mamma tittade in vid 21-tiden och önskade god natt. 

Två röster. Den ena tillhör Sahara, Andreas fru. Den andra tillhör hans svåger som berättar om en skidsemester i fjällen. Andreas vill titta på dem, men ögonlocken är för tunga. Han ger upp, driver tillbaka ner i mörkret och tänker på snö.

Den 12 februari
Hej Andreas. Vi tvättade av dig och bäddade rent åt dig. Sen blev det tandborstning. När du vaknar till är du inte så orolig längre och då blir det lättare för oss att kommunicera med dig. Du nickar och skakar på huvudet och kramar våra händer. Du försökte skriva någonting men var för svag än så länge.

Efter fem dagar i koma, och en vecka på intensiven, hamnar Andreas Kleerup på en avdelning för patienter med svåra infektioner och andningsbesvär.

Han lider av en allvarlig lunginflammation – resultatet av en misskött halsfluss och ett sedan flera år dåligt immunförsvar.

På besök hos sin mor i Täby får han problem med andningen och kollapsar. Hans mamma ringer en ambulans. Under de första timmarna vet bara Andreas Kleerups föräldrar, fru och storebror att hans tillstånd är kritiskt. Nyheten når ändå kvällstidningarna som genast ringer hans 15-åriga lillasyster i skolan och frågar om hon kan bekräfta att Andreas är död.

Tillfrisknandet beskriver han själv som ”SM i läkekött”. Snart åker han omkring på infektionsavdelningen i en rullstol. Sedan tar han sina första stapplande steg med en rollator. I hörlurarna spelar han samma låt om och om igen: John Farnhams peppiga 80-talshit You’re the voice.

Han börjar prata med de andra patienterna, varav de flesta inte kommer att överleva, och säger: ”Var inte oroliga. Det här fixar sig!” När hans producent Markus Enochsson kommer på besök rosslar Andreas: ”Kom igen, vi drar till studion!”

Han får nöja sig med att släpa sin droppställning till sjukhusets andaktsrum där det står en orgel.

Högerhandens fingrar är stela men Andreas lyckas ändå spela den molokna slinga som han haft i huvudet sedan han vaknade. Om ett par månader kommer den att heta Requiem solution och sjungas av Loreen.

En morgon strax efter att han kommit hem knappar Andreas ner ett slags manifest i sin mobiltelefon. Han är fortfarande virrig av sjukhusvistelsen, men vill formulera för sig själv vad som är meningen med musiken han gör och livet han lever:

Den fulländade friheten
Att få finnas och färdas i nuet
Att ta ner det oförklarliga
Skriva under med sitt väsen
Att få tillgång till allt
Att skingra molnen där och då
Utan förväntan på något mer än det mäktigaste av allt
Ett finger i luften

Sju månader senare promenerar Andreas Kleerup från sin lägenhet på Södermalm till studion i Södra Hammarbyhamnen. Han är klädd i svarta Ray-Bans, slitna jeans och en mörkblå Adidasjacka som han egentligen bara fick låna under Cafés fotografering men charmade till sig av en pr-agent. När vi traskat en stund längs Ringvägen frågar han hur länge vi har promenerat.

– Immunförsvaret blir 40 procent starkare om man går 20 minuter varje dag. Vilket jag inte gör. Men ändå. Det är skönt att gå. Man känner att allt är på plats i kroppen. Två ben och så där.

Efter kollapsen har Andreas ansträngt sig för att bli mer fysiskt aktiv. Han gör några situps varje morgon, tar en promenad, spelar i värsta fall bara lite biljard. Däremot kan han inte tänka sig att gå på gym eller jogga.

– Jag vill inte att någon tidning ska skriva: ”Vi såg Kleerup sporta! Nu försöker han komma igen.” Det skulle kännas lika jobbigt som när de skriver att jag håller på att dö. Jag vet att jag inte borde bry mig men det händer något när man har varit på löpet. Jag går alltid och kollar om min gylf är nere, om jag har snor i näsan. Den där skamvråkänslan, liksom.

Han möter sällan andra människors blick under sina promenader. Om det är mycket folk på trottoaren fäster han blicken i knähöjd på dem han möter. Då flyttar de alltid på sig. Den här mulna septemberdagen är det glest på stan.

– Hur ska du skriva den här texten? frågar han. Ingen orkar väl läsa en ”nu mår jag bra”-artikel om mig igen?



En kärlekshistoria. Jättehiten With every heartbeat är inspirerad av en före detta flickvän. I dag är Kleerup gift med scenografen Sahara Widoff. 

* * *

I allmänhetens ögon har Andreas Kleerup varit pop-Sveriges främsta värsting ända sedan han greps kokain­påverkad på Grammis­galan 2009. Han hade just vunnit tre priser (som årets nykomling, kompositör och producent) för sitt kritikerhyllade debut­album och den internationella jättehiten With every heartbeat.

Sedan dess har hans artistiska prestationer – som den undersköna musiken till Stockholms stadsteaters uppsättning av Aniara och det countrydoftande rockbandet Me And My Army – inte sällan hamnat i skuggan av rapporter om knarkskandaler, sönderslagna hotellrum och glamourösa flickvänner. Efter uppbrottet från modellen Adina Fohlin, som inspirerade den sorgsna With every heartbeat, har han dejtat Carolina Gynning, modellen Elsa Hosk och dj:n Sonja Berggren.

I september 2011 gifte han sig med scenografen Sahara Widoff, som han känt sedan de gick i parallellklass på Södra Latins gymnasium.

Han tillbringar en hel del tid i Göteborg där han har tvåårige sonen Ace Vincent ihop med Sonja Berggren. När hon var gravid mådde Andreas som sämst.

Hans självmordsförsök skedde samma dag som de gått på en ultraljudsunder­sökning.

1 2 3

Annons

Dela (699)
Tweeta


Laddar