Leif GW Persson om den nya dieten: ”I dag är jag en usel alkoholist”

Det var säkert ett par dagar sedan du förekom på kvällstidningarnas löpsedlar. Vad har hänt?

– Den höga närvaron på löpsedlarna är inget jag eftersträvar. Folk säger att jag är folkkär nuförtiden, men jag har inte ändrat mig utan är samma person som tidigare. Men jag blir äldre. Det är lättare att stå ut med en gammal gubbe än någon som är medelålders och galen. Att bli äldre ger dig en sorts excentricitetsrabatt – och det är ganska behagligt.

Om du dömdes för ett brott, vilket fängelse skulle du helst sitta på?

– Själva idén med fängelser är att de ska vara omänskliga, men vill man ändå behandlas någotsånär som folk är Sverige ett gott val. Det finns en del förtjusande ställen med god mat och tre sorters pålägg till frukost. Det finns få sådana i andra länder på jorden.

Var vill du absolut inte hamna?

– Fängelserna i utvecklingsländer, men inte heller i jätteanstalter som Folsom i USA. Där sitter 15 000 personer på samma yta som förvarar 200 på Österåker. Det är klart att det skapar mycket dystra förutsättningar.

Hur många gevär har du?

– Jag gjorde mig av med ett antal nyligen, så nu är det typ ett halvdussin. Tidigare hade jag betydligt fler. Jag använder bara två. En hagelbössa och en studsare. Och jag klarar mig bra med det.

Vem skjuter bäst: du eller Guillou?

– Jag tänker inte ens kommentera det. Fråga honom. Vill han svara så får han göra det. Men jag vet naturligtvis vem av oss som kan skjuta.

Har du testat några droger?

– Klart jag har. Alkohol har jag inte bara testat, den har ju varit en väsentlig del av mitt liv. I övrigt har jag petat i mig det mesta av nyfikenhet och vetenskapligt intresse. Men det är bara spriten som jag är hooked på. Den har jag ju problem med och det är ingen hemlighet. Cannabis gör mig bara konstig och tungsint och frånvarande. Jag är ganska naturpigg och behöver inte heller sånt som tänder på mig.

Har 5:2-dieten förändrat din alkoholkonsumtion?

– Ja. Jag har ju varit helt vit halva året och druckit den andra halvan och har hållit på så sedan 1988, alltså i 26 år. Men dieten gör att jag är vit två dagar i veckan även under det svarta halvåret. Så i dag är jag en usel alkis eftersom jag är uppe i 250 vita dagar utslagna på årsbasis. Ur det perspektivet ligger jag nog inom ramen för en normalkonsument nu.

Var står du i vargfrågan?

– Jag har ingen bestämd uppfattning. Finns det mycket varg är det väl legitimt att jaga. Och börjar vargarna äta upp skolbarn på morgnarna så finns det också skäl. I dagsläget tänker jag däremot inte på frågan.

Vem är din bästa vän?

– Det har jag ju förstås en, men vem vill jag helst inte säga.

Har du något nytt kul att säga om din nemesis i debatten om Sture Bergwall, Göran Lambertz?

– Nej. Jag tror att han lugnat ner sig, karln. Men i ett läge så ställde han till väldig skada. Dels för rättssystemet, för sättet han uttalade sig på fick det att framstå som att vår lagstiftning inte är trovärdig. En domare får inte ens tänka att en person som friats ändå kan ha varit skyldig. Den bärande regeln i vårt system är oskuldspresumptionen: att om man är frikänd så är man oskyldig. Han skadade också de anhöriga genom utspelen. Nu håller han käften, men honom är jag fortfarande inte så glad i. Men skulle jag skjuta honom?

Skulle du skjuta honom?!

– Nä, självklart inte. Men ibland har jag övervägt att ge honom en spark där bak.

Hur går det i Hollywood, med tv-serien om Evert Bäckström?

– De filmar för fullt. 22 avsnitt ska det bli, så de har nog en del att stå i. Jag är exekutiv producent, en av tre, och så fort jag är flygkapabel ska jag dit och sätta mig i en fällstol med namnet på ryggen. Det ser jag fram emot. ”Leif GW – executive producer.”

Du beskrev en gång en författarturné i Tyskland som att bli smord i majonnäs. Vad menade du?

– Tyskland är ett tacksamt land för mig, eftersom jag talar bra tyska. Ge mig en vecka så kan jag till och med föreställa tysk. Så där har jag alltid trevligt. Folk blir glada som barn när man framträder som författare. Både här och utomlands. Men ofta sitter man i ett sällskap kollegor, och att lyssna på andra författare kan vara plågsamt på ett sätt som du inte kan föreställa dig.

Hurdå?

– Författare är ohyggligt jävla självupptagna. Kanske är det en förutsättning för yrket. När de pratar låter det ofta som att de kan gå på vatten.

Och det kan de inte?

– Folk kan väldigt sällan gå på vatten.

Får du skamliga förslag?

– Det händer. Men jag är såpass gammal att jag behandlar dem med stort överseende. När jag var yngre var det svårare att komma runt.

Men har de ökat nu när du är så omtyckt löpsedelsmaterial?

– Nej, det tror jag inte. Rimligen har de minskat. Attraktionskraften har ju gjort det. Det där är åldersbetingat. Det kommer du att märka.

Jag vet inte om den någonsin varit så hög i mitt fall.

– Minska kan den göra, oavsett utgångsnivån. Men nu är jag heller inte så intresserad. När du blir äldre ändrar du dig och letar efter andra värden i saker och ting.

När löser du Palmemordet?

– Tyvärr kommer jag väl inte att göra det. Men jag utesluter inte att någon eller några kompetenta personer kunnat göra det – om de fått chansen. Och det grämer mig lite. Det finns en känd man inom säkerhetstjänsten som sagt att ”allt som står i mänsklig makt att dölja, står också i mänsklig makt att avtäcka”. Och det är sant, men det senare tar så mycket längre tid och när det gäller brott så är tidsfaktorn en viktig sak. Sedan ska det dessutom ledas i bevis, trots Göran Lambertz.

Leif GW Persson leder, tillsammans med Lotta Lundgren, På jakt med Lotta och Leif som visas på SVT Flow. Intervjun är publicerad i Café 6/2014.