Skip to content

Ljungberg har gjort sitt

joel

Går du någonsin på puben i England? – Nej. Jag tror faktiskt inte att jag någon gång varit på en pub. Det har bara aldrig tilltalat mig. Hur är det med paparazzis? – Här i Hampstead, där jag bor, finns ganska många kända människor. Det betyder paparazzis. Det händer att jag går runt hörnet och … Continued


Går du någonsin på puben i England?
– Nej. Jag tror faktiskt inte att jag någon gång varit på en pub. Det har bara aldrig tilltalat mig.

Hur är det med paparazzis?
– Här i Hampstead, där jag bor, finns ganska många kända människor. Det betyder paparazzis. Det händer att jag går runt hörnet och tar en kaffe och då ser jag ofta en paparazzi. Inte varje gång, men ofta. Jag har det inte värst på något sätt, men det är en del av mitt liv som jag bara måste acceptera. Men man lär sig också var man ska gå och på vilken typ av ställen.

Går du på Oxford Street och kollar i butiker? Går du på bio?
– Jag skulle inte gå på Oxford Street. Jag tar bilen dit jag ska. Jag har oftast keps på mig, då får jag vara lite mer anonym. Det händer att jag går på en sen bio på vanlig biograf, men här finns en annan typ av biografer som jag hellre går på. Sådana finns inte i Sverige vad jag vet, men de är mindre, man sitter i en stor fåtölj, kan få en kaffe latte, är mer i fred.

Vilka är fördelarna respektive nack­delarna med kändisskapet?
– Den stora fördelen med det liv jag lever är att jag får göra det jag tycker om att göra på heltid: spela fotboll. Nackdelarna beror på hur man är som person. En del älskar att synas, då är kändisskapet ingen nackdel. Det finns många sådana. Jag gillar mer att gå med min luvjacka uppdragen sent på kvällarna eller nätterna. Det är frihet. Som jag ser det är nackdelen att inte kunna röra sig som man vill. Samtidigt har jag full förståelse för att fansen vill ha autografer och ta kort och så.

En annan fördel måste ju vara när du vill ha bord på en restaurang?
– Vill man ha bord i London är det givetvis enklare för mig än för andra. Men jag gillar inte att använda mitt namn. Jag hatar att ringa och säga: ”Hej, det är Fredrik Ljungberg, kan jag få…” Nej, i så fall ber jag någon av mina råd­givare på CAA som har kontakter hjälpa mig. Om det inte är en av mina stamkrogar, förstås.

Använder andra ditt namn?
– En restaurang, Nobu, ringde en kväll och frågade varför jag inte kom. De andra i mitt sällskap hade kommit för en timme sedan, men jag hade ju inte beställt något bord där! Nu är det få restauranger som har mitt nummer, så de kan inte dubbelkolla en bokning med mig, men nu råkade vi vara kompisar. Osis för de som bokat.

Var kan du vara anonym?
– Jag kan ju alltid vara mig själv hemma i lägenheten. Annars är det, förstås, lättast på platser där fotboll inte är stort. Nordamerika är lite bättre, men efter Calvin Klein är det inte längre samma anonymitet där som det var tidigare. Men New York är skönt.

fredrik_lungberg
Fredrik Ljungberg. Foto: Peter Gehrke. Se alla Cafés bilder på Fredrik Ljungberg i ett bildspel här.

Är det skönt att vara stenrik?

– Jag överlever. Absolut. Pengar gör livet enklare i vissa avseenden, så är det bara, men pengar i sig gör en inte lycklig.

Vad unnar du dig?

– Jag bor bra, har bra bil och kan köpa det jag vill. Men det är viktigt att spendera med måtta, så att pengarna räcker för mig och min familj livet ut.

Det märkligaste du läst om dig själv?

– Det har stått massor under femton år. Både bra och dåligt. Det som störde mig mest var nog när någon skrev att jag var falsk och ljög. Alla som känner mig vet nog att jag försöker vara ärlig och säga vad jag tycker.

Om du ser på en löpsedel att du förlovat dig – igen – går du in och köper den då?

– Nej. Men min agent ringer nog och berättar vad som står. Det kan ju vara kul för mig att veta vem jag är ihop med. Allvarligt talat, det är mer fråga om vi ska ta action mot den tidningen. Det har hänt någon gång.

Tittar du på livet efter karriären, den är ju i slutskedet nu? Oavsett om du spelar tre eller fem eller sju år till.
– Jag har länge funderat på vad jag vill då. Rent ekonomiskt har jag sett till att jag kommer att ha så jag överlever den dagen. Det är ett sätt att se över sin framtid. När det gäller vad jag ska göra har jag tänkt att resa runt ett år först. Jag vill se Barriärrevet, åka på safari, åka snowboard en månad.

Sånt, typ snowboard, får du inte göra nu?

– Nej, inte sedan jag skrev på mitt första kontrakt här. Jag gjorde det mycket förr.

Hur ska du fördriva dagarna då? Räkna pengar och bada i åsnemjölk?
– Jag kanske ägnar mig åt fastigheter och sköter det på halvtid. Det är ett alternativ. Om jag har familj så vill jag ägna mig åt den. Det är jätteviktigt att man tänker igenom hur man vill att barnen ska växa upp, tror jag. Och det ska bli skönt att ha mer tid, att göra det man känner för. Livet nu, när jag spelar, är väldigt mycket mer inrutat än många förstår. Tider, träningar och hotell hela tiden.

Kommer du att släppa fotbollen helt?

– Nej, jag skulle vilja lära barn mellan, säg, 10 och 13 att spela mer tekniskt, få dem att se spelet på ett sätt som man kanske inte gör i Sverige nu. Och då menar jag spelförståelse och funktionell teknik – hög teknik i snabbt passningsspel, som är vinnande för laget. Jag tänker mycket på hur Arsenal spelar och ser på fotboll. Även om man är back ska man i princip kunna spela anfallare. Inte bara vara bra på att tackla. I de åldrarna jag pratar om är grunden, tekniken, spel­förståelsen det viktiga. Kondition och styrka kan komma in senare.

Vad kommer du att sakna med ditt nuvarande liv den dag du lägger av?
– Adrenalinkicken man får vid stora matcher. Utan tvekan. Det måste jag hitta någonstans. Jag vet inte om det blir genom att börja hoppa fallskärm eller nåt, men den där adrenalinkicken måste jag ha.

Ola Liljedahl

Se alla Cafés bilder på Fredrik Ljungberg i ett bildspel här.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.