Marcus Oscarsson: ”Jag köper inte så mycket märkeskläder. Jag tycker om MQ”

Andrev Walden | Publicerad 2015-06-02 16:51 | Lästid: 3 minuter

Du har en otroligt sharp look. Vi köpte HDTV för ett halvår sen och du är den enda HD-kompatibla människan vi sett på den där tv:n. Vad betyder ytan för dig?

– Haha! Jag tror väl på att om man har något slags inre passion så ska det synas också i det yttre. Men jag lägger ner väldigt lite tid i sminklogen. Jag gör mig redo själv hemma.

Men du vaknar väl inte HD-ready. Hur lång tid tar det?

– Nja, jag använder ju inte smink då. Det är mest att man kammar sig.

Du har en rätt CNN:ig aura.

– Jag älskar CNN så det tar jag som en stor komplimang. Och jag gillar USA. Jag kanske inte gillar deras sjukvårdspolitik, men medieapproachen och amerikanska mediemänniskors förmåga att gå igenom rutan, att gå in och bara äga studion. Jag ser mycket på amerikansk tv. NBC, ABC, CBS, CNN och (aningen generat) Fox News som är… lite speciell.

Du menar kuslig?

– Ja, eller udda.

Du har snabbt blivit en av de mest älskade profilerna på TV4.

– I julhandeln var det väldigt många som kom fram och ville prata politik. Och så undrar de om min dialekt. Och var jag köpt min kostym.

Var har du köpt din kostym?

– Jag köper inte så mycket märkeskläder. Jag tycker om MQ.

Händer det att tittare hör av sig och vill prata politik utan kläder?

– Ja, det händer.

Och?

– Ja, jo… Jag pratar gärna politik både med och utan kläder. Fast oftast med kläder.

Du åker snart till Almedalsveckan. Jag har hört att politiker och journalister ibland parar sig där på nätterna och att det är så mediestrateger blir till?

– Haha! Det är nog inte så långt från sanningen för det lär gå vilt till i Almedalens buskar. Jag gick i söndagsskolan när jag var liten så jag sköter mig givetvis, men det är ju ingen hemlighet att det är ett slags Hultsfredsfestivalen för politiker.

Mina källor på TV4 säger att du även är hela redaktionens nya favoritmänniska internt. Att alla vill ta selfies med dig på personalfesterna och att detta är en garanterad like-raket.

– Jag säger som Mona Sahlin: att det handlar om laget, inte jaget.

Får jag ta en selfie med dig nu, så kan vi följa like-frekvensen under intervjuns gång?

– Jag har inte Instagram, men det kan vi göra! (Selfien tas och efter överläggningar enas vi om filtret “Rise”.)

Du finns ju knappt på internet!

– Jag har ett Twitterkonto! Men jag har inte twittrat än. En riksdagsledamot hörde av sig och sa att det var så roligt att jag börjat twittra, men det var inte jag! Och den där versionen av mig började attackera olika ministrar så jag fick anmäla kontot och starta ett eget.

Jag tänker att det måste finnas en baksida till den här akut sympatiska personen. Är du till exempel seriemördare?

– Haha! Som Dexter? Jag är i alla fall noggrann, systematisk och kanske lite av ett kontrollfreak. Och eventuellt lite överambitiös ibland.

Det känns inte som att du försökt slipa bort dialekten, snarare tvärtom.

– En del flyttar till Stockholm och pratar stockholmska efter två veckor. Jag förstår inte riktigt det. Om jag flyttar till Japan så pratar jag väl inte japanska efter två veckor. Nä, jag tycker småländska fungerar bra.

Blev du lite, lite besviken när extravalet ställdes in?

– Det var en stor besvikelse! Det hade varit fantastiskt spännande med nya kampanjer och debatter och vakor. Jag hade laddat.

USA-intresset, vad bottnar det i?

– Jag har bott i USA. Denver, Colorado. Det beror väl mest på att jag älskar politik, valvakor, showbiz, action. I USA har du 50 valrörelser! 50 valvakor! Tycker man om valvakor så tycker man om amerikansk politik. Eller det politiska spelet. Sen tycker jag om amerikansk kultur. Filmer. Hollywood. Tv-serier. Hamburgare.

Vad är det för filmer du gillar?

– Alla stora Hollywoodfilmer. Gärna en mix av mycket action och mycket romantik. Och – they lived happily ever after. Så ska det sluta.

Nu vill Hillary Clinton bli president. Hur lågt sjunker republikanerna när de attackerar henne i valrörelsen?

– Det kommer bli en enormt smutsig valkampanj. Maken Bills sexäventyr kommer åter upp till ytan, liksom huruvida en kvinna kan hantera män som Putin och Castro. Men hon brukar svara: ”Jag kan hantera dessa män, jag har ju hanterat min make under alla år…”

Jag tänker att du kanske är den saknade länken mellan småstaden och ”etablissemanget”. Att det är du som ska bygga bron över den här klyftan och rädda oss alla. No pressure.

– Jag ställer gärna upp. Det finns en enorm klyfta mellan landsbygd och storstad. Jag är själv uppvuxen i Odensås, en by med 20 invånare i hjärtat av Småland, och har väl god förståelse för landsbygden. Klyftan är stor på alla möjliga sätt. Idrotten, arbetsmarknaden, kulturen. När stockholmarna dricker latte och twittrar – nu gör ju inte alla det men sådan är bilden där ute – är det väldigt få på landsbygden som ens har Twitter.

Finns det en Twitterfixering i mediernas politiska bevakning?

– Ja. Man sätter ett befolkningsmässigt oproportionerligt stort fokus på Twittersfären. Jag har inget emot Twitter men vi måste tänka på sånt om vi ska göra något åt den där klyftan.

Du är svårgooglad, berätta något om dig själv som nästan ingen vet.

– Jag har SM-brons i pimpelfiske.

Jag får känslan av att du när en kronisk längtan mot något större?

– Jag skulle gärna jobba med en amerikansk president. Stabschef i Vita huset. Stabschef för USA:s president. Det är mitt drömjobb. Eller att själv ställa upp i presidentvalskampanjen!

För demokraterna eller republikanerna?

– Fortfarande en öppen fråga.

Fotnot: Cafés selfie med Oscarsson fick 210 likes. Vi hade hoppats på fler men han är ju inte president än.