Annons
Annons

Du bor ute i skogen utanför Stockholm, har du byggt en studio eller vad är grejen?
– Det är skönt, men studio – nej… Det är jag alldeles för oteknisk för. Jag har en liten portabel studio, det är allt.
Så du är ingen professor Baltazar-typ som sitter och pillar och vrider på små knappar?
– Nej, jag kan bara använda öronen. Det är som med skivomslag, jag kan inget om datorer men är ändå med och ska bestämma och ha massa åsikter. Man får omge sig med kompetent folk helt enkelt.
Hur kommer det sig att du, av alla människor, har gjort en soulplatta?
– Är steget verkligen så stort? Från Entombed är det ju några mil, men Hellacopters har spelat in några soulcovers och det har alltid funkat bra. Jag gillar ju soul.
Var det inte svårt att skriva låtar som skulle passat till Wilson Pickett?
– Nej, en låt är en låt. Det är bara att låta blåsarna spela lite Stones- eller Kiss-riff i stället för att göra det på gitarr. Jag ville bara göra nåt som inte var som Hellacopters och ringde sångaren Scott Morgan som jag känner sen tidigare. Vi har pratat länge om att göra en platta ihop och så bildade vi The Solution. Jag har skrivit sex låtar, han fyra och sen blev det två covers.
Hur träffades ni?
– Han såg Hellacopters i New York och sen bildade vi bandet Hydromatics som jag tyvärr inte haft tid med. Scott är en gammal idol som har en fantastisk röst. Hans gamla grupp, Sonic’s Rendezvous Band, som splittrades 1980, var suverän. Där spelade han med några killar från Stooges och MC5.
Han är 55. Du är 31. Var det inte som att börja bossa över farsan i studion?
– Det hade varit lättare med farsan. Scott öppnar en flaska sprit, sjunger och är nöjd. Jag jobbar inte riktigt på samma sätt.
Vem är störst, Iggy Pop eller Curtis Mayfield?
– Curtis. Iggy är tre äpplen hög och har inte ett gram fett på kroppen.
Har du varit nära att skaffa ett riktigt dåligt artistnamn nån gång?
– Nej, bara råbra namn som Nick Royale.
Hur går det för Hellacopters i Staterna?
– Inget vidare. Senaste skivan är inte ens släppt än. Man kan ju tycka att det borde funka bättre, i och med att svenska rockband som Hives, Sahara Hotnights och Soundtrack of our Lives funkar så bra där. Men vi är kanske för gamla. Och för bra. Vi spelar ju amerikansk musik bättre än vad de själva har förmågan att göra.
Vilken är den sunkigaste loge du har suttit i?
– Det var en i Paris. Jag har förträngt namnet på klubben, men vi hade kackerlackor och en egen råtta.
På hur många språk kan du säga ”Mår ni bra!”?
– Jag ställer inte såna frågor till mina fans. De avnjuter en show och jag förutsätter att de mår förträffligt.
Halva Sverige har tatuerade flames numera. Det får nästan Hellacopters stå till svars för?
– Det är väl fett med lite flammor? Men visst, det blev lite mättat efter att Hennes & Mauritz började trycka det på sina kläder.
Ert skivbolag lottade ut Hellacopters amerikanare, Hellamobilen. Vad kör du nu?
– En gammal olivgrön Opel Kadett från 1983. Visst vore det kul att ha en cool bil, men då måste man kunna meka, och jag kan inget om bilar. Hellamobilen var snygg utanpå, men risig inuti.
Du kan väl leva rätt bra på musiken?
– Ja.
Eller köper du kepsar för alla pengarna?
– Nej, jag köper inga kepsar, jag får de flesta. Antagligen för att folk alltid ser mig i keps.
Har du nån favorit?
– Nej, men den här fick duga i dag. Det står ”KOTJ-MF”, alltså ”Kick out the jams – motherfucker”. Jag fick den av dem som gjorde MC5-dokumentären.
Skulle någon levande människa känna igen dig om du tog av dig kepsen efter alla dessa år?
– Jag vet inte. Det kanske är det jag gör när jag vill vara ifred? Det kan man aldrig veta.
Som Fantomen?
– Jag kanske har min lilla döskallegrotta hemma på landet där jag går omkring utan keps. Fast jag har alltid tyckt att han är coolast när han är Mr Walker.
Var köper du dina skinnjackor?
– Den här har jag snott från min tjej, på obestämd tid. Jag shoppar inte särskilt mycket kläder.
Vad gillar du för jeansmodell?
– Nu har jag ett par smala, raka Lee och de är schysta. Det är svårt att hitta riktigt snygga jeans för jag gillar verkligen inte dagens mode där de redan är sönderslitna. Vad är grejen med det, det ska ju vara jeanstyg för att det är hållbart – det är väl därför man köper dem?
När ska du klippa dig?
– Jag klipper mig hela tiden för att inte håret ska bli för risigt. Det är praktiskt med långt, det är alldeles för dyrt att gå till frisören.
Vad skulle du ha gjort om du inte blivit musiker?
– Så kan man inte säga, jag är ju musiker. Fan, det låter inte bra. I mitt visum till Japan står det att jag är ”entertainer”. Underhållare, alltså. Det är ju förhoppningsvis det man är.
Vad händer med Hellacopters?
– Vi ska spela in en platta i vinter är det tänkt. Egentligen hade vi kunnat gå in i studion i morgon för jag har ett lager med låtar, men samtidigt hoppas jag att materialet kan bli lite bättre.
Hur mycket skriver du i veckan?
– Det funkar inte på det sättet. Låtarna kommer i klasar. Ibland kommer det för många, så att jag inte hinner spela in dem. Men dem jag glömmer var antagligen inte något att ha. Eller så är det tvärtom, de hade kanske varit såna som växer…
Blir det en massa soulblås nästa gång nu, det var ju så trendigt i fjol?
– Jag tycker inte att blås passar så bra i rockmusik, och jag har inte riktigt fattat grejen med trumpetsolon, sån där ”Göteborgstrumpet”, du vet. Men jag gillar Moneybrother.
Vad vill du att det ska stå på din gravsten?
– Du, jag hoppas att det dröjer rätt länge till. Jag har ingen Spinal tap-fras att komma med. Och det är väl inte riktigt mitt problem heller?

Annons
Gilla Cafe.se på Facebook

Klas Ericsson

Annons

Dela (1)
Tweeta



Laddar