Annons
Annons
Annons
niklas

Foto: Karl Nordlund

Har du fått offra mycket för att vara den du är?

– Ja, definitivt. När kompisar ringer och bjuder på middagar eller fester – de ringer en, två, tre, kanske fyra gånger, men den femte gången ringer de inte. Det är ju en katastrof, rent socialt. Kvällar och helger är jobb för mig. Sedan är det ju familjen också…

Ja?

– Man brukar ju säga att du inte är en riktig tränare förrän du har fått sparken två gånger. Själv brukar jag säga att man nog inte är en riktig kommentator förrän man har skilt sig två gånger. När min dotter tog studenten var jag och gjorde Stanley Cup-finalen i USA så jag fick skicka en hälsning.

Skämdes du då?

– Nej, trots att jag förstår att jag kanske borde göra det funkar det inte så. Jag gör det jag gör och jag har gjort det i över 20 år. Jag är iväg mycket och missar en massa saker, å andra sidan är jag hemma på vardagarna och kan fixa markservicen.

Är det match så är det match?

– Ja. 2008 hade jag varit i Liverpool och kommenterat på lördagen när min syster ringde och sa att vår pappa var sjuk. Jag landade på söndagen och sa att jag bara skulle kommentera Hammarby–Kalmar på Söderstadion först. Efter matchen svarade pappa inte i telefon, och när jag åkte dit med nyckel dagen efter och öppnade dörren till lägenheten så satt han där, död framför tv:n. Kanalen som jag hade kommenterat matchen på stod på, så förmodligen dog han under den.

Oj.

– Jo, men han var otroligt engagerad i mig och mitt jobb. Till och med när jag började på lokalradion för en herrans massa år sedan och bara skulle höras i några sekunder satt han och lyssnade och gav mig feedback. Det blev att han följde mig ända till slutet.

När det är en bra och chansrik match mellan två stora klubbar, var ligger din puls då?

– Oufff… den är nog väldigt hög. Jag har aldrig mätt, men efter en sådan match du beskriver känns det som att jag har spelat själv, eller åtminstone kört ett rejält träningspass.

Kollar du på dig själv på Youtube?

– Det har hänt. Och det beror väl mest på att jag har en son i tonåren som gärna hittar saker där jag blir lite extra vild eller gör bort mig.

Jag brukar kolla på ett särskilt klipp, match fyra i Stanley Cup-finalen 1996 när…

– Uwe Krupp! Ja, herregud. Tredje övertidsperioden, folkkäre superstjärnan Peter Forsberg har chans att vinna Stanley Cup med Colorado, matchen blir spännande och så avgör en tysk!

Du skriker som om du blivit brännskadad där.

– Där har du en match som jag var fullständigt slut efter. Jag gjorde dessutom segerintervjuer i omkläd-
ningsrummet, det var inte klart förrän mitt i natten. Efteråt stod jag på parkeringen och försökte få tag i en taxi och hade absolut inga krafter kvar, det är nästan minneslucka där.

Blir det inte jobbigt? Du har trots allt jobbat med det här i över 20 år.

– Runt 5 000 matcher… Jag har blivit bättre på att ha en knapp jag kan knäppa på och av, även om den fortfarande oftast är på. Förr var knappen alltid på. Jag sov till exempel med tv:n påslagen ifall jag skulle vakna mitt i natten, så jag direkt kunde kolla vad det stod om det var en NHL-match. Jag hade alltid matcher och spelscheman i huvudet.

Har du inga andra intressen?

– Jo, jag har börjat spela pingis! Sen höll jag på mycket med mina två barns idrottslag förut och…

Stopp, stopp. Jag menar sådant som inte är idrottsrelaterat.

– Jaha. Eh… Nej, det har jag nog inte. Jag målar inte tavlor eller något sånt. Fan, allt i mitt liv har nog med tävling och idrott att göra. Jag spelade tvärflöjt tills jag var tolv, men det räknas inte, va?

Verkligen inte.

– Jag kanske hade mått bättre av att ha något annat att tänka på ibland. Det är bara det att jag verkligen älskar det jag gör. Jag vill inte göra något annat.

2012 fick du inte ditt kontrakt förlängt av Viasat. Hur mådde du då?

– Usch… jag vill knappt tänka på det. Det var som när någon närstående dör, jag fick den känslan i kroppen.

Du var inte förberedd på att det kunde hända?

– Nej. Det var ju hela mitt liv, det här jobbet. Jag var Niklas Holmgren, kommentatorn! Plötsligt var jag inte det. Då hade det varit bra att ha något annat att stå på, men det hade inte jag.

Varför fick du inte förlängt?

– Jag vet inte exakt, men de sa att de ville förändra lite. Jag passade kanske inte in. Vi höll ändå kontakten under det där halvåret och till slut så kom vi överens om att börja om igen i mindre skala. I all bedrövelse fick jag också massor av fina ord och hälsningar från både kollegor och tittare, det blev nästan lite ”folkstorm” ett tag. Det värmde faktiskt.

Kommer du att hålla på länge till, tror du?

– Ja, jag kan fortfarande inte tänka mig något annat som är roligare. Kontorsjobb, liksom? Fy fan. Jag trivs så oerhört bra som det är nu och även om jag fått uppleva så otroliga saker som en match sju i Stanley Cup i Madison Square Garden i New York och en Champions League-final på Wembley mellan Manchester United och Barcelona så finns det fortfarande saker jag drömmer om.

Som vadå?

– En VM-final i fotboll. Herregud, det skulle vara stort.

Annons

Dela (160)
Tweeta

Annons

Laddar