Nu hyllad stjärna i NHL – Café följde med Elias Lindholm när han draftades

Nu är Elias Lindholm hyllad stjärna i NHL. För två år sedan skuggade Café supertalangen under kvällen då tvåhundra unga hockey­killars liv förändras för all framtid. Följ med på NHL-draften i New Jersey 2013.

Ola Liljedahl  |  Publicerad 2016-01-29 12:27  |  Lästid: 15 minuter
EliasLindholm_20
En av NHL:s egna fotografer zoomar in en småchockad Elias Lindholm – som precis fått veta vilken klubb som valt honom.Den årliga NHL Entry Draft består av sju rundor där varje lag har ett val per runda. Turordningen styrs av föregående säsongs placeringar: det sämsta laget väljer först och så vidare – allt för att jämna ut lagens konkurrenskraft. Foto: Anna Schori

Från hotellfönstret ser Elias Lindholm södra Manhattans skyline. En hög med shoppingkassar står på golvet. Ny­inköpta kepsar ligger på sängen. Han har musik på. Sjunger med lite. Plockar hårstrån  från den nya kostymen från butiken Ascot i Gävle. Mitt på golvet står en strykbräda. Mamma Jill har fått skjortan, ny den också, helt perfekt.

Ska man draftas av ett NHL-lag om tre timmar så ska man.

Men slipsen knyter Elias själv.

Riktigt belåten tar han hissen ner till Hyatt Regencys lobby, där hans agent Peter Wallén och halva släkten väntar.

– Peter, ropar Elias och pekar på slipsknuten. Bra på första försöket, va?

Wallén ser nöjd ut, och konstigt vore det annars. För slipsknuten i all ära vet han att han står med en klient som en rad NHL-klubbar drar i. Om allt går som det ska väntar ett första treårskontrakt värt cirka 20 miljoner kronor, varav agenten får mellan tre och fem procent, och efter det kan de riktigt feta kontrakten komma.

Elias Lindholms familj och delar av släkten har varit i New York några dagar nu. Efter ett sent möte med Boston Bruins dagen innan gissar Wallén att Elias kommer att väljas tidigare än spekulationerna. Kanske till och med topp fem.

Florida Panthers, Carolina Hurricanes och Buffalo Sabres har träffat Lindholm flera gånger. Och Boston Bruins har, kvällen innan, förklarat att de kommer att göra vad de kan – och det innebär att andra klubbar samtidigt tittar en gång extra på den där svensken från – what’s the name again? – Åbyggeby.

Huvudpersonen själv ser rätt lugn ut, vilket möjligen kan ha med just Åbygge­by att göra. Är man därifrån så hetsar man inte upp sig över att det snart kommer ett besked om man ska tillbringa de närmaste åren i vinterskor i Calgary eller flipflops i Florida.

Han fortsätter fixa med kostymen och berättar:

– Jag var över på NHL Scouting Combine i Toronto för några veckor sedan. 100 av de högst rankade spelarna bjuds in dit för fystester och så var det en massa intervjuer med klubbar. Jag fick ett schema med lag och tider och gick in i de rum där de satt och berättade om mig och svarade på frågor.

På engelska, förstås.

EliasLindholm_11
Elias knyter slipsen inför draften. Skjortan har mamma Jill strukit åt honom. Foto: Anna Schori

Många unga spelare brukar säga att språket är det största problemet men Elias Lindholm rycker bara på axlarna. Inte för att de pratar engelska i Åbyggeby men, som han säger, ”har man spelat mycket tv-spel så har man”.

– Ryssarna hade tolkar men, äh, jag är hyfsad på engelska. Det var helt okej. Det var då som det är nu inför själva draften, lite nervöst innan men väldigt kul. Ärligt talat är det mer pirrigt med sånt här än med en hockeymatch. Då blir jag sällan nervös, om det inte är JVM-final eller liknande.

– Jag rankas mellan plats 5 och 9, men jag vågar inte gissa var jag ska hamna. Det kan ju hända vad som helst. Jag gillade Phoenix som lag ett tag eftersom Gretzky var tränare där och Willy Lindström (svensk hockeylegend som vann Stanley Cup med Edmonton Oilers 1984 och 1985) scout. Och så gillar jag Crosby och Malkin i Pittsburgh, så det laget har jag tittat mest på, men jag har inga favoritlag direkt.

NHL Entry Draft 2013, som tillställningen i den utsålda Prudential Center i Newark heter, är egentligen något så märkligt som en blandning av de mest kapitalistiska och de mest kommunistiska systemen.

Den kapitalistiska tanken är det som gör att  Elias Lindholm inte vet om det blir vinterskor eller flipflops. En 18-åring från Sverige är bara en handelsvara här. Som en bil eller en korv. Klubbarna bestämmer och han får bara säga tack och bock. Skit samma vad han själv vill och tycker.

Den kanadensiska superstjärnan Eric Lindros är egentligen den enda som vägrat acceptera draftvalet, när Quebec Nordiques valde honom först av alla 1991. Han deklarerade att han inte gillade det franskspråkiga Kanada och spelade därför tjurskalligt vidare i juniorlaget Oshawa Generals ett helt år innan Quebec frustrerat bytte honom till Philadelphia Flyers. (Något som för övrigt direkt påverkade Peter Forsbergs karriär, då han ingick i paketet som Philadelphia skickade till Quebec Nordiques – som senare blev Colorado Avalanche – som ersättning för Lindros.)

Fortfarande pratas det upprört i NHL om Lindros protest efter draften. Hallå! Som om en bil skulle välja sin ägare! Och ett av agent Peter Walléns råd till Elias är att, vad du än gör, snacka bara positivt om den klubb som väljer dig. Blir det Dallas Stars älskar du cowboys och blir det Montreal Canadiens är du sugen på att lära dig franska.

Den kommunistiska tanken i draften är att den sämsta av NHL:s 30 klubbar får välja 18-åring först och det bästa laget sist, allt för att jämna ut skillnaderna mellan klubbarna. Den här dagen ska därför Colorado Avalanche välja först och Stanley Cup-mästarna Chicago Black Hawks sist. Själva draften blir på så sätt ett styrmedel för att balansera NHL så att inte, som i Sverige, rikast klubb kan värva de största talangerna.

EliasLindholm_16
Elias och Frölundas Alexander Wennberg, draftad av Columbus Blue Jackets, flankerade av agenterna Peter Wallén och Martin Nilsson. Foto: Anna Schori

Draften har vuxit till ett jättejippo de senaste tio-femton åren. I flera dagar är hotell Marriott Marquis mitt på Manhattan navet i en hockeymarknad med spelare, agenter, klubbar, presskonferenser, lanseringar och allt som har med NHL att göra. När man först skymtar legender som Steve Yzerman, Patrick Roy och Joe Sakic hajar man till, men till slut tittar man inte ens. Begreppet ”alla var där” känns befogat. Det är med andra ord inte som på den tiden Elias pappa Micke Lindholm draftades av Los Angeles Kings. Medan vi väntar på att Elias ska fotograferas berättar han:

– En kompis sa en dag att det stått i en tidning några veckor tidigare att jag var draftad. Jag fattade ingenting, men lyckades få tag i tidningen och det stämde ju. En dag ringde Los Angeles Kings och ville träffa mig. Men jag hade ju inte tid. Herregud, vi hade ju startat möbelaffär, Lindholms Möbler i Gävle, så jag hade fullt upp med att montera sängar.

– Men de kom ändå och pratade och jag åkte över och tränade någon vecka. Sen åkte jag hem och monterade sängar igen tills det kom ett brev på engelska. Det visade sig vara kontraktsförslaget så jag skrev på och gjorde två år här borta. Tänk om man anat då att man skulle stå här i dag…

Elias går förbi med agent Wallén som ger några fler råd. Micke suckar:

– Nä, det ser allt ut som om Lindholms Möbler får klara sig utan hjälp på lagret…

I dag är scouting och draft en jätte­industri. Varje NHL-klubb lär lägga ut runt 30 miljoner per år på scouting, bortåt en miljard totalt, så att Peter Wallén såg, imponerades och började följa Elias Lindholm tidigt är inte så konstigt.

– Han spelade med Gästriklands distriktslag i en turnering i Göteborg. Hans händer var magiska redan då, berättar Wallén.

Han och de andra agenterna och talangscouterna följde Lindholm redan under pojkåren.

– Reglerna säger att vi inte får kontakta spelare innan de fyller 16, men när han gjorde det ringde jag hans föräldrar direkt.

Att Wallén en gång hjälpt pappa Micke till kontrakt i Hannover Scorpions och senare Malmö Redhawks underlättade möjligen när praktiskt taget alla Sveriges runt 40 hockeyagenter ville skriva avtal med Lindholm junior.

Peter Wallén har företrätt spelare som Mattias Timander, Pelle Eklund, Thomas Johansson, Bud Holloway, Oscar Hedman, Victor Hedman, Gabriel Lande­skog, Patrik Berglund, Jacob Markström och Jhonas Enroth.

Han förklarar Elias storhet:

– Inte minst ser många Elias som den mest spelklara spelaren i draften. Men det är en stor fråga om han ska åka över direkt, trots allt har han bara gjort 40 elitseriematcher.

Elias själv säger, så här timmarna innan draften när han skriver några autografer på hotellet, att han verkligen inte vet.

– Instinktivt vill jag kanske spela ett år till i Brynäs, men har ju själv hört hur flera av klubbarna jag pratat med kanske vill att jag kommer över direkt. Just nu orkar jag inte tänka på det.

Peter Wallén:

– Det är en mognadssak var man ska spela. Svenska spelare generellt är ödmjuka, men jag försöker få dem medvetna om hur bra de är. Elias ska kunna säga att han är bra på att teka, bra på att passa utan att det ska vara skryt. Klubbarna vill att han ska veta vad han är bra på. Att vara medveten är viktigt. De som är bäst har den medvetenheten. Jag tjatar att han ska kunna säga att han är kung. När han sedan åker över är en annan sak. Det är ingen prestige för mig. Jag vill ju att han ska ha en lång karriär.

elias
Elias kör en match i familjen Lindholms vardagsrum i mitten av 90-talet.

Det är 623 mil mellan Manhattans skyline och Åbyggebys skyline eller vad man ska kalla siluetten där Åbyggeby skola sticker upp en mil från Gävle.

Vi backar bandet några dagar.

Elias ska visa runt i sitt Åbyggeby och Gävle. Norra Åbyggeby, rättare sagt. Jag föreslår att han ska plocka upp mig med sin bil efter träningen med Brynäs.

– Eh, det kan bli svårt.

– Jaha?

– Jag har ingen bil.

– Nähä?

– Och inget körkort heller.

Han har inte haft tid, förklarar han, och man inser hur unga de här omskrivna spelarna ändå är. Han testade att köra en del när storebrorsan tog sitt körkort, men när det var hans egen tur kom massor av träningar och matcher med A-lag och olika landslag i vägen. Lägg därtill en skola som tyckte att han i alla fall ibland borde vara där och körkortsteori som kändes mindre lockande än tv-spel.

Några dagar innan vår Gävlesightseeing tog Elias och klass- och klubbkompisen Christian Djoos och de andra studenten, ”det var hur kul som helst att stå där på lastbilsflaket och sjunga”. Elias fick pris som Borgar­skolans bästa manlige idrottare och släkten tog emot vid skolans trappa.

Nu fanns inte ishockey 1852, men annars kunde faktiskt Herman Sätherbergs text om ”den ljusnande framtid är vår” varit specialskriven för en kille som i studentmössa på flaket vet att han strax ska skriva mångmiljonkontrakt och förverkliga pojkdrömmen.

Tre IG i kurser han inte ens hunnit börja spelar liksom mindre roll då.

– Och för att knappt ha varit i skolan sista året, jag gick Handelsprogrammet med idrottsinriktning, hade jag faktiskt hyfsade betyg. Inte superduperbetyg men helt okej. Nu valde jag att satsa på hockeyn och får väl läsa in och läsa upp betygen i framtiden, säger han.

Han pratar om Gävle och berättar att han och grabbarna alltid käkar lunch ihop efter träningen, att de är ett gäng som hänger tillsammans mycket, att de går ut på Söderhielmskas uteservering eller nattklubben Allstar ”som sponsrar oss så där har vi lite fördelar”. De flesta i gänget spelar hockey, men som så ofta i hockeybranschen ska många flytta till nya klubbar inför den kommande säsongen.

Det är därför lite sista-natten-med-gänget-känsla.

elias_2
I somras tog Elias studenten från Handelsprogrammet på Borgarskolan i Gävle. ”Jag hade faktiskt hyfsade betyg.”

Vi rullar in i Åbyggeby, passerar Snorre Maskin & Motorservice och anslagstavlan som berättar att byns gemensamma bastu har öppet under sommaren. Vid Åbyggeby skola stannar vi till. En sliten hockeyrink med ogräs längs sargen ligger precis intill.

– Här gick jag till och med trean. Från fyran måste vi gå i Strömsbro och från högstadiet i stan. Vi hade inget lag i byn men åkte förstås mycket friåkning här. Förra vintern var faktiskt Jakob Silfverberg, som är i NHL nu, här och åkte. Fråga mig inte varför men han ville väl lattja lite, antar jag.

För Elias Lindholm är lekandet också viktigt fortfarande. En dag i veckan spelar han och gamla kompisar inlines­hockey och han cyklar fortfarande enhjuling med klubba och boll som teknikträning – och hela sommaren är det prestigemöten i tennis mellan honom, brorsan och pappa.

Vem som är tenniskung?

– Tyvärr måste jag säga pappa. Men inte länge till.

Man inser att hockey är allt för honom när vi kliver ur hemma på gården och han svarar på frågan om hur det var att växa upp i Åbyggeby. Medan hunden kommer rusande och vill leka säger han inget om den vackra naturen eller bad i Testeboån utan konstaterar:

– Det var jättebra. Vi har ju alltid haft skottramp hemma och alla för­utsättningar för att träna. Styrkegrejor, enhjuling, slideboard, pilatesbollar… Fast det är klart att det varit mycket skjutsande för morsan och farsan.

Han debuterade i Brynäs strax efter sin 17-årsdag och senaste säsongen, när han var etablerad i Brynäs A-lag, åkte han ofta till Läkerol Arena med dem när de körde till möbelaffären på mornarna.

– Efter träningarna hängde jag med kompisar i laget, ofta Dennis Persson och Victor Berglind, fikade, spelade tv-spel och sånt och sedan åkte jag hem med morsan eller farsan igen när de slutade jobba. Fast nu har jag köpt lägenhet i stan…

Han låter nöjd – och ser nöjd ut också när vi går in där en stund senare.

De 55,5 kvadraten på Byggmästar­gatan ovanför en fotvårdsbutik är nämligen en dröm för de flesta 18-åringar – och den här dagen är lyan dessutom perfekt städad.

– Det var mycket folk här efter studenten, så jag röjde lite, förklarar Elias.

Nya möbler från föräldrarnas affär, lite kläder (”som ska till morsan för att tvättas, än så länge, snart ska jag börja göra det själv”) och, förstås, ett prisskåp: pris som Bästa forward i J20 Superelit, pucken från första målet i Elitserien, en stor pokal från en turnering...

– Morsan gjorde i ordning skåpet, men jag tyckte det blev lite för mycket priser så jag stoppade undan en del här, säger han och visar i en låda.

En 18-åring från Sverige är bara en handelsvara här på NHL-draften.

Elias Lindholm har alltid varit en stor talang i en släkt där hockey kommit med modersmjölken. Pappa Micke, landslagsman och proffs, och kusinen Calle Järnkrok, nu i Detroit Red Wings, är de mest namnkunniga.

För Elias som för många småbröder började framgångarna med två år äldre storebrorsan Oliver som idol. Elias jagade Oliver, nu i Kallinge/Ronneby IF i division 1, och fick liksom alltid haka på.

Mamma Jill minns när de bodde i Tyskland:

– Oliver var fem och skulle gå i hockey­skola. Elias var tre och fick följa med. Han var förstås yngst och den äldsta var tretton år. En dag skulle de ha match. Tre gånger tjugo minuter över hela plan. Bara det kändes konstigt! Oliver skulle vara med och Elias tjatade så, okej, han fick väl det också. Med sina plastskridskor spelade han i nån sorts fjärde­femma och åkte allt vad han kunde, men var ju aldrig ens på den sida där spelet försiggick. Jag satt på läktaren
och tänkte att, nej, vad har jag gjort? Han kommer aldrig mer att vilja sätta sin fot i en ishall.

Matchen tog slut och Jill gick för att hämta Oliver och, som hon trodde, skrapa upp resterna av Elias.

– Men han kom helt lycklig och sa: ”Såg du mamma, jag nuddade pucken en gång!”

Själv konstaterar han nu 15 år senare att han inte minns mycket alls från Tyskland.

– Mest dagiset, faktiskt. Men sen flyttade vi till Malmö. Därifrån har jag mer minnen. Vi bodde nära Tomas Sandström, han som spelade i NHL en massa år, och tränaren Stephan Lundh. Bland annat minns jag faktiskt att jag såg pappa spela. Han började slåss med någon och blödde, så jag satt på läktaren och grinade och tyckte så himla synd om honom.

Familjen flyttade hem till Gävle så småningom. Lindholms Möbler väntade ju. Bröderna började spela med gamla klassiska Gävle Godtemplare, där
morbror Tonna var tränare och kusin Calle barnstjärna.

Micke blev tränare för Olivers lag, Jill lagledare för Elias lag och på den vägen är det.

Elias spelade hela tiden med äldre årskullar.

– Jag var målvakt ett tag, när jag var typ åtta år. Men i en match mot Skärplinge borta fick jag bara två skott på mig. Då bestämde jag mig för att inte stå mer…

Något en rad NHL-klubbar den här dagen i Prudential Centre i Newark är tacksamma för.

Elias Lindholm, swedish rookie ice hocky player at the NHL draft on June 30 2013, selected in first round (fifth) by Carolina.

Tillbaka till Dagen D som i Draften.

Elias Lindholm har en hel fanclub med sig: mamma, pappa, brorsan, farbror, faster och kusinerna. Agenten Peter Wallén har även klienten Alexander Wennberg i sitt stall, så hans familj är också på plats.

Agenten betalar för allas vistelse här – om spelaren skriver ett NHL-kontrakt betalas de pengarna tillbaka, annars inte.

Vi käkar alla brunch tillsammans och Peter Wallén går igenom vad som kommer att hända. Han avslutar peptalket med att säga:

– Elias och Alex, var glada oavsett vilket lag ni hamnar i och, när medierna frågar, säg att ni längtat och ser fram mot att komma till ett lag som tror på just er. Grabbar! Det är en sjukt stor dag för er och era familjer! Nu kör vi!

De högst rankade spelarna, som Elias, ska sitta på bestämda platser på läktaren med mamma, pappa och brorsan. Tv:s kameramän har en lista där de ser exakt var han sitter för att kunna zooma in både hans och familjens eventuella tårar när han ropas upp.

Så långt påminner det egentligen rätt mycket om en Oscarsgala.

Resten är mer en sorts köttmarknad.

Där isen är i normala fall i New Jersey Devils hemmaarena står nu 30 stora bord. Varje klubb har ett eget bord där det sitter ett 20-tal personer med papper, pennor och telefoner. Klubbarna väljer i turordning, från NHL:s sämsta lag till det bästa. Sju rundor var. Totalt 210 spelare ska draftas under en sex, sju
timmar lång kväll. Klubbarna har rätt att byta bort sina val ända in i det sista. Det betyder att det kan komma ett telefonsamtal till bordet. Från läktarna ser man när det gör det – plötsligt utbryter febril aktivitet vid just det bordet. En klubb har då försökt byta till sig ett val mot spelare, pengar eller tidiga val i kommande års drafter.

Klubben som ska välja har då tre minuter på sig att säga ja eller nej.

Hela draften inleds därför med att telefonerna testas.

När det gäller Elias Lindholm har det plötsligt kommit in en extra dimension i spänningen i och med Boston Bruins intresse. Klubben har sitt förstaval i draften först i slutet av andra rundan, som nummer 60. De jobbar nu hårt för att byta till sig ett tidigt val i första­rundan för att kunna välja just Elias Lindholm och hade kvällen innan möte med Elias och Peter Wallén.

Boston, som snöpligt förlorade Stanley Cup-finalen, bygger nu för en mästartitel. De säger att de tänker sig Elias i förstakedjan med stjärnorna Milan Lukic och David Krejci. Förutom tidiga draftval i kommande års drafter erbjuder de dessutom stjärnan Tyler Seguin. Problemet är att den klubb som tar över Seguin också tar över hans lön på 4,5 miljoner dollar, 30 miljoner kronor, per år.

Vi sneglar mot deras bord och ser aktivitet flera gånger.

Draften börjar med att ”Mr NHL”, Gary Bettman, kommer in. Hela publiken buar varje gång han säger någonting. NHL-konflikten har inte gjort ligans högste chef populär bland hockeysupportrar.

Elias, som sett så cool ut hela dagen, svettas plötsligt. Han stirrar framför sig. Vad han tänker på vet bara han själv. Snart vet han var hans framtid kommer att vara. Vinterkängor eller flipflops. Boston? Carolina? Buffalo? Florida?

Pappa Micke biter på naglarna. Mamma Jill drar i klänningen hon köpte inför resan. Snart vet de vart de ska åka på semester de närmaste åren.

Colorado Avalanche väljer först. Ett rätt väntat val. Kanadensiske centern Nathan MacKinnon från Halifax Moosehead ropas upp, zoomas in, kliver in i strålkastarljuset som följer honom upp på ett podium. Där väntar några ur Colorados organisation med klubbtröja och stora kramar.

Florida Panthers tar centern Alexandr Barkov Jr från finska Tappara och Tampa Bay Lightning väljer kanadensiske centern Jonathan Drouvin, även han från Halifax Mooseheads. Nashville Predators tar en back och under stort jubel första amerikanen, Seth Jones från Portland.

Elias Lindholm ser otroligt spänd ut. En pulsklocka skulle förmodligen rusat sönder. Han stirrar i taket, torkar svett i pannan. Mamma och pappa viskar lite med varandra, ytterst tveksamt om den ena ens hör vad den andra säger.

Agenten Peter Wallén några rader bort andas djupt. Alla vet att det börjar brännas. Carolina Hurricanes, Calgary Flames, Edmonton Oilers och Buffalo Sabres står i tur att välja. Vi sneglar mot Boston Bruins bord och ser stark aktivitet. Representanter från Carolina Hurricanes kliver upp på podiet. Elias Lindholm tar ett djupt andetag. Vinterkängor eller flipflops. Där vi sitter snett bakom undrar man om han inte kommer att svimma. Andas ut, vill man säga. Men han bara stirrar rakt fram.

Speakerrösten meddelar att Carolina Hurricanes val är ”from Brynas, Sweden… Elias Lindholm!”

Med amerikanskt uttal, ”Elajas”, av Elias, men Lindholm som i Lindholms Möbler.

Elias andas ut. Om lättnad kan ha ett ansikte är det just det man nu ser i jumbotronen i taket. Mamma Jill börjar gråta. Pappa Micke och brorsan Oliver reser sig upp. Alla kramas i strålkastarljuset och i tv-monitorerna. Peter Wallén sträcker armarna i luften och skyndar fram för att kramas han också.

Carolina nobbade alltså Bostons bud, men just i den här sekunden känns det betydelselöst.

Elias kliver ner från läktaren och lotsas fram till podiet, där representanterna för Carolina Hurricanes väntar med general manager Jim Rutherford i spetsen.

Deras nya Elajas Lindholm drar för första gången på sig klubbens rödvita tröja. Runt klubbens bord på golvet applåderas det våldsamt. De har fått den de ville.

Mike Sundheim, med titeln Senior Director of Communications i Carolina Hurricanes, tar tag i Elias och lotsar honom den närmaste timmen runt efter ett förutbestämt schema. Först direktsända tv-intervjuer, sen ner till bordet för att skaka hand med klubbens representanter och efter det in bakom kulisserna.

Presskonferens klarar Elias enkelt. Nordamerikanska hockeytidningar frågar om bakgrund och, framför allt, om han ska spela redan till hösten. Expressens Gunnar Nordström och Aftonbladets Per Bjurman är där liksom TT:s Janne Bengtsson och Ulf Bodin från Hockeysverige.se. Elias svarar bra, snabbt och ganska roligt på frågorna.

Sedan väntar en ny presskonferens över nätet med lokaltidningar i Raleigh, huvudstaden i North Carolina och Lindholms framtida hem. Expressens Gunnar Nordström, en av landets främsta NHL-kännare, konstaterar att en spelare som väljs tidigt blir en officiell person väldigt snabbt i Nordamerika:

– Medierna i Carolina kommer att följa honom noga. Att bli vald tidigt är något som, på gott och ont, följer spelaren hela karriären.

EliasLindholm_26
Foto: Anna Schori

När lokalmedierna fått sitt väntar station efter station med framför allt fotograferingar och signering av diverse hockeyprylar. Företagen som säljer hockeybilder har portabla studior för snabba plåtningar. Han förs från den ena till den andra. Hockeykorten ska ju ligga färdiga så snabbt det bara går, det är big business att kunna börja sälja tidigt. Cafés fotograf Anna Schori får en övervakare med sig. Företagen är livrädda att hon ska ta porträttbilder och, tja, göra piratkort och sälja vidare på något sätt.

NHL:s officiella fotograf tar sen en rad bilder i olika poser med och utan klubba. Hela tiden dyker olika typer av funktionärer upp och det pratas i walkie talkies och mobiltelefoner för att kedjan med aktiviteter ska gå så smidigt som möjligt. Det är ju många spelare som ska forslas igenom detta.

Någon visar var det finns spegel och kammar inför fotograferingarna.

Draftens etta och tvåa, Nathan Mac­Kinnon och Alexandr Barkov Jr, speglar sig och fixar med frisyrerna. Det tar lite tid och luktar frisyrgelé. Jonathan Drouvin vill också ha en spegel.

Någon frågar Elias om han vill ta några minuter framför spegeln.

Han drar händerna genom håret, som om han skulle gå mellan huset och gymmet hemma i Åbyggeby en tisdagsmorgon, och säger bara kort:

– Äh, strunta i spegel. Håret känns i alla fall bra.

Funktionären tittar förvånat.

Det känns konstigt. För oss är han fort­farande en tioåring”, säger Elias pappa Micke.

Allt avslutas med familjefotografering. Mamma, pappa, brorsan och Elias. Mamma, pappa och Elias. Brorsan och Elias. Pang, pang, pang. Tack för i dag, slut för i dag och nu kan ni alla gå till Carolina Hurricanes loge.

– Nu känns det nästan vingligt, skrattar Elias, det känns overkligt på något sätt. Att höra sitt namn och gå upp på scenen var helt overkligt. Vilket lag
hamnade Alexander i, förresten?

– Columbus Blue Jackets, fjortonde valet, berättar pappa Micke, som är märkbart tagen av situationen:

– Det känns otroligt konstigt. Jag menar, för mig och Jill är ju Elias fort­farande en tioåring. Det känns som att, nä, nu ska han väl hem och spela pojklagshockey igen.

I Carolinas loge väntar bland annat lagets tränare, Kirk Muller, en 47-årig hårding som själv gjorde 1 349 NHL-matcher i sex olika klubbar. Han pratar länge med Elias föräldrar och brorsa och, förstås, med Elias själv och frågar först:

– Vill du ha något att dricka? Läsk, vin, öl?

– Bara vatten tack, svarar Elias.

– Haha, det är bra, sånt gillar jag. Du vill vara beredd att börja träna i morgon.

– Actually tonight, säger Elias och Kirk Muller skrattar gott.

– Hur kom ni hit till arenan förresten?

– Med buss.

– Ha ha, Elajas, tro mig, ikväll kan du ta en limo hem.

EliasLindholm_36
Efter draften skrev Elias på ett treårs­kontrakt med Carolina Hurricanes i direktsänd tv. Foto: Anna Schori

När jag pratar med Kirk Muller en stund senare nickar han bort mot Elias som hämtat en pizzaslice och med tom och trött blick tuggar i sig den utan att märka hur mozzarellan hänger från underläppen.

– Jag älskar de här kvällarna, säger Muller, kolla på den grabben med sin pizza. Han är trött, of course. Vem skulle inte vara det? Today his life changed.

Elajas upptäcker mozzarellan och petar in den med en bit salami.

Ett par veckor senare åker han till Carolina Hurricanes träningscamp, gör succé och skriver på ett treårs­kontrakt i direktsänd tv.

Efter stor beslutsvånda bestämmer sig Elias i början av augusti att åka över redan den här hösten. Premiärmatch: hemma mot kusinen Järnkroks klubb Detroit Red Wings den 4 oktober.

Kontraktet ger Elias 832 500 dollar per säsong, om han tar en NHL-plats. Det vill säga cirka 5,6 miljoner per år i grundlön och dessutom chansen att tjäna ungefär lika mycket till om alla bonusar faller ut. Med bonusar kan kontraktet därför innebära 35 miljoner kronor på de tre åren.

Medan man försöker räkna hur många hockeykepsar man kan köpa för så mycket pengar tänker man på Kirk Mullers ord igen:

– Today his life changed.

Samtidigt i Åbyggeby vinkar en fladdrande lapp på anslagstavlan att det är loppis hela veckan.

Och på Lindholms Möbler drar man igång sommarrean på utemöbler.

Artikeln publicerades ursprungligen i Café 2013. Säsongen 2015-2016 spelar Elias Lindholm i Carolina Hurricanes loch har i slutet av januari gjort 27 poäng för laget. Under hösten 2015 skrev Lindholm på ett kontrakt med Carolina fram till 2018 värt 45 miljoner kronor, enligt Arbetarbladet.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-08-29 22:54