Nu ska Steve Jobs miljarddröm bli verklighet

Fem år efter sin död fortsätter Apples grundare att fascinera världen, senast tack vare Hollywood-filmen ”Steve Jobs”. Café berättar den osannolika historien om Jobs liv och hans allra sista idé – mångmiljardvisionen som Apple ska förverkliga i år.

Jens Stenberg  |  Publicerad 2016-01-25 13:45  |  Lästid: 8 minuter
stevejobs1

Steve Jobs silhuett tecknas i Apples logga under en presentation i juni 2004. Kanske var det under dessa pr-events som Jobs snille för marknadsföring kom allra mest till sin rätt.

 

Det var inte konstigt att Steve Jobs såg ovanligt stel ut på scenen. Han hade ännu inte lagt sig till med den slappa jeans-och-polotröja-look som senare skulle bli hans stilsignum som vd. I stället vankade han av och an i en mörkgrå kostym och vit skjorta knäppt hela vägen upp i halsen.

Det var onsdagen den 6 maj 1998. Jobs stora dag. Dagen då han skulle rädda Apple – företaget han i tur och ordning grundat 1976, byggt upp från garagefirma till börsbolag, blivit ekonomiskt oberoende på redan som 25-åring, sparkats ut från i en maktkamp 1985 – och nyligen lockats tillbaka till.

Aulan i De Anza Community College i Cupertino, Kalifornien, var full när Jobs känslosamt inledde med att peka ut en väldigt speciell person i hans liv, en före detta Applekollega, i publiken.

– Jag startade det här företaget med Steve Wozniak i mina föräldrars garage, sa han, och Steve är här i dag!

Applåderna fick det att tåras i Jobs ögon. Han var tillbaka på riktigt.

Åtta månader tidigare hade han tagit över som tillförordnad vd för Apple. Då, i september 1997, var företaget tre månader från konkurs.

Under Jobs elvaåriga exil – under vilken han misslyckats med sitt nya datorbolag NeXT samt byggt upp Pixar till världens ledande digitala filmstudio – hade Apples marknadsandel fallit till futtiga fyra procent. Bara det senaste året hade företaget gjort över en miljard dollar i förlust. Under sitt första år sparkade Jobs över 3 000 anställda för att rädda balansräkningen. Men den här majdagen 1998 var det dags att staka ut framtiden.

Jobs visade publiken en bild på en för den tiden typiskt gråtrist, fyrkantig dator.

– These things are uuugly, konstaterade han torrt.

Aulan vibrerade av skratt.

Sedan gick Jobs fram till ett bord mitt på scenen och avtäckte den färgglada, halvtransparenta, bulligt gulliga persondator som skulle komma att revolutionera industridesignen och ruska nytt kreativt och finansiellt liv i Apple.

Steve Jobs sprack upp i sitt sneda, segervissa leende när han visade upp sin allra första iMac för världen.

– Den ser ut som om den kom från en annan planet, sa han. En bra planet. En planet med bättre formgivare.

stevejobs2

Apples första iMac räddade Apple undan konkurs.

 

Vad händer när ledaren för världens högst värderade bolag dör? Steve Jobs avled den 5 november 2011, men fortfarande är detta en fråga som många – aktieägare, anställda, användare av Apples produkter – ställer sig. Mellan 1998 och 2011 gjorde Jobs Apple till den ständiga förnyelsens företag med produkter som just iMac, iPod, iPhone, iTunes och iPad. Men några fullt lika omvälvande innovationer har vi inte sett sedan dess.

Det var också en fråga som Jobs själv ägnade mycket tid och tanke åt medan han levde. Hur hans gärning skulle uppfattas i historiens backspegel tycks ha varit en av hans centrala drivkrafter.

Jobs insåg även kraften i att få andra att fundera på sitt eftermäle. 1983 försökte han rekrytera John Sculley, på den tiden vd för Pepsi och senare den som skulle manövrera ut Jobs från Apple.

Efter en flera månader lång och dittills fruktlös övertalningsprocess sa Jobs till sist:

– Vill du tillbringa resten av livet med att sälja sockrat vatten eller vill du ha en chans att förändra världen?

Jobs ansåg att hans jobb var just detta: förändra världen, uppfinna framtiden, skapa produkter som folk inte visste att de ville ha. Han vägrade använda sig av marknadsundersökningar och hade två favoritcitat som han ofta återkom till.

Det ena var från Henry Ford, som skapade den första bilen som medelklassamerikaner hade råd att köpa: ”Om jag hade frågat folk vad de vill ha så hade de svarat: En snabbare häst.”

Det andra citat var från den kanadensiske hockeylegenden Wayne Gretzky, som inte var snabbast, starkast eller sköt hårdast – men ändå rankas som tidernas bästa spelare: ”Jag åker dit pucken är på väg”, sa Gretzky i ett försök att förklara sin egen storhet. ”Inte dit pucken redan har varit.”

Frågan är vart pucken är på väg i dag?

I ett företag som Apple, där just uppfinningsrikedomen länge varit det som skilt bolaget från konkurrenterna, drivs också aktiekursen till stor del av förväntningar – kanske ibland direkt orimliga sådana – och lika mycket av besvikelsen om dessa inte infrias.

Efter att Jobs avtäckt sin första iMac i maj 1997 vände han Apples miljardförlust till en vinst på över 300 miljoner dollar på bara ett år.

Aktiens toppnotering, 705 dollar, nåddes hösten 2012, alltså något år efter Steve Jobs död. Då värderades Apple till drygt 66o miljarder dollar – mer än något annat företag någonsin tidigare. Nuvarande vd:n Tim Cook – handplockad av Jobs som efterträdare – hade vid den tidpunkten fortfarande lite av en smekmånad. Alla visste hur drivande Jobs varit i produktutvecklingen och ingen förväntade sig att Cook skulle presentera något lika epokgörande från start.

Men det var då.

Även om Apple de senaste åren släppt vassare och vassare versioner av till exempel iPhone och iPad så är de i grunden gamla Jobs-kreationer, inte några helt nya banbrytande produkter. Numera är det också svårt att förutse vad som blir nästa stora grej. Den första versionen av smartklockan Apple Watch, som släpptes 2015, har ännu inte fått sin första ”killer app”, applikationen eller funktionen som gjort den omistlig för den breda majoriteten. Om exempelvis Apple Watch är framsynt nog – eller ”en snabbare häst” – återstår fortfarande att se.

Apple har också sitt eget spöke att slåss mot. För mytologiseringen av Steve Jobs har inte avtagit – tvärtom fortsätter den bara att öka, inte minst genom de senaste årens två Hollywood-filmer om hans liv.

stevejobs3

I garaget: Ashton Kutcher och Josh Gad som Steve Jobs och Steve Wozniak i filmen Jobs.

stevejobs4

Apples nuvarande vd Tim Cook under presentationen av företagets nya mobiltelefoner den 10 september 2013.

stevejobs5

Jobs med Apple II, som blev företagets stora genombrott.

stevejobs6

Steve Jobs på sitt kontor 1981. Till höger: Ashton Kutcher i Jobs.

 

När Jobs hösten 2003 fick diagnosen cancer i bukspottkörteln gick det upp för honom att andra skulle skriva böcker om honom efter hans död. Som den extrema kontrollmänniska han var bestämde sig Jobs för att hinna först. Han anlitade Walter Isaacson, som tidigare varit chefredaktör för Time Magazine, styrelseordförande för CNN och skrivit biografier om Albert Einstein, Benjamin Franklin och Henry Kissinger.

Steve Jobs – en biografi släpptes den 24 oktober 2011, bara 19 dagar efter att Jobs avlidit i sitt hem i Palo Alto. Boken redogör ner i minsta detalj för Jobs genialitet som affärsman och innovatör. Men också för hans tillkortakommanden som människa: hur han vände flickvännen Chrisann Brennan ryggen när hon blev gravid och förnekade att han var far till deras dotter Lisa; de vettlösa utbrotten på kollegor och konkurrenter; det konsekventa parkerandet på handikapprutan utanför Apples kontor…

”Om Steve Jobs var ett geni eller ej är i slutändan förstås en definitionsfråga”, konstaterade SvD:s Sam Sundberg i sin recension av Steve Jobs – en biografi. ”En skitstövel var han emellertid med hundraprocentig säkerhet.”

Dylika slutsatser hade knappast heller överraskat Jobs. Mot slutet av arbetet med boken, i augusti 2011, bjöd han hem Walter Isaacson en sista gång. Vid det här laget hade Jobs cancer spridit sig till skelettet och flera andra kroppsdelar, och han tillbringade den mesta tiden i sängen i sitt sovrum.

– Jag vet att det kommer att stå mycket i din bok som jag inte kommer att tycka om, sa Jobs.

Isaacson nickade.

– Det är bra, fortsatte Jobs. Då kommer det inte att verka som en bok gjord på min beställning.

 

I november 2013 gick Jobs, med Ashton Kutcher i huvudrollen, upp på svenska biografer. I filmen gör regissören Joshua Michael Stern – likt Walter Isaacson i sin bok – vad han kan för att skildra såväl Steve Jobs oerhörda passion för Apples produkter som hans mindre smickrande personlighetsdrag.

I en scen tappar Applebossen plötsligt humöret under ett personalmöte och sparkar företagets bäste programmerare för att han inte bryr sig lika mycket om typsnitt som Jobs själv.

Filmens lansering kantades av kontroverser, bland annat eftersom manuset till stora delar avfärdades som fiktion av Steve Wozniak, den geniförklarade ingenjören som grundade Apple ihop med Steve Jobs 1976.

Ashton Kutchers svar lät inte vänta på sig. I en intervju påpekade han att Wozniak har ekonomiska intressen i den nu bioaktuella filmen Steve Jobs, med Aaron Sorkin (Vita huset, The social network, The newsroom) som manusförfattare, Danny Boyle som regissör, Michael Fassbender i huvudrollen och just Steve Wozniak som rådgivare.

I USA fick Jobs ljummen respons av filmkritikerna. Men för den som är lite lagom intresserad av ämnet är filmen en underhållande snabb resumé av Steve Jobs osannolika livsresa från LSD-trippande collegedropout till miljardär, en förenklad grundkurs i Applehistoria. I filmens inledande scen återskapas Jobs smäktande demonstration av original-iPoden – ”It’s a thousand songs in your pocket…” – och mot slutet snuddar den hastigt vid utvecklingen av den första iMacen. Filmen utelämnar dock helt Jobs tid på Pixar och det senaste årtiondets Applesuccéer, som iPhone och iPad.

Däremot avhandlar den det stora sveket mot Daniel Kottke, Steve Jobs gamla själsfrände från collegetiden och en av Apples första anställda.

I januari 1977 ombildades Apple till aktiebolag, och värderades då till 5 309 dollar. När bolaget börsintroducerades knappt fyra år senare, var det värt mer än 330 000 gånger så mycket – nästan 1,8 miljarder dollar. 300 personer blev miljonärer mer eller mindre över en natt.

Steve Jobs själv, då 25 år gammal, var plötsligt värd 256 miljoner dollar.

Inför börsintroduktionen var Daniel Kottke förväntansfull. Han hade jobbat för Apple ända sedan högkvarteret låg i Jobs föräldrars garage och räknade kallt med att bli omhändertagen. Men när Jobs delade ut ”founder’s stock”, aktieoptioner till de personer som varit med och byggt upp Apple från grunden, gjorde han Daniel Kottke helt lottlös.

Det tog Kottke ett halvår att samla mod nog att stega in på Jobs kontor och ställa honom till svars. Men väl där bröt han ihop och började gråta.

Ingenjören Rod Holt, som själv fått ett stort antal aktieoptioner, vädjade till Jobs.

– Vi måste göra något för din polare Daniel, sa han, och erbjöd sig att skänka lika många aktieoptioner som Jobs.

– Okej, sa Jobs. Jag tänker ge honom noll optioner.

Vi vill hylla de galna. De missanpassade. Rebellerna.

Steve Jobs svartvita verklighetsuppfattning, han var ökänd för att se människor som antingen genier eller arslen och för att vara helt osentimental mot gamla vänner, sårade förstås många Appleanställda genom åren.

Aaron Sorkin pratade med flera av dem som ett led i manusarbetet inför sin film Steve Jobs, som hade svensk biopremiär i januari i år.

– Han fick dem alla att gråta vid något tillfälle, sa Sorkin när han intervjuades av Newsweek tidigt under filmens produktion.

– Ändå högaktar de honom. För han fick dem alla att bli bättre.

Steve Jobs är baserad på Walter Isaacsons biografi, och i stället för att skildra Jobs liv i kronologisk ordning har Aaron Sorkin byggt sitt manus kring tre av hans produktlanseringar.

Det var också ofta i de här stunderna, med alla spotlights riktade mot sig, som Steve Jobs gjorde allra starkast avtryck på omvärlden. Exempelvis med den programförklaring som han skrev till Apples reklamfilmskampanj ”Think different” från 1997.

Över svartvita filmklipp med bland andra Picasso, John Lennon, Gandhi och Einstein läser skådespelaren Richard Dreyfuss upp ett manifest som riktades till Apples kunder men som lika mycket verkade formulera Steve Jobs egen självbild:

”Vi vill hylla de galna. De missanpassade. Rebellerna. /…/ De som ser annorlunda på saker och ting. De är inte förtjusta i regler. /…/ De driver människosläktet framåt. Somliga kanske ser det galna i dem, men vi ser deras genialitet. För de som är galna nog att kunna förändra världen… är de som också gör det.”

Efter Steve Jobs död har just de galna, geniala produkterna som förändrar världen uteblivit, menar kritikerna. Men Apple har i alla händelser en sista storslagen Jobs-vision kvar att förverkliga: ett nytt huvudkontor.

I vad som blev Jobs sista officiella framträdande som vd visade han i juni 2011 upp de ritningarna för stadsstyrelsen i Cupertino, där Apple hela tiden haft sin bas. Den cirkelformade byggnaden ska bli fyra våningar hög, 280 000 kvadratmeter stor, rymma drygt 12 000 anställda, omgärdas av 6 000 nyplanterade träd – och inte ha en enda rak glasruta. Kostnaden för projektet sägs överstiga budgeten för uppförandet av One World Trade Center i New York.

När ”Apple Campus 2” står klart för inflyttning – efter en rad förseningar talar nu mycket för att det faktiskt blir under 2016 – blir det Steve Jobs sista stora skapelse, en avslutande visionär glimt av den hisnande framtid han så ofta tycktes kunna förutse som ingen annan.

stevejobs7

Skiss på Apples nya högkvarter från arkitektbyrån Foster + Partners. Budgeten sägs överstiga kostnaden för nya World Trade Center i New York.

I Jobs egen presentation av byggnaden, som finns på Youtube (se ovan), är han märkbart tagen av sin sjukdom och talar lägre och långsammare än vanligt.

Men när han klickar fram skissen på den nya kontorsbyggnaden inför församlingen av kommunpolitiker spricker han upp i det där sneda, segervissa leendet igen:

– Det ser ut som ett rymdskepp som har landat.

Detta är en bearbetad version av en text som ursprungligen publicerades i Café hösten 2013.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-08-29 22:42