Ölskola med Café del 2: ”Jag dumpar allt hos min kompis”

cafevik | Publicerad 2014-05-09 13:04 | Lästid: 4 minuter

En riktig kompis ställer upp – i alla fall när det gäller bärs. I Ölskolan ger sig Cafés Jonatan Loxdal på att bli bryggare. Han förbereder sig noga, genom att förlägga hela processen till hemma hos sin ovetande vän Peter.

Läs första delen i Ölskolan här.

* * *

Plötsligt plingar det till i mobilen: ”Paket från Humlegårdens Ekolager AB finns nu hos Ica Nära”.

Jag känner mig först varm som en Corona inombords – sen iskall som en Norrlands guld-älg. Nu finns det ingen återvändo.

Jag har beställt tre sorters humle, jäst och helmalt på internet och fortfarande tänkt på det hela som ”en kul grej”. Men det här är inte kul. Det är inte ens en grej. Det är ölbryggning på blodigt allvar, och jag är tvungen att prestera för att komma ut med hedern i behåll. Efter förra artikeln har jag allas ögon på mig och jag riskerar att bli känd som den skäggiga killen från Söder som inte ens kan brygga öl.

Tanten i kassan tittar misstänksamt på kartongen – och efter att jag visat upp mitt leg får jag på nåder hämta ut ölingredienserna. Kanske ser kartongen suspekt ut?

Jag strör ut produkterna över sängen och en blandning av förtjusning och prestationsångest fyller mitt hjärta. Gröna och bruna små saker tätt förpackade i foliepåsar – det här är ingredienserna till min baby. Bredvid mig står ett enormt kärl i plast och diverse andra prylar som ska hålla babyn vid liv.

Att brygga bärs är lite som att skaffa barn, tänker jag. Man vill vara förberedd med en massa prylar så att inget saknas när babyn ser dagens ljus (ja, jag är 21 år och har eventuellt inte förstått allvaret i det hela). Och man är fullt medveten om att allt kan gå fel.

Men än är jag inte klar med inköpen. Malten jag har beställt hem är visserligen väldigt fin, men den är mest som en krydda. Större delen av malten jag ska använda är ett extrakt, en sorts klibbig sirap, och den får jag köpa separat.

Humle Inget för husdjur! Humlen är paketerad i pellets, men gör sig bättre i buteljen än i kaninburen.

Helmalt Mera malt! De här små rackarna är huvudingrediensen i öl.

* * *

PGW Produkter heter en liten affär på en bakgata nära Slussen i Stockholm. Innanför dörren samsas snuskiga sällskapsspel med smakextrakt till sprit. Butiken är ett tillhåll för alla slags hobbyentusiaster – här kan man köpa ingredienser och utrustning till öl, vin, snus med mera (även lustgaspatroner ingår i sortimentet). Klientelet lever upp till uttrycket ”en salig blandning”. En kompis berättar att han sett alkoholister med darriga fingrar köpa aktivt kol här (ett bra hjälpmedel för den som bränner sin egen sprit). Jag plockar på mig en 1,5-litersburk av Munton's maltextrakt och kvinnan i kassan önskar mig lycka till.

För mig är PGW en guldgruva. Sannolikt också för de hembryggare som blir fler och fler i det här landet. Men även om bryggning är supertrendigt så stöter jag ofta på folk som är misstänksamma.

– Det är väl kul att du ska brygga … men får du verkligen hålla på med det där?

Frågan är berättigad. Det mesta som har att göra med alkohol i Sverige är omgärdat av strikta regler. Men tyvärr – även om det hade höjt Breaking bad-faktorn med 110 procent så kommer mitt hopkok att vara lika lagligt som lättöl. Det är först när destilleringsmaskinen åker fram som polisen har synpunkter.

Det sista inköpet blir på Åhléns. Min privata bryggmästare Theo brukar försluta helmalten i strumpbyxor när han lakar ur den (eller kokar den, som vanliga människor skulle säga). Bra idé, tycker jag. Jag kryssar fram till damunderklädesavdelningen och rycker tag i ett par. För en sekund känner jag mig lite diffust skyldig. Tänk om någon konfronterar mig på Åhléns med strumpbyxor i högsta hugg? ”Det är till min syster”? ”Det är till min öl”?

På gränsen till nervsammanbrott promenerar jag ut ur butiken.

Nu är det egentligen bara att börja brygga. Men det kommer inte att ske i mitt hem. Inget ont om studentlyan i Solna – men det gemensamma köket är ungefär lika hygieniskt som pissoarerna på sunkhaket Carmen. Och ser ungefär likadant ut på bild.

Så jag tänker dumpa hela kalaset hos min kompis Peter. Hans tapeter är ju så sjukt fotogeniska, och så har han ett riktigt kök.

Muntons-malt-extract-peter Maltextraktet smakar bättre om man spelar Leonard Cohen-ballader för det. Kompisen Peters hem blir till slut platsen för bryggningen.

* * *

Det är bara det att Peter inte riktigt vet om det hela, eftersom jag inte frågat. Fast vi har ju pratat mycket generellt om ölbryggning så jag tänker att det varit underförstått. Och dessutom handlar det bara om ett 20-literskärl som står och puttrar. Det enda som kan hända är att något exploderar, men risken för det är så gott som obefintlig.

Jag ringer Peter.

Han har visst inte alls uppfattat att jag frågat mellan raderna. Jag måste ta till argumentet att riktiga kompisar minsann alltid måste ställa upp när det gäller just ölbryggning, det är sen gammalt.

Då säger han ja.

Allt klart, bryggningen kan börja!

* * *