Ölskola med Café del 3: ”Ute i köket möts jag av en helt fasansfull syn”

cafevik  |  Publicerad 2014-05-21 10:50  |  Lästid: 4 minuter

Olskolan-3-Jonatan-loxdal-fargCafés Jonatan Loxdal ska just brygga bärs i sin kompis Peters kök. Tyvärr glömmer han instruktionsboken hemma – och ställs inför en stor katastrof.

Läs första och andra delen i Ölskolan.

* * *

När jag maler malten har jag fortfarande inte en aning om att allt kommer gå åt helvete.

Stämningen är hög i Peters kök. Han spelar gitarr, hela lägenheten badar i vårsol. Jag sippar på ett glas rött och svänger ner de krossade kornen i en strumpbyxa – den ska få koka med ett tag innan jag plockar bort den.

– Har du koll på receptet nu? frågar Peter.

– Jadå, svarar jag, det förstår du väl?

Men kanske borde jag ha tagit med mig den där ölbryggningsboken som jag fick av Johan Hurtig på redaktionen? Den förklarar ju verkligen hur man går till väga, och kan kanske vara bra att följa. Bara för att, liksom. Om något skulle vara osäkert.

Äh, tänker jag. Jag har ju läst på om hur bryggning går till. Man är väl inte född i farstun.

Malt-jonatan-loxdal-olskolan

Malt-i-korv-jonatan-loxdal-olskolanKorvstoppning! Peter, som har lånat ut sitt hem till Ölskolan, förpackar den krossade helmalten i strumpbyxor.

* * *

Tillsammans öser vi ner de maltfyllda strumpbyxorna i en stor kastrull med vatten. Peters kök är verkligen perfekt att brygga i! Han har nyligen köpt en ny dyr spis med induktionshäll, och dessutom skaffat sig en gigantisk tioliterskastrull. Som gjort för ett litet mikrobryggeri.

Strumpbyxorna, som ser ut som stora korvar, puttrar på låg värme. När de är klara och upplockade är det dags för maltextraktet. En sjukt tjock och klibbig sirap som vi häller ut från en stor konservburk. Vörten – så kallas den här kokande soppan – är slående lik Katla-grottan. Särskilt som den bubblar så oberäkneligt – det kluckar och skvimpar om hela brygden och det är inte svårt att föreställa sig att en best bor där inne. Den luktar ljuvligt.

maltextrakt-kastrull-jonatan-loxdal-olskolanHåll grytan kokande! Tio liter vört som ska bli öl.

* * *

Till slut ska humlen i, olika sorter i tur och ordning.

Jag öser ned de gröna humlepelletsarna och känner stoltheten sprida sig i bröstet. När allt har kokat klart ska jag bara ha i jästen, sen häller jag upp det på kärl och så ska det jäsa. För en gångs skull känns det som om inget kan gå fel.

Men allt går lite långsamt. Vörten ska koka upp, men eftersom det är så stor volym vätska tar det sin tid. Till slut tröttnar jag, jag slänger på ett stort lock och höjer temperaturen. Sen sätter jag mig i vardagsrummet och slappnar av. Man måste ju vila emellanåt för att inte stressa sönder sig. Jag fyller på glaset med rödvin och är nöjd över att skapelsen snart är igång. Snart är jag bryggmästare.

Jonatan-loxdal-bira-olskolan Lugnet före stormen. Jag provsmakar vörten strax innan helvetet brakar lös.

* * *

Induktionshällar är väldigt effektiva. De blir varma extremt snabbt, och dessutom jättevarma. Det här har Peter berättat flera gånger. Ändå lutar jag mig tillbaks i soffan och njuter av rödvinet och en Bob Marley-platta, helt omedveten om vad som komma skall.

Men vad är det som låter? Från köket kommer ett fräsande, pysande ljud.

– Är det inte något som låter? säger jag och låter lite dum.

Jag klunkar i mig det sista rödvinet. Släpar mig lite lojt ut till spisen. Kanske har vörten börjat koka?

Det har den.

I köket möts jag av en fansansfull syn. Helvete! Locket på kastrullen har nästan glidit av, och liter efter liter av het bubblande grönbrun vört fullkomligt väller ut över spisplattorna, ner över ugnen och ut på trägolvet. Det stinker bränt från den varma plattan som även den är täckt av vört. Fan! Jag stänger av spisen, men under tiden fortsätter kastrullen att vräka ur sig sörja.

I panik skjuter jag iväg kastrullen från spisen. Så, det är över.

Jag ser ut över katastrofen – halva köket badar i ölvört – och inser att jag kanske har sabbat Peters nya spis för gott.

– Du måste komma hit, piper jag till Peter.

Peter glider ut i köket. Han reagerar som en pappa: inte arg, men besviken.

– Nu har du lite att städa, säger han.

Det kan man säga.

Några timmar, och tre rullar hushållspapper senare, försöker jag med famlande händer slutföra vad jag har påbörjat. För även om förödelsen är total, så är det mesta av vörten faktiskt kvar i kastrullen. Men jag är skakig. Slarvar med jästen. Inser att den överkokta vörten kanske smakar som bränt bacon, men kontrollerar det inte närmare. Sen försluter jag det stora plastkärlet, ställer in det under diskhon och stänger skåpdörren. Nu kan jag bara hoppas att jästen börjar verka som den ska.

Jag linkar hem och tar fram den där ölbryggningsboken. Slår upp en sida på måfå.

Bryggboken

Då är det inte långt till tårarna.

* * *

Mer ölskolan:

Ölskolan del 1: ”Jag har både skägg och rutig skjorta”

Ölskolan del 2: "Jag dumpar allt hos min kompis"

Ölskolan del 4: ”Brygden lever!”

Ölskolan del 5: Upp till bevis när experten testar Cafés hemgjorda öl

Jonatan Loxdal

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 13:34