Första singeln från din nya skiva, En händig man, ska bli sommarens hit, förstår jag?
– Ja, det vore trevligt. Men jag tänker inte så mycket på att göra hits längre. På Roxettes tid så var det oerhört viktigt att ha tre tydliga singlar för usa-marknaden så jag lade alltid ner extra energi på att få till tre låtar.Men när jag gör musik för Sverige skriver jag bara – och sedan får någon annan välja vilka singlarna ska bli.
Är du ”en händig man” själv? Kan du byta däck om din Ferrari 599 GTB skulle få punktering?
– Haha, nej, det kan jag inte. Jag skulle inte ens försöka. Jag skulle bara ta fram telefonen och ringa någon.
Du gör bred och kommersiell musik, men blir ändå hyllad av musikjournalisterna. Hur kommer det sig att du inte blir lika sågad som Tomas Ledin?
– Jag tror att det kan ha att göra med att jag faktiskt är genuint musikintresserad. Jag känner samhörighet med de här nördiga musikjournalisterna, för jag är själv en lika stor nörd. Jag har märkt att Marie (Fredriksson) aldrig fått samma respekt som jag av kritikerna. Det måste bero på det.
Dina texter har väl däremot alltid blivit klassade som skit?
– Jaa… De kanske är skit också. Men folk kommer ofta fram på stan och tackar för låtar jag har skrivit som betytt saker för dem. Många spelar mina låtar på sina bröllop och så. Så jag känner ändå att mina texter måste beröra på något sätt.
Hur mycket jobbar du med texterna?
– Väldigt mycket. De går igenom en massa olika filter fram till färdiga texter. Varje mening, varje ord vägs på skål innan de släpps igenom. Många engelska låtar är ju superbanala, lyssna bara på vilken som helst av dagens topp 10-hits. När jag sjunger på svenska så tror jag att folk lyssnar mer på vad som verkligen sägs och då blir det så mycket mer påtagligt.
Det är mycket ”Sha-la-la” i dina låtar. Är det något du drar till med när du tröttnat och inte kommer på ett bra rim?
– Nej, inte alls. ”Sha-la-la” används för att förstärka låten. I vissa partier blir det inte bra att använda ord, då använder man ”Sha-la-la”. Titta bara på Sha-la-la (Make me happy) av Al Green eller Brown eyed girl av Van Morrison. De hade aldrig blivit lika bra utan ”Sha-la-la”.
Ibland kör du med ”Na-na-na” också. Är det skillnad på ”Sha-la-la” och ”Na-na-na”?
– Enorm! ”Sha-la-la” skapar ett fräs och ett schvung. Det är perfekt att ha i refränger. ”Na-na-na” är mjukare. I The look hade det till exempel inte fungerat alls med ”Sha-la-la” i mittenpartiet, det hade blivit för lalligt.
Du tar det här på allvar.
– Det är en jävla skillnad. Det är otroligt viktigt.
Några andra kroppsljud du experimenterar med i dina låtar?
– Det finns ”La-la-la” också, men det brukar inte jag använda så ofta. Sedan har du ”Ooh”, som kan vara bra att ha. Och ”Mmm” får vi inte glömma. Du minns väl Crash Test Dummies Mmm mmm mmm mmm?
Kan man inte bara säga ”Aa”?
– Jovisst! Men det blir mer ett ”Aah”. Det är ingen av mina favoriter, men Led Zeppelin körde mycket med det. Beatles hade ju överkurs på det här med ljud. I Girl körde de med ett jävligt snyggt inandningsljud och i Drive my car lät de som en tuta. Fan vad bra det var!
Vad är den svenska låtskrivarmotsvarigheten till engelskans ”Yeah”?
– Det där är intressant. Och ganska snårigt. Man kan ju inte säga ”Ja”. Däremot funkar det att säga ”Hej”, men det blir mer ett ”He-hej” då.
Du framstår som en fullständigt icke-skandalös person, helt befriad från saker som drogskandaler, otrohetsaffärer och slagsmål. Hur gör du för att allt sånt inte ska komma ut?
– Jag har redan från början bestämt mig för att hålla mitt privatliv helt privat. Det skulle aldrig falla mig in att ställa upp på ett hemma-hos-reportage till exempel. Jag går inte på premiärer, om jag nu inte blir tvingad av min son som vill se Spider-man 3 eller något liknande. Jag försöker hela tiden att hålla alla mina skandaler för mig själv.
Vad är den värsta skandal du varit med i?
– Det är privat.
Du är mångmiljonär sedan länge. Vad unnar du dig själv i dag som du inte gjorde förut?
– Det finaste är att jag och min familj kan bestämma över vår tillvaro till 100 procent. Vi bor i ett fint hus, när vi går ut och äter så dricker vi goda viner och om jag ska handla skor så tänker jag inte så mycket på om de kostar 40 kronor eller… 50 kronor.
Exakt hur mycket pengar har du på banken numera?
– Ingen aning.
Du måste ju ha en vag uppfattning om saken åtminstone.
– Nej, jag har inte alls koll på hur mycket pengar jag har i de olika bolagen. Ärligt talat så intresserar det mig inte heller. Jag skriver på lite papper en gång om året och så är jag av med bekymret.
Är du inte intresserad av att vara affärsman?
– Inte alls. Jag läser ofta i tidningarna om vilken affärsman jag är, men sanningen är att jag inte har en aning om något av det där.
Aktier? Fonder?
– Vet inte hur det fungerar. Däremot har jag köpt en hel del konst, som visat sig vara en god affär. Men det var inget jag gjorde för vinstens skull. Jag kommer ju knappast att sälja de här konstverken.
Har du några lån på banken?
– Det vet jag inte. Det har jag kanske. Det är så skönt att inte veta om sådana där saker.
Alex Schulman