Per Hagman: ”Stockholm är ingen rolig stad att bli vuxen i”

Sveriges enda riktiga playboy om definitionen av drogfri, kärleken till trav och hur man gör slut med staten.

Markus Thunberg  |  Publicerad 2017-04-28 11:03  |  Lästid: 4 minuter
Per Hagman. Född: 12 oktober 1968 på Frösön i Jämtland. Familj: ”En egen typ av stjärnfamilj”. Karriär:  Romandebuterade med Cigarett 1991. Har fram till 2017 gett ut fem romaner varav en, Att komma hem ska vara en schlager, haft författaren som huvudperson.  Aktuell med:  Nya självbiografiska boken Allas älskare, ingens älskling släpps i maj. En nyutgåva av samlingen Cigarett/Pool/Volt ges ut i sommar och inom kort kommer filmatiseringen av hans bok Pool från 1993.

En gång utnämnde du den sexigaste vikten hos en kvinna. 49,5 kilo, tydligen.

– Det där fick jag mycket skäll för. Jag försöker att inte vara så barnslig, men jag har nog breddat min uppfattning om sexighet.

Du har också sagt att ”män är astråkiga när de blir äldre”, hur funkar det för dig vid en ålder av snart 50?

– Jag är ju undantaget som bekräftar den regeln! Vissa tappar sin nyfikenhet, blir trötta och maler på i samma spår. Jag har en del vapen att slåss mot konformismen med.

Vapen?

– Jag kan flytta på mig, blir det för stelt bland mina borgerliga vänner i Stockholm kan jag sitta med krogråttor i Marstrand och gagga om inköpspriser på ölfat.

Någon skrev att din nya bok bestod av klagande på samhället, politik och dagstidningar. Har du blivit en Ulf Lundell-figur på äldre dagar?

– Jag kan säkert ha en sådan kverulantisk sida, men eftersom jag inte är lika ikonisk och bästsäljande som Ulf Lundell så har jag redaktörer som säger åt mig att jag måste skärpa mig.

Vad läser du själv?

– Om jag ska ha komplex för någonting är det att jag läser så himla lite. Folk säger att det kan vara bra för författare att läsa.

Är du drogfri?

– Det är en så typisk Caféfråga! Vad jag än säger vänds det till ”jag tog så mycket kola så jag höll på att sprängas”. Jag har aldrig varit en storkonsument, men jag har väl aldrig varit helt drogfri heller. Vad ska jag svara på det här?

Du svarade ju.

– Ja men då blir det ”har aldrig varit helt drogfri”, vad är det då? Det har alltid funnits droger i de miljöer som jag har befunnit mig i, men eftersom jag är äldre är det ytterst sällan jag tar någonting.

Hur gammal känner du dig?

– Bra dagar är jag som en lite klokare 25-åring. Sämre dagar tänker jag att jag börjar närma mig slutet. Det var först vid 40 som jag bottnade i känslan av hur kort livet är. Jag tycker att livet är så himla spännande, och är nyfiken på en massa grejer.

Har du åldersångest?

– Nej, jag är hyfsat bra på att acceptera det. Men det är klart, jag är 48, och tyvärr är man inte riktigt lika stark och pigg som för 20 år sedan.

Du spelar tydligen på trav numera, vilken är din strategi?

– Att jag med två års erfarenhet ska komma med tips är jag alldeles för blygsam för. Men gud vilken underbar hobby det är! Det är som ett pussel, jag älskar slump, spel och dobbel.

Vilken är din favoritplats i världen?

– De senaste åren har det varit Palermo. Jag älskar det informella och vänliga samhället där och det är en oerhört barnvänlig stad.

Hur har du förändrats av att ha blivit pappa?

– Jag letar inte bara bra barer i Palermo nu förtiden utan även bra lekplatser. På en lekplats i Stockholm är det inga föräldrar som pratar med varandra, vilket i och för sig är ganska skönt. Men i Palermo säger helt främmande vuxna något gulligt till ens barn. Man hälsar på barn som om de vore människor, det är en slående skillnad.

Lever du tillsammans med någon nu?

– Jag flyttar runt så mycket så något traditionellt kärnfamiljsliv lever jag inte, men jag har två flickor i mitt liv. En liten och en stor.

Var äter och dricker du helst i Stockholm?

– Ibland hälsar jag på mina vänner Gordon och Kalle på Tranan, dit jag fick min post på nittiotalet. Annars älskar jag Paname, den typ av krog jag själv skulle vilja driva.

På vilket sätt saknar du 90-talets Stockholm?

– Det var jätteroligt att bli vuxen i Stockholm på nittiotalet men jag tycker inte att det är en rolig stad att vara vuxen i.

Varför?

– Det var en självförtroendehöjare att ge ut böcker, gå förbi krogköer och ligga med snygga tjejer. Men efter 30 förstod jag att jag skulle bli en trött och bekväm typ om jag desperat skulle behålla den där livsstilen.

Linda Skugge skriver i sin dagbok att ”alla ville ligga med dig 1993”, vem ville du ligga med?

– Och ingen ville ligga med mig 2003 då eller? Framför allt måste jag säga att det där är en så grov överdrift. 1993 kan jag lova dig att jag inte upplevde det som att speciellt många ville ligga med mig. Jag ville jag nog ligga med alla fantastiskt heta och snygga tjejer i Nattklubbsstockholm som jag aldrig vågade se i ögonen.

Många tycker nog ditt liv med resor och äventyr är avundsvärt, är du avundsjuk på någon annans liv?

– Nej, det vore jättekonstigt om jag skulle gå runt och drömma om att leva någon annans liv, även om det är en rik IT-miljonär eller en Hollywoodkändis. Det låter jättetråkigt, jag är lyckligt lottad som inte har några sådana problem.

Vad har du för hudvårdsrutin?

– Ingen. Jag använder en fet salva från apoteket eftersom jag har torr hud på vintern. Och så har jag lite gegg i mitt tråkiga, tunna hår.

Ja, din lugg har hängt med ett tag nu.

– Snart är det bara lugg kvar. Inget annat.

Är du rädd för att klippa av håret?

– När jag började bli tunnhårig rakade jag av allting, men av ren lättja orkade jag inte längre än ett, två år. Jag skiter i om jag ser lite tunnhårig ut.

Vad är det första du tänker på när du kommer in på en bar?

– Det finns en massa grejer där folk ska visa hur krogkunniga de är, som att ett halvfullt saltkar visar på oordning i köket. Töntiga klichéer, men det är klart att jag tänker på sådant.

Vem är din favoritfotomodell numera?

– Jag har väldigt dålig koll på modeller, för femton år sedan var fashion och fine dining modernt, nu känns det ohyggligt tråkigt. Men vi måste alltid äta, och vackra kvinnor är alltid vackra.

Efter att ha bott i Marstrand, Stockholm och Palermo – vart bär det av härnäst för dig?

– Om jag visste det skulle jag inte svara på det. Det är som att jag inte pratar om böcker jag håller på att skriva. Jag är skrockfull och tror inte att det blir av då.

Ska du fortsätta skriva?

– Förr sa jag efter varje bok att jag skulle sluta, men jag får väl acceptera att jag lider av någon störning. Det är väl ett terapeutiskt behov av att sortera.

Vad äger du?

– Ingenting. Inga abonnemang, försäkringar, konstsamlingar, bilar eller hus. Jag får rent juridiskt inte tjäna mer än 4 734 kronor i månaden i Sverige och det blir man inte fet på.

Eftersom du är satt i personlig konkurs?

– Man kan ju inte leva på 4 734 kronor. Jag får överleva på andra sätt och det är inget staten har med att göra.

Vad har varit jobbigast med det?

– All oändlig tid det tar. Det känns som att stå och dunka huvudet i en vägg.

Något bra då?

– Jag kan vara stolt över att jag drev det så långt jag kunde, tills jag insåg att om jag fortsätter låta det här ta tid och kraft från mitt liv så kommer jag börja må dåligt. Det är som att staten har gjort slut med mig nu.

Per Hagmans nya bok Allas älskare, ingens älskling släpps 2 maj 2017.

https://instagram.com/p/BTHeEQpg7mx/?taken-by=markusthunberg

Ovan: Cafés Markus Thunberg intervjuade Per Hagman ett stenkast från Hard Rock Café i Stockholm – där författarens debutroman Cigarett utspelar sig. 

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 00:31