Peter Forsberg är en tjurskalle
De har rest till rymden, erövrat Hollywood, skapat tv-historia, toppat Billboardlistan, vunnit Serie A och byggt miljardförmögenheter som entreprenörer. De är – i vårt tycke – de 20 viktigaste svenska männen under Cafés livstid. Idag: Peter Forsberg, på plats nummer 6.
Med statistik kan man bevisa vad som helst. Eller inget alls. Häromåret gjorde Café en kartläggning av Peter Forsbergs och Mats Sundins hockeykarriärer för att reda ut vem tidernas störste svensk i NHL egentligen är. Sudden har fler spelade matcher, mål och assist – men Foppa ett högre poängsnitt per match och en förkrossande plus/minus-statistik. Resultatet blev, efter långa överläggningar om hur de olika parametrarna skulle värderas, oavgjort.
Men på den här listan avgör de stora segrarna och de mest känsloladdade stunderna till Foppas fördel: idiotstraffen i Lillehammer-os 1994, Stanley Cup-triumferna med Colorado och supersäsongen 2002/03 när han som förste svensk någonsin vann NHL:s poängliga.
Inte ens den gångna säsongen – flopp i OS och missat slutspel med Modo – kommer med lite perspektiv att skugga Foppas största stunder. Hans försök att komma tillbaka efter sina envisa fotskador har av många stämplats som ren dumhet. Och visst, en karriär som Foppas förtjänar förstås en finare final än en neslig 3–2-förlust borta mot Södertälje.
Men Foppas kamp mot karriärens klocka är också det vackraste exemplet på svensk tjurskallighet vi sett sedan en frostskäggig Thomas Wassberg slog finländaren Juha Mieto med en hundradel i längdåkningens 15-kilometerslopp i OS 1980.
Jens Stenberg
