Peter Stormare står på en bänk och fyller de sista gapen på tvättlinan med sina gamla t-shirts. När han är färdig håller han glatt upp en klädnypa:
– Jag lyckades trolla till det så att det blev en över, säger han och sätter den på läppen.
Det är en skojfrisk 62-åring vi möter på Minority Gallery i Stockholm, där han just nu håller vernissagen ”Cotton Candy, Storware”. Utställningen är en promenad genom Peter Stormares glada år i Stockholm, innan han flyttade till Los Angeles i slutet av 80-talet.
– En t-shirt för mig är ofta platser jag har varit på, flickor jag varit förälskad i, konserter som jag har sett, grabbar man hade som nära vänner som sedan försvann, säger han.
– Jag vet precis var jag bodde, i vilken lägenhet, eller de relationer man hade, eller vilken teaterföreställning man var på.
Så här beskriver han nummer 5 på vernissagen, Stockholm 1981:
Underground tror jag det hette, Sergels torg. En rödhårig galen engelsman, som jobbade på engelska ambassaden skulle spöa upp mig för att jag bar Carola t-shirt. Reperbahn spelade och jag hoppade upp på scenen med galningen efter mig. Kaos. Rödhåringen blev utkastad, jag uppskattad.
– T-shirts är det enda plagg som har minnen… (Peter Stormare får syn på en t-shirt och börjar drömma om konserter med Thin Lizzy.)
Kan vi prata om ditt hår. Inspireras du av öststatsgangsters?
– Jag har ju skandinaviskt hår. Jag kallar det för Scandinavian baby hair. Dead palm tree kallar de det för i Los Angeles. Vi har så jävla fina hårstrån så att det blir ju omöjligt att göra någonting. Men jag har nog inte varit hos frisören i modern tid. De klipper och fixar alltid sånt (på inspelningarna).
Du gör ju lite allt möjligt känns det som. Reklam, film, musik, vernissager…
– Det är lite spretigt, men så vill jag ha mitt liv. Jag skulle dö av att göra samma sak dag ut och dag in. Jag tycker om att måla och att rita. Jag gör det inte bra men jag gör det i alla fall för det är bra för min själ. Jag är ingen bra musiker men jag gör musik. Jag är inte världens bästa skådis men jag fortsätter att jobba som skådis, säger han.
– Jag var med i serien Prison Break. Där fick jag kämpa med näbbar och klor för att komma ut redan andra säsongen för att det var, för mig, nästan som att kvävas. Man har ingen frihet, får inte göra någonting. De säger bara ”säg repliken, ifrågasätt ingenting, säg det bara, skynda på skynda på”. Vissa passar det, mig passar det inte. Jag gillar att snickra också…
Ja vi har sett det. Du är med i en reklam för Bauhaus.
– Ja det är jag lite stolt över, för det tycker jag är kul och har haft med mig sedan jag var liten. De kallade oss för familjen bäver, för vi höll alltid på med någonting.
Samtidigt var ju Arge snickaren hemma hos er och fixade. Hur är det egentligen, behöver du hjälp eller inte?
– Ja alltså vissa saker fixar man ju själv, men vissa kan man inte göra själv. Jag har ritat ett par hus, men sedan måste ju arkitekten rita det riktigt och markera allting. Jag lägger ju basen för allting.
Så du är inte med i sånt för att du behöver stålar?
– Nej alltså, jag ska inte säga något om betalningen, den är väl ok. Nej, jag blev faktiskt glad. Jag får ju många erbjudanden från Sverige att göra reklam, och jag har tackat ja till vissa saker för att jag tycker det är kul. Jag tackade ja till Triss för det är min uppväxt. I min generation så ger man bort till farmor och mormor tre trisslotter på födelsedagen. Det växte jag upp med så det var en stor grej.
Men just nu är det i stället komedi i serieformat som har upptagit Stormares tid. I Viaplays första originalproduktion, Swedish Dicks, spelar han mot bland andra Johan Glans och Keanu Reeves.
– Det har varit grymt. Jag tror att det blir en häftig halvtimmes komedi. Twin peaks korsat med Monty Python.
Det är du, Keanu… och Johan Glans. Han känns lite som en fågelunge jämfört med er.
– Jo han blir väl lite fågelunge. Han är ju en gröngöling som gör bort sig ofta men räddar arslet på mig ibland.
Serien Swedish Dicks har premiär i höst, och vernissagen “Cotton Candy, Storware” håller öppet fredag den 22/4 17.00-20.00, och lördag den 23/4 14.00-1800 på Sköldungagatan 6 i Stockholm.